Kapitel 1

Familjen Halvarsson

Det är en kall tidig januari morgon i den lilla byn Grimsåker som är belägen några kilometer söder om Malung. Den lilla byn håller sakta på att vakna upp för en del människor är på väg till arbete eller det dagliga skolarbetet.

Ett litet hus som är beläget mellan skogskanten och järnvägen finns det en liten väg som ringlar sig över järnvägen och fram till gården. I köket duka Karin fram frukost åt sin familj och hennes man Ove sitter redan till bords. Han är chaufför till yrket och i dag skall han hämta timmer i skogen. Som skall vidare till sågverket där det skall förädlas till plankor eller någon form av byggnadsmaterial.

Karin och Ove möttes på en dans i bystugan för tjugofem år sedan och efter ett långt förhållande fick paret två barn en son och en dotter.

Sonen Markus är 18 år och går på fordonsmekaniska i Borlänge och dottern Åsa är 16 år som går på restauranglinjen här i Malung.

Oroligt tittar barnens mor på klockan. Hon går till trappan som leder upp till övervåningen.
- Frukosten är färdig! ropar hon högt och tydligt.

Markus somnade sent igår kväll han var oroligt och nervös efter som han skall köra upp för personbil i dag. Körkortet är väldigt efterlängtat för i garaget står det en Volvo Amazon av 1968 års modell. Den är ett arv från hans kära farfar som han har vårdat ömt.

Hon går med rappa steg upp för trappan och bankar kraftigt på sonens dörr. Ett dåsigt ljud hörs inifrån rummet. Hon öppnar dörren och ser en mycket trött yngling nedstoppad under täcket som visar ingen reaktion. Nu går modern till ny attack när hon rycker i stortån och ynglingen vaknar till med ett ryck och sliter av sig täcket. Han är alldeles sömndrucken när han reser på sig och vinglar ut genom dörren. Nu får modern gå åt sidan så hon inte skall bli omkulldragen.

Ur nästa dörr kommer en lika trött lillasyster som går med bestämda steg mot toaletten där hennes bror håller på att göra entré. Nu börjar dom munhuggas med varandra om vem som var först till toaletten. Diplomatiskt börjar modern att förhandla mellan dom, men får ger sig efter den fösta ronden.

- Jag var först, ryter Åsa och tittade ilsket på sin bror som visar fingret mot henne och snabbt slinker han in på toaletten.
- Sluta bråka, kom ner och ät frukost på en gång! säger modern bestämt när hon går ned för trappan. Där nere möter hon sin man i hallen som är på väg till jobbet. Han ruskar på huvudet när han öppnar dörren och lämnar det trygga hemmet bakom sig.

Mamman häller upp thé och serverar goda smörgåsar som slukas med god aptit.
- Är du nervös för uppkörningen? frågar Åsa.
- Ja, lite grann, svarar Markus.
- Skynda er till bussen nu, avbryter mamman.

Dom reser på sig och springer ut i hallen. Slänger på sig kläderna och rusar nerför trappan.
- Hej då, ropar dom i kör innan dörren slår igen.

Karin öppnar köksfönstret och ropar till sin son:
- Lycka till Markus!

Han vänder sig om och vinkar till sin mor samtidigt som han försöker hålla balansen på den hala snön.

Bussen stannar till i centrala Malung innan den fortsätter förbi gymnasieskolan. Markus som får en lyckokram av sin syster som säger.
- Om du fixar kortet så kan du väl köra mig och morsan till Kupolen, frågar Åsa med ett leende.
- Så klart jag gör, svarar han morskt och kliver av bussen och vinkar adjö till sin syster.

Under tiden kan Karin duka av frukosten i lugn och ro. Hon tittar på klockan och ser att det är hög tid att åka till jobbet. Hon är anställd på posten som kassörska och det är ett jobb som hon trivs med. Hon låser dörren omsorgsfullt och promenerar mot busshållplatsen. Medan lugnet sänker sig över Halvarssons villa.

Markus gick med bestämda steg mot körskolan. Det hade snöat lite grann under natten och han förstod att det var så halt han måste ta det lugnt vid uppkörningen. Ett litet misstag och han skulle bli kuggad. Det skrämde honom, tänk om kompisarna skulle få veta något sådant.

Han öppnade dörren till körskolan och hängde av sig ytterkläderna i receptionen. Där blev han anvisad att ta plats i teorisalen. Väl där inne finner han tio elever som var lika uppskrämda som han själv. Dom såg ut som ett gäng rådjur som väntade på det dödande skottet. Han kände sig inte bättre till mods då körkortsinspektören kommer in med famnen full med pärmar och akter. Han är kort och puckelryggig, håret har han kammat från sidan över huvudet för att dölja flinten.
- Hoppas det inte blåser där ute för då blir vi väl kuggade allihopa, tänkte Markus.

Körkortsinspektören tittade på närvarolistan och började dela ut frågeformulären samtidigt som han började informera eleverna.
- Det är fyrtio frågor om trafik och ni får ha fem fel. Ni har sextio minuter från och med nu, sa han byråkratiskt.

Det var alldeles tyst i salen det enda man kunde höra var det flitiga skrivandet. Efter fyrtio minuter hade han gjort alla frågorna. Han skummade igenom frågorna igen, men han kände sig ändå nöjd med sitt resultat.
- Jaha, då är tiden slut. Nu tar vi en timmes rast och en kopp kaffe skulle nog sitta fint sa inspektören och började samlade ihop alla svarsformulären.

Efter en timme samlades man igen för att gå igenom teoriprovet. Alla satt tysta och förväntansfulla när inspektören delade ut dom rättade proven.
- Det ser bra ut för allihopa, ingen är underkänd. Nu återstår bara körningen och ni kommer att bli uppropade i tur och ordning, sade inspektören.
- Oh, tack och lov, tänkte Markus som kände en fullkomlig lättnad.

Markus blev femte man och det skulle ta någon timme innan det var hans tur. Han kände sig stressad av att få vänta så länge. Han gick ut för att få en nypa luft för timmen var olidlig lång.

Efter den långa timmen blev han äntligen uppropad och han fick sätta sig bakom ratten efter en genomgång av bromssystemet. Inspektören gav order om att Markus skulle köra stadstrafik i Malungs centrum och efter några varv var det dags för landsvägskörning. Markus körde lugnt och säkert, han kände sig lugn och trygg.
- Du kan köra tillbaks till skolan nu, sa inspektören.

Markus parkerade vid bilskolan. Nu räckte inspektören fram en penna och en bit papper.
- Skriv under här, sa inspektören.
- Va då? sa Markus och såg helt frågande ut.
- Du måste kvittera ut körkortet, det är ett bevis på att jag har lämnat ut det, sa inspektören.

En tung sten föll från Markus hjärta och hans kropp fylldes av vällust när han tog körkortet i sin hand.

- Tack så mycket, sa Markus artigt och skakade hand med inspektören.

Nu satte han fart mot posten för att visa upp sitt körkort för sin mor som satt i kassan.
- Grattis, sa hon och räckte fram en stor bukett blommor.
- Hur kunde du veta att jag hade klarat mig? frågade Markus.
- Jag kände det på mig så jag köpte blommorna i morse, sa modern och kom ut för att omfamna sin son.

Efter det omtumlade firandet på posten fick Markus bråttom hem. Han tog två bussen hem för att fira dagen på sitt speciella sätt.

Nu stod han framför garageporten. Det gnisslade när han öppnade dörren. Han kände hur det pirrade i hela kroppen när en ljusstrimma letade sig in i det mörka garaget och träffade bilens blanka motorhuv. Han satte sig bakom ratten och lät handen smeka sakta över instrumentpanelen. Nycklarna satt i tändningslåset, han vred om nyckeln och bilen startade. Den spann som en katt sakta gled han ut genom garaget och stängde garageporten. Nu väntade en ny och rolig tid för Markus som kunde ta nya och okända vägar ut i livet.
- Synd att farfar inte kunde vara med, tänkte han.

En Volvo Amazon av 1968 års modell gled sakta bort genom byn.

På kvällen åkte Markus förbi Janne, en gammal klasskompisen som bor i samma by. Han studerar på verkstadslinjen här i Malung.
- Hej Janne ska du med en sväng nu när man äntligen har fått körkort? frågar Markus.
- Javisst, va roligt, svarar Janne som tar plats i bilen som var ute och leker med sin lillebror i snön.

Markus och Janne åker mot centrala Malung under tiden pratar Markus om sin uppkörning.
- Ska vi åka förbi K-A och se hur han har det på jobbet? frågar Janne.
- Ja varför inte, jag ser att jag behöver tanka också, svarar Markus.

Karl-Arne kallas även för K-A, och är 19 år. Han bor i Mobyn som ligger norr om Malung. K-A jobbar åt Pampen som är ägare till Malungs största bensinstation som även innehåller bilverkstad och däckservice. Malungsborna kallar mackägaren för Pampen på grund av hans stil och ekonomiska framgångar.

Dom rullar in på macken och när Markus börjar tanka så går Janne in och börjar snacka med K-A. Efter en stund kommer Markus in för att betala.
- Tjänare Mackan, har du fixat drawelicen! Va’ bra för nu har man chaufför vid behov, sa K-A med ett stort flin.

Nu kom Pampen in från lagret med en stor kartong i famnen den var lika bredd som han själv. Han började lägga upp varor på hyllorna och under tiden hörde han vad dom tre killarna pratade om.
- Grattis, grattis, sa Pampen och nickade.
- Tack så mycket, sa Markus och nickade tillbaks.
- Du K-A nu är det väl du som skall ställa upp och köra. Nu när din kompis vill ut och fira, kanske ta en tur på Orrskogen och dansa, sa Pampen samtidigt som han tuggade på en kola.

Pampen var själv mycket intresserad av dans och musik. Han besökte Orrskogen ofta men någon livspartner hade han inte funnit än. Pampen var en kille som var född med silverskeden i munnen. Han hade tagit över en blomstrande rörelse efter sin föräldrar.
- Jamen jag jobbar ju ända till klockan tio. Så ni kan ju kika in då, svarar K-A.
- Du får sluta tidigare om du vill, sa Pampen till K-A.
- Va’ bra, då kan vi ses i åtta tiden, sa K-A till Markus och Janne.
- Det är lugnt, jag fixar stängningen, sa Pampen till K-A och nickade.

Hur den kvällen slutade? Det vet bara Markus och om han mindes...

Till nästa kapitel