Kapitel 12

Ensam och övergiven

Det hade varit tyst i telefonen i flera dagar. Markus hade förväntat sig att Anna skulle ringa och säga "hej då" innan hon reste denna söndagsförmiddag.

Flyget skulle gå halvåtta på kvällen. Själv vågade han inte ringa för han skämdes över sitt senaste uppträdande. Han bad sin mor om råd.
- Åk hem till henne. Ge henne blommor, sa hans mor.

Men Markus vågade inte han var för feg.
- Ja, skyll dig själv, sa modern.

Markus gick upp till sitt rum. Där blev han liggande hela dagen. Vid tre tiden kom han ner och åt söndagsmiddag med dom andra i familjen.
- Tack för maten, sa Markus och reste sig.

Han hade varit tyst hela dagen. Alla i familjen förstod att det här var något som han själv måste klara upp. Inte ens hans syster vågade säga någonting. Stämningen var spänd så han gick ut och satte sig i bilen för att ta en tur och tänka igenom sin situation. Olycklig kärlek var ingenting man skulle skoja om. Det var bara att vänta och se vad som skulle hända.

Idag skulle dom ha sprungit Kyrkspringet tillsammans, men han hade ingen lust att springa ensam så startavgiften fick frysa inne. Det hade mulnat på under förmiddagen så något fint väder skulle det inte bli heller. De hade sagt på väderprognosen i morse att det skulle bli regnigt under dagen. Han satte sig i bilen och åkte mot centrum, han kände sig ensam och övergiven. Vid avfarten till centrum ångrade han sig och åkte rakt fram mot Sälen. Mil efter mil forcerade han fram utan att egentligen ha något mål.

Han passerade by efter by samtidigt som hans tankar riktade sig mot Anna. Bilstereon spelade en tröstlös ballad om olycklig kärlek. Sångaren skränade om att få tillbaka sin älskade till varje pris. I refrängen sjöng sångaren "I won’t hold you back", den var lugn, stämningsfull och den väckte känslor. Han kände hur det började sticka i ögonen. Det började regna lite lätt och han slog på vindrutetorkarna.

Stämningen var nu olidlig och han kunde inte hålla tillbaka sina känslor längre. Tårarna dränkte hans kinder. Nu hade han svårt att se vägen framför sig. Han såg en parkeringsficka lite längre fram, där stannade han. Motorn tystnade, en ny låt spelades i radion. Han lämnade bilen och gick ner till en bäck som porlade med sin ljuva stämma nära vägkanten. Han böjde sig ner och sköljde ansiktet i det kalla källvattnet som smakade rent och friskt. På vägen dundrade trafiken fram utan att han märke något Markus var ju i sin egen värld.

Efter att han hade suttit på en stubbe i femton minuter och grubblat reste han sig för att åka vidare. Färden fortsatte upp till högfjällsområdet där alla skidliftar stod stilla. Om tre månader skulle dom få ta hand om dom första gästerna som kom från sydliga orter. Tusentals turister skulle trängas i skidliftar och på hotellen. För en del skulle semestern sluta på en vårdinrättning med brutna ben. Man får vara försiktig med spånken och After Ski eftersom den förrädiska alkoholen lockar många att tänja på gränserna.

Markus passerade Hundfjället som lockade med sin snabba rodelbana.

Han svängde in på parkeringen för att kunna studera den närmare. Han kände sig frestad när han så hur dom andra åkte. Det kostade trettio spänn att åka ned en gång. I kassan satt en snygg ung brud och tog betalt. Det gjorde honom mera nyfiken på att lösa biljett.
- En biljett, tack, sa Markus till kassörskan som log mot honom.
- Du kan lösa fem biljetter för en hundring, tipsade hon honom och log ännu mer.
- Ja, okey då, sa Markus som nu hade fallit för hennes charm.
- Vi har bara öppet till klockan sex så du får snabba på, påpekade kassörskan.

Han tog liften upp till toppen och där fick han instruktioner av personalen. Han satte sig i en rodel och lossade på bromsen. Hastigheten ökade undan för undan. Det gick fort i dom skarpa kurvorna som ringlade nedför den branta backen. Tidtagningsklockan visade på femtiofem sekunder. Efter en halvtimme hade han kört dom sista fyra åken och han hade fyrtiofyra sekunder i personbästa. Klockan visade fem minuter i sex och det var nog dags att åka hem. Han började gå mot bilen och förbi kassan. Den unga snygga kassörskan höll på att tömma papperskorgarna. Hon tittade upp och sa:
- Välkommen åter! Var det inte kul?
- Jovisst, det var häftigt, svarade Markus samtidigt som dom presenterade sig för varandra.

De stod länge och pratade med varandra. Efter en stund tackade han för sig och lämnade fjällanläggningen. Han kände sig gladare och åkte hem mot Malung. Om han skulle få ett infall att ringa henne så var det ju bara att slå numret till Hundfjället. "Easy come easy go" tänkte han. Nu gick det fort och efter en timme var han hemma igen. På trappan mötte han sin syster som var på väg ut.
- Öh, var har du varit hela dagen, frågade hon och tittade lite bekymmersamt på honom.
- Ja, vadå, jag har åkt en vända, svarade han sin syster som rusade nedför trappan och hoppade upp på sin cykel.
- Och vart ska du ta vägen?
- Hem till Maria, svarade hon och trampade iväg.
- Jamen, jag kan skjutsa dig, ropade han efter henne.
- Nej tack du, för då avslöjar vi vilka som är våra pojkvänner, sa hans syster och skrattade och trampade iväg.

Ensam kvar på trappan stod Markus och tänkte "va’ kul, dom ska ha lite spänning och romantik". Sakta lunkade han in och stängde dörren efter sig.

Till nästa kapitel