Rwanda

Karta

Info

Daily Times La Nouvelle Rélève

Rwanda, sammanfattningar av artiklar om Rwanda, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus åren 1999 - 2003. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.

96-44 s 3-5
"Östafrika brinner"
Folkmord rasade i Rwanda 1994. Nu hotar samma sak Burundi och kanske Zaire. Varför dödar hutu- och tutsifolken varandra?
Det är politikerna, propagandamakarna som överdriver skillnaden mellan de båda folkslagen och piskar upp stämningen (känns det igen från "Jugoslavien"?). Man vill förgöra varandra.
Inför självständigheten 1962 tog tutsi makten med våld i Burundi och hutu i Rwanda.
Tutsi planerade att ta makten i Rwanda och möttes av masslakt av extrema grupper.
Gav tutsi förevändning att ta makten med våld. Hutu flydde till Zaire.
I Zaire jagar regeringsarmén både tutsi och hutu.
"Jag vill ha allt, jag vill ha det nu och om jag inte får det dödar jag"!

96-44 s 6
"Gammal fiendskap tänder nya krig"
Både Burundi och Rwanda har idag tutsiregeringar trots att de bara utgör 15 % av invånarna. Resten är hutu. Båda hotas av hutu i Zaire. Tutsi har nu fått hjälp av tutsi i Zaire och driver den zairiska armén på reträtt och anfaller hutus flyktingläger.

96-46 s 21
"Nu krävs snabba beslut"
Man är oense om vad som ska göras. Frankrike t ex vill ha en militär intervention men motsätts av andra.

96-47 s 14-15
"Flyktingströmmen avtar men krisen är inte över"
De flesta av hutuflyktingarna från Zaire har nu kommit fram till Rwanda

96-47 s 15
"Mördare gömmer sig i flyktingströmmen"
Många av mördarna från 1994 försöker nu dölja sig i flyktingströmmen för att komma in i Rwanda.

96-47 s 15
"Kanada anser att militär intervention behövs"
USA och många andra länder tvekar.

96-48 s 19-20
"Ett under krävs för att skapa försoning och rättvisa i Rwanda"
Nu kommer 600 000 hutuflyktingar tillbaka till Rwanda. Bland dem stora folkmördare. Var ska de bo? Ska de gripas och straffas?

96-48 s 20
"Internationell hjälpstyrka håller på att ta form"
Med en kanadensare som befälhavare. För att underlätta det humanitära arbetet och hjälpa flyktingarna att återvända hem till Rwanda.

97-07 s 19
"Hjälparbetarna i Rwanda hotas till livet"
5 FN arbetare har mördats brutalt. Man misstänker att det är hutumilisen som ligger bakom och att motivet är att kasta skulden på tutsiregimen.

97-16 s 17-18
"Minnet av folkmordet skapar hat mot flyktingarna"
Vad ska man göra med de 85000 hutuflyktingarna som är kvar i Zaire. Många av dem är massmördare? De kan väl inte bara gå fria efter att ytterst brutalt ha avrättat nästan en miljon tutsi för något år sedan i Rwanda? Men vad göra med kvinnorna och barnen som är oskyldiga?

98-04 s 15
"Civilbefolkningen har hamnat i korselden"
Det handlar om Burundi, där hutus mördar hutus, där det finns hutu-gerilla och hutu-regim efter kuppen 1996 och tutsi som fortfarande har makten inom armén. Alla kämpar om makten
(för att få tillgång till pengar och andra resurser förstås. Ingenting för andra än de närmaste grannländerna att lägga sig i!)

98-06 s 20-21
"Huturebeller håller en hel region i skräck"
Tusentals extremister stannade kvar då flyktingarna återvände till Rwanda (naturligtvis eftersom många var massmördare som kunde förvänta sig sitt straff vid återkomsten). De dödar nu tutsier för att få mera makt framför allt i NV Rwanda. De ansluter sig till oppositionen mot den nya ledaren Kabila i Kongo.

98-07 s 18-20
"Massmördare eller beskyddare?"
Den internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda vill ställa en gammal rwandisk pastor inför rätta. Han misstänks för att ha arrangerat ett av det rwandiska folkmordets grymmaste blodbad. En domare i Texas, USA vägrar att lämna ut honom.

98-19 s 15
"Frankrikes humanitära (?) insatser i Rwanda undersöks"
Frankrike beskylls för att ha stött och beväpnat den mordiska huturegimen! Inga av de inblandade ministrarna med f d premiärministern i spetsen erkänner något fel.

98-37 s 10-12
"Rädslan för nytt folkmord styr Rwandas regionala ambitioner"
Den rwandiska regeringens aggressiva politik syftar i första hand till att skydda de etniska tutsierna och till varje pris avvärja nya massakrer.1994 dödades 800 000 tutsier av hutu. Nu manar Kabila till samma mord på tutsierna trots att dessa hjälpte honom till makten i Kongo 1997. Tutsierna är "Afrikas judar". Kabila är en "simpel gangster". Hutumördarna utbildas nu till soldater i den kongolesiska armén.

99-15 s 20-21
"Är försoning möjlig i Rwanda?"
Två folkgrupper lever sida vid sida, men med bittra minnen från illdåd begångna under den etniska konflikten mellan dem.

99-29 s 19-21
"Säkerhet är en fråga om liv eller död för oss"
Intervju med Rwandas vicepresident och försvarsminister Paul Kagame om kriget i Kongo och folkmordet på tutsierna. Minnet av den brutalitet med vilken 800 000 människor mördades 1994 är avgörande för både tankar och handlingar än idag.

99-33 s 18
"Rwandatribunalen tar nya tag"
Den vill finna och döma de som låg bakom massakern på nästan 1 miljon människor i Rwanda 1994. Tribunalen i Arusha har stora svårigheter att övervinna. Man dömer i första han d de som var ledare i sina länder vid tiden för brotten.

2000-7 s 18
"Att hyra en man kan kosta livet i Rwanda"
De flesta män är dödade sedan folkmordet 1994. En kvinna utan både man och barn måste ofta dela på en man. Bruket kallas kwinjira och är det svåraste hindret i kampen mot aids. 11 % av befolkningen är nämligen HIV-positiv. Men vad betyder det när man just har överlevt ett folkmord!

2000-46 22
"Rwanda vill ha tillbaka sina barn"
Det rwandiska folkmordets yngsta överlevande är inblandade i en vårdnadstvist som inte har några vinnare. Under folkmordet 1994 räddades 59 barn av Röda Korset till Italien. Nu kräver Rwandas president att de ska föras tillbaka. Barnen är i 6-10 års åldern, har italienska adoptivföräldrar, är helt uppfostrade till västeuropeiska värderingar och talar bara italienska! Kagame är inte intresserad av barnen. Det är pengar, det är bidrag han vill ha!

2000-49 14-15
"I terrorns Rwanda byter man sida utan betänkligheter"
Före detta rebeller ansluter sig till regeringsstyrkan i Rwanda, där det fortfarande pågår ett inbördeskrig sex år efter folkmordet som krävde nästan en miljon människors liv. På andra sidan gränsen i Demokratiska republiken Kongo (DDRK) finns omkring 15000 rwandiska soldater som var inblandade i mordet på tutsiminoriteten i Rwanda och som nu kämpar för att komma tillbaka och avsluta sitt uppdrag. Alla krig har surrealistiska inslag, men inget krig har så många som detta. (Är krig eller mord det "naturliga" sättet att leva på i dessa länder? Egalt mot vem man krigar och med vem man strider). Alla kämpar mot varandra i striden om kontrollen över Kongos mineraltillgångar.

2002-25 s 22-23
"Nu skipas rättvisa på gräsrotsnivå"
Traditionella, informella rättegångar ska minska trängseln i Rwandas fängelser. Åtta år efter folkmordet i Rwanda finns det fortfarande 115000 misstänkta som väntar på rättegång i landets fängelser. Regeringen har därför bestämt att alla utom de allvarligaste fallen fr o m denna vecka ska avhandlas i ett slags gräsrotstribunaler, s k gacacadomstolar. Detta är ett uråldrigt system. 250 000 domare är valda och har fått utbildning. De kommer arr döma vanliga mördare men inte de som gett order till andra om mord. De har rätt att döma till livstids fängelse men inte dödsstraff.

2002-25 s 23
"Afrikas store statsman"
Tilltron till Nelson Mandela som ett levande helgon kanske är något överdriven. Alla litar inte på hans omdöme beroende på hans vänskap med en del "parialedare" - Fidel Castro, Arafat och framför allt Muammar Ghadaffi. Mandela besökte 1997 Indonesien för att vädja om den östtimorianska ledaren Gusmaos frigivning. Hans status som fredsstiftare undergrävdes emellertid av det faktum att han samtidigt sålde en rad sydafrikanska vapen till Indonesiens president Suharto. Mandelas största framgång är uppdraget 1999 att medla i Burundis inbördeskrig, där 250 000 människor dödats i ett folkmord. Kriget är inte riktigt slut än men utsikten till fred i Burundi ser ljusare ut än på många år.

2002-31 18
"Kongo och Rwanda skriver fredsavtal"
Ledarna i Rwanda och Kongo har skrivit under ett avtal som ska sätta punkt för det förödande krig som har dödat över 2 miljoner människor i Afrikas centrum. Kongo ska avväpna och gripa våldsmännen från den milis som uppges ha spelat en stor roll i folkmorden i Rwanda 1994.
I gengäld lovar Rwanda att försöka dra tillbaka sina trupper från Kongo.

2003-9 s 17-18
"De tog liv i stället för att rädda dem"
En rwandisk pastor och hans son, som är läkare, rörde inte ett finger för att rädda flera hundra människor undan massaker och död. De befanns i förra veckan skyldiga till folkmord och dömdes till fängelse av FNs tribunal för krigsförbrytelser i Rwanda. Pastorn och hans son hade tipsat angripare om att hundratals obeväpnade tutsier hade sökt skydd i adventistkyrkan.

2004-14 s 13-16
"Den långa vägen ut ur helvetet"
Rwanda är lugnt, vilket i och för sig är anmärkningsvärt. Men regeringens metoder för att bevara freden är störande. Under 13 veckor fr om den 6 april 1994 mördades mellan 500000 och 800000 rwandier. Det var förmodligen det snabbaste folkmordet i världshistorien, trots att mördarna inte hade tillgång till gevär och giftgas utan bara jordbruksredskap. Det var hutumajoriteten som styrde Rwanda och som tog nedskjutningen av president Habyarimanas flygplan som förevändning att starta massmordet. Innan hade många tutsier flytt landet bildat en armé i Uganda under Paul Kagames ledning. Hutuledningen fruktade en invasion och beslöt sig för att utrota alla tutsier.
Nu är det Kagame som har makten i Rwanda efter att ha vunnit presidentvalet med 95 % i fjol. Kontrollen av medborgarna är hård, allt för att hindra att det åter blir en etnisk rensning. All etnisk uppdelning är förbjuden. Oppositionen säger "Regimen har skapat ett allmänt skräckklimat, och alla kritiker pekas ut som folkmordsagenter".

2004-24 s 12
"Pasteur fick fängelse"
En domstol har dömt Rwandas f d president, Pasteur Bizimungu, till 15 års fängelse för hot mot landets säkerhet, förskingring och underblåsande av etnisk splittring när landet försökte hämta sig efter folkmordet 1994.

2004-39 s 16
"Folkmördare uteblev"
En romersk-katolsk präst, som misstänks för att ha beordrat slakten på 2000 människor, som sökte skydd i en kyrka under folkmordet i Rwanda 1998 kom inte till FN-tribunalen i Arusha i Tanzania när rättegången mot honom började i måndags.

2005-11 s 11
"761000 misstänkta mördare"
En företrädare för rättsväsendet i Rwanda uppger att minst 761000 människor bör ställas till svars för sin medverkan i folkmordet i Rwanda 1994. En tiondel av landets 8,2 miljoner invånare har identifierats som delaktiga i våldet som härjade under 100 dagar och som ledde till drygt 500000 tutsier och moderata hutuer dödades.

2006-10 s 23-24
"Kriget kastar sin skugga över valet i Kongo"
Av de länder som intervenerat i Kongo är det lilla landet Rwanda det mest mordiska. Rwanda är djupt splittrat mellan majoriteten hutuer (85 %) och minoriteten tutsier (14 %). Kriget började 1994 då den hutudominerade regeringen startade en mordkampanj som massakrerade inemot en miljon tutsier. Tutsigerillan Rwandas patriotiska front (RPF) som då leddes av nuvarande presidenten, Paul Kagame, lyckades ta makten i huvudstaden Kigali i juli 1994. RPF utkrävde en blodig hämnd på hutuerna och hundratusentals hutuer flydde till Kongo. Rwanda invaderade då Kongo under förevändning av att fånga in flyktingarna. Det verkliga målet var naturresurserna i det 90 gånger större grannlandet: koppar och koltran, diamanter och ädelträ. I Kigali styr Kagames tutsiregering med järnhand. Partier och människorättsorganisationer är förbjudna; journalister tystas; val manipuleras. Tutsidiktaturen tar lagen i egna händer även internationellt. Enligt en rapport från FN finansierade Rwanda redan 1999 80 procent av sin militärbudget på totalt 320 miljoner dollar med intäkterna från stulna skatter i Kongo.

2006-33 s 21-22
"Kaffekooperativ hjälper rwandierna"
Rwanda är ett extremt fattigt land. Det är med sina 8,6 miljoner Afrikas mest tättbefolkade nation. Det klövs mitt itu på 90-talet av ett fruktansvärt brutalt inbördeskrig. Nu rider det på en våg av efterfrågan på speciella kaffesorter som finns i industriländerna. Landet har gjort odlingen av premiumkaffe till en nationell prioritet. Många av Rwandas kaffeodlare har på detta sätt fördubblat sina inkomster. Genom kooperativ verksamhet har också odlarna fått en större del av vinsten från produktionen.

2006-48 s 11
"Protest mot fransk domstolsorder"
Upp emot 25000 rwandier demonstrerade nyligen i protest mot en fransk domares beslut att ställa president Paul Kagame till svars inför en FN-domstol för hans misstänkta inblandning i en flygplanskrock 1994, som dödade landets dåvarande ledare och tände gnistan till 100 dagars etnisk konflikt inklusive ett folkmord. Domaren har också givit order om att nio medlemmar i Kagames militärstab för tolv år sedan ska gripas.

2007-04 s 17
"Rwanda ser framåt"
Trots sin förfärliga historia verkar det som om Rwanda har hittat en väg, som åtminstone i vissa avseenden leder i rätt riktning. När Rwandas patriotiska front (RPF) tog kontroll sommaren 1994 såg landet dödsdömt ut. Nu installerar landet trådlöst Internet i grundskolorna på landsbygden, är det enda landet i regionen som förespråkar familjeplanering och kommer snart att, tillsammans med grannlandet Burundi, bli medlem i Östafrikanska gemenskapen. Rwanda planerar att bli ett tvåspråkigt handelscentrum som en bro mellan det fransktalande centrala Afrika och det engelsktalande Östafrika. Allt detta har betalats av givarpengar.

2007-27 s 26-31
"Kvinnomakt gör världen fredligare"
Hur påverkas samhället när dess kvinnor har makt? I Rwanda, ett land med hög våldsrisk, är andelen kvinnor i politiken mycket stor, och medborgarna lever i fred med varandra. I Bahrain motas kvinnorna bort från jobb och ämbeten och där vill våldet inte släppa taget. Är det en tillfällighet? Frågan ställs av artikelförfattaren Uwe Buse i Der Spiegel.
Under det hemska inbördeskriget i Rwanda på 1990-talet mellan de som kallar sig hutu och de som kallar sig tutsi dödades över en miljon människor. Idag "arbetar de sida vid sida och gifter sig med varandra i kyrkan". De allra flesta var män så nu finns det ett kraftigt kvinnoöverskott. Omedelbart efter hutuernas folkmord på tutsier var förhållandet mellan kvinnor och män i Rwanda 7:1. Männen vara döda eller på flykt utomlands .Detta har lett till att kvinnorna har hälften av platserna i parlamentet och var tredje senatsmedlem är kvinna.
Enligt Buse har Rwanda idag "bland den lägsta brottsligheten i hela Afrika".
Mot detta ställer Buse förhållandena i Bahrain där det är mycket ovanligt med kvinnor på ledande platser. I parlamentet finns det bara en kvinna. Bahrain påminner mer om Saudiarabien.

2007-31 s 22-23
"Afrika kämpar för att komma ut på nätet"
Mindre än fyra procent av Afrikas befolkning är uppkopplad till webben. De flesta av dessa finns i nordafrikanska länder och i Sydafrika. Bristen på infrastruktur är det största problemet. Inbördeskrig förstör nätverken och den politiska instabiliteten avskräcker företag att installera nya system.
Den amerikanske affärsmannen Greg Wyler presenterade 2003 ett förslag för Rwandas president Paul Kagame binda ihop Rwanda med fiberoptiska kablar och koppla skolor, institutioner och hem till en billig och snabb Internetservice. Efter nära fyra år har de utlovade åtgärderna misslyckats menar rwandiska tjänstemän. Resultatet kan ses som en symbol för vad som kan hända när goda intentioner möter teknisk, politisk och affärsmässig verklighet i Afrika. Mindre än en procent är uppkopplade i Rwanda idag. Orsaken är att det finns få datorer och att elkraften är svag eller saknas. Ändå vill vetenskapsministern satsa på att Rwanda blir ett kunskapsbaserat samhälle eftersom landet varken har naturtillgångar eller hamnar.

2008-33 s 5-6
"Frankrike anklagas för delaktighet i folkmord"
I en 500-sidig rapport efter en tvåårig utredning anklagas Paris av den rwandiska regeringen för att ha beväpnat Hutu-extremisterna i Rwanda i samband med 1994 års folkmord på hundratusentals tutsier. Rapporten namnger tretton franska politiker, inklusive Mitterand som dog 1996, de f d premiärministrarna Edouard Balladur och de Villepin och påstår att Frankrike genomförde stora vapenleveranser till den f d rwandiska armén och utbildade medlemmar av Interahamwe-milisen som genomförde folkmordet.
Rapporten kan ses som en följd av och svar på att en ledande fransk antiterroristdomare, Jean-Louis Bruguière, för två år sedan anklagande nuvarande presidenten för Rwanda Paul Kagame för att han under sin tid som ledare för de tutsirebeller som 1994 bekämpade huturegeringen ska ha beordrat mordet på den dåvarande presidenten Juvenil Habyarimang. Detta blev sedan startskottet för hutu-extremister att inleda de organiserade tutsi-morden.
Bakgrund: Tutsier i exil i Uganda invaderade 1999, Rwanda, vilket lade grunden till folkmordet på uppskattningsvis 800 000 tutsier fyra år senare. Frankrike levererade stora mängder vapen, trupper och militära rådgivare för att hålla stånd mot tutsi-rebellernas invasion. Hutuextremistiska politiker piskade upp stämningen mot Rwandas tutsiminoritet och anklagade dem för att stödja rebellerna och för att försöka ta makten. Mordet på presidenten Juvenil Habyarimang, förmodligen begånget av hutu-extremister, blev startskottet för de planerade massmorden på tutsier som snabbt spred sig i landet. Dessa leddes av milisgruppen Interhamwe. Mördatet fortgick under 100 dagar innan tutsi-rebellrörelsen Rwandas patriotiska front under ledning av den blivande presidenten Paul Kagame till slut tog makten.

Artikel i the Guardian den 6.8 2008 eller läs här.
Se också en tidigare blogg.

2008-37 s 10
"Såren läker aldrig"
Rwanda, landet som genomled ett folkmord i hundra dagar 1994 och där en stor del av befolkningen har hiv och aids tros ha den största andelen föräldralösa barn i hela världen. Tulane University har tillsammans med Rwandas hälsovårdsmyndigheter genomfört en undersökning av föräldralösa tonåringar som nu är familjeöverhuvuden och har ansvar för yngre syskon och andra barn. Av 539 föräldralösa uppfyllde över hälften kriterierna för depression enligt psykiatriska mått.

2008-43 s 23
"Gamla fiender, nya hot"
Rötterna till problemen i östra Kongo finns hos "Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse", FLDR, som till en del består av före detta rwandiska soldater och hutuextremister som bär ansvaret för folkmordet på drygt 800 000 rwandier, varav de flesta tutsier, 1994. Rwandas tutsidominerade armé har invaderat Kongo två gånger under förevändning att krossa FDLR. Regeringen i Kinshasa har inte gjort mycket för att få FLDR att lägga ner sina vapen. Den kongolesiska armén snarare samarbetar med FLDR för att ta kontroll över den lönsamma handeln med mineraler i Norra Kivu. Rwandas president, Paul Kagame, vill inte ha hutusoldaterna tillbaka i Rwanda avväpnade eller ej.

2008-46 s 23
"Lagens långa internationella arm"
Rose Kabuye, protokollchef hos president Paul Kagame i Rwanda, riskerar att bli utlämnad till Frankrike efter att ha blivit gripen av tysk polis. Kabuye misstänks för att ha varit inblandad i8 den händelse som ledde till folkmordet i Rwanda 1994. Franska och spanska domare har länge försökt väcka åtal mot medlemmar i den rwandiska regeringen, inklusive Kagame själv, som misstänks för att ha medverkat i krigsförbrytelser. Den franske domaren Jean-Louis Bruguière har väckt åtal mot nio högt uppsatta rwandier, inklusive Kabuye, för misstänkt delaktighet i nedskjutningen i april 1994 av det flygplan, som den förre presidenten, Juvenai Habyarimana och hans burundiske kollega färdades i. Nedskjutningen tände, enligt vissa, gnistan till massmordet på tutsiminoriteten i Rwanda. Kagame hotar med åtal mot franska medborgare som beskylls för att ha medverkat till folkmordet i egenskap av allierade till den förra regimen som bestod av hutuer.

2008-47 s 20-21
"Rwanda är nog inte så oskyldigt som det låtsas"
Rwanda försöker framställa sig självt som passiv åskådare när avancerade rebellstyrkor tvingar människor på flykt på andra sidan gränsen i östliga Kongo/Kinshasa. Upproret som leds av den avhoppade före detta kongolesiske generalen Laurent Nkunda skulle inte fungera utan rekryter från Rwanda och understöd av före detta och även aktiva rwandiska soldater. Nkunda och Rwandas regering, militär och affärselit har gemensamma rötter från tiden före folkmordet på tutsiminoriteten i Rwanda 1994.

2008-47 s 21
"Trevande försök"
Rebelledaren Laurent Nkunda stöder FNs försök att återupprätta fred i östra Kongo. Efter ett möte med FNs speciella sändebud, Olusegun Obasanjo, sa Nkunda att han skulle respektera vapenvilan, medverka i en kommission som registrerar brott mot eldupphör och öppna en humanitär korridor till människor som har flytt från de hårda striderna i Norra Kivuprovinsen.

2008-48 s 21-23
"Fyll gravarna till brädden!" 
En Rwandisk regeringsrepresentant som för en tid sedan greps i Frankrike är en symbol för den bittra konflikten mellan regeringen i Kigali och den franska regeringen. Vem bär skulden för folkmordet 1994 - och dess följder i dagens Kongo? En fransk domstol ska nu söka svaret på frågan.
Detta är den i särklass bästa artikel jag läst om vad som händer i Rwanda och Kongos gränsområden till Rwanda. Grunden till problemen är att sedan ett halvt sekel tillbaka hatar de två raserna eller etniska grupperna, hutu och tutsi varandra. Inte bara hatar de dödar också varandra regelbundet. Kulmen på blodbadet kom på försommaren 1994 när mordiska hutuer inom en period av 100 dagar begick det blodigaste folkmordet sedan andra världskriget. Mellan en halv och en miljon människor mördades på tre månader. Följderna av detta massmord är bland annat den blodiga orgie som just nu pågår i Kongo, på gränsen till Rwanda. Rebelledaren Paul Kagame, som är tutsi och nuvarande president i Rwanda lyckades besegra hutuerna och mördarna flydde till Kongo. Tutsiarmén följde med för att hämnas i kriget 1998-2003. Idag säger sig rebelledaren Laurent Nkunda strida i östra Kongo för att skydda de kongolesiska tutsierna mot huturebellerna som flytt dit.
Alla är nog överens om att startskottet till folkmordet 1994 var ett mystiskt flygplansattentat. Den franske domaren Bruguière menar att det var tutsirebeller som avfyrade de två missiler som träffade flygplanet som transporterade dåvarande presidenten i Rwanda, Juvénal Habyarimana som var hutu. Rebelledaren Kagame skulle alltså paradoxalt nog själva ha utlöst folkmordet på sina etniska bröder.
Vad som ligger bakom det rasistiska hatet mellan dessa två etniska grupper är en annan historia, men går sannolikt tillbaka till kamp om jorden, den ena gruppen var ursprungligen bönder, den andra boskapsuppfödare och herdar. De senare är också längre till växten. Hudfärgen är densamma.

Originalartikel i der Spiegel: "Shedding Light on the Rwandan Genocide" eller läs artikeln här.

Hemsida för CNDP "Congrès national pour la défence du peuple" som leds av Laurent Nkunda.

2009-17 s 27-29
"Aldrig mera!
Folkmordet i Rwanda ägde rum för 15 år sedan och nu får landet beröm för att det har läkt såren. Men det har skett till priset av minskad frihet och nu börjar ekonomin mattas av.
Förfärliga frågor och tankar om många helt brutalt kunde mörda sina grannar, lärarna sina elever, spökar i Rwanda än idag. Det finns flera hundratusentals massmördare och det är omöjligt att döma alla till långa fängelsestraff. Överallt ser man därför dömda i speciella overaller gräva diken eller utföra andra kroppsarbeten. Straffarbetsgängen är en konstant påminnelse om brotten för 15 år sedan.

2009-47 s 13
"Rwandisk hutuledare gripen"
Ledaren för en rwandisk gerillagrupp som misstänks för delaktighet i folkmordet i Rwanda 1994, greps i veckan i Tyskland. Den gripna Ignace Murwanashyaka, har varit ledare för Rwandas demokratiska befrielsestyrkor (FDLR) sedan 2000. Han misstänks för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. En av hans medarbetare, Straton Musoni, togs samtidigt av polisen i Stuttgart.

2009-49 s 19-21
"Bakom den hederliga fasaden"  hela artikeln
Efter lång tvekan grep lagens väktare i Tyskland för en tid sedan två misstänkta krigsförbrytare från Rwanda. Bevis och vittnesmål som talar för de gripnas skuld har funnits länge. Det handlar om ledaren för rebellgruppen Rwandas demokratiska befrielsestyrkor (FDLR) Ignace Murwanashyaka och hans högra hand, Straton Musoni. FDLR är den största och mest mordiska milisen som sedan flera år opererar i östra Kongo och har förvandlat regionen till ett slakthus. Hela världen lovordade den tyska polisens insats. I Rwanda berömde justitieministern och riksåklagaren gripandet av de två eftersökta hutuerna och FNs speciella sändebud för Kongo, Alan Doss, uppmanade andra länder som härbärgerar FDLR-medlemmar att följa Tysklands exempel.

Kongo, Rwanda
2009-49 s 21-22
"Inte lika blodigt som förut i Kongo"
Det blodiga kriget i östra Kongo fortsätter och folk är rädda men det kunde ha varit värre. Det generella läget är stabilare än för ett år sedan. En uppgörelse mellan regeringarna i Kongo, Rwanda och Uganda har minskat spänningen om än ej eliminerat den. FNs fredsstyrka MONUC, gör framsteg åtminstone i kampen mot de värsta rebellfraktionerna. MONUC har inriktat sig på FDLR vars kärna utgörs av hutumiliser, som jagades bort från Rwanda efter det att de hade gjort sig skyldiga till folkmord på landets tutsiminoritet 1994. Regeringarna i Rwanda och Kongo, understödda av MONUC har kommit överens om att "krossa, lemlästa och trakassera" FDLR till det förblöder. Gripandet av deras ledare i Tyskland, Ignace Murwanashyaka och Straton Musoni, var ett hårt slag för FDLR, men en hård kärna på två till femtusen män kommer sannolikt att leva kvar. FN påstår att FDLR får sofistikerade vapen via Burundi. Kongos armé som FNs fredsstyrka samarbetar med är emellertid inte mindre blodtörstiga. Inom den finns en mäktig tutsimilis som bland annat rekryterar barnsoldater.

2010-09 s 11
"Presidentänkan misstänks för delaktighet i folkmord"
Den franska polisen har gripit änkan till Juvenal Habyarimana, den rwandiske president vars flygplan sköts ner 1994, en händelse som blev startsignalen till massakerna på 800 000 tutsier och moderata hutuer i Rwanda. Agathe Habyarimana har bott i Frankrike sedan 1994. Hon nekades politisk asyl 2004 och hennes överklagan avvisades i oktober 2009 sedan en fransk domare hade upptäckt att hon spelade en central roll i den hutuledda regering som dirigerade folkmordet.

2010-09 s 24
"Frankrike begick allvarliga misstag i Rwanda"
Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som betygade sin vördnad för offren för folkmordet i Rwanda 1994, sa att Frankrike, som vid denna tidpunkt hade militärer i landet, hade begått "svåra misstag i vår bedömning av situationen". Dessa misstag "fick dramatiska följder" sade Sarkozy vid en presskonferens tillsammans med Rwandas president Paul Kagame i Kigali, Rwandas huvudstad. Sarkozys statsbesök är det första av en fransk regerings- eller statschef på 25 år.
Före folkmordet 1994 utbildade fransmännen det hutu-ledda Rwandas militärer som då bekämpade rebeller, övervägande tutsier baserade i Uganda. Den dåvarande presidenten Francois Mitterand ville undvika ett maktövertagande av de främst engelsk-talande tutsierna. Det var ett allvarligt bedömningsfel att inte genomskåda den dåvarande regeringens planer på folkmord, erkänner Sarkozy.
2006 skar det sig riktigt mellan den nya tutsiregimen och Frankrike när en fransk domare utfärdade häktningsorder på nio av president Kagames medhjälpare misstänkta för att ligga bakom nedskjutningen av Juvenal Habyarimana, den rwandiske president vars flygplan sköts ner 1994. Kagame svarade med att hävda att franska trupper hjälpt till vid det följande folkmordet på tutsier.

2010-18 s 5
"Kagame blir allt mer autokratisk"
Drygt tre månader före valen i Rwanda uppträder president Paul Kagame alltmer rabiat mot sina politiska motståndare. För några veckor sedan placerade han sin farligaste konkurrent, Victoire Ingabire, tillfälligt i häkte på grund av misstankar om att hon "ljög om folkmordet". 16 år efter inbördeskriget och folkmordet verkar det som om stödet för Kagames statsapparat sviktar. Rwanda är, tack vare god ekonomisk tillväxt, ett av de internationella givarländernas favoritländer.

2010-20 s 23-24
"I Rwanda får man inte prata om det som hände"
Alla går omkring med munkavle av rädsla för att säga ett enda litet felaktigt eller obetänksamt ord. Regeringens försök att släta över etniska skillnader och påbjuda harmoni skapar bara ytlig enighet. Minner av folkmordet 1994, när grupper av hutubödlar massakrerade hundratusentals medlemmar av tutsiminoriteten och moderata hutuer är aldrig långt borta. Men dagens tutsidominerande regering lär ut att det finna varken hutuer eller tutsier, bara enade, patriotiska rwandier. Vissa uttalanden som kan tolkas som motstridiga mot regeringens politik har kriminaliserats och leder till straff. Att påstå något annat än att det bara vara tutsier som dödades i folkmordet kallas för att sprida "folkmordsideologi". Studenterna lever i påtvingad tystnad. De talar aldrig med varandra om det som alla tänker på. Det vimlar av angivare och spioner på universiteten. Men de delar upp sig efter etniska linjer och "fransktalande" har blivit synonymt med hutu och "engelsktalande" för tutsi.

Rwanda, Sydafrika
2010-25 s 14
"Misstänkta gärningsmän har gripits"
Den sydafrikanska polisen har gripit sex män som misstänks för att ha skjutit Rwandas före detta arméchef, generallöjtnant Kaustin Nyamwasa, som lever i exil. Attacken var enligt
Nyamwasas hustru ett uppenbart mordförsök iscensatt av Rwandas president, Paul Kagame. Nyamwasa lämnade Rwanda tidigare i år efter att ha kommit på kant med Kagame.

2010-26 s 25
"Regimkritisk journalist mördades"
Två män har gripits misstänkta för mordet i förra veckan på journalisten Jean-Leonard Rugambage. Rugambage, som rannsakades och friades från misstankar om folkmordsbrott 2006, mördades under arbetet med en rapport som kopplar den sittande regeringen till ett mordförsök mot en avhoppad rwandisk general i Sydafrika.

2010-27 s 22-23
"Lida och hålla ut!"
Rwandas statschef, Paul Kagame, kommenterar den afrikanska elitens misslyckande, västmakternas bistånd och följderna av folkmordet i Rwanda. 50 år efter självständigheten är många afrikanska länder underutvecklade. Det finns många orsaker, historiska, kulturelle och inte minst självförvållade. Rwanda har infört hårda restriktioner för givarländerna till Rwanda. Särskilt den hjälp som skapar beroende. Det är ofta bättre med mer rättvisa handelsrelationer. Förebilder för utvecklingsländer är Sydkorea och Singapore. Han ifrågasätter varför västs föreställning om demokrati ska vara den rätta för Rwanda och Afrikas länder.

2010-32 s 11
"Enkel seger för Kagame"
I Rwanda pekar de första siffrorna på ett valresultat där den sittande presidenten Paul Kagame fått 93 procent av rösterna. Valet anses dock långtifrån demokratiskt och kritikerna har tystats. Den 52-årige presidenten har styrt landet alltsedan hans parti Rwandas patriotiska front (RPF) och dess milisstyrkor satte stopp för folkmordet 1994. Och nu kommer han att styra landet fram till åtminstone 2017. Han beskrev valet som "mycket demokratiskt" men detta kan inte ens de mest välvilliga valobservatörer hålla med om. Vad man däremot inte kan opponera sig mot är att Kagame gjort Rwanda till ett av de tryggaste länderna i Afrika, något som värdesätts av många väljare.

2011-04 s 25
Krigsförbrytare lämnades ut"
En misstänkt krigsförbrytare från Rwanda utlämnades i början av veckan från Frankrike till internationella brottmålskommissionen i Haag. Den 47-årige Callixte Mbarushimana är misstänkt för fem fall av brott mot mänskligheten och krigsförbrytelse i sex fall. Callixte Mbarushimana misstänks ha beordrat sina soldater i FDLR-milisen att begå brott och övergrepp från exilen i Paris.

2011-20 s 28
"Anstiftare dömdes"
En av huvudpersonerna i folkmordet i Rwanda, den före detta arméchefen Augustin Bizimungo, dömdes i veckan till 30 års fängelse för delaktighet i folkmord och brott mot mänskligheten av den internationella tribunalen i Rwanda. Bizimungo förberedde bland annat listor över de tutsier som skulle "utrotas". Hutumiliser massmördade runt 800 000 etniska tutsier och moderata hutuer mellan april och juni 1994. Den 59-årige Bizimungo verkade helt oberörd när domaren konstaterade att han i rollen som arméchef hade haft full kontroll över de soldater och miliser som utförde massmordet.
Samtidigt med Bizimungo rannsakades även den före detta chefen för Rwandas militärpolis, Augustin Ndindiliyimana, som dock slapp straff, därför att han verkat aktivt för försoning och redan har suttit i fängelse i elva år.

2011-37 s 31
"Kontakterna återupptas"
Efter många års diplomatisk kyla kom Rwandas president Paul Kagame för första gången sedan folkmordet i hans land på officiellt besök till Frankrike. 2006 avbröts förbindelserna när en fransk domare utfärdade arresteringsorder på ett antal rwandiska politiker som påstods ha varit delaktiga i attentatet mot Rwandas förre president Juvenal Habyarimana 1994, en händelse som utlöste folkmordet.

2012-08 s 20-21
"Cognac till mördarna"
I många år betraktades hotelldirektören Paul Rusesabagina från Kigali som en människoräddare mitt i massakerns kaos, men sedan beskylldes han för att ha skott sig på tragedin. Nu förnekar han anklagelserna.
Han är en efterfrågad föredragshållare. Mycket ofta rör hans berättelse åhörarna till tårar.
Hur han "med bara ordens kraft" värjde sig mot de hutuiska massmördare och miliser, som under hundra dagar 1994 slaktade upp emot 800 000 landsmän, framför allt medlemmar av tutsiminoriteten. Han berättar om gav skydd åt 1 268 gäster, varav de flesta var flyktingar, och räddade dem till livet.
Men nu, snart 18 år efter folkmordet, ifrågasätts den hyllade hjältens roll. Tidningen Süddeutsche Zeitung publicerade för en tid sedan en historia skriven av en journalist som nyligen hade besökt Kigali. Den f d hotelldirektören beskrivs där som "en cynisk geschäftmakare som skodde sig på folkmordet" och vars främsta intresse var att tjäna pengar och som systematiskt krävde flyktingarna på "pengar, bilar och hus".

2012-20 s 30
"Jagade våldsverkare"
IBD i Haag har utfärdat en arresteringsorder på en fruktad milisledare i östra Kongo, Sylvestre Mudacumura för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Han är ledare för hutumilisen Demokratiska krafter för Rwandas Befrielse (FDLR). Milisens ledare deltog i folkmordet i Rwanda 1994, varefter de flydde över gränsen till grannlandet Republiken Kongo, där de senare terroriserar lokalbefolkningen.

2012-27 s 24-25
"Rwanda - Afrikas Singapore?"
Rwandas president Paul Kagame sitter i kaptenens stol. Hans teknokratiska ministrar sitter nära intill honom. När samtalet kommer in på affärsverksamhet blir Paul Kagame livlig. Affärer är hans passion. Han vill förvandla Rwanda till ett Singapore i Centralafrika även om landet saknar alla Singapores fördelar. Singapore har världens mest hektiska hamn. Rwanda är inklämt och saknar tillgång till ett världshav. Singapore har en av världens bäst utbildade befolkningar. Rwandas medelklass slaktades 1994. Singapore är en port till Kina. Rwandas grannar är "allt annat än idealiska. Uganda är korrumperat. Burundi är dysfunktionellt Kongo ännu värre.
Ändå har Rwanda en stor fördel: rättssäkerhet råder. Inget annat land har lagt ned så mycket arbete på att kväsa korruptionen. Ministrar har hamnat i fängelse.
Rwanda är underbart nog också befriat från byråkrati. Landet rankas som nummer 45 bland länder när det gäller att göra affärer. Rwanda är "en plats där det är mycket enkelt att göra affärer". Exemplet Rwanda visar att rättssäkerhet kan slå rot också i Afrika.

2012-45 s 17
"Från presidentkandidat till förbrytare"
Oppositionens ledare förtalas i domstolarna. Victoire Ingabire återvände till Rwanda 2010 för att ställa upp i presidentvalet efter 16 år som flykting i Holland. Hon blev ledare för oppositionspartiet Förenande Demokrater, och utmanade därmed den sittande presidenten Paul Kagame. Det blev en valkampanj som resulterade i att hon nu dömts till ett åttaårigt fängelsestraff, skyldig till att förringa betydelsen av folkmordet i Rwanda 1994, samt att hon ingått i en sammansvärjning för att skada landet genom terroristattacker.
Ingabire anhölls under valet när hon besökte ett minnesmärke i huvudstaden Kigali, som restes för att hedra minnet av 800 000 rwandier som mördades under folkmordet varav de flesta tillhörde folkgruppen tutsier, medan förövarna huvudsakligen var hutuer.
Hennes brott bestod i att ifrågasätta varför inte de många "moderata hutuer" som dödats omnämndes bredvid tutsierna.
Hennes kommentar sågs som ett direkt ifrågasättande av regeringens diktat: att rwandier har upphört att se sig själva som ett delat folk mellan hutuer och tutsier. Ingabire som själv är hutu, anhölls med stöd av landets kontroversiella lag om folkmordsideologi.
Rwandas president Kagames regim är öppet fientlig mot all form av oppositionell kritik.

Rwanda, Kongo
2012-48 s 23
"Bråk runt husknuten"
Rwandas nycker avgör ödet för Afrikas största land. Risken att ett nytt krig bryter ut i Östra Kongo, i denna oroliga, mineralrika del av centrala Afrika är nu påtaglig. Mycket hänger på relationerna mellan Rwanda och rebellrörelsen M23, omkring 1500 soldater som säger sig vilja befria landet från den korrupta regimen i Kinshasa huvudstaden för Demokratiska Republiken Kongo som ligger en halv kontinent bort. Rwanda förnekar att vara inblandad trots att FNs säkerhetsråd har dokumentation om motsatsen. M23s tutsiledare kommer från samma etniska grupp som Rwandas president Paul Kagame.

2013-25 s 24-26
"Framsteg med järnhand"
Under Kagames ledning har Rwanda de senaste åren upplevt ett beaktansvärt ekonomiskt uppsving. Bara nitton år efter det rwandiska folkmordet, som beräknas ha kostat 800 000 människor livet, hör Rwanda i dag till kontinentens ekonomiska föregångare.
Till den lilla östafrikanska statens imponerande renässans finns åtskilliga förklaringar. I grunden leder ändå nästan alla oundvikligen till Paul Kagame. Hans karriär inleddes 1994 när han tillsammans med Rwandas patriotiska front, en militär gruppering av tutsirebeller, lyckades störta huturegimen och därmed få slut på det rwandiska folkmordet. År 2000 blev Kagame Rwandas president.
Framstegen har visserligen ett högt pris. Den rwandiska utvecklingsmodellen reser grundläggande frågor. Kritikerna talar om en fullfjädrad autokrati. Kritiska journalister och oppositionspolitiker blir hotade, häktade eller till och med mördade. Det regerande partiet RDP har i stort sett oinskränkt makt.
Men Rwandas utvecklingsmodell enligt vilken demokratin och mänskliga rättigheter underordnas de ekonomiska framstegen och höjningen av välståndet ger resultat. Frågan är vilka kostnader man kan tolerera för den ekonomiska utvecklingen.

2013-25 s 26
"En afrikansk fattigmanskarriär"
Paul Kagame föddes i Rwanda år 1957. Efter pogromer mot medlemmar av hans etniska grupp, tutsierna, flydde han vid fyra års ålder till Uganda där han växte
upp i ett flyktingläger. Efter skolan anslöt han sig till den grupp rebeller som leddes av Yoweri Museveni, dagens president i Uganda. I Rwanda regerade sedan 1973 Habyariama med sin folkgrupp hutus intressen i första rummet.
Efter militär vidareutbildning i USA i början av 1990-talet anslöt Kagame sig till tutsiernas rebellgrupp RPF. Under Kagames ledning lyckades RPF störta Habyariama och göra slut på folkmordet. I april valdes han till Rwandas president. Kagames sista mandat upphör enligt grundlagen år 2017.

Historia, Rwanda, FN
2014-06 s 31
"Historisk rättegång om folkmord inledd i Paris"
Efter 20 år startar äntligen rättegången mot den tidigare kapten Pascal Simbikangwa i Rwandas armé. Han är anklagad för folkmord i samband med att 800 000 människor dödades under mitten av 1990-talet. Pascal anklagas för uppvigling och organiserandet av folkmorden då hutumilisen dräpte män, kvinnor och barn som var tutsier. Det finns en grundlag i Frankrike som gör rättegångar möjliga för brott begångna i Rwanda. Kapten Simbikangwa nekar till förbrytelserna men nuvarande inrikesminister i Rwanda Johnston Busingye hyser gott hopp om att få honom dömd. Det skrivs historia med denna rättegång. Vi har hela tiden undrat varför det skulle behöva ta 20 år. Frankrike har ett stort antal misstänkta inom sina gränser som vi anser antingen ska utlämnas till Rwanda eller åtalas i Frankrike, menar han.

Läs mer här i
http://www.english.rfi.fr/africa/20140204-rwanda-welcomes-paris-trial-pascal-simbikangwa-genocide-charges
http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-26030493

2014-25 s 22-24
"Vittnesbörden från de våldtagnas barn"
För 20 år sedan levde de tillsammans i Rwanda, hutus och minoriteten tutsis. Så började majoriteten hutus att systematiskt misshandla och döda de som tillhörde klanen tutsis, vilka var mer högväxta, ljusare till färgen och hade högre positioner i samhället. Avsikten var att genom ett systematiskt folkmord avliva landets minoritetsbefolkning, tutsierna. Hutumilisen, Interhahamwe, som ledde massakerna, belönade mördarna med våldtäkt på tutsiekvinnor.
Trots att våldtäkter förekommer i alla krig var det särskilt utbrett i Rwanda och konsekvenserna märks än idag, främst i alla barn, som föddes av våldtagna mödrar. FN och Fonden för överlevande antar att antalet barn till våldtagna mammor kan vara minst 20000.
Till skillnad från de barn som blev föräldralösa i folkmordet har inte barn till våldtagna rätt till statligt stöd och många lever i fattigdom. Barnen har ofta växt upp med känslan av att vara avvisade av sin mödrar och stigmatiserade av samhället i stort.
I Rwanda har etnicitet med faderns arv att göra, är fadern en hutu, blir även barnet en hutu och överlevande tutsier kallar barnen Interhahamwe (hutus) .

Hjälporganisationer, Rwanda
2014-44 s 27-29
"Från en soptipp i Rwanda till Harvards skolsalar"
De bortglömda barnens stora potential.
Han var nio år gammal och föräldralös på grund av det etniska folkmordet i Rwanda. Bostaden var en utbränd bil på en rwandisk soptipp, där han rotade efter mat och kläder. Under dagarna tiggde han på gatan. Han hade inte tvättat sig på över ett år. När den amerikanska välgörenhetsarbetaren Clare Effiong besökte soptippen en söndag skingrades de andra barnen, och bara Justus Uwayesu stod kvar. "Jag vill gå i skolan", sa han. Och han fick sin önskan uppfylld.
Clare Effiong hade grundat "Esters Aid" i New York och beslöt år 2000 att koncentrera sina ansträngningar på att hjälpa Rwandas föräldralösa barn.

2016-20 24-25
"Rwanda på väg att bli Afrikas Schweiz"
Värd för Afrikas World Economic Forum
Mer än två decennier efter folkmordet som krävde 800 000 människors liv tar Rwanda ytterligare ett kliv mot att se ut som Afrikas motsvarighet till Schweiz.
Sedan år 2000 har den årliga tillväxten varit omkring 8 %. Rwanda har minskat byråkratin, gett skattelättnader och förbättart landets styrning vilket har bidragit till att övervinna nackdelarna med landets lilla storlek, bristande till gångar på hamnar och begränsade naturresurser.
Rwandas president Paul Kagame, 58 år, ledde rebellarmén som avslutade det hundra dagar långa folkmordet 1994, som riktades mot minoriteten tutsier och moderat hutuer. I en nyligen genomförd folkomröstning fick han 98 % förtroende för att genomföra en grundlagsändring för att förlänga periodgränsen för presidenter.

Africa's Would-Be Switzerland Shows Economic Clout With WEF

Rwanda, Handel
2016-42 28-29
"I Rwanda kommer livräddande blod från himlen"
Drönare som är lastade med livräddande blodleveranser till isolerade sjukhus på landsbygden svävar nu genom luftrummet över Rwanda.
Det Kalifornien-baserade företaget Zipline väckte viss uppståndelse med sina planer på att transportera medicer till avlägsna samhällen med hjälp av drönare. Zipline har också avsikt att leverera medicinska förnödenheter till andra isolerade områden som reservat och öar.

Rwanda
2017-31 24-25
"Kagame president minst sju år till"
Mirakelman eller en blivande diktator?
Inget skräp kantar gatorna i Kigali, Rwandas moderna och glittrande huvudstad. Trafiken susar smidigt längs de breda boulevarderna som ringlar sig kring stadens kullar, förbi nybyggda hus i glas och stål. Ett ekonomiskt mirakel tycks vara på gång i det lilla östafrikanska landet. Människorna tjänar mer pengar och lever längre. Antalet extremt fattiga har minskat.
Detta hade ingen kunnat föreställa sig för 23 år sedan.
I det senaste presidentvalet 2010 fick Kagame 93 % av rösterna. Den här gången mötte han två utmanare, Frank Habineza från det demokratiska gröna partiet och den förre journalisten Philippe Mpayimana som är en oberornde kandidat. Kagame fick 97 % av rösterna. Det är möjligt att han inte lämnar sitt ämbete förrän 2034.