"Ingen vet säkert men ryktet gör gällande att de bildades redan 1995. De kallar sig Kimble efter Dr Richard Kimble i maratonserien The Fugitive, säger sig ha skrivit den slutgiltiga poplåten och är nästan löjligt influerade av Primal Screams Velocity Girl" (Utdrag ur Kimbles manifest, vilket utgjorde omslaget till deras första och enda demo.) Jag var sexton och kämpade mig igenom högstadiets sista termin när jag först hörde dem. Det var innan Scott sköt sönder den svenska popscenens hjärta och de unga pojkarna med gitarren runt halsen och skivkontrakt i drömmarna harvade sig igenom timme efter timme i skolornas källarlokaler. Alla utom medlemmarna i Kimble. Kimble repade ytterst sällan och de få gånger alla dök upp på utsatt tid så ägnades tiden mest åt att antingen bråka om vem som skulle få spela högst, försöka lära trummisen Markus spela åtminstone ett slag i takt, eller att spela obegripligt usla versioner av antingen Stone Roses I Wanna Be Adored eller Oasis Live Forever. Det ryktas om att nämnde Markus hade enorma problem med trummorna i introt till Live Forever och att en gång (den enda?!?) när han väl klarade det blev Kimble så glada att de genast slutade repa. Kimble gjorde som sagt bara en demo och den innehöll förstås endast en låt: Tomorrow - den perfekta poplåten. "Vi lärde oss skriva sånger efter att ha lyssnat sönder samtliga Brainpool b-sidor, sno ackorden i verserna och göra egna refränger av dem" säger bandets sångare Olof med ett snett leende och fortsätter med att "det var visserligen bara Tomorrow som vi lyckades skriva färdigt så det där får man kanske ta med en nypa salt, produktivitet är överskattat" Alla ni som tycker om Jakob Hellman övervägande eftersom han la av efter debutplattan kommer med andra ord att älska Kimble för vad annat kan man göra när ett band skriver en låt, inser att den aldrig kommer kunna överträffas, kopierar upp en demo i fyra exemplar och sedan splittras? If you do not want me or at least pretend I will make my life end I you do not call me or a message send I will kill my best friend [Tomorrow] Som bonusspår på Tomorrow-demon inkluderade Kimble både Live Forever och I Wanna Be Adored vilka, som sagt, är precis lika usla som de är roliga. Markoolio framstår mer eller mindre som en torr politiker jämfört med det här. Det är punk med tight bas och givetvis det galnaste du kommer höra i år. Kimble kategoriserade sin musik som "C86 - tio år senare" och kanske var det bäst att de splittrades. Men man får aldrig glömma att de lämnade oss lyckliga ägare av demokassetten med Tomorrow. Låten som aldrig kommer tona ut. 
Jonas om Scott (i Bomben) Gästbok |