Våren 1988 köpte jag min första skiva med Pet Shop Boys. Jag var 16 år och på klassresa till stora staden Stockholm. Nu är jag äldre och bosatt här. Skivan var egentligen en liten vinylsingel vid namn 'Heart'. Jag hade hört PSB mycket innan dess. En kompis hade massor med PSB på band och jag matades med 'West End Girls' varje gång jag var hemma hos honom. Men jag föll aldrig pladask som man kan göra ibland. Men så var jag på den där resan i nån butik och hörde just 'Heart' för första gången. Jag vet inte riktigt vad det var, men jag tyckte om den omedelbart och sprang iväg för att köpa den. Sen följde den med mej genom en lång tonårssommar som jag endast minns tack vare just PSB och 'Heart', dock något oklart. Nästa PSB skiva som gjorde intrång i min skivsamling var 'Introspective' med fina 'Domino Dancing' och andra mixar. Sen dog mitt intresse för PSB helt och när de gav ut 'Go West' höll jag på att kräkas. Redan original låten var hemsk så jag förstår inte varför de valde den, men det är mycket man inte förstår här i världen. Jag vet inte om mitt intresse för Pet Shop Boys dog på grund av att de började göra trist musik eller om det helt enkelt var för att det fanns så mycket annat som var intressantare. Troligtvis det senare. Jag snöade in totalt på Prince och annan funk, och vid sidan av det så tedde sig PSB rätt endimensionella. Åtminstone om man som jag bara hörde de stora slagdängorna de producerade. Låtar som låg högt på listor och tjatades ihjäl totalt. Till slut kunde jag inte med duon längre och jag ville inte se Neil Tennant överhuvudtaget. Dödsstöten var just 'go west', jag övergav dem helt. Så en dag var jag hemma och rotade i gömmorna och hittade en bunt gamla vinylsinglar. Ibland dessa dammiga tingestar låg just 'Heart' med då vedervärdiga PSB. Jag satte på den av ren nostalgi och jag upplevde hela sommaren 1988 igen på tre minuter. Det var då jag ändrade uppfattning om PSB. Det de gör har kanske inte alltid fallit mig i smaken, men mycket har varit bra. Jag letade upp andra plattor med dem och jag insåg snart att jag missat en hel del. Sedan kom ett band på posten för ett tag sedan. Det innehöll en låt som hette 'This Must Be The Place I Waited Years To Leave' och just den låten hade jag aldrig hört i och med att jag inte varit en speciellt inbiten PSB fantast, men den visade upp ett för mig helt nytt Pet Shop Boys. Den var både bättre än 'Heart' och 'Domino Dancing'. Man inser att man missar rätt mycket musik genom att bara lyssna på radio, vilket har varit fallet med mej och PSB. Samtidigt är det omöjligt att hinna med allt och då tänker jag genast på begreppet 'informationskollaps' som herr Hylse myntade för ett tag sedan. Nu är jag bara glad att jag fick chansen att upptäcka 'This Must Be The Place...' och att jag fått upp ögonen för PSB igen. Ibland behövs det en liten vägvisare i djungeln samtidigt som det allra roligaste ju är att upptäcka något eget alldeles själv, först. Det finns säkert mer PSB musik att upptäcka, antagligen en liten guldgruva som bara väntar på att grävas ut, för de som inte varit frälsta. Men jag tror inte att någon av deras sånger nånsin kommer att betyda mer för mej än 'Heart' gjorde just den sommaren 1988. Och jag kommer aldrig att förlåta dem för 'Go West'. 
Ännu mer badbollar, ännu mer Pet Shop Boys Gästbok |