Kapitel 6

Avslöjad

Markus sprang på kvällarna och efter skolans slut han gjorde allt för att få upp flåset. Efter många hårda pass kände han att konditionen blev bättre och bättre. Men hur skulle han dölja det för kompisarna hemma i Malung? Att bli kallad för träningsfanatiker var ju ingen höjdare.

Då han var en liten pojke fick han följa sin far och hämta timmer i Malungsskogarna. Därför kände Markus till varenda skogsväg i hela Västerdalarnas omnejd. Så därför kunde han diskret träna utan att själv bli upptäckt. Den här lördagseftermiddagen passade honom utmärkt för ett träningspass.
- Hej då, jag åker förbi Janne en vända, sa Markus som inte ville avslöja för sina föräldrar vart han egentligen skulle.

Men dom hörde inte honom för dom var helt upptagna av sina grannar. För i kväll skulle dom tillsammans spela bingolotto.
- Många högvinster har gått till Malung den sista tiden nu, sa Karin och spärrade upp ögonen mot sina grannar som också drömde om den stora miljonvinsten. Malung är litet och är det någon som vinner så går snacket nere på byn direkt, tillade hon.
- Ja, nog kommer det fram. Se bara på Busk Evert som vann på tipset. Han köpte en ny Merca, sa Ove lite ironiskt samtidigt som han vinkade av sin son.

Efter en stunds körande kom Markus till en avfartsväg där han svängde in. Den ledd in till en timmerväg som hade en återvändsgränd cirka två kilometer längre bort där han stannade. Han hade satt på sig sina joggingkläder som han hade i skuffen på bilen. Han gjorde några enkla knäböjningar innan han sakta lunkade iväg. Efter en kilometer kände han dom första svettdropparna krypa fram i pannan och han kom in i andra andningen. Det var varmt i vårluften och det var bara en kilometer fram till avfartsvägen. Där han tänkte vända och springa tillbaka.

Samtidigt denna lördagseftermiddag började pensionärsparet Greta och Alf Andersson packa sin bil full med mat, kläder samt varma sängkläder. För att sedan bege sig till sitt älskade sommartorp var beläget i den djupa Malungsskogen.
- Du Alf, ryckte du ut sladden till TV-apparaten? frågade Greta sin man.
- Ja, ja, sa Alf, lite irriterad för att dom inte hade kommit iväg tidigare.

Alfs största intresse sedan han hade gått i pension var deras lilla sommarstuga. Alf och Greta gifte sig i unga år och snart skulle dom fira sin femtionde bröllopsdag. Förberedelserna var i full gång så att man skulle kunna ta emot barn och barnbarn. Samt släkt och vänner till midsommaren.

Under sitt långa yrkesverksamma liv som reparatör hade Alf skaffat många vänner och bekanta. Greta var medlem i PRO i Malung och har många väninnor som tillsammans bakade gott kaffebröd till sina sammankomster. Gretas förflutna som gammal konditor gjorde att hon var efterfrågad i sin bekantskapskrets.

Greta lade in sängkläderna i bilen samtidigt som hon hörde telefonens gälla signal inifrån lägenheten.

- Jag svarar, sa hon till sin man och rusade iväg för att hinna. Det kunde ju vara något viktigt som skulle förtäljas. Gretas telefonsamtal började dra ut på tiden och Alf blev mer och mer irriterad under tidens gång.
- Kom nån’ gång för helvete, fräste han i dörröppningen.

Greta avsluta samtalet snabbt för att göra sin man till viljes, och tog plats i bilen.
- Tänk, ni käringar kan ju pladdra i telefon i timmar, sa Alf och tryckte hårdare på gasen medan dom lämnade Malung bakom sig.

Det gamla paret svängde in på skogsvägen som ledde till deras stuga som låg ett par mil längre bort in i skogen.
- Ta det lugnt!, uppmanade hon sin man som körde med hög hastighet på den smala skogsvägen.
- Ja, ja, svarade han och ignorerade henne genom att hålla samma fart.

Markus pustade och lutade sig mot bilen. Han hade ju avverkat dom fyra kilometrarna under stor möda och besvär. Han tittade på klockan och såg att tjugofem minuter hade förflutit sedan starten. Nu ville han hem och ta sig en välförtjänt dusch hemma i garaget. Han svängde ut på skogsvägen och satte fart mot Malung.

Efter ett par kilometer kom han fram till ett backkrön och saktade in samtidigt som han styrde bilen till höger. Plötsligt dök en bil upp i bara tomma intet, vilket gjorde att Markus aldrig hann reagera. De bägge bilarna tuschade mot varandra med en våldsam krasch. Vilket gjorde att dom bägge förlorade herraväldet över fordonen. Markus Amazon kanade ner i höger dikeskant.

Alfs och Gretas lilla Opel Kadett ställdes på tvären och for över diket på den vänstra körbanan där den brakade in i ett träd. Fronten på vänster sida trycktes ihop som en pappkartong och skadade föraren då torpeddurken trycktes in i själva kupén. Alf skrek till innan han svimmade av men Greta var fortfarande vid medvetande men chockad efter den kraftiga smällen. De båda hade bilbältena på sig, som förmodligen räddade deras liv. Det ångade kraftigt runt bilen då kylvattnet sprutade ut från den skadade kylaren som träffade den heta motorn.

Markus kände en smärta i högra tinningen efter att han hade slagit i biltaket. Han slet upp dörren och tittade oroligt på den kraschade Opel. Smygande och rädd gick han mot bilen och öppnade dörren på passagerarsidan.
- Du måste skaffa hjälp. Min man håller på att dör, sa Greta som var chockad och hade gråten i halsen.
- Men hur är det med dig då, frågade Markus med darrande röst.
- Skit i mig, ser du inte att min man är alldeles blodig, väste Greta som nu var i upplösningstillstånd.
- Jag springer väl efter hjälp då, sa Markus som också var i ett chocktillstånd.
- Ja, skynda dig för guds skull, skrek Greta så det ekade mellan trädtopparna.

Det var åtta kilometer till närmaste bebyggelse Markus som fortfarande var iklädd sina joggingkläder började löpa iväg med en väldig fart. Tankarna snurrade runt i huvudet medan han sprang för rädslan att gubben skulle dö var stor. Efter tre kilometers jogging började han känna sig trött och sliten. Han förebrådde sig själv för att han inte köpte Juppénallen då han besökte Kupolen köpcenter i Borlänge i vintras.

Han sprang ut ur skogen och kom fram till dom första gårdarna. Han tittade sig omkring och såg en bil som var parkerad vid en av gårdarna. En gammal man satt på trappan och läste sin tidning.

Han var helt upptagen av sitt läsande och såg inte Markus förrän han stod framför honom.

- Hjälp, jag behöver en telefon, sa Markus samtidigt som han flåsade och hämtade andan.

Mannen med tidningen ryggade tillbaka och såg alldeles förskräckt ut. Han reste sig och frågade:
- Va, vad är det som står på? frågade han.
- Jag har krockat med en bil uppe vid Svarttjärn och en är svårt skadad, sa Markus som såg ut att svimma när som helst.

Markus fortsatte sin berättelse vad som hade skett ,samtidigt som mannen slog numret till SOS 112 och fick kontakt med en operatör.
- Vad har hänt? frågade SOS-operatören.

Mannen fick förklara vad som hade hänt och SOS-operatören sände ut larm till berörda enheter i området.

Det var lugnt nere på Malungs centrum affärerna hade slagit igen för flera timmar sedan. Några människor stod vid kiosken och handlade korv. En del gick omkring och fönstershoppade. Plötsligt bröts tystnaden av skrikande sirener. En ambulans närmade sig centrum. Det ekade mellan husen och den krängde sig igenom dom skarpa kurvorna vid Niss-kiosken. Ambulansen åkte över Västerdalsbron och det enda man såg var dom roterande blåljusen som indikerade i vilken snabb hastighet den förflyttade sig i den vackra björkallén.

Efter en stund hördes ljudet av nya sirener närma sig centrum. En stor brandbil passerade kiosken i en lägre och säkrare hastighet i dom skarpa kurvorna. Nu började ortsborna prata i mun på varandra.
- Ja det händer mycket skit efter Värmlandsvägen sa en äldre man med munnen full av korv.
- Ja, och inte bättrar dom på den heller, sa en kvinna som stod längst bak i kön.

En polisbil körde förbi kiosken i hög hastighet. På bron över Västerdalälven slog polisen på blåljusen kanske det var, för att inte väcka någon uppmärksamhet.

Ambulansen var snabbt på plats och gav första hjälpen. Alf fick dropp av en sjukvårdare och en brandman tröstade Greta. Nu började dom andra brandmännen ta fram bryt och klippverktyg. Taket togs bort och samtidigt lade man på en hare på Alfs skadade ben. Sedan kunde man lyfta ur honom ur vraket och placera honom i ambulansen för vidare transport till Malungs sjukstuga.

Markus hade blivit upplockad av polispatrullen och fått avlägga en första rapport. Han kände att han måste spy, så han gick bakom närmaste träd.
- Vi kan skjutsa hem dig, sa en av poliserna.
- Ja tack, sa Magnus som torkade bort sina spyor.

Hemma i Grimsåker spelade man Bingolotto och hade trevligt med sina grannar, då Markus plötsligt gjorde entré med två konstaplar vid var sida.

Efter en timmes förklarande och ältande så hade föräldrarna och grannarna fått en bild av händelsen. Konstaplarna som skulle vara ett stöd för Markus hade fått en ny uppgift. De tittade på TV och drack kaffe samtidigt som man fyllde i dom sista numren på talongen.

Till nästa kapitel