"Get up for the master, everybody get up." George Clinton är mannen som uppfann P-funken och skolade så många av dagens artister. Mannen som har så många kemikalier i håret att han borde slutförvaras hos Sakab. Mannen som startade Parliament, Funkadelic och P-Funk Allstars. Mannen som visar att gammal är äldst. Mannen som fortfarande är mer funk än någon annan idag aktiv artist. Han föddes 1940 i Plainfield, New Jersey och startade The Parliaments som tonåring. De var ett doo wop band som 1967 fick en hit med "(i just wanna) testify". Clinton jobbade deltid som frisör: "We were about 14 years old and still went to Junior High School when we started the Parliaments. Everybody who sang doo-wop back in the '50s had their hair done, all those little guys that sang - like Frankie Lymon - had the do. That was part of the stage thing. So we got into the barber shop business ourselves while we were waiting for our chance to become rock stars before the world. My first do was given to me by a guy named Joe Bandana, a 17-year-old kid from Philadelphia who had just moved to Jersey. He had made the doing of hair an art and really cool. What Joe Bandana did was straighten the hair and wave it - which burnt like hell. It was like the old process of the '20s and the '30s when black people used to straighten their hair with potatoes and lye. We call it "do" - you get your hair done, so it's a do, or a process, the waves, a conk job - anything you wanna call it." Det var så det började. Fast de fick nästan genast strul med skivbolag, tappade rätten till namnet och Clinton flyttade till Detroit. 1972 bildade han Funkadelic tillsammans med James Browns basist, William Collins, mer känd som Bootsy Collins. De gav ut två album, 'Funkadelic' och 'Maggot Brain'. P-funken, "the purest form of funk", var född. 1974 återfick George Clinton rättigheterna till namnet The Parliaments. Han ändrade det till endast Parliament och skapade på så sätt ett funk-kollektivs-monster i Parliament/Funkadelic. Parliament stod för den råa, feta funken och Funkadelic för den mer coola, spirituella funken. Scenshowerna var makalösa med rymdskepp, kostymer och effekter. En spelning med George Clinton understiger numera sällan tre timmar och han har inte längre med sig sitt rymdskepp. Det ska vara så. Stort, långt, tungt, fläskigt och funkigt. Massor med musiker som avlöser varandra. Det ser väldigt rörigt ut, men mitt i allt detta kaos står mästaren själv och dirigerar sina mannar. Parliament/Funkadelic är inte längre verksamma. Bootsy Collins spelar hellre med sitt eget Bootsy's Rubber Band och Bernie Worrell dyker upp lite varstans. En spelning med Bootsy Collins innehåller mycket material från Parliament/Funkadelic och är en lika stor produktion som det var på den tiden. En gång höll de på att få den lilla rockklubben Gino (numera tyvärr, om än väldigt fin, möbelaffär) att explodera av funk. Och sedan höll de på att sänka Riddarholmen under vattnet. De var så funkiga att strömmen gick. Bootsy är väl antagligen världens fräckaste basist i stjärnglasögon. Om det inte var för Clinton skulle säkert inte många artister låta som de gör idag. Han är världens mest samplade musiker och han har producerat Red Hot Chilipeppers, jobbat med Primal Scream, spelat in tillsammans med Prince och varken Public Enemy eller Dr Dre hade nog varit idag om det inte varit för Clinton. Många rapstjärnor har snott så mycket från Mästaren att det nästan är fräckt. George Clinton skrev på för Princes skivbolag Paisley Park och gjorde några mindre lyckade soloalbum. Efter att ha fått ordning på ekonomiska problem blåste han liv i sitt P Funk Allstars, en trettio man stark funkarmé som försöker frälsa världen med funk. Jag vet inte om det funkar (i dubbel bemärkelse) lika bra som det gjorde på sjuttiotalet, men det är alltid en upplevelse att se bandet i aktion. Sist de var här spelade de på Stockholm Jazz&Blues Festival på Skeppsholmen och solen sken. Många människor gick halvvägs in i konserten, för han spelar länge. Hans musik kan te sig enformig och alldeles, alldeles underbar. På det senaste mycket bra albumet, "the awesome power of a fully operational mothership' återförenas Clinton även med Bootsy Collins och Bernie Worrell. Cirkeln är sluten, moderskeppet har landat. 
Några Parliament/Funkadelic/P-Funk Allstars/Clinton/Boosty Collins favoriter: "One Nation Under A Groove" - Funkadelic (album 1978) Funkadelics bästa platta och titelspåret är kanske en av Clintons mest kända låtar tillsammans med "flashlight" och "atomic dog". Mothership Connection - Parliament (album 1976) Parliaments bästa platta helt enkelt. En klassiker. Fresh Outta 'P' University - Bootsy Collins (album 1997) Bootsy Collins senaste soloalbum innehåller massvis med dunderskön festfunk med 'party lick-a-ble's' i spetsen, producerad av Norman Cook. The Awesome Power Of A Fully Operational Mothership - George Clinton (album 1996) Clintons comeback! Visade att han fortfarande knäcker många av dagens artister. "summer swim" och "sloppy seconds" är höjdpunkterna. Sen borde väl "mathematics" få Sebastian att stanna upp. Dope Dogs - Parliament/Funkadelic/P-Funk Allstars (album 1995) En skum samling låtar där självaste Bobby Gillespie sjunger på ett spår. Antagligen inspelad i samband med det att Clinton medverkade på hemska "funky jam" från primal screams "give out but don't give up". Lyssna på "follow the leader", "gettin' dogged" och "a U.S. customs coast guard dope dog". Gästbok |