"Stoppa Mig Juni" 991231 "Start Again" - Spearmint (från "A Week Away" 1999) But you don't really think This song is about you Ibland snavar man över något som liknar en sanning. Hur ont det än gör eller hur förbannat lite man vill att det ska vara så vet man att den obehagliga känslan av ärlighet, av knivskarp jävla sanning inte kan förnekas. Det är verkligheten som helt plötsligt står där och ler sitt tandlösa leende rakt i ansiktet på dig. Lögnens vackra isprinsessa är borta. Borta är trollspöet och drömstoftet. Rakt framför dig har du herr Sanning och han försvinner inte förrän du tagit hans hand. Förrän du börjat om. Det är i herr Sannings gestalt Spearmints Shirley Lee en sen kväll i december viskar att jag inte tror att det är mig han sjunger om men jag vet att det är så. Jag vaknar om nätterna och letar efter min prinsessa. Hon dog med katten bussen körde över på motorvägen för en vecka sedan. Start again Make yourself go cold Regain control När din gard sjunker, ditt samlade leende spricker upp i ett glittrande, lyckligt skratt, din hud blir varm och dina kinder röda vet du att det är dags att börja om. En ständig balansakt för att hålla sig längst upp, längst fram. Skakar du det minsta lilla slinter du med dina sneakers och då är fallet, precis som alla blåmärken det medför, ditt alldeles egna. Börja om innan du hamnat där. Ta tag i situationen. Gör dig kall igen. Var är min isprinsessa? Jag VET att det är mig det handlar om. Jag känner igen en sanning när jag ser den. En kniv i ryggen. Ett elakt leende och jag vet. Det finns ju bara en sak att göra. Börja om. Allting kommer kännas mycket bättre. Sara Martinsson "Notorious" - Notorious Big (från Born Again, cd 1999) Skivan Born Again är hiphopens Free As A Bird, nya mixar på gamla Biggiedemos. Det kändes inte så upphetsande. Men Notorious är det skönaste Puffy presterat på evigheter, kanske ända sedan Mo Money Mo Problems. Puffy och Lil' Kim driver på och Biggies tunga röst krossar Duran Durans Notorious till småbitar. "C'mon.. we are, we are.. He is.. he is.. No, No, Notorious." Sebastian Suarez-Golborne "Push It Around The World" - Svante (från "ännu en demo" 1999) Svante är inget skämt. Om skivbolagen i det här landet hade haft någon som helst fingertoppskänsla hade de skrivit kontrakt med killen för länge sen, för jag lovar att han med rätt marknadsföring skulle toppa varenda lista i norra Europa. Så mycket har jag lärt mig genom åren. En sak som det lyckligtvis inte går att lära sig är vad som får en själv att vilja dansa. Sätt på Push It Around The World - där Svante låter Salt 'n' Pepas väsande rap möta Daft Punks briljanta housebeat. Och visst är det mot lagen att släppa låtar utan tillstånd, men det utesluter inte att det är musik du inte kan värja dig mot en sekund när du hör den. Fullständigt jävla oemotståndligt! Gustav Gelin "The Revolution Will Not Be Televised" - Gil Scott-Heron (från skivan "Pieces Of A Man") You will not be able to stay home, brother You will not be able to plug in, turn on and cop out You will not be able to skip out for beer during the commercials Because the revolution will not be televised Gil Scott-Herons låt från 1971 har kallats tidernas första raplåt. Över diverse trumrytmer, en pumpande basgång och tvärflöjtsackompanjemang spottar och fräser han ur sig en text glödande av hat och kritik mot det amerikanska samhället. Tänk Martin Luther King, tänk Washington D.C sommaren 1963 - för det är samma extatiska "nu jävlar!-känsla" och det är samma politiska sprängstoff. Och faktiskt känns det precis lika aktuellt idag, 30 år senare. Joachim Rosenquist "Reinstated" - Shack (lp-spår "H.M.S Fable") And I remember when you made me feel so good Just to be near you Oh, you´ve let me down so much I fear you När du lämnar allting bakom dig längs vägen som kan leda dig till himlen glömmer du att det gör så ont att landa, att det som skjuter dig rakt ut i rymden ofta är det som också sänker dig långt ned i helvetet - med fötterna gjutna i betong. Michael Heads sång Reinstated handlar förmodligen om en flicka, om kärleken som har svikit honom. Men den kunde lika gärna handla om hans tidigare missbruk av den djävulska drogen heroin. Du hoppas att du hela tiden ska hamna högre för du har inte nått taket än, men du sänks så lågt att det till slut bara finns rädsla och misstänksamhet kvar. När du flyger fritt blottar du strupen, du blir sårbar. Och när du har kraschat i stengolvet är allt som finns kvar den paranoida känslan av otillräcklighet. Du kan inte fly. Du kan inte bli lycklig av att skapa en overklighet, oavsett om det sker med hjälp av droger eller falska förhoppningar om att någon ska skänka dig något. Du kan bara bli lycklig av att vara trygg i dig själv. Först då kan någon älska dig. Känslan jag får av "Reinstated" liknar den jag får av Wilcos skiva Summerteeth. Musiken visar foton från en evig solsemester; här lyfter stråkarna och de lättlyssnade trumpeterna iväg oss på lyxlirarnas snyggaste cocktailparty, medan texten, liksom i en bisats, avslöjar sig balansera på randen till en avgrund. Mattias Holmberg "I Want It That Way" - Backstreet Boys Jag vet faktiskt inte hur det gick till. Jag har inte vågat berätta det för Sebastian, men efter en massa diskussioner där jag hårdnackat kallat Backstreet Boys för kommersiellt plastigt känslolöst trams så kom jag plötsligt hem från skivaffären med en singel. En dag upptäckte jag att I Want It That Way ersatt Dirty Dream #2 som sista låten jag och min bästis lyssnade på medan vi gjorde slut på det sista vinet innan vi sprang iväg till taxin. Och sedan hörde jag mig själv önska den på småstadsdiskot och såg DJn skaka lite på huvudet och le överseende mot mig, för vid det laget var låten säkert flera veckor för gammal. Hanna Fahl "Keep Your Dreams" - Primal Scream (från "Exterminator" 2000) Vem säger tuffare saker än Bobby Gillespie? Vilken annan pojke får varenda medelålders pubjournalist att springa benen av sig för att inhandla den där Billy Idol-skivan från 1985? Vilken annan Gud kan skriva låtar som säger precis allt och gärna lite till? Neil Young? John Lennon? Jocke Berg? Nej! Primal Screams kommande skiva är en maskinell krutröksduell för moderna cowboys som vädrar framtidens allra tuffaste "Terminators". Keep Your Dreams är en klassisk hymn med små delikata soulrötter som sprider sig genom kroppen i en stilla vädjan om att alltid dela med sig. Att aldrig stänga in sig med sina drömmar och låtsas som att ingenting annat existerar. Keep Your Dreams är redan nu nästa års bästa låt och tillsammans med Kents Cowboys de enda värdiga fem-i-tolv och fem-över-tolv-låtar vi behöver. Christian Hylse "Our love is gonna live forever" - Spain Så sent som för några dagar sedan hörde jag vad som kan vara årets bästa låt. Det var också första gången jag hörde Spain. Jag vet inte varifrån gruppen kommer eller vad någon av dem heter. Men Our love is gonna live forever är så krypande, försiktigt vacker att det inte finns något annat att göra än att älska den. Första gången jag hörde den var jag ensam i mitt rum. Andra gången var i samma rum, men det var någon annan där också. Och Our love is gonna live forever var ännu bättre då. Erik Bråvander "Teenage Kicks" - The Undertones "I wanna hold you, wanna hold you tight, get teenage kicks right through the night". När Undertones för över 20 år sen släppte sin debutsingel handlade den naturligtvis om det solklart viktigaste i en tonårings liv, sex. De drömde om de snyggaste tjejerna i kvarteret, och de drömde om tonårskickar. Precis samma saker som tonåringar i alla tider drömt om, men få har sagt det lika kaxigt och lika snyggt som Feargal Sharkey och hans vänner i Undertones gör på 2 minuter och 24 sekunder i Teenage Kicks. Gustav Gelin "Via Chicago" - Wilco (Från "Summer Teeth" 1999) 1999 års bästa låt är mardrömslika Via Chicago med Wilco. En låt som musikaliskt sett är så himla vacker, men när Jeff börjar sjunga: "I dreamt about killing you again last night and it felt alright to me." så får sången en helt annan dimension. Det är ingen mordhistoria utan någonting helt annat. Wilco har för mig fått en helt annan betydelse, förut tyckte jag de var lite småtråkiga men nu har de gjort en av årtiondets bästa skivor. För den innehåller Via Chicago. Pur popglädje blandat med det mörkaste som finns. En del kände sig lurade, andra föll pladask och har fortfarande inte rest sig. Anders Karlsson "The Fear" - Pulp (Från "This Is Hardcore" 1998) This Is Our 'Music From A Bachelors Den' En nattsvart serenad för mörka nätter då man behöver tröst. Jarvis Cocker är inte ung längre. This Is Hardcore var en s k "mogen" skiva och det var där någonstans där ungdomens naiva drömmar slutade som The Fear tog vid. Ängslan inför allt det där "vuxna" man inte riktigt kan hantera. Den krypande ångesten bildar svettpärlor någonstans mitt i vargtimmen. Oh baby, here comes the fear again Natten som aldrig övergår till gryning. Den sista natten. Christian Hylse "Cowboys" - Kent (Från "Hagnesta Hill" 1999) Ett utspillt vattenglas, sura miner. Torkar upp med rynkad panna. Djurgårdspromenader i vårsol. Du och jag. En kväll: huvudvärk och stirra stint framför mig när vi är ute. Ett telefonsamtal - jag vill inte, är för trött. Du låter ledsen, men förlåter. Men älskling: jag ska aldrig ignorera dig igen; mitt nyårslöfte. Jonas Möckelström "Bug A Boo" (Refugee Camp Remix feat. Wyclef Jean) - Destiny´s Child (singelspår 1999) Destiny´s Child är 2000-talets första helt perfekta popband. Wyclef Jean ser dem som ett Supremes för nästa århundrade. Han har helt klart täckning för det påståendet. De ser alla ut ungefär som Afrodite nyss uppstigen ur havet och de spottar ur sig glittrande popsinglar i rakt nedstigande led från Where Did Our Love Go och Stop! In the Name of Love. Och Wyclef Jean och Jerry "Wonder" Duplessis från Refugee Camp visar sig allt mera vara 2000-talets svar på The Funk Brothers. På skivan FanMail pekar TLC sockertoppade långfingrar åt oss så att vi smälter varje sekund, men där finns ändå ingen låt som lyckas kombinera söt pop och kyligt dödlig funk lika lysande som Refugee Camp-remixen av Bug A Boo. Mattias Holmberg "Pale honey" - Popsicle (Från "Laquer" 1993) Once again this restlessness, Smoking more and doing less Ibland känns det som att det här är världens enda riktiga kärleksförklaring. Ibland känns allt annat krystat och påklistrat. Fel. Ibland är det här det enda jag kan relatera till. Det enda som känns på riktigt. Hyn är ljus. Håret mörkt. Ögonen av sammet och rösten sällan använd. Kläderna är svarta och den blekaste av älsklingar gör dig alldeles tokig. Om hon bara kunde förstå. Om han bara kunde se dig. En tonårings hopplösa korridorförälskelse på ett pappersark fyllt av notsystem och toner. En perfekt popsång på perfekta 3 minuter till den mest perfekta av älsklingar. Soft silk silence, Velvet violence Sara Martinsson "So Far Away" - Caroline King (från skivan "Tapestry") Caroline King ensam vid sitt piano, en himmelsk melodi och en text om mannen som aldrig kommer att återvända. Orden räcker inte till. Kanske den vackraste ballad som någonsin spelats in, dessutom på ett av tidernas bästa album. En låt att lyssna på när du känner dig riktigt, riktigt långt borta. Joachim Rosenquist "The Song With No Name" - Shane MacGowan & The Popes (Från "The Snake" 1994) Den ligger handskriven och väntar på en bättre dag. När jag i somras åkte bil till norra Sverige skrev jag så jag fick ont i handen. Jag skrev om The Pogues, jag skrev om Shane MacGowan och jag skrev för att bli kvitt någonting men jag vet inte om jag vill det. Det går inte att förneka hur mycket Shane MacGowans poetiska penseldrag betytt för mig. Hans irländska arv från hederna kring Tipperary. Hans förmåga att med ord berätta precis hur det känns och det är få som gör det så fint och verkligt som Shane. And though I fear that through this life She´ll call me only friend Til I´m dead and buried in my grave My love will never end Shane må kallas fyllo av folk som inte förstår hur förbannat intelligent och vilket poetiskt sinne han har. Det rör inte mig. De förstår inte vad de missar. De sista två raderna från The Song With No Name som naturligtvis handlar om hans evighetslånga kärlek till Victoria har förföljt mig sedan 1994. De kommer alltid att finnas till hands när man som mest behöver dem och Shane innerliga kärleksvisor kommer aldrig att dö. Det här är en av de bästa. Förtrollande, förtjusande och nästan exakt lika bra som de där regndropparna som förvandlades till is borta i Londons Soho-dimma. Christian Hylse Och bonus: 99-video: Into The Night - Motorhomes 99-händelse: Emmabodafestivalen 99-skiva: The Fidelity Wars - Hefner 99-landskap: Blekinge 99-lovesong: Last Night I Loved You - The Bathers 99-dr.john: Per Bjurman 99-punkare: Gustav, Svante, Ant 99-praktfiasko: Hurricane #1 99-dans: Sasha/Paul Van Dyk/Farley&Heller/Red Alert 99-tystnad.tagning.kameratvå: Den där tisdagen på Burrito 99-bsida: I Haven´t - Bear Quartet/ Önskar Att Någon - Kent/ Je t´aime - PSB 99.softpop: Varje gång Hanna spelar Stereolabs Ping Pong.Kärlek. Christian Hylse ----------------------------------------------------------------------------- Nyårslåtar #2 1999-index Twisterella Bomben ----------------------------------------------------------------------------- |