Belle & Sebastian har gett ut ett antal vackra popsånger, det vet vi alla. De är vitt spridda på olika album och små fina eps. Men det finns mer ändå. De har för vana att spela in små live-sessioner som sedan sänds över diverse olika radiokanaler. Dessa kan vara enstaka låtar eller hela små konserter och innehåller oftast låtar som redan finns utgivna på ett eller annat sätt. Den roligaste av dessa sk "radio sessions" är den som kallas för "The Black Sessions". En hel liten jättesöt konsert med hela Belle & Sebastian. Vi får dessutom två helt nya låtar. Först är det "Paper Boat" med Stuart David på sång och herr Murdoch på trumpet. Och så har vi underbara "The Wrong Girl" med Stevie Jackson på sång. Dessutom framför de "Poupée de cire, poupée de son" tillsammans med Isobel. Låttiteln kan nog översättas med "vaxdocka, fågelskrämma", rätta mej om jag har fel för mina gamla franska kunskaper är inte helt färska. Den här konserten sändes i svenska P3 Live i höstas har jag för mig och jag kan bara beklaga om ni missade den. "The Black Sessions" är egentligen en programserie på Radio France där olika grupper får framträda live. Ett franskt "P3 Live" där bl a Hefner, Suede, Pavement, Deus, Tortoise, PJ Harvey och The Boo Radleys har medverkat. Skillnaden mot P3 Live är väl att dessa konserter är specialframförda just för detta program. Många låtar blir, i Belle & Sebastians fall, i dessa framföranden mer avskalade än de annars ganska kraftigt orkestrerade arrangemangen. Andra "radiosessions" som finns inspelade med B & S är framförda i engelsk eller skotsk radio. De jag hört är från The Mark Radcliffe Show, july 1996 Radio 1 och från samma radioshow december 1996. Här bjuds vi på låtar man redan hört, fast i något annorlunda versioner. "Seeing Other People" låter inte som den brukar utan är här en lugnare akustisk sång som faktisk står sig starkt vid sidan av originalinspelningen. Stuarts röst är väldigt vacker på riktigt. "I Could Be Dreaming" bjuder på ungefär samma låt som på "Tigermilk" fast den har ett underligt körarrangemang som låter lite lustigt. "This Is Just A Modern Rock Song" är mycket enklare än man är van vid och "We Rule The School" är ju precis lika vacker som vanligt fast med ett ännu bräckligare pianokomp. Sen finns det några radiosessions som jag inte hört och det är väl ingen idé att skriva nåt om dem förutom att "The Loneliness Of A Middle Distance Runner" har en mycket märklig titel och den bevisar väl att Stuart besitter en stor beundran för idrottsstjärnor. Vanligtvis brukar dessa radiosända konserter vara grymt tråkiga. Jag kommer ihåg att jag såg delar av Wu Tang Clan på Lollipop för ett par år sedan och det var bland det sämsta jag sett. Hiphop konserter är alltid grymt dåliga. Jag har bara sett en bra och det var The Pharcyde på samma festival. Annars blir det vara en massa "hey ho wave your hands in the air and shit". Hursomhelst så sändes den konserten i radion. Av en timmas spelning fick de ihop kanske tjugo minuter musik och ändå var det ingen höjdare att lyssna på. Att Wu-Tang-Ghettot suger är en sak, men det hör inte hit. Grejen är den att radioprogram såsom P3 Live skulle kunna satsa på mer kvalitet. Bjuda in band som får spela sina egna låtar i en studio och kanske göra nåt kul av det. Vanliga konserter ska upplevas på plats. 
Gästbok |