[ Konsertrecension på em, Happiness in sadness & Sue is Idol. ] Den 28 augusti 1998 tilldrog det sig en konsertbegivenhet i Snäckebacksskolans aula i Ronneby. De medverkande poporkestrarna var em, Happiness in sadness samt Sue is idol (Roseath Blake och Beatles spelade inte). Vid niotiden på aftonen begav sig den första begivenheten upp på den lilla scenen, Happiness in sadness. De spelar Cure-covers, från detta bands tidiga tid. Sångaren sjunger bättre än Robert Smith gjorde vid den tiden. Detta var en av de bästa lokalbandskonserter jag någonsin skådat och det bådar gott inför resten utav aftonen. Efter en stunds mingel, var det dags för Karlskrona/Ronneby koalitionen Sue is Idol. Hård Popsiclepop i glamrockskostym. De har sin Alex James, i sin tysta gitarrist. Oasis är nog inte heller helt obekanta hos Sue is Idol. Kvällens stora begivenhet var, förstås, em, som med sin harmoniska och sköna Radioheadpoprock trollband publiken, där i bland mig. Även em har sin Alex James i sångaren Rasmus. Den självklara hiten "245" var en utav höjdpunkterna, precis som "For once in my life". Det för kvällen reducerade bandmedlemsantalet (2), gjorde en klart mycket bättre spelning i Ronneby än vad de gjorde på Emmaboda festivalen. Men även de bästa utav konserter har sitt slut, så även ems. Em är ett band vi kommer att få höra mycket utav i framtiden enligt min mening. Vid halv tolvsnåret är konsert över. Och man lunkar sakta hemåt med "for once in my life" i huvudet. Jag har bevittnat en konsert 170 människor aldrig kommer att glömma, i alla fall inte jag... [ Skriv ] [ Recensioner ] [ Artiklar ]  [ Gästbok ] [ Demos ] [ Personligt ] [ Index ] [Red]