Kapitel 7

Lasaretts besöket

De lokala morgontidningarna skvallrade om vad som hade hänt under helgen. Stora översiktsrubriker berättade om den dramatiska olyckshändelsen i Malungsskogen.

"Våldsam bilkrasch i Malung. Yngling sprang en mil efter hjälp". Markus namn avslöjas i artikeln och han beskrevs som en hjälte. Nu skulle han få träda fram i ljuset och berätta om sitt hjältedåd. Själv var han inte road över all uppståndelse. Han var mest orolig hur det var med Alf och hans fru Greta. Så det bästa sättet var att besöka Alf som låg på ortopedien på Mora Lasarett avd.43.

Eftersom Markus var ledig från skolan dom två närmaste dagarna så hade Markus mor ringt till Greta och avtalat en tid så att dom tillsammans kunde besöka Alf. Det kändes pirrigt och nervöst för Markus, men hans mor gav honom några lugnande ord:
- Jag har pratat med Greta och hon är inte arg på dig, för det är inte ditt fel. Greta har pratat med sin man och han var mer orolig för dig än för sig själv. Jag erbjöd henne att följa med och hon tackade ja, så vi plockar upp henne efter vägen.

Efter en halvtimme var alla på väg till Alf på Mora Lasarett. Karin körde medan Markus och Greta diskuterade om allt mellan himmel och jord. De passerade en liten by som heter Öje där vägen smalnade och blev sämre. När dom kom fram till vägkorset Mora Vansbro tog Karin av till vänster. På höger sida låg ett vackert Värdshus som var beläget vid Kättbosjön, där Vanån mynnade ut. Två mil söder om Mora passerade man Siljansfors Skogsmuseum. Ett populärt turistmål för både unga och gamla, samt för den bofasta befolkningen. Efter tjugo minuter kom man fram till Mora. Ett samhälle som är norra Dalarnas största bygd med tjugotusen invånare.

Man parkerade på lasarettets besöksparkering och begav sig till avdelningen 43 där Alf låg. Markus bar en liten ask med goda chokladpraliner och hans mor en bukett röda vackra rosor.
- Hej, sa Markus till Alf som låg med ett stort bandage runt benet. Det kändes sterilt och främmande i det kala sjukrummet.

- Hej Markus, svarade Alf och sträckte fram sin näve.

Markus tog näven och bockade artigt samtidigt som han räckte fram asken med chokladpralinerna.
- Jaså, Greta har avslöjat mina laster för dig, sa Alf och skrattade hjärtligt.

Karin kom in med rosorna som hon hade satt i en rostfri vas. Alf var på ett bra humör fastän han hade genomgått en krävande operation. Men han var mycket orolig när det gällde försäkringsfrågan, hur det skulle bli med skadan han hade orsakat på Markus bil.
- Oroa dig inte! Det får bli en senare fråga. Eller hur, Markus? sa Karin.
- Jo, jo, svarade Markus.

Besökstimmen började ta slut och man började planera återfärden hem. Man tackade och tog farväl av varandra. Markus kände att muntorrheten som han hade känt i början var försvunnen och en viss nervositet hade släppt.

Markus bad sin mor att få köra hem. Han ville testa om det kändes bra efter olyckan. han körde lugnt och försiktigt hem till Malung. Greta tackade för skjutsen och man lovade att hålla kontakt med varandra i fortsättningen.

Hemma på gården höll Ove på att baxa in Markus kvaddade Amazon i garaget när Karin och Markus kom inkörande på gården. Nu stod alla tre och studerade den demolerade Amazonen.
- Det är nog bara att skrota den här bilen, sa Ove.
- Ja, du får ringa försäkringsbolaget och fråga hur vi ska göra, sa Karin.
- Nu skulle farfar vända sig i graven om han fick se sin kära klenod söndertrasad, sa Markus.
- Det tror jag inte, han är nog glad för att du klarade dig, tröstade Karin.
- Jag tog upp en älgstek ur frysen i morse, sa Ove.
- Ja, då går väl jag och steker på den, sa Karin och gick uppför källartrappan.
- Jag kommer och hjälper dig, sa Ove.

Kvar stod Markus ensam och begrundade bilen.

Till nästa kapitel