[ Veckans låtar-källaren 3 ] Mer veckans låtar Denna veckans låtar --- *1*2*3*4*5*6*7*8*9*10*11*12 *13*14*15 *16*17*18*19*20*21*22*23*24*25*26*27 --- Veckan 51 ville vi skriva om just de här låtarna; [ Pet Shop Boys - This Must Be The Place I Waited Years To Leave ] ("Behaviour",Cd, 1990) Jag sitter i en busskur och det är höst 1990 och Neil Tennant berättar en historia om att ingenting är tillräckligt, man längtar alltid bort ändå. För mig betyder den så och "When we fall in love there's confusion" har aldrig uttalats tydligare. Kan aldrig riktigt peka på vad den här låten egentligen betyder, vad han sjunger om men jag vet att hela skivan "Behaviour" betyder förbannat mycket och jag antar att just denna låt, på något vis, återigen skär hål på ett trasigt ungdomshjärta. Christian [ Stardust - Music Sounds Better With You ] [Singel, 1998 ] Vet egentligen inte varför det blev just den här men jag tror jag haft en liten höst/vinterdepression senaste veckan och har känt mej allmänt nere och så råkade jag av en slump sätta på denna singel och allt kändes genast bättre. Nu är det snart jul och jag ska bara vara ledig och ta det lugnt och inte stressa fram och tillbaka. Bara njuta. Och allt börjar med "Music sounds better with you". Anders [ Oasis - Live Forever ] [Singel, 1994, finns naturligtvis också på "Definitely Maybe"] Det var höst 1994 och "Live forever" är egentligen en enda stor vändpunkt i mitt liv. Innan "Live forever" hade jag visserligen lyssnat en del på musik, men inget hade tilltalat mig på samma vis Oasis gjorde då. Jag kunde sitta och titta på bilderna i omslaget i säkert timmar och jag facinerades starkt av hela miljön kring "Definitely maybe"-skivan. Men mest av allt fanns "Live forever". Det fanns en här-och-nu-känsla som skakade om mitt tolvåriga liv en aning. Den fick mig att stiga in i en ny värld. När jag skriver det här tonar snart "Jungleland" ut i mina hörlurar och det är nog tack vare "Live forever" som jag lyssnar på den. Att Oasis idag är pinsamma är inget att göra åt. De hade sin tid och de revolutionerade nog mer än ett liv. Det är svårt att skriva sånt här, tycker jag. Det känns som om jag inte har varit med om tillräckligt mycket. Pär Den 1 Januari 1999 ville vi skriva om just de här låtarna; [ Millie Jackson - (If Loving You Is Wrong) I Don´t Want To Be Right ] (1974) Jag vet ingenting om Mille Jackson. Jag tror inte att det är hon som gjort denna soullåt i orginal men jag vet att Portishead samplade denna för "Glory Box" på deras eminenta debut. Det är fantastisk låt. Mille sjunger om att vara ensam. Om att försöka få någon att förstå hur betydelsefull denna personen är. Det är en fin låt och en titel som sa det mesta veckan då det var jul och hon stack iväg uppåt landet. Christian [ Bernard Butler - Woman I Know ] [Från "People Move On"; Cd; 1998 ] Skivan hamnade i cd spelaren på juldagen och sedan reste vi bort och när vi kom hem igen efter ett par dagar så spelade jag den igen och insåg att den där Bernard klarar sig hyfsat bra utan Brett. Anders "My Drug Buddy" (Dando-Morgan) The Lemonheads ( 1992; "It´s A Shame About Ray" Cd ) Jag kan se det framför mig. Dawson och Joey har bråkat igen men nu är det bra. Hon är lite uppskakad fortfarande men det känns ändå rätt okej på något sätt. Ett litet leende dyker upp när hon går där ensam på gatan. En melodiös hammondslinga vilar på en akustisk gitarr och några avspända trummor. Evan Dando sjunger några ytterst förvirrade textrader och efter ett tag dyker världens sötaste Juliana Hatfield upp och strör socker över Evans drogrus. Sebastian [ Bob Hund - Tralala Lilla Molntuss, Kom Hit Ska Du Få En Puss ] [Från "Jag Rear Ut Min Själ" cd´n. Säkerligen en singel snart.] Den bästa anarkistsången på länge. Sammanfattar fint hur det är att gå i skolan och vad jag skulle vilja göra i stället. Pär Jonasson. Den 11 Januari 1999 ville vi skriva om just de här låtarna; [ "La Tristessa Durera" - Manic Street Preachers ] ( "Gold Against The Soul" (CD)-1993 ) Hörde den på radion häromdagen och sedan dess har jag haft en Manics revival med alla gamla fina låtar de gjort. Dessutom så var den bäst när de spelade på Münchenbryggeriet i höstas. Manics var verkligen lysande, nu är de bara bra. Anders "Look For the Silver Lining" (DeSylvia-Kern) Chet Baker ( 1953, från skivan "The Best of Chet Baker Sings" ) Chet Baker var jätteledsen. Jämt. När han sjöng eller spelade något lite gladare blev effekten ändå motsatt. Som i "Look For The Silver Lining". Chet säger att man alltid ska leta efter ljuspunkterna i livet men inte en enda gång känns det som om han hittat dem. Mitt tevatten är klart och jag smyger omkring i min lilla lägenhet i pyjamas och tofflor. Två sockerbitar och en skugga mjölk, en tidning och Chets röst som smeker högtalarmembranen med evig grace. Sebastian "Enjoy The Silence" (Martin Gore) Depeche Mode ( 1990, "Violator", Cd ) Vi spelade den femton minuter långa versionen i fredags och "Rune" började veva frenetiskt för "Enjoy The Silence" är kungakronan som David Gahan bär i videon och deras mest perfekta låt från deras bästa skiva. 1990. Scandinavium. Det var höst och Fredrik satt och väntade i 3 timmar för att se dom gamla hjältarna och det var värt allting för det här var innan heroindjävulen tog över Gahans kropp och för mig var DM störst, bäst och kanske också vackrast. Musik blir inte mycket bättre än så här som Sebastians idol brukar skriva. Christian Den 18 Januari 1999 tyckte vi det här spelade lite roll; Trade in my life (R. Kelly) R. Kelly (1995,Från skivan "R. Kelly") R. Kelly är en gigant, naturligtvis. Men det är inte för sitt arbete med plattityd-ordboken som duktig söndagsskolepojke som jag älskar honom. Glöm "I Can't Sleep Baby (If I)", glöm "Gotham City", glöm "I Believe I Can Fly", glöm Celine Dion-duetten. Men glöm för Guds skull * och just det uttrycket har sällan varit mer välvalt * inte bort "Trade in my life". Du kan kalla det kärlek, Du kan kalla det tro. När R. Kelly klär av sig helt naken i rampljuset och lyckas förmedla en känsla så stark som på Trade in my life, så är det... väldigt fint. Sebastian "I Keep Mine Hidden" (Morrissey-Marr) The Smiths ( 1986 från "Girlfriend In A Coma" 12" ) Den sista låten dom spelade in. Knappa två minuters popmästerverk in i det sista. Effektivt, vackert...som ett spöklikt eko från någonting som inte finns längre. Lyssna på hur låten avslutas, hur allt bara smälter ihop till den där symbiosen av allt som var bra med The Smiths. Christian "Like a friend" Pulp (från soundtracket till "Great Expectations" ,1998 ) En låt man blir glad av helt enkel. OBS! Spelas på hög volym. Anders Den 26 Januari 1999 ville vi ramla ihop av några poplåtar; Stone Roses "Love Spreads" (spår från "Second Coming" cd 1994) Det här är en låt jag inte kan låta bli. "Second Coming" från 1994 smutskastades ganska rejält när den kom, men i grund och botten är det en bra rockplatta. I synnerhet är "Love Spreads" en härlig, svävande, rocklåt som aldrig borde ta slut. Och introt är långt, utdraget och underbart. Bara en sån sak. Sen att Stone Roses inte kunde framföra sina låtar på riktigt mot slutet är en annan historia. Lollipop 95 var bedrövligt. Men trots det har man alltid "Love Spreads" på skiva att återvända till. Anders Tusen röster - Flera artister (Från skivan För Amnesty 1998) Det har tagit mig tid, men nu har jag äntligen förstått den här låten. Det börjar trevande, med en Steely Dan-figur på Takamine-gitarren. Bara ett par sekunder in är dock denna svenska klassiker i gång. Det är ingen märklig ackordföljd, men sättet som Mauro Scocco mejslar ut varje liten vändning med ett färgrikt Gsus7 eller ett antydande Bdim visar på en storhet jag inte trodde han hade. Det finns dock en passage, vid 1.08, då Mauro Scocco sviker mig. Han har lagt upp det så perfekt, först ett skimrande Asus+5 (!), sedan en snabb följd av inverterade modulationer i B-dur (det har jag inte hört sedan Weather Reports tredje, och i det här sammanhanget... jag blir så glad!). Men när avslutningen skall komma, då sviker han mig. Jag sitter och trånar efter en sänkt femma, men den kommer inte - istället får jag ett banalt A7+5! Skadan är dock snabbt reparerad och när hela kören tar i efter ritardandot vid 3.45 så lyfter "Tusen röster" mot himlen som den djupaste vuxengospel jag hört sedan... Gud, vad håller jag på med? Jag är för ung för att skriva den här Kjell Häglund-skiten. Läs istället Tobias fantastiska Bowie-artikel och lyssna på blodig jävla Ramones är du snäll. Sebastian Primal Scream "Velocity Girl" (Från "All Fall Down" singeln 1985) Jag tjatar alltid om denna pärla, spelar in den på alla band och lirar jag in ett partyband hamnar den alltid där någonstans mellan Pavements "Range Life" och Violent Femmes "Gimme The Car". "Velocity Girl" är själva kärnan i allt som är bra med popmusik. Den Perfekta poplåten. Bara en minut och 21 sekunder men Bobby som precis slutat vara cool trummis i The Jesus & Mary Chain hinner visa hur man andas mellan raderna och jag vet inte riktigt hur dom lyckades med det är bra. Det är Anders Holmertz i sina bästa klorsväljande år. Det här är pop man ramlar omkull av, pop man tar med sig in i nästa värld. Christian Chrome/Krom "I'm watching over you" Det här är ingen gammal favoritlåt. Vet därför inte än riktigt vad det är jag fastnat för. Den spelades på p3 i måndags och jag råkade spela in den. Nu lyssnar jag, spolar tillbaka, lyssnar igen. Det är en nästan meditativ blandning av en nonchalant röst och en upprepande text serverat med en trummatta. Skivan kommer senare i vår. Jag väntar. alice-linnea Den 2 Februari tyckte vi det här lät sjysst; "If I Was Your Girlfriend" - Prince (Från cdn "Sign 'o The Times", 1987) Detta är Prince största stund nånsin. Ett rytmiskt mästerverk, där Prince bekänner sin frustration över att inte kunna känna den nära vänskap som hans kvinna känner med sin bästa vän och väninna. Låten har kopierats av andra artister ett stort antal gånger, men ingen kommer i närheten av vad mästaren gjorde 1987. Anders "Chickfactor" - Belle and Sebastian (Från "The Boy With The Arab Strap", 1998) För alla som tror att Velvet underground aldrig splittrades. Utan att bli patetiska immiterar B&S Velvets. De gör det galant. Pär "...Said Sadly" - Smashing Pumpkins (Från singeln "Bullet With Butterfly Wings", 1995) Christian gick en gång igenom alla Smashing Pumpkins singlar och beordrade oss att köpa alla förutom "Bullet With Butterfly Wings". Han hade naturligtvis tokfel. B-sidan "...Said Sadly" är en helt oemotståndlig duett mellan James Iha och Nina från Veruca Salt.. När han släppte sitt soloalbum så förstod ingen någonting, det fanns liksom inga "lugn-vers-rockig-refräng"-låtar utan bara den sortens countrifierad akustisk pop som han är så bra på. Men den allra bästa låten slängdes bort på en singel som ingen brydde sig om. Det är elakt att inte bry sig. Sebastian "I See You Again" - Stina Nordenstam (från skivan "And She Closed Her Eyes") Som en perfekt tavla av hur det känns att åka ifrån kärleken. En enkel reflektion över de tusentals gånger man sett hans ansikte på landets alla passerade perronger. alice-linnea "Cassius 1999" - Cassius (Singel och från skivan "Cassius 1999") Da funk. Den där franska house-musiken slår några kullerbyttor igen och Boombass och Philippe Zdar voltar sönder stereon med en orgie i monotont malande dansmusik som kommer att trippa upp ett antal fester i vår. Tills nästa Thomas Bangalter 12;a är det här ett substitut för sexuellt laddad popmusik anno 1999. Christian Den 8 Februari hade vi några låtar att berätta om; Know these things: "Shouldn't you" - Maxwell (från albumet "Embrya", 1998) Det är själslig svärta. Det som gör folk skeptiska till Maxwells "Embrya" är att han inte uppför sig som andra svarta soulsångare gör. Om debuten tangerade Marvin Gayes sängkammarklassiker "I Want You" från 1975 (Leon Ware producerade för övrigt båda) så är Embrya en skiva som har andan på andra sidan Atlanten. Det är Massive Attack och Sade. Det är stundtals väldigt långt från den vanliga bilden av "svart musik". På balladen "Know these things: Shouldn't you" tar han bort soulmusikens grundstenar, trummor och bas, och ersätter det med en text som skulle kunna vara skriven av Jocke Berg, om han nu kunnat engelska. När Maxwell gjorde en MTV Unplugged så spelade han Nine Inch Nails "Closer". "Know These Things: Shouldn't You" får mig att önska att han tar sig an Cures "Trust". Svart soul. Själslig svärta. Sebastian "Success" - Iggy Pop [från "Lust For Life", 1977] Iggy Pop goes soul. Iggys energi och glädje blandad med en snygg kör i bakgrunden. Tänk er denna framförd på Fanclub festivalens stora scen en solig lördagseftermiddag med sjön Getaren glittrandes i ögonvrån. Grejen är den att den skulle funka lika bra om det regnade. Man blir glad av den. Anders Country Death Song - Violent Femmes (Från "Hallowed Ground", 1984 ) I had me a wife, I had me some daughters. I tried so hard, I never knew still waters. Nothing to eat and nothing to drink. Nothing for a man to do but sit around and think. Nothing for a man to do but sit around and think. Well, I'm a thinkin' and thinkin', till there's nothin' I ain't thunk. Breathing in the stink, till finally I stunk. It was at that time, I swear I lost my mind. I started making plans to kill my own kind. I started making plans to kill my own kind. "Come little daughter," I said to the youngest one, Put your coat on, we'll have some fun. We'll go out to mountains, the one to explore. Her face then lit up, I was standing by the door. Her face then lit up, I was standing by the door. Come little daughter, I will carry the lanterns. We'll go out tonight, we'll go to the caverns. We'll go out tonight, we'll go to the caves. Kiss your mother goodnight and remember that God saves. Kiss your mother goodnight and remember that God saves. A led her to a hole, a deep black well. I said "make a wish, make sure and not tell and close you're eyes dear, and count to seven." You know your papa loves you, good children go to heaven. You know your papa loves you, good children go to heaven. I gave her a push, I gave her a shove. I pushed with all my might, I pushed with all my love. I through my child into a bottomless pit. She was screaming as she fell, but I never heard her hit. She was screaming as she fell, but I never heard her hit. Gather round boys to this tale that I tell. You wanna know how to take a short trip to hell? It's guarenteed to get your own place in hell. Just take your lovely daughter and push her in the well. Take your lovely daughter and throw her in the well. Don't speak to me of lovers, with a broken heart. You wanna know what can really tear you apart? I'm going out to the barn, will I never stop in pain? I'm going out to the barn, to hang myself in shame. Visst är det fint med morbida vansinnesdrömmar ibland ? Christian Gyllene hjärtan kring den 16 Februari ; "Holes" Mercury Rev (från "Deserter´s Songs" 1998) Det låter som en saga du aldrig varit med om men ändå känner igen och hela skivan med Mercury Rev blev bara bättre och bättre men hur vi än vrider och vänder så kvarstår "Holes" som stjärnan som aldrig slockande utan istället fortsatte lysa med intensivt glödande kraft för att slutligen explodera i samma sagolandskaps himmel där hela "Deserter´s Songs" utspelar sig i och först nu förstår vi Mercury Revs tidiga experiment med experimentella filmer, deras Vangelis-covers och vi kan t om förstå att dom slängde in den goe mannen Ron Jermey in i en video. Men det är först nu som dom nått ända fram och inte sedan 1992 års fantastiska "Car Wash Hair" singel har dom bländat mig så totalt. Men nu med ny sångare, ny atmosfär och med en saga du aldrig kommer att tro är sann. Christian. They Won't Go When I Go - Stevie Wonder (från skivan "Fulfillingness' First Finale", 1974) Jag minns hur jag brukade ligga på golvet i vardagsrummet innan mamma och pappa kom hem. Jag var 12-13 år och jag lyssnade på "Listening Without Prejudice" av George Michael. Den var den första skivan jag köpte och jag drogs till den mörka tonen... jag visste inte mycket om George Michael, han hade en låt som hette Monkey som min kompis tyckte var tuff. Minns att jag tyckte om att titta på videon till Praying For Time, den bestod av låtens text i vitt mot en svart bakgrund. Det fanns inga bilder på honom. Det fanns ingenting. Det var ett spår som alltid stack ut lite extra på skivan, det var en liveinspelad version av Stevie Wonders They Won't Go When I Go, och det var den ledsnaste låten på skivan, kanske för att den kom just efter "Freedom". När jag nu snubblar över Stevie Wonders original så är det inte av nostalgiska skäl som jag berörs. Och även om jag nu hör att texten berör mänsklighetens misstro till Gud så når sången till mitt hjärta mycket snabbare än genom omvägen via hjärnan, precis som för 7 år sedan. Det finns vissa som menar att en låt kan överleva bara på sina texter. Det kan vara sant. Men första gången man hör en låt är det knappast mer än ett par rader som fastnar. Det är då man tappar andan. Det är då musiken når direkt till hjärtat. Sebastian "Blow your mind"- Jamiroquai (från "Emergency on planet earth" 1993) Mannen med pälsmössan som många trodde var släkt med Stevie Wonder gjorde faktiskt en riktigt bra låt. Jag har inte mycket till övers för hans inställning till droger och han var en riktig idiot på Lollipop 97, men den här låten är en av de som jag ofta blandar in på mina band. Den svänger rejält och är skönt avslappnad och tillbakalutad. Debutalbumet "Emergency on planet earth" svängde rätt bra men ingen låt stack ut mer än den här. Sen tappade han mark och glöden försvann som så ofta sker. Anders Kring den 23 Februari då allt kändes lite tungt ; "Road to happiness" - Nicolai Dunger (från EP:n First Born Track, 1998) "This is the saddest song I've ever sang" Det börjar med en bedjande vissling från någon som främling som gått vilse i norrlandsskogarna. Nicolais röst kommer, in med en ton som andas både Tim och Jeff Buckley, och träffar precis rätt. Skott i hjärtat. Nicolai debuterade 1996 med en helt sönderproducerad skiva som bara emmelanåt visade vad han skulle kunna uträtta. "First Born Track" är en mycket trevligare bekantskap, där Nicolais säregna röst backas upp av delar av Soundtrack of our Lives. För när den där visslingen ekar mellan skorrande cellos och försiktigt plockande gitarrer så kryper jag som närmast dig och känner dina hjärtslag på min kind. Sebastian "Black Star" - Radiohead (från Cd´n "The Bends") När jag vaknar och min plaskdam plötsligt är en ocean. Thom säger att han inte vet mer än jag vad man ska göra och vi smälter tillsammans. Vi vet inte vad som kommer hända nu, hur vi kommer vakna imorgon och varför. Hur tomheten kommer finnas med oss även i tunnelbanan. Men vi vet. Att det är den svarta stjärnans fel. Alltihop. alice-linnea "Muezli" - Slo Burn (från "amusing the amazing", ep 1997) John Garcia som ledde Kyuss i graven 1996 startade 1997 ett band vid namn Slo Burn. Sleaze rock så jävla fet att du blir livrädd. Fast med stil. Det groovar så hårt och svänger så rätt. En ep med fyra låtar där [Muezli] är den bästa. Rocknroll som får även den skägglöse att tappa pipskägget. Så mycket jävlaranamma hittade man inte på många rockplattor 1997. Tyvärr blev inte bandet långlivat. De bröt upp samma år som de släppte sin enda ep. Anders. "Sara" - Bob Dylan (Från Cd´n "Desire", 1975) Drömmarna dör säkert inte. Fast du ville och fast du försvann. "Stayin up for days In the Chelsea Hotel Writin´"Sad Eyes Lady Of The Lowlands" for you" "Sara" är från en av Dylans bästa skivor och den som gnagt sig fast i mitt huvud allra mest. Den avslutar skivan och det finns ingen som förklarar det sorgsna bättre än Dylan. Han sitter där med fin hatt och sjunger om någon som stack iväg någonstans. Allting känns så nära, som man själv var i den där stugan. I Portugal. Eller någonstans där vinden var lika varm som din hud. Ångra aldrig något som var fint. Det försvinner inte. Christian Det har blivit den 2 Mars och det känns lite som vår ; "spinal scratch" - Thomas Bangalter (12", 1997, finns också på "Bibel-cd´n".) Borde egentligen alltid vara veckans låt, men det går ju inte för då tror folk att man inte har nån fantasi. Faktum är dock att den gungar så rejält att man skulle kunna klara sej väldigt långt med endast 'spinal scratch'. Ett tio minuter svettigt fransk underverk som är ett måste. Anders "Here" - Tindersticks (7", Sub Pop, 1995 Finns även på Cd´n "Donkeys" 92-97) And all the Spanish candles unsold Have gone away to this... Dom gör hjärtskärande stearinpop av Pavements gamla fina låt. Stuart Staples bäddar in dig i vissna rosor och låter dig ta del av någonting som, trots smärtan, är så vackert. En ruggigt underskattad 90-tals Crooner. Älskar den här låten. Christian "Slippin'" - DMX (från skivan Flesh of my flesh, Blood of my blood, 1998) 2-pacs arvtagare, den klarast brinnande MC:n på himlen. Han petar ned Garth Brooks från toppen av USA-listan och han gör det med rhymes som är så nedblodade att norska deathmetalmusiker antagligen snart går och köper sin första hip hop-platta. Fan, killen har ju till och med spelat in en duett med Marilyn Manson, en duett som man valt att kalla Omen. Dark Man X gör dock inte bara horrorcore för nästa sekel. Han gör en del trevliga ballader också, ibland tillsammans med sångerskor som Mary J Blige, eller som på "Slippin'" endast uppbackad av sugande syntmattor. Och även om DMX antagligen sjunger om att sjunka ner i något slags post-apokalypsisk skräckträsk så behöver man inte bry sig om det. "I'm slippin', I Can't Get Up" säger han och det handlar lika gärna om att bli lämnad av sin älskade och känna hur depressionen kommer över en, hur man lockas till att lyssna på de sorgligaste skivorna man aldrig vågar lyssna på annars. Sebastian Den 10 Mars och det känns fortfarande nästan som vår ; "the prayer (Priye-à)" - Jepthé Guillaume (tolva från 1997, Spiritual Life) Mer sommar än så här blir det inte. Och det behövs inte heller för det här är härligt. Afrikanska rytmer sveps in av en ängels röst och allting varar i åtta underbara minuter. Man förstår inte texten för den är på kreol, men det spelar ingen roll för man förstår ändå att den handlar om kärlek. Kärlek till livet. Och allt är så otroligt vackert. Och den spelas om och om igen. Anders "Ain´t Nuthin´But a 'G' Thang" - Dr Dre & Snoop Doggy Dogg (Singel och cdspår "The Chronic", 1992) Alla tiders sommarlåt. Någonsin. Bilar som studsar upp och ner i en cool video som bara överträffas av duons "Wit Dre Day". Jag älskar det tjutande biiiiiiiii-ljudet. Ingenting låter så fläskigt funkigt som det här. Jag känner sommarvinden och ditt hår luktar nyduschat och du är lika fräsch som luften du andas. Då lät den modernare än allt. Idag låter den bättre än allt. Christian When you wake up feeling old - Wilco (från skivan "Summer Teeth", 1999) Popmusik. Det är det som behövs när man vaknar upp och känner sig gammal. Paul McCartney och andra mjukpoppare har en vän i Jeff Tweedy och hans Wilco. Jag har nästan aldrig legat i en hängmatta, men det finns stunder på Wilcos senaste platta som gör att en investering ligger nära till hands...för hängmattan alltså, plattan köper jag imorgon. "When You Wake Up Feeling Old" har små mysiga pianon och orglar. Körarrangemang som inte låter Brian Wilsonska, utan som om Neil Young skulle försöka plagiera Beach Boys. "Can you be where you wanna be?" frågar Jeff och jag svarar "ja, bara jag får vara med er i vår." Sebastian Rockafella RSIS den 16 Mars 1999 ; "Gorecki" - Lamb (från albumet Lamb 1997) Som en Björk med feber glider Louise Rhodes över en skog av ljud. Det är ett sexminuters andetag. En trevande väg fram till ett hisnande lyft någon gång mitt i. Jag ska inte tycka om sånthär. Jag lyssnar ju inte på dansmusik. Eller hur? Men precis som med Krom's "I'm watching over you" blir jag plötsligt och ovant förälskad i denna vackra elektronik. När flickorna i skivhyllan, Sinead O'Connor, Tori Amos, Sarah McLachlan, Edie Brickell, Stina Nordenstam... inte längre får mig att flämta krävs det kanske lite psykedeliska rytmer för att en röst som Rhodes ska slå mig. Och hon slår mig. I snön, vid vattnet, i sängen, framför fönstret. Hon får mig att måla bleka flickor i svarta kläder. Hon får mig att längta efter det jag vet är livsfarligt. Att falla igen. Hårdare, djupare, längre. Bara för att få spela den här i det ögonblicket. If I should die this very moment I wouldn't fear For I've never known completeness like being here /../ all I've known, all I've done, all I've felt was leading to this alice-linnea Silly Ho - TLC (Från "Fanmail" , Cd 1999) Det har talats en del om TLC:s senaste platta "Fanmail". Vissa (läs: F Strage) har kallat den otroligt modern och nyskapande, medan en sådan som Jan Gradvall som vanligt berömde Timbalands produktion. Ja, TLC har lyckats lura många. Dallas Austin, som producerat "Fanmail", har snott Timbalandkonceptet rakt av, de ryckiga bastrummorna, hihatslagen som slår 32-delar och de futuristiska syntetiska ljuden. Men TLC:s platta har andra kvalitéer. För även om det de gör inte är nytt (lyssna på Genuwine eller Aliyaah) så låter det väldigt TLC, och väldigt bra. Sebastian "Back For Good" - Take That (fantastisk singel, 1995) För att jag var hos tandläkaren i morse. Precis när man är som mest utsatt, precis när han börjar pilla i munnen och man inte riktigt vet vart man ska göra av tungan så kommer den, "Back for good". Det var ju ett tag sen man hörde den så visst var den tillbaks, för alltid. Inte för att jag har några speciella minnen till den här låten men den är ju bara så vacker, en klassik kärlekshistoria. Plötsligt så kom det en liten tår i mitt öga, jag försökte bita ihop men tandläkaren förhindrade det ganska helt och hållet genom att ha värsta röntgenplåtarna i min mun. Allting blev jobbigt ett tag men plötsligt var allt över, både låten och tandläkarbesöket. Plötsligt var allting bra igen. Jonas "Funny How Time Slips Away" - Chris & Carla (Från "Swinger 500" cd, 1998) Jag såg Walkabouts i Roskilde 1993 och Fredrik-som-ser-ut-som-Janne-Kask tvingade mig att följa med och jag visste egentligen ingenting men det var en fantastisk konsert så fylld av det där dom kallar värme och känsla och någonstans i slutet en "Like a Hurricane" som den stora smekning den verkligen är. Walkabouts har sedan följt med hela tiden och dess båda sångare Chris & Carla också. Plattan "Swinger 500" som kom förra året är naturligtvis bortglömd för det är dom alltid och även här hinner dom med att spela in en cover och det är Willie Nelsons saliga "Funny How Time Slips Away" om möten med det förflutna. Om människor man stöter på som man en gång älskat men nu är det Hon och en Annan och man undrar varför saker och ting gick andra vägar. "Det är konstigt hur tiden bara försvinner och förändrar allt." Dom här raderna sammanfattar egentligen allt det där jag flummat om i RSIS. Det känns som jag kan sluta skriva om musik nu. How's your new love I hope he's doing fine Heard you told him That you'd love him 'til the end of time Now that's the same thing, that you told me Seems like just the other day Gee, ain't it funny, how time slips away? Gotta go now I guess I'll see you around Don't know when though Never know when I'll be back in town But just remember what I tell you In time, you're going to pay And it's surprising how time slips away Det är ju precis allt det där jag velat säga er men Willie Nelson och Chris Eckman har ju redan gjort det. Det är allt det där som det verkligen handlar om. Ögonblickets vemodiga charm. Längtan efter det som var men som man ändå inte vill ha kvar. Strävan efter någonting ännu bättre. Tack. Jag har annat att göra nu... Christian Rockafella Funk den 23 Mars 1999 ; "Que se puede hacer con el amor" - Silvio Rodriguez (från skivan "Al Final De Este Viaje", 1978) Cubas rikaste katt är inte särskilt cool, han har inte så mycket hår längst fram på skallen och röker inte cigarr särskilt övertygande. Dessutom antar jag att Sting älskar honom. Silvio Rodriguez sjunger poetiska visor någonstans mellan Tim Hardin och Paul Simon med en konstant politisk övertygelse starkare än en jalapeño. Bob Dylan hyllade honom med den ganska hemska låten ""Silvio" och det är kanske därför han är mest känd. När jag tänker efter är det en skrämmande stor del av min skivsamling som annars bara älskas av damer som passerat sitt bäst-före-datum. Bäst var han 1978 då han spelade in det akustiska mästerverket Al Final de este Viaje (I slutet på denna resa). Förutom mörka kärlekssagor som "Y Nada Mas" och politiska utspel som "Santiago de Chile" skriver han ibland förtjusande små saker som "Que se puede hacer con el amor" (Vad skall man göra med kärleken) om den unga flickan som vid midjan viker in den redan korta kjolen för att vara fin för den söte pojken som kommer när som helst. De har jättetråkigt på gudstjänsten så de springer iväg och gör lite skönare prylar istället. Sebastian "Never Understand" - The Jesus & Mary Chain (från skivan "Psychocandy", 1985) För att det helt plötsligt har blivit vår och man kan gå omkring och låta solen blänka i håret. "Never understand" har en sån där naiv popmelodi som inte kan förknippas med något annat än vårkänslor. Dessutom påminner ju JAMC om The Ronettes som gjorde "Be my baby" en gång i tiden, och det är nu, i solskenet, som man saknar nån att hålla i handen allra mest. Jonas "What Do You Want Me To Do" - Mike Scott (från skivan "Bring em all in", 1995) I Waterboys bästa stunder var allt så fantastiskt. I deras sämsta så anade vi Simple Minds bakom ljudkulisserna och Mike Scott visste nog aldrig när han gjorde allting så rätt och träffade mitt i prick. Hans första soloskiva "Bring em all in" var tråkig keltisk folkrock utan förnimmelser till hjärtskärande ballader som "A Man Is In Love", "How Long Will I Love You" och "Strange Boat" men "What Do You Want Me To Do" lämnar ingen oberörd. En naken låt med Neil Youngs prärieande bakom hörnet och allt inleds med ett uppgivet munspel. I´ve tried to do things my own way and I´ve tried to do what people say and I´m going nowhere fast and I´m turning to you at last Vad den handlar om ? Ja, vad tror ni ? Christian "Breathe" + "Chain of flowers" - The Cure (från singlarna "Catch" och "Just like Heaven", 1987) Jag vet att det är meningen att det ska vara en låt. Men jag kunde inte välja. De kompleterar varandra perfekt och flyter ihop som ett enda gråtanfall av stråkar. Jag får en känsla av honom i "Just like Heaven" videon. På en klippa över det hav som just tagit hans älskade ifrån honom. På dessa b-sidor ber han henne att komma tillbaka. I "Breathe" gör han det ärligt och konkret: Breathe Breathe on me Be like you used to be Breathe on me Och i "Chain of flowers" målar han upp en suddig bild av ett sånt där scenario som bara han kan få mig att tro på. Det är någonting med en sommar och en sovande flicka bakom en mur. Han viskar: Please wake up It's so dark and cold Please wake up I feel so alone And I feel so scared That you're going away And I feel so scared Det är som när man hör barnskrik från gatan, på bussen, hos tandläkaren. Någonting inuti mig vill göra allt för att han ska sluta gråta. alice Kinky Groovy Afros 990406 ; "Exodus" - Bob Marley (från skivan med samma namn, 1977) Min favvo Bobban låt. Gungar maximalt och är ändå så avslappnad. Har lyssnat mycket på den på sista tiden och jag kommer inte ifrån den och varför skulle jag vilja göra det. Under min vistelse i Afrika matades jag med rätt mycket reggae men jag har aldrig hört något som knäcker 'Exodus'. Anders "Kinky Afro" - Happy Mondays (Från skivan "Pills´n´Thrills´n´Bellyaches, 1991) När Bez tog hand om mikrofonen på New Orders nyårsspelning i London denna nyårsaftonen för att skråla "Blue Monday" framstod bara vilken total nolla han egenligen var. Han var Happy Mondays alldeles egna pajas och han dansande fast han kunde naturligtvis inte det men påtänd i sjuttonde himmelen så kan man tydligen sånt också. Ingen i Happy Mondays framstår idag som något större popgeni. Det mesta var naturligtvis producenternas förtjänst. Deras tidiga skivor är så gott som olyssningsbara i sin härdsmälta av sengångarfunkpop och rock utan melodier. När Paul Oakenfold förvandlade ett sömnpiller som "W.F.L" till en gigantisk ravebrottningsmatch blev Happy Mondays förebilder för en vacker generation med mer kärlek till musiken och sina piller än till den verkliga världen utanför och 1991 stod Happy Mondays allra högst upp på sitt podium. De var oslagbara hjältar och Paul Oakenfold och Steve Osborne hade producerat mästerverket "Pills´n´Thrills´n´Bellyaches och låtar som "God´s Cop", "Bob´s Yer Uncle" och nämnda "Kinky Afro" var den bästa dansmusik från Manchester som gud, knark och en remixguru med eget flygplan uppfunnit. "Kinky Afro" var en sommar som badade i svettiga Beppehattar, långärmade t-shirts och nätter som aldrig någonsin tog slut. Maxisingeln "Kinky Groovy Afro" är faktiskt ännu bättre. Tuffaste titeln någonsin. Christian "Playboy Mommy" - Tori Amos (från albumet "From the Choirgirl Hotel" 1998) Det är en ung mammas dåliga samvete. then the baby came before i found the magic how to keep her happy Hon ber sin dotter att inte döma henne för hårt, att hon vet att hon inte alltid fanns när hon behövdes, att hon ångrar sig, att hon vet att det är för sent. I never was the fantasy of what you wanted me to be Hon vill få oss att tro att hon verkligen försökte och hur mycket jag än tror henne är det ju alltid mest synd om barnet. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det. don't judge me so harsh little girl so you've got a playboy mommy I bakgrunden ljudet som av en melodica, en sån där blandning mellan en flöjt och ett minipiano i plast som man blåste i när man ingenting visste. you're so like me Hon sörjer resignerat och bär sin ångest stoltare än någon annan. Hon accepterar sitt öde och det faktum att hon kunde gjort allt annorlunda och låter sorgen anas bara i korta sprickor. those angels can't ever take my place alice "Don´t Come Any Closer" - Samantha Jones Brittisk sångerska, hette egentligen Jean Owen, som såg ut som en nyhetsuppläsare. Låten är från 1965 och en av hennes få hits. Den vanliga historien om mannen som övergett henne. Hon frågar varför hon nånsin har gillat honom, varför hon nånsin behövt honom. I refrängen blir hon mer desperat när hon inser att hon kanske aldrig kommer få se honom mer men även mitt i desperationen vet hon också att det är bäst om de aldrig ses igen. No, no, no, don´t come any closer No, no, no, don´t come any closer I might want you to stay Men nånstans på vägen inser hon att hon kanske måste säga åt honom lite mer bestämt och avslutar med "please baby go your way". Samantha spelade också in Phil Spector-rip offen "I Deserve It" två år senare men det är i "Don´t Come Any Closer" som hon verkligen visar vad hon kan. Har för mig att Francoise Hardy också spelade in den nån gång men jag kan ha fel. Introt låter som om det vore hämtat från soundtracket till "Den oändliga historien". Jonas The Fucked-Up Hefner Brothers & Sisters 990414 ; "The Vampires - Paul Simon (från skivan "Songs from the Capeman", 1997) Musikalen som låten är hämtad blev ingen succé, men skivan som tillhör den är helt enkelt magisk. Det är femtiotalets New York som porträtterats ur latino compadres synvinkel i slitna barrios. Romantiken, sensualismen och våldet präglar skivan, som på till exempel "The Vampires". En otroligt stämningsfull salsa, puertorican gangstastyle. Det är en varm natt och gänget The Vampires är ute på New Yorks latinogator. Och att höra helgonet Paul Simon väsa "Fucking puerto rican dope dealing punk. Get your brown ass out of here!" är förstås något alldeles extra. Sebastian "Hey Girl/Hey Boy" - Chemical Brothers (rätt ny singel, från kommande cd´n) För att den låter exakt som sin titel. Tom och Ed är nog bäst i världen på att aldrig överraska. Kommer, som Christian förmodligen skulle ha sagt, bli vårt soundtrack till maj 1999. Okej att april kommer innan maj men det känns som det fortfarande är lite för kallt för tokdans nu. Maj kommer att bli Lauryn Hill, solsken, Chemical Brothers och söta tjejer, bara så att ni vet. Jonas "Mary Lee" - Hefner (från "The Hefner Heart Ep", 1999) Mother is fucked up, Father is fucked up, But they're not as fucked up as me Det var länge sedan jag hörde en inledning som den här och jag jag fick äntligen höra några nya Hefner låtar och tiden ville aldrig ta slut. Darren Heymans Hefner fortsätter att övertyga, blir bättre hela tiden, "Mary Lee" är en galen vals för sönderdruckna Roskildenätter när du och din nyfunne vän sitter i mörkret och diskuterar livets väsentligheter samtidigt som ni saknar det där äppelvinet ni drack upp till den hemska Metallica-konserten. Darren forsätter sjunga visor för de vackra förlorarna. De enda och de bästa. Närmare Jonathan Richman än så här kommer antagligen inte Hefner och naturligtvis är Hefner världens mest angelägna popband just nu. Det här är sanndrömmen om det där bandet som älskar dig över allt annat. Christian "Sure Shot" - Beastie Boys (från "Ill Communication" skivan 1994) Jag minns förra årets roskildeuppträdande. Stort och gungigt. Några timmar innan hade jag sett Money Mark uppträda och det var underbart, men då visste jag inte vad som väntade riktigt. okej, jag visste att Beastie Boys skulle spela och jag hade aldrig sett dem och jag såg fram emot det så mycket. Ändå blev jag överraskad av hur mycket det svängde på scenen. avslutande "sabotage" svepte alla ur balans och nästa vecka spelar de i Globen. Åk dit om ni kan. Hoppas vi får "sure shot" då också. Anders "i'd love to" - Morrissey (från "Viva Hate") that's all.... that's all och så kommer det där ljudet som skulle kunna vara en sorgesam barnkör. Jag kan spola resten av låten för att få höra just den där övergången. Från Morrisseys egna kontrollerade berättelse om hur tiden kommer förstöra allt utom dig. Man kan prata hur mycket som helst om sin gråt men, i slutänden, säger ändå en tår mer än tusen ord. alice Release The Pressure 990420 ; "Somebody" - Veruca Salt (från cd:n ’For The Masses’, 1998) Den enda riktigt bra hyllningsskivan som gjorts är fortfarande John Lennons "Rock’n’Roll", men hela tiden hittar skivbolagen nya artister som skall "hyllas". Depeche Mode-hyllningen "For The Masses" är rakt igenom generande usel förutom på två punkter. Den första är Smashing Pumpkins version av ”Never Let Me Down”, fast den har jag ju gillat i 4 år nu. Den andra är lite mer överraskande. Veruca Salt är inget favoritband men deras lågmälda version av ”Somebody” är bedårande vacker. Först trodde jag att den lät så bra bara för att allt annat var så genomtyskt och Rammsteindumt. Men efter att ha gått upp ur biblioteksstolen tre gånger - en gång gick jag till och med ut ur lokalen – och känt att det ända jag egentligen vill med mitt liv är att höra Nina Gordon viska ord om kärlek tillsammans med den där skorrande cellon omochomigen...då insåg jag att låten hade mer kvalitéer än så. Sebastian "Original" - Leftfield/Toni Halliday (Från cd´n "Leftism", 1995) Det finns en SA med det snyggaste omslag en svensk tidning någonsin haft. Jag tror det var 1992 och flickan var Toni Halliday och hon sjöng i tegelstensgruppen Curve vars gitarrist och s.k musikaliska snillé, Dean Garcia, gillade att begrava sin sköna sångerska i tunga mattor av oljudsgitarrer. Allt för att dölja sin musikaliska oförmåga. Curve hade några fans som gillade deras brutala elektroshoegazing men ingen saknar dom idag. Jag köpte en ny singel förra året, "Chinese Burn", och ingenting hade hänt. Toni mässade vidare och en ännu mera nerrökt Dean slaskade loss bäst han kunde. Det lät naturligtvis inget vidare. Totalt likgiltigt. Men den alltjämt pålitliga Paul Van Dyk gjorde en fullständigt fenomenal remix på "Chinese Burn". Frustrerad ånglokstechno med samma makalösa acidforcering som Paul alltid använder. Har man hört en har man hört alla. Men dom är precis lika bra. Men det var naturligtvis inte det jag skulle skriva om. Leftfield var rätt kända ett tag, dom mixade om allt och alla och fick massa pengar för det men var dom gör idag det vet jag inte. Det tog hur länge som helst innan debutskivan dök upp men det var ungefär lika efterlängtad som The Stone Roses "The Second Coming" och det mottogs ungefär som samma grupps debut. Papa Dee mumlar lite fint i inledande "Release The Pressure" men det är Toni Hallidays vokala insats man minns och "Original" börjar med den dub Lee Perry skulle presenterat om han fått hjälp av.......Leftfield. Toni sjunger nonchalant, som i en helt annan värld men här passar det och basen tar andra helt nya vägar, bildar en hängmatta av alla kuddar du kan hitta och letar sig vidare ut i rymden. "Original" är fullständigt tidlös. Jag har inte lyssnat på låten på kanske 3 år men hör den idag igen och ljudet fyller rummet med bilder som inte finns, minnen jag aldrig haft till Leftfield men musiken är så bra. Så intensivt närvarande och vitalt levande. Antagligen den bästa rymdresa som gjorts. Den skönaste iallafall. Christian "Implement Yeah" - Suede (från ena "Electricity" singeln 1999) Vackra "Killer" tonar ut, det blir tyst och så plötsligt ligger du där och du vet inte vad som hände. Suede som aldrig varit speciellt farliga, bara vackra, slår undan fötterna på dej och du landar med ansiktet rakt i betonggolvet. Det låter inte Bowie längre, det låter Iggy Pop som sitter på en ångvält. Fan, det är så jävla synd att de inte tagit med den här på nya albumet "Head Music". Fan, det är så jävla synd att inte det här är huvudspåret på deras första singel från nya skivan. Jag hade verkligen älskat Suede om det gjort så. Då hade ingen hajjat nånting. Anders "I Want It That Way" - Backstreet Boys Nick rimmar "fire" med "desire" till ett akustiskt gitarrkomp innan det sedvanliga Max Martin-beatet sätter igång. Efter andra versen byggs låten upp , först med ett oväntat stick och sedan ett körarrangemang som når oanade höjder. Max Martin framstår mer och mer som en Phil Spector för alla de där som gärna vill, men inte kan, dansa så där tufft som Five-pojkarna. Att både Five och the Moffats har varsin medlem vid namn Scott kan väl inte vara en tillfällighet, pojkbanden är större, bättre och sötare än nånsin. Jonas "Sharp Dressed Man" - ZZ Top (Från "Eliminator" skivan, 1984 kanske) Bobby Gillespie är kanske inte den sublima rocknrollkungen han egentligen vill vara. Han är ju tanig, har lirat anorakpop, haft pilotglasögon och värmt heroin i en mikro. Han har aldrig haft världens längsta skägg, han har garanterat inte ens hört The Band-boxen och han heter inte Billy Gibbons eller Dusty Hill. Inte ens Frank Beard och han har definitivt inte spelat in någon "Sharp Dressed Man". Giganternas gigant bland alla dessa boogielåtar som sliter sönder våra vener. När Scream-team åkte till amerikanska södern kom dom aldrig tillbaka med jättelika hattar, farliga kaktusar och omslingrade av unga Playboy-modeller. Allt det där hade ZZ Top redan. Problemet var kanske att dom jävlades med att spela samma låt om och om igen men va fan...det gjorde Ramones också. "Sharp Dressed Man" var den enda värdiga boogiehatten, den enda Chemical Brothers OCH David Holmes mixat in i sina dj-set. Allt det där som är så fantastiskt med odödliga gitarriff som klöser ut dina ögon och du inser utan att begripa det att du hoppat upp och ner i lägenheten i fyra och en halv minut. Du är svettig. Du vill ha det längsta skägget i universum. Du börjar kanske förstå att Metallicas "Whiskey In The Jar" cover inte är så dum iallafall. I den svindlande sekunden av själslig ensamhet och uppgivenhet inser du att boogierocken har räddat dig tillbaka till ett verkligt liv. Tack Sebastian för att du äntligen förstått ZZ Top. Christian Calling Mr Vain 990429 ; "Ride On Time" - Blackbox (jättekänd singel, 1989, finns på massa samlingar här och där) Världens bästa discolåt. Tog bort Bryan Adams stämpeln på landsorts-diskotek och fick folk att på allvar börja dansa efter Rick Astley och Bros midjekavajs-sammanbrott. Skapade en jordbävning och har det mest effektiva skriket jag hört i en danslåt och det är bara Apex Twins "Come To Daddy" som överträffat det där, men han tog sina dvärgar med likadana ansikten och slog sönder tanter med hårda käppar. (här slutar eventuell nördism och samtliga Chris Cunningham referenser) Black Box var säkert några italienska demon-producenter som skapade en sliskig matta av härliga housepianon och flottig Rimini-pizza. "Ride On Time" är för oss dumhuvuden som kanske borde ha barnvagn istället för att få tårar i ögonen av ett par fina sneakers. Det är fyllemusik som passar lönnfeta Raggar-Göran lika mycket som den mest förtvivlade Lambretta-fånen med världens bästa powerpop-blandband. Dansmusik att älska till, att älska med, musik som får bakfyllepizzan att andas optimism inför ännu en kväll som kommer att bli den bästa någonsin. Christian "Dick Johnson" - Pussy Galore (från albumet "Dial M For Motherfucker", 1989) Embryot som senare kom att bli Jon Spencer Blues Explosion. En låt så enkel och intensiv att du ryggar tillbaka. Det är jävla högoktanig rootblues i hundraåttio. Den passar bra nu när våren har kommit och man precis har blivt proppmätt på alla fjäderlätta sommarpoplåtar. När man vill bli väckt, när man vill få ett lastbilsflak energi slängt i ansiktet, när man vill dansa. Anders "Absence Of Fear" - Jewel (från skivan "Spirit" 1998) Påminner mig om Yrlas rum. Pianot åt älskarens håll. Tonerna stapplar men håller sig upprätt ända till slutet. Slutbilden i filmen. Skivans sista suck. Trötta trummor mot en outrötlig röst. Hon låter sin ynklighet ta all plats. Och hon sjunger mig till Didriks första förälskelse. Ung och oförstörd blir han kär i en rosaklädd kvinna bakom fladdrande gardiner. Jewel precis som han, förvånad över vilken plats kärleken kan ta. Jag också. Fastän jag trodde att jag visste. I make myself translucent, to let you in alice "Everyone Is In Love" - Tomas Metro & Devante Tuff rocksteady-låt, precis en sådan där lagom blandning av ska och reggae som vi vill att det ska vara, uptempo-blues för 90-talet. Toastaren låter som om han är ganska arg medan sångaren låter som Nick Carter i BSB. Sommar. Jonas And Everything Will Flow 990509 ; "The War" - The New Power Generation (promokassett från 1998 NPG records) Förra hösten damp en liten svart kassett ned i min brevlåda. The New Power Generation in "The War" stod det på framsidan. Den visade sig innehålla inte en låt utan ett 25 minuter långt funk-jam under ledning av självaste Prince. Det är en liveinspelning och det verkar som att låten byggs upp efter hand. Prince har antagligen precis kommit på en liten textrad eller melodislinga och lyckas sedan få med resten av bandet. De bygger sedan upp melodin kring den mässande textraden: One, two... evolution will be colorized... som löper likt ett mantra genom hela stycket. Texten är klart samhällskritisk och spelglädjen är total. Det bästa av allt är att vi får vara med när allt skapas, vi får höra det första som det verkligen såg ut i huvudet på Prince, och inte som det låter efter månader i en gammal studio. Anders "Kissing The Machine" - Electric Musik (Från Cd´n "Esperanto", 1993) Karl Bartos stack ifrån Kraftwerk för att han inte klarade av Ralf Hutter och Florian Schneiders makalöst sega tempo. Han ville göra varm elektronisk musik som på ytan kan kännas iskall men med en själ som få andra inom genren. "Esperanto" skivans fem första låtar är fortfarande klassisk synthpop med en doft av den klassiska Kling Klang-studion. Andy McCluskeys har en bra röst. Lite nasal, väldigt engelsk och OMD har alltid varit ett underskattad popband. Han sjunger "Kissing The Machine" och vi undrar vad han menar men förstår rätt snart att det är en sorts kärlek till maskiner, till vad dom kan göra och vilka resultat man kan nå. Smutsiga fläskrockare kommer alltid att säga att elektroniska instrument inte är "riktiga" och det där tyder bara på okunnighet. Vad är "riktigt" ? Electric Musik´s "Kissing The Machine" är en låt med en melodislinga som lindar in dig i hopp om en vacker framtid. Christian "Get Me" - Dinosaur Jr (Från skivan "Where You Been", 1993) Jag satt på ett rum i Åhus och hörde den här skivan för första gången och J Mascis gitarrer blödde och högg i luften. "Where You Been" är en av de bästa slackerskivan jag hört, Mascis röst gråter sig igenom 11 spår och mannen med gummistövlar och Ingmar Stenmark luva är en sådan man bara vill älska. "Get Me" har det mest fruktade solot denna sida om "Like A Hurricane". "Get Me" är för själar som bönar och ber om att få kärlek. "Get Me" är för oss. Christian "Supernature" (William Orbit Remix) - Erasure (b-sida till "Blue Savannah", 1990) En bussresa upp till Göteborg för att se DM och jag hade naturligtvis spelat in ett band och vi försökte närma oss klimax där i slutet. "So Hard", "Enjoy The Silence" och så avslutningen med William Orbits orgasmliknande stegring i en av de mest besatta dansremixar som gjorts. Lene Lovich sjöng med smärta. Andy Bell drar på sig den Stora suspensoaren och förvandlar detta till ett gaymanifest nästan lika värdigt som "Go West". Christian "Planets" - Teenage Fanclub (Från skivan "Songs From Northern Britain", 1997) "We´re going over the country, and into the highlands to look for a home." Vi lämnar ingen bakom oss. Vi lämnar allt och ger oss ut i skogen för att finna sanningen. Det är inte Ulf Lundells "Evangeline". Det är ingen Neil Young skiva. Det är Skottlands stoltaste skogshuggare som visar att skägg är bäst i längden och pojkarna blev utan att någon egentligen tänkte på det bara bättre och bättre. Sommar-pop är lycklig musik för stunden. Skägg-pop är hjärtats musik. Teenage Fanclubs "Planet" är den bästa låten från en skiva om skogarna där allt är lugnt och stilla och absolut ingen har hört talas om Basement Jaxx. Christian "Haunted House Of Rock" - Whodini vs Westbam (Från skivan "Old School vs. New School", 1999) Idén med att låta en galen tanig tysk mixa om Whodinis klassiska old-school anthem kan tyckas befängd men det här är det bästa spåret från en skiva där massa s.k "coola" människor sätter sina klåfingriga dj-fingar i en dröse, snudd på, legendariska låtar. Westbam skalar av låten som så man ska skala av en låt från den gamla tuffa skolan och lämnar ett skelett av minimalistisk techno som stegras långsamt men fantastiskt effektiv. Inte illa pinkat av en f.d kokainspeedad tysk technomarscherande ynling med kronisk tondövhet och en jobbig Berlin-Love-Parade-kärlek. Christian Någonting För Dom Som Väntar 990513 ; "Do You Love Me Now?" (J Mascis Remix) - The Breeders (Från singeln "Divine Hammer", 1993) If i saw you now could i look in your eyes Från början från den där skivan vi älskade att älska. "The Breeders Last Splash" som var ett enkelt fyrverki i kvinnlig pophantering. Kim Deal var inte längre med i världens tuffaste Pixies och Frank Black blev bara större och större och faktiskt också rätt mycket Wembley Stadium med åren. "The Last Splash" har åldrats lite med då var den ju genial i all sin anspråklöshet och enorma spelglädje. Den här låten mixades om lite fint av allas vår flygrädda Ingmar-luva, J.Mascis, och visst rosslar han lite försiktigt i bakgrunden också. you loved me before do you love me now Enkel och kärleksbefrämjande taggtrådspop. Christian "Precious Maybe" - Beth Orton (Från Cd´n "The Acid House" - Soundtrack 1998) Beth Ortons röst låter så ensam och som om den vore lämnad i ett liten övergivet skjul på landet någonstans. Hon vaknar och tittar ut genom fönstret och ser ängarna, solskenet och någon äldre man vars tid för länge sedan stannat upp. Han sitter på en veranda och spelar dragspel för tider som gått men känner sig inte alls nostalgisk. Beth Orton sätter sig ner i gräset och sjunger en låt om längtan efter det vackra, efter det som sätter sin spår när man inget hellre vill än att ha någon att krama, berätta allt för eller bara tycka om. Tack Anders. Jag frös när jag hörde den låten första gången. Christian "Rock In The Rain" - Money Mark (Från Cd´n "Push The Button", 1998) Beastie Boys skojfriske fjärdemedlem tycker alltid om att överraska. Det för med sig att vi som köper hans skivor tvingas lyssna på lite tivolimusik, lite flum-fusion och lite sedvanligt trippad Mo-Wax funk. Det kan kännas lite halvjobbigt i längden men vi väntar ju bara på ännu en "Cry" som fanns med på både en gammal 10"singel och på hans debutalbum. På "Push The Button" finns ingen "Cry" men här finns några låtar som snudd på tangerar den låtens innerliga magi men utan att närma sig den där riktiga blueskänslan. "Rock In The Rain" är lite som om Wilco mötte Elliott Smith och snackade gamla "Stjärnornas Krig" filmer. En trubadurs resa till rymden och någonstans kring månen stöter han på John Lennon som sitter och slickar frimärken. Det är sommarpop som regnar lite, som strör salta korn av lycka omkring sig. Det är bra musik som Pär skulle bli förälskad i. Christian "To Bring You My Love" - Pj Harvey (Från Cd´n "To Bring You My Love", 1995) En grundprincip är att man ska inleda skivor (och band) med lugna låtar. Jag har inlett med Radioheads viskande "Exit Music (For A Film)" hur många gånger som helst och så har vi ju Mercury Revs rymdresa utan slut i "Holes". Fast här talar vi om något helt annat. Det börjar som ingenting och långtsamt men nästan äckligt effektivt börjar hon sjunga en rosslande bluesballad om att ge bort sin kärlek och inte få någonting tillbaks. "To Bring You My Love" är höjdpunkten från en skiva som i sig var ett mindre mästerverk. Naken, utlämnande och ensam. Pj Harveys entre i Roskilde 1995 fick kompisar till mig att tappa allt förnuft och bli kära och galna och snudd på besatta. Jag nöjde mig med att konstatera att det var den coolaste, mest tuffa entre jag någonsin sett. Magi som skakade om ett beprövad gammalt hjärta. Christian "True Love Will Find You In The End" - Spectrum (Någon gammal singel från 1993) I drömmarna jagade han Spacemen 3 kollegan Jason Pierce med världens vassaste motorsåg och sista skivan "Recurring" spelade de in helt var för sig. Pete Kember var pojken som kanske var lite mindre musikalisk än Jason men kärleken till "sinnesutvidgande utflykter i det oändliga" med hjälp av all världens syratripper hade de gemensamt men medans Jason gått från klarhet till "Floating In Space" med Spiritualized har Pete Kember tyvärr släppt den ena stillastående plattan efter den andra och ingen har riktigt brytt sig. Här tar han avstamp 1993 då han sätter sig i en rymdfärja som tar honom 700 år framåt i tiden och när han har landat är allt ödelagt men naturen har återigen fått fotfäste och de orörda haven glittrar och lämnar skuggor från en man som kommit tillbaka från solen men en enkel hymn om förbrödning. "True Love Will Find You In The End" Det vackraste mening jag hört i hela mitt liv. Christian "Gå Aldrig Din Väg" - Olle Ljungström (Från Cd´n "Världens Räddaste Man", 1994) Har ni suttit vid en nästan nedbrunnen brasa mitt ute i ödemarken och blivit förtrollade av den röda glöden och Olle Ljungströms bästa Zeb Macahan-ballad? Det har inte jag heller. Men jag vill och jag kommer att göra det. Snart... Christian Summer In Siam 990527 ; "Hot Gal Today" - Sean Paul & Mr Vegas (singel) Det släpps så mycket fantastiska singlar som man inte hör. I Jamaica släpps det extra många. Och det krävs både elefantminne och elefantplånbok för att hålla reda på alla. Eller så skriver man brev till mig så spelar jag glatt in lite åt er. En av de där tuffa singlarna är "Hot Gal Today", en snärtig duell mellan två pojkar om stans snyggaste tjej. Sean Paul vinner överlägset när han levererar raden: "...and mi alone get key to her apartment, she only want use Vegas to pay the rent" "Hot Gal Today" är den hårdaste varianten på Street Sweeper-riddimen sedan bob hund släppte "Kvicksilver". Sebastian "The Church Of The Holy Spook" - Shane MacGowan & The Popes (Från Cd´n "The Snake", 1994) Shane Macgowan tog avsked av sina forna Pogues-kamrater på ett hotell i Japan där övriga bandmedlemmar förstod att det inte gick att gå vidare med en sångare som tycktes strunta i allt utom sprit, knark och mystiska Thailands-resor. De gick vidare och Spider Stacy axlade Shanes mantel och blev ett ännu större fyllo än Shane och rosslade slagdängor Shane en gång skrivit med den mest poetiska pennan av alla i Pogues. Shane samlade ihop ett garde som kallade sig The Popes och såg ut som rejält nedsupna Conny Blom kopior och musikaliskt var de kanske inte så samspelta som The Pogues men det var klassisk hjärta, själ och smärta när Shane inleder sin solodebut med en frustrerad whiskeyspark i skrevet på allt och alla. "The Church Of The Holy Spook" lukar dagen-efter fylla och är skitig irländsk bakgårdspunk och så här hade aldrig Shane låtit sedan singeln "Yeah Yeah Yeah Yeah" och kanske framförallt den bitska "White City" från 1989 års splittrade "Peace & Love" skiva. De andra i Pogues sjöng numera om "Tuesday Mornings" och det funkade väl rätt ok men Shane punkterade Cadillac-däcken, satte på sig de svarta pilotglasögonen, söp sig rejält full med Johnny Depp och skrev en sång som kastade omkull alla som tvivlat på mannens ständiga genidrag. Christian 'Erotic City' - Prince & The Revolution (b-sida från 'Let's Go Crazy' singeln 1984) Prince var en gång i tiden en lysande b-sides artist. Alltid när det kom en ny singel kunde man förvänta sig ett lysande extraspår. Vi hade exempelvis '17 Days', 'Shockadelica', 'How Come U Don't Call Me Anymore' och 'God'. Bäst av dem alla var dock 'Erotic City' som med sitt sparsmakade arrangemang och sexuellt frispråkiga text blev rätt förbjuden att spelas på radiostationer i usa. Jag hörde den första gången i nåt radioprogram med Mats Nileskär. Så här femton år senare kan jag konstatera att det är bland det bästa Prince någonsin spelat in. Fast glöm den patetiska texten. Anders "Young Americans" - David Bowie (från albumet "Young Americans" 1975) Jag har ramlat in i en Bowie period just nu och 'Young Americans' är liksom temat till alltihopa. bowies bästa soullåt som är så snygg att maxwell tappar sin stora afrofrilla i morgonkaffet. Den är perfekt att ha i cd spelaren när du sitter på din balkong och dricker rabarbersaft i solskenet. Anders "Right In The Night (Fall In Love With Music)" - Jam & Spoon (1993-singel som också finns på en lång cd med ett väldigt konstigt namn) Många menar att Jam & Spoon tillhör Westbam-gardet, med sitt marscherande säte i Berlin, som spelar stereotyp dagistechno men Jam El Mar & Mark Spoon var stora Pet Shop Boys fanatiker (och har gjort några enaståenda remixar av t ex PSB;s "Young Offender" och "Yesterday, When I Was Mad") som delade Chris Lowes fascination för nattklubbsmusik kring gryningen men det här är mer en rak poplåt med en alldeles förtjusande flamenco-gitarr och en sångerska som b la gjorde The Shamens "Hyper-Real" till magisk techno-pop och Plavka var ungefär lika vacker som den där morgonsolen som gör dina svettpärlor i pannan synliga. Ingenting kunde stoppa "Right In The Night" från att bli en danshit på varenda värdigt stadshotell och ingen vettig människa kunde ifrågasätta att det här faktiskt var en riktig poplåt och det är det enda egentliga betyg som kvarstår. Älska livet. Det händer nu. Christian "Drifter" - Yvonne (gammal b-sida, finns i en annan version på debutskivan) Det är en en av de bästa inledningar jag sett på en film någonsin. Agnes sitter vid sin dator och det enda hon skriver är; "jag älskar Elin" och så börjar förtexterna med Yvonnes "Drifter" och jag bara ryser i hela kroppen. Den här låten funkar bäst på natten och samtidigt funkar det allra bäst om man spelar den jävligt högt och för att allting ska bli helt perfekt ska man vara så patetisk att man lirar luftgura precis där det liksom börjar gå baklänges och sedan mitt i den oväntade kollapsen i slutet ska man naturligtvis bara ramla omkull. Pojkarna i Yvonne såg ett tag väldigt bra ut och har gjort en del hyfsade låtar men aldrig någoting så fulländat, så nervskakande bra som "Drifter". Christian "The Hymn For Cigarettes" - Hefner (Singel och från kommande skivan "The Fidelity Wars", 1999) How can she love me when she doesn't even love the cinema that I love Sommarens bästa singel trillar ner i mitten i Juni och vänder ut och in på Roskilde-dreadlocks med sådana där mysiga batiktröjor som folk som gillar Levellers brukar ha. Hefners kommande singel är sommarpop ända in i badbyxorna. Hefners nya singel kommer inte att få Måns Rundgren att älska "The Fidelity Wars" men det är en klockren popdänga som lyckliga människor kommer att nynna på ända in på sensommaren och vi kommer fortsätta att köpa våra Lucky Strikes och älska varenda jävla dödsbringande bloss vi tar. Hefner är allt det där som betyder någonting just nu. Min enda riktiga kärlek. Christian The Sunshine Will Blow My Mind 990603 ; "Sandy" - Popsicle (Från skivan "Laquer", 1992) Jag har alltid varit lite rädd för kor ändå har jag valt den snälla vita kossan som omslag för min alldeles egna "Laquer". Jag gillar skivor där man själv får välja omslag och jag tycker defintivt om skivor som kastar in lyssnaren i sommaren som precis har börjat. Popsicles andra skiva (efter mini-skivan "Template") är ju faktiskt ett svenskt popmästerverk. Det går inte att förneka och trots att vissa hävdar att Popsicle bara blev bättre och bättre så vet vi alla att det inte är sant. Det är gubbar som säger det där. Ok, Fredrik Norberg är ju väldigt söt men har vi inte alla tröttnat på hans eviga tjat om lo-fi grupper och om att bli en "American Poet". Andreas blev äldre och upptäckte Tim Buckley och Hardin och det var nog bara bra. Hela skivan är en skolavslutning, förhoppningar, värme, sommaren som man tror aldrig kommer att ta slut. "Sandy" är en fullträff. Ett glädjetjut. En av de sötaste svenska poplåtar jag hört. "Sandy" är för Anna... Christian "Free (Yes I'm Free)" (Lift Your Hands Extended Club Mix) - Nancey Jackson (singel, 1998) Hon vill tacka livet. Det gör man såklart genom att göra om en hysteriskt usel r'n'b-låt till den bästa dansgolvsbomb jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Det gör man genom att skrika "Yes I'm Free" och "Lift Your Hands" hundra gånger tills man svimmar, bli avburen från scenen och sedan komma tillbaka och skrika det hundra gånger till. Det står att den är 10 minuter lång på omslaget, men det är fel. Den kan inte vara mer än tre. Sebastian "Hollywood Fever" - The Royal Beat Conspiracy (Från den kommande skivan som inte har något namn ännu) Ibland vill man stänga in sig i något garage och bjuda hem en ung Stray Cats-Brian, en lika ung och tuff Shane Macgowan, hela The Cramps, Bobby Gillespie kring "Ivy Ivy Ivy" och göra något försök till att skaka liv i Johnny Thunders. "Hollywood Fever" är så bra, så fruktansvärt tuff att Caesar´s Palace "I´m Gonna Kick You Out" framstår som en låt hämtat från senaste E-Type skivan. Inrökt stengolvsboogie med sträv tequila-smak. CCR på meskalin. Christian "Scar Tissue" - Red Hot Chilipeppers (spår från 'Californication' cd 1999) Det var Sebastian som beskrev det som ett band som krupit så nära mikrofonerna man kan komma. Det stämmer verkligen och det här är det bästa de gjort sedan de gav ut singeln "Soul To Squeeze". Ett mycket skönt gungande eftermiddagssols popstycke som säkerligen kommer att ta de gamla funkrocksdinosaurierna tillbaks till toppen. Om inte annat kommer deras kommande album att göra det. Om förra skivan var en besvikelse så pekar allt på att de nu är tillbaka tack vare att John Frusciante är med igen. Jag älskar förresten funkrock, sådetså. Missa inte deras hemliga spelning i Stockholm på fredag, fast risken är väldigt stor att du gör det. Anders "The Broad Majestic Shannon" - The Pogues (från "If I Should Fall From Grace With God", 1988) Shane har berättat att den handlar om folk han träffat i London som varit från hans hembygder i Tipperary på Irland och alla han mött har haft någonting vemodigt i blicken och låten sägs handla om saknaden över allt det som var och hur allting kändes mycket enklare när man var yngre och bara såg allt som väntade. Ingenting blir någonsin som man tänkt sig men det här är i vilket fall som helst en av Shane Macgowans allra finaste låtar. So I walked as day was dawning Where small birds sang and leaves were falling Where we once watched the row boats landing By the broad majestic Shannon Den handlar om att acceptera det som är. Det som finns nu... Christian When The Morning Comes To Town 990611; "Willow" - The Field Mice (Från samlingen "Where´d You Learn To Kiss That Way?") Det dök upp en dubbelskiva med ett litet bortglömt band en dag och fick mig att återigen börja gråta till en låt (det händer inte ofta, det vet alla numera) och den låten var "When Morning Comes To Town" men den här låten är numera nästan ännu bättre. Naken, avskalat in i minsta detalj och Annmari Davies står på någon urbrittisk äng och sjunger en visa som stannar verkligheten. För människor som tror att Nick Drake var Gud, en av de bästa låtar Belle & Sebastian aldrig spelat in. En sång om någonting som betyder någonting. En indieflickas sötaste dröm. "I´m sorry there´ve been times I´ve hardly said two words to you" En mening som betyder mer än allt annat just nu. Christian "det vore lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag" -bob hund (andra bob hund cd'n) Nu är det sommar igen och då är det bara så här. Så här härligt som det bara kan bli när det är sommar. Så här härligt som det bara kan bli i världens bästa bob hund låt. Jag vet att alla redan har tjatat om hur genial den här låten är men vadfan, den är ju precis vad man behöver just nu och då skiter jag i genialitet och sånt. Den passar bara så bra in i livet just nu. Jag tror jag är kär. Anders "Gin & Juice" - snoop doggy dogg (från "Doggystyle" cd 1993) Jag var i florida precis när den kommit ut och där åkte folk omkring i nedcabbade bilar längs stranden och pumpade Snoop så bilarna studsade fram. För mig är just "Gin & Juice" så mycket tillbakalutad semester i extrem hetta. Folk överallt som inte orkar göra så mycket på grund av att värmen är så hög. Och Snoop var helt enkelt hetast. Anders "Miraklet" - Di Leva (Singel, 1999) Låter ganska likt Dylans "Knocking On Heavens Door" med det gör ju inte så mycket. Det finns alldeles för få perfekta lägereldsballader och Di Levas singel för den lite lätt spekulativa samlingen "För Sverige I Rymden" är en stor ballad i klass med U2´s "One". Den stegras utan att man tänker på det och stannar kvar i huvudet. Helt i samma anda som "Vi Har Bara Varandra". Di Leva är inte sveriges bästa artist men ibland när allt är så perfekt som här får han rymden att frysa till...någonting fint. Christian "Last Kiss" - Pearl Jam (singel 1999) En oerhört vacker poplåt om en oerhört tragisk händelse skriven av Wayne Cochran på 60-talet. We were out on a date in my daddy's car We hadn't driven very far There in the road, straight ahead A car was stalled, the engine was dead I couldn't stop, so I swerved to the right I'll never forget the sound that night The cryin' tires, the bustin' glass The painful scream that I ... heard last Anders "Teenage Kicks" - Undertones (Klassisk singel och gammal Terry och Pär Jonasson favorit) Feargal Sharkey gjorde en del saker innan han punkterade lungorna med Assembleys fina och väldigt sorgsna "Never Never" och här var han ung och ta mig sjutton också åtminstone lite halvsöt. Jag har missat "Teenage Kicks" i massa år. Alla har pratat om den. Anna T spelade den i någon bil och jag sa "Undertones!" och låtsades vara duktig men jag kände ju bara igen låtnamnet och hade således inte hört denna "jag-vill-alltid-vara-ung-och-känna-hur-allt-slår-omkull-mig" punkpop-kick. Perfekt musik för den där perfekta kvällen då man bara ler lite lyckligt. Det sägs att Pär, Sebastian och Jonas ska sjunga denna under RSIS-unplugged i Emmaboda. Jag kommer att vara där. Terry också. Christian "Infecto Groovalistic" - infectious grooves (från 'the plague that makes your booty move... it's the infectious grooves' cd 1991) Dum muskelfunkrock att ta fram när du vill känna dig så där härligt otrendig och bara ha kul. Anders May God Protect Your Home 990618; "If You Need Someone" - The Field Mice (från samlingen "Where´d You Learn To Kiss That Way") if you need someone to comfort you when tears flow down your face i'll do all i can För att saker och ting borde sägas så här enkelt. En poplåt med smekande Go Betweens-gitarrer som inte ödslar tid på meningslösa solon utan bara färgar himmelen blå och det här är pop alldeles för bra, alldeles för vacker, för att glömmas bort i ett enda andetag. Christian "Den Ensamme Sjömannens Födelsedag" - bob hund (från den där första lilla fina miniskivan som bara hette "bob hund") Instrumentallåtar funkar sällan. Det krävs ofta något extra för att jag ska lyssna på allvar. Bob hunds "Den ensamme sjömannens födelsedag" är den ultimata instrumentallåten. Rock låten som låter som om den spelas på för låg hastighet förmedlar verkligen känslan av den ensamme sjömannens födelsedag. Om låten hade hetet något annat hade den inte varit lika bra. Pär "Don´t Flake Out On Me" - Hefner (Från "The Fidelity Wars" cd´n) Jag återvänder alltid till "May God Protect Your Home" men det här är ändå på något sätt den låt som borde få den stora massan att upptäcka Hefner. Ingen verkar bry sig om Hefner. Terry jobbar stenhårt för att få Pop-redaktionen att älska Hefner men de lyssnar på Pugh och tittar på omslag där Pugh sitter i en träd och ser ut som vilken The Beta Band medlem som helst. Och det är rätt skojigt att ingen verkar ha en aning om vilka Hefner är på SA. Låten inleds med att Hefners egna skojiga medlem "Ant" sjunger en lite märklig duett med någon Gina Birch och i början låter allting så lite Kaj Kindvall som möjligt men det känns som att gå uppför en liten trappa och ha honung i munnen och bara le lite förtjust. Väl däruppe börjar Darren sjunga med sin riktiga spruckna röst och i samma andetag han sjunger "Don´t Wimp Out On Me" börjar en låt som borde (och ska) ta Hefner till de allra finaste stjärnorna. Det här är en låt som till och med en så Hefner-skeptiskt basgura som Sebastian kommer att älska. Fast han kommer inte att säga någonting. Det här är Hefners "The Beautiful Ones". Christian "You´re Just A Baby" - belle & sebastian (Från "Tigermilk") kanske det svängigaste som de spelat in. 'Tigermilk' är det album som egentligen inte finns längre, fast det cirkulerar på kassett och piratskivor. nu kommer den som tur är snart på cd. hela skivan är inte lika välproducerad som de senare albumen, men den är desto charmigare. och jag föll direkt för 'you're just a baby' som är en liten fin poplåt. det finns andra favoriter på skivan såsom 'we rule the school' och 'mary jo' men jag föll direkt för den här låten. Anders "The Same Deep Water As You" - The Cure (Från "Disintegration", en rätt bra skiva) När Christian åker på semester tar han inte bara med sig sin allra finaste kostym. Han spelar också in några band och på något band hamnar alltid The Cures allra mest förnäma trilogi. "Prayers For Rain", "The Same Deep Water As You" och "Disintegration". Det är The Cures största stund som Pink Floyd. Det mullrar, det känns ibland som det åskar lite också och det är monotont, ödsligt och nästan hopplöst ensamt men Robert sjunger ju bara små kärleksvisor. Det har han alltid gjort och kommer alltid att göra. Får jag bara välja vilka tre låtar jag kommer att ta med mig till nästa värld så blir det dessa. Får jag bara välja en så blir det "The Same Deep Water As You" för den har för länge sedan skurits in i mitt hjärta. Det är inte nostalgisk musik. Det är helt enkelt bara vacker musik. Christian The Major Leagues 990630; "Good To Be On The Road Back Home Again" - Cornershop ("Från "When I Was Born On The 7th Time", 1998) Jag tycker om tåg. Jag tycker om det där ljudet av ett nattåg på väg mot Lappland och en liggvagn där man klämt in en stönande bulgar, en snarkande finne och två trebarnsmödrar och så jag som vägrar stänga av min freestyle trots upprepande klagomål på språk som jag inte begriper. Tror mannen kom från Norrköping. Cornershop ska man undvika att se live för om man tycker Kula Shaker joddlar på rätt bra med sina indiska barnvisor så tar Tjindar och hans pojkar över hela daghemmet med sina haschsymfoniska flöjtorgier. Men när man bjuder in Paula Frazer från Tequila-bandet Tarnation för en skön liten duett då smälter man totalt. Ytterst märkligt att denna låt aldrig släpptes på singel. Om vi snackar rakt nedstigande led så snackar vi George vs Tammy, Gram vs Emmylou och Stuart vs Carla här. En duett om att veta att man är på rätt väg igen. Om att äntligen komma hem. Christian "Salsakungen" - Latin Kings (Från "Välkommen Till Förorten", 1994) Oh yeah. Ken är inte speciellt vacker att titta på och den där låten som berättar om eld och djupa jävla skogar är det väl ingen som tycker om. För det svänger ju inte. Jag gillar ärliga människor men jag har svårt för folk med så uppenbart rubbade åsikter och jag har lika svårt för hela den här s.k "nya svenska hip-hopscenen" som inte säger ett jävla dyft och jag har svårt för folk som vänder kappan efter vinden och ropar efter respekt och jag klarar inte av stendum, rakad och totalt osexig svensk hiphop. "Jag rökte en del därborta, någon mixade mitt gräs med PCP, min hjärna pallar inte att fucka med droger". En stor svensk ledargestalt inom den nya "äkta" svenska kondom-hiphopen uttalar sig i "Bibel" och vi andra undrar ju bara varför du inte lägger ner drogerna då? Jag betvivlar ingenting om att grabbarna sysslar med saker som är "äkta" och att de verkligen kämpar för "sin sak" och allt det där men ingenting kan försvara taskig musik, simpla stölder, leta-rim-i-ordlistan och ingenting kan försvara den eviga dragkampen om ikonen Uno och jag kommer aldrig förstå varför i hela fridens namn världens största jätte står och mimar till någonting som är en stöld från någon söt gammal barnvisa. Jag vill ha Latin Kings tillbaka på riktigt. Det är klassisk svett, tårar och simpla Long Beach-tjut och bilar som gungar i en stekhet sol. Det är musik som känns levande och som rör på sig och som är gjord av unga människor som inte bara letar respekt utan också verkligen vet hur man får den. Peka ut den människa som haft sex till en Petter-låt och du famlar i ett hopplöst mörker och landar på marken och skriker dumma saker som "Public Enemy" och "N.W.A". Musik ska byggas utav saker som lever. Inte murar eller bitterhet över misslyckade fotomodellskarriärer. Christian "Jag Rear Ut Min Själ" - Bob Hund (Från skivan som heter ungefär samma sak och från "bob hund sover aldrig") Thomas Öbergs största poetiska stund. När jag hörde den här första gången körde jag en röd bil och blev helt överväldigad, snudd på skrämd, allt blev så otäckt intensivt och efter att texten är slut börjar ett oväsen sprunget ur en högre My Bloody Valentine-skola. "Om du tror att du vet var du har mig är jag närmre än du vågar be mig om jag rear ut min själ, allt ska bort" Hjärtat slår, jag andas lite mer försiktigt och jag vill så gärna säga klassiska klyschor som "jag tror jag hittat hem" och "det här är magi" men fan#1 hindrar mig och jag tänker istället att det här är bobbans bästa låt. Den som skulle kunna få mig att skänka bort alla mina andra skivor som det inte står bob hund med små fina bokstäver på. Christian "Girls On Film" (Nightversion)- Duran Duran (Orginalversionen från "Duran Duran", 1981) På 80-talet var man antingen snobbig (och framförallt elitistisk) syntare eller otvättad hårdrockare med lappade jeans och risigt hår. Jag tyckte ju om grupper som sa trevliga saker som "kläder är viktigare än musiken" (Lustans Lakejer) och som levde därefter men som samtidigt skrev lättförstådda texter som jag kunde ta till mig. Jag hade inga behov av att ropa efter satan. Duran Duran framstod på ytan som perfekta skönheter med puder i ansiktet men bakom den vackra ridån fanns både massiva mängder av pulver i näsan och kärlek som övergick i hat och bandmedlemmar som gärna övertog andra bandmedlemmars flickvänner. Första skivan är inte speciellt bra men singlarna därifrån är ytlighet förpackad i en lyxig liten ask och Simon Le Bon och John Taylor var unga, oförstörda och vackra. Inledande raden av "Girls On Film" är klassisk. "See them walking hand in hand across the bridge at midnight" och i videon går två fotomodeller och håller varandra i handen och den långa versionen av videon blev så förbjuden en video kunde bli 1981 och vi fick se små mysiga sado-tendenser övergå i lesbisk kärlek och nakna svarta män med hästhuvuden. Men låten i sig är också en poplåt som fortfarande låter modern, som ännu idag andas med en obesvärad kärlek till allt det vackra. Allt det som man tycker om att titta på men som man innerst inne vet att man aldrig kommer att få. Glittrande romantik. Christian "Love Is Life" - Candy Flip (Från skivan "Madstock...", 1990) Jag vet inte vad de två pojkarna heter, jag vet inte vad som hände efter denna skiva men jag vet att de var unga och förälskade i allt det där som hände i Manchester. De såg Hacienda som himmelriket men de själva var från byhålan Stoke-On-Trent och skulle aldrig få svänga loss med Ian Brown, Bez och de riktigt stora grabbarna. De var lite försynta och inledde sin karriär med att göra Beatles "Strawberry Fields" till en "Sun Rising" pärla med funky-drummer-beat och det blev naturligtvis en hit och duon fick lira i "Top Of The Pops" och de letade fram de finaste halsband och huvtröjor de kunde hitta och klev in i Englands vardagsrum likt Scott-Johan i Tv4. De ville så gärna ropa om "LSD" som vilket taffligt Northside som helst men istället sa de saker som att "kärlek är det enda som betyder någonting" och de log och flickor smälte men den stora rave-maffian skrattade förtjust åt detta patetiska gäng. Idag lyssnar jag inte gärna på en 808 State skiva men jag lyssnar ofta på "Madstock..." och dess fjäderlätta popsånger. Candy Flip var (och förblir) ett av pophistoriens mest bortglömda band och absolut ett av de mest sympatiska och söta. Madchesters allra egna bob hund. "Love Is Life" säger allting om skivan med den gulligaste rymdfarkost du sett. Christian We Still Love The City 990715; "Can We Start Again" - Tindersticks (Från kommande skivan "Simple Pleasures") "you couldn´t change"... Nog kunde Tindersticks förändras. Nya skivan andas inte samma direkta uppgivenhet (möjligtvis i den vackra "If She´s Torn") som t ex det två första. Inledande spåret är en fjäderlätt Motown-ballad med sockrade negress-körer och det är lite lätt behagligt och sensommarvarmt. Troligtvis blir det här första singeln för det här är popmusik med en kärlekslängtande Stuart men det mer behagligt än någonsin att lyssna på. Förföriskt fin popmusik och tro mig då jag säger att både Jonas och Sebastian kommer att älska det här. En av årets bästa låtar. Christian "Hymn of the Big Wheel" - Massive Attack (från "Blue Lines") Det som börjar som en soluppgång på en afrikansk savann där allt är stilla tills de första solstrålarna träffar marken och en ny dag gryr. Under verserna och refrängerna flyttas vi ut, bit för bit, tills hela panoramat av jorden speglas på näthinnan. På den gamla jorden står en gammal man och berättar om livet, hur det som han som liten pojke älskade rasar ner när det gröna ersätts av det gråa. Regnskog mot betong. Men i musiken och mannens röst finns ändå en enorm värdighet och en dämpad styrka, han vet att vad som än händer så fortsätter det stora klotet snurra. Hur mycket vi än skadar det så kan vi ändå inte ta eller förändra en del saker. Genom tårarna som faller så kan man ändå skymta ett leende på hans läppar när barnbarnen ser sin första solnedgång... Det här är den enda sången som bara igenom att den är så vacker, har fått mig att fälla ett par tårar. Henrik Edberg "Bobby Jean" - Bruce Springsteen (från "Born in the U.S.A") Med ett "twothreefour" drar det igång... "Bobby Jean" är albumets största piano/klockspelsfest och rymmer en av de högsta känslomässiga punkterna. Med ett massivt driv från the E-street band så tar Bossen sitt sista farväl av en mycket kär vän. I en tid när på tok för mycket har blivit urvattnade låtar om kärlek, kan man allt för sällan hitta sånger som handlar om vänner och vänskap. Något som ibland kan vara viktigare än allt annat här... Ofta nämns den energi och adrenalin som Bruce och bandet låter forsa ut genom högtalarna, men mer sällan de texter och ett bildspråk som slår till som en slägga rakt mot hjärtat. Inte bara innehållet i texterna men också på det sätt det uttrycks. Det finns en förstummande direkthet och ett vässat sätt att ringa in ämnet som jag hittills bara har hört hos en en annan artist, och det är han som vi kallar Morrissey. Texten, språket, pianona, klockspelen och Bruce´s röst som så gärna vill nå ut till vännen blir överväldigande till den grad att man nästan kan ta på känslorna... Henrik Edberg "Didn´t I (blow your mind this time)" - Delfonics (hittas ganska lätt på dubbel-cd samlingen "35 soulklassiker 1970-75") En av de bästa sångerna på temat kärlek som jag har hört under mitt 19-åriga liv. Sockersöta röster och en melodi lika enkel och självklar som Johnny Marr´s bästa. Lägg sedan till den förkrossade känslan och ilskan som döljer sig under ytan och du har något, som just idag, känns som något av det bästa som har fästs på band. Mini 2-cd boxen kostar antagligen en bit över 200kr men det är värt varenda krona för att få den här låten. Henrik Edberg "Autumn Leaves" - Coldcut (Från "Philosophy", 1993) Det hade gått några år sedan Jonathan More och Matt Black stod och prånglade tolvor direkt från bilen och de hade gjort knorracid med Yaz och på debutskivan "What´s That Noise" från 1989 samsades sköna soullåtar med Lisa Stanfield och rubbade acidäventyr med The Falls helknasige Mark E Smith samt två unga dj´s behov av att visa upp hela sitt "register". Det var hur mycket samplingar och irriterande scratchonani som helst och stundom gick skivan knappt att lyssna på. 1993 släpptes uppföljaren (vi räknar bort ett minialbum däremellan) och ingen köpte naturligtvis skivan. Det var ett mer moget Coldcut som flörtade lite med både jazz och ambient och det som senare kom att kallas för Trip Hop med centrat kring skivbolaget Ninja Tune och lös ihopsatta djkollektiv som Coldcuts egna Dj Food. Fast "Autumn Leaves" är naturligtvis någonting helt annat. En dov ballad sjungen av någon dam som heter Janis Alexander och man ser träden gulna under sex minuter och man hör regnet som aldrig upphör att droppa mot fönsterblecket och så tårarna som sakta rinner nedför Janis kinder. Sammanfattar på något sätt allt som har med Tindersticks att göra trots att det knappast var More/Blacks ambitioner när de satte sig ner vid flygeln för att göra en himmelsk ballad. ...Och sedan gick de under jorden igen för det är när man inte längre syns som man har kraften att börja om på nytt, att börja göra musik som skakar av glädje, agentfunk och drömmen om orubblig evighetsromantik. Christian "Wake up Boo !" - The Boo Radleys (från albumet "Wake Up") Martin Carr är sprudlande nykär och beslutar sig för att skriva en popsång om sommaren. Sången lyckas fånga de allra första dagarna på sommaren i ett nötskal, de där dagarna då allt känns möjligt och det känns som du flyter en halvmeter över marken. Perfekt popeufori i en perfekt tre minuters singel och det är egentligen inte så konstigt att Stevie Wonder, en av musikvärldens mest positiva människorna, började sjunga på den här i en gammal POP-intervju. Henrik Edberg "People get ready" - The Impressions (från albumet "People Get Ready") Soul direkt från himmeln. Curtis, Sam och Fred låter som änglar där de svävar omkring i molnlätt arrangemang. När allt hopp är ute, när allt känns tungt, kan man alltid gå tillbaka till den här låten för stöd. Om den nuvarande kyrkan någon gång kunde mobilisera så här mycket tro, hopp och gränslös kärlek så skulle världen se bra mycket bättre ut. Du kanske har hört Housemartins version av den här låten (från deras första album, "London 0 - Hull 4") men ärligt talat så står den sig ganska slätt mot det förkrossande orginalet. Värmer gott när världen känns kall. Henrik Edberg "Out Of Control" - Chemical Brothers (Från "Surrender" 1999) Det var ju det här jag vill höra. Inte en hopplös gyttja förmedlad av två grånade män som uppenbarligen förlyssnat sig på dängor som "Sweet Home Alabama" och "Suzie Q". Bernard Sumner sjunger lika frånvarande som han gjort under hela 90-talet men de kemiska bröderna låter den där förföriskt maniska sequencer-slingan från Donna Summers "I Feel Love" göra grovjobbet och det hela låter som om Front 242;s "Take One" blivit kapad av Deep Dish-duon som till råga på allt har trimmat sina magmuskler rejält. Effektiv bodymusic för nattens mest förbjudna lekar. Christian "Sad Eyes" - Bruce Springsteen (Singel 1999, finns även på "Tracks"-boxen 1998) Jag fick aldrig se bruce på stadion. Jag hade lovat mej själv att aldrig missa bruce igen men jag gjorde det iallafall. Sedan ställde de in Fanclub och gav oss en rätt blek ersättare. Vem fan bryr sej om Lee Hazlewood egentligen? det finns nog en orsak att det var 25 år sen han spelade här sist. Som tröst gick jag i allafall och köpte "Tracks" boxen. Där finns den oerhört soulfyllda "Sad Eyes" som just nu får mig att må så där bra som jag gjorde när jag hörde "Bobby Jean" första gången och om inte annat så finns ju även "Roulette" med på boxen. Anders "Computer Love" - Kraftwerk (Från "Computer World", 1981) Från en skiva med nästan 20 år på nacken men skivan låter precis lika fräsch idag. "Computer Love" har en melodi som inte går att kasta bort. Popmusik som innehåller lika mycket värme som hela Al Greens samlade produktion trots att det är gjort med hjälp av dessa "maskiner". Jag såg en tvdebatt en gång och där stod en varelse från Emmaboda-trakten men grått hår och oroad blick och befarade sig över framtiden. "Det går inte att få någon som helst känsla i maskiner" med det han menade var att ungdomar ska gå i den kommunala musikskolan och lära sig hur man gör musik "på riktigt". De elektroniska gudarna Fabian och "Kalle" från Ronneby försökte få den hopplösa "Jesus" att förstå men det gick inte och pojkarna med framtiden framför sig skakade på sina huvuden och Fabian tänkte "Kärlek åt alla maskiner, begrav allting med anknytning till smutsiga kläder och The Band." Modern Soul låter bättre när den kommer från Dusseldorf än från skivdirektörsligg och sorgefyllda kokaintanter som för länge sedan borde lämnat sina äckliga kvinnomisshandlarmän. Christian "Rollercoaster" (The Global Communication Remix) - The Grid (Från "Remotion-The Global Communication Remix Album", 1995) Inledningscenen i "Bladerunner"... Vangelis ledmotiv sveper förbi i den framtida Los Angeles natten. Global Communcations remix av The Grids hopplöst trista "Rollercoaster" fortsätter där Bladerunner slutade. En resa på väg mot någonting annat, och där resan slutar där regnar det inte hela tiden. Flytande kristaller skulle kunna låta så här vackert. Modern jazz med havets vågor som ett extra instrument. Christian "Big Love" - Pete Heller (Singel, 1998) Har missat den här innan. Musik utan att göra anspråk på de svartklädda indieoffer som borde känna att den uppgivna självömkan borde kväva dem. Musik som studsar upp och ner likt den största badboll du sett och får dig att vilja kasta dig handlöst ut i vattnet och nästan drunkna. Kåt dansmusik för dansgolvsorgier utan skam. Christian "Come Together" - MC5 (från skivan "Kick Out The Jams") MC5 är bandet från Detroit och 60-talet som personifierar allt jag älskar med rock'n'roll; fart, energi, expressivitet, uppkäftighet, revolution, religion och sex appeal. De var sanna föregångare till punken och all riktig röjarrock (en kille som Jon Spencer har snott det mesta av dessa sina idoler, inte bara attityden). Deras konserter måste ha varit något alldeles exeptionellt; av skivkonvulutet till live-klassikern "Kick Out The Jams" att döma. Man ser en publik i extas, sångaren Rob Tyner i glittrig klänning och polisonger som täcker halva ansiktet, gitarristen Wayne Kramer vrålande av upphetsning och i häftet kan man läsa att de på sina turnéer hade två spirituella vägledare (antagligen präster) med sig. Hur det sistnämnda ska tolkas med tanke på att de har ett stort maja-blad i sin logotype, vet jag inte. Men en sak vet jag; ett sådant här band måste man bara älska. Skivan inleds med en predikan av Rob Tyner ("It's time to chooooose brothers, whether you are gonna be the problem, or whether you are gonna be the solution it takes five seconds of decision so I wanna hear: are you ready to testify, are you ready to testify here tonight!!!") där han hetsar publiken något otroligt innan bandet slutligen riffar igång; med rundgång, trummor och rytmiska stön. Det är ingen lätt uppgift att välja en bland alla fantastiska låtar på skivan, men måste jag så blir det "Come Together". Den handlar om att vi tillsammans ska kämpa mot mörkret - vilket mörker har jag ingen aning om, men det låter onekligen läckert. Läckert låter också det avslutande gitarrsolot, ljusår från allt onanerande á la Toto. Slutligen uppmanar Rob Tyner publiken återigen att "come together", och det "right now!!" (Jon Spencer, anyone?). För en lyckad fest, kolla upp MC5. Joachim "Summer In Siam" - The Pogues (Från "Hell´s Ditch", 1990) Så här nära solnedgången kommer man aldrig annars. Och Jennie...det går inte att glömma en regnig natt i Soho. Christian "Kelvingrove Baby" - The Bathers (Från skivan "Kelvingrove Baby", 1997) Jag vet bara att det här är från deras tredje skiva och jag vet att sångaren Chris Thompson tidigare var med i ett band som hette Friends Again och som spelade in skivor på Postcard. Mer behöver jag egentligen inte veta... Var ute och gick lite ikväll. Satte mig på en brygga och njöt av lugnet. Borta var alla soldyrkande människor och luften var så där lagom ljummen. Dinglade med benen och såg ut över vattnet. Solnedgången gjorde havet vackert skimrande. Lyssnade på The Bathers och Belle & Sebastian i freestylen. Allt var lugnt och stilla. Kvällen hade blivit ännu mer magisk om man var två. (Brev från Sara J, 990713) Det är några kvinnor som sjunger en ödesmättad stämma i bakgrunden på "Kelvingrove Baby" och jag vet inte vilka det är men varje gång de kommer in så får jag en klump i halsen. Det här är kanske den bästa låten jag hört under hela nittiotalet, det är en sådan låt som får allt att bara bli den vackraste stillbild du sett och vattnet runt dina fötter är alldeles ljummet och du längtar varken hem eller bort. Du är hemma. Christian "And your hair stops short of a line which starts at your neck" 990813 "Jag Hoppas" - Ulf Sturesson (Från Ep´n "En Annorlunda Värld", 1999) En av de finaste svenska låtar jag hört sedan Kents "På Nära Håll". En försiktig viskning och en sorgsen saknad över människor som försvunnit alldeles för tidigt. Den första skivan spelade Ulf Sturesson in en kort tid efter det att både hans mor och syster gått bort. Här är hoppet lite starkare, gitarren slingrar sig fram på en väg rakt in i Hälsinglands vackraste skogar. Det är inte mörkt. Det är precis sådär som när solen går ner och gömmer sig bakom horisonten. Himmelen är alldeles röd, vattnet glänser och Ulf sjunger försiktigt om saker han alltid viljat säga men aldrig vågat. Han tror ändå att hon på något vis förstår. Christian "The Promised Land" - Bruce Springsteen (från albumet "Darkness on the Edge of Town") Bruce kör sin Challenger så fort att ögonen tåras, han lovar sig själv att det är den sista dagen som han ska leva det här meningslösa och monotona livet. Han gör upp med sig själv, det är en ny början, inget ska stå emellan honom och hans drömmar längre, han ska inte sluta som ett av de där livlösa skalen på gatorna i staden, de som alltid har blicken riktad mot marken. I drömmarna har han varje dag gjort upp med sina rädslor, men idag är det annorlunda, gör han inte upp med dem nu så är han fast för alltid. Ett vägskäl, allting är ställt på sin spets. Han trycker ner pedalen lite till, lyfter blicken och nu flyger nästan bilen fram på en av de där oändliga raksträckorna genom Utahs öknar. Henrik "I packed my bags and I´m heading straight into the storm.." "Bring The Noise" - Public Enemy (från "It takes a nation of millions to hold us back") Tjutande polissirener, en bitvis vansinnig scratch och ett blixtrande knivskarpt ordflöde. Spår två från P.Es numera väldigt berömda skiva är en av de allra bästa hiphop låtarna jag har hört. Chuck D står som en nutida profet mitt i helvetet, kanske på en skitig bakgata i Los Angeles, och predikar samtidigt som folk blir skjutna, poliser far förbi i 120 knutar och världen håller på att bryta samman. Onekligen ett ojämnt läge, men ingen slår hårdare ur underläge än Public Enemy. Henrik "Lost In The Supermarket" - The Clash (från skivan "London Calling", 1979) I'm all lost in the supermarket I can no longer shop happily I came in here for that special offer - Guaranteed personality Vad många tycks glömma när det gäller the Clash är att inte bara musiken, utan även Joe Strummers texter, höll högsta klass. Politiskt sätt så är jag själv nog socialliberal, eller något dylikt, men varje gång jag spelar "London Calling" känner jag hur Vänsterpartiet eller rentav Lenin-Stalinisterna lockar (som tur är försvinner dessa känslor ganska snart). Hela skivan andas revolution och kampviljan smittar genast av sig på lyssnaren. Eller kanske snarare tvingar sig på, många av texterna ställer en mot väggen och frågar "Varför gör du inget?", "Engagera dig!", "Bry dig!". I've got my giant hit discotheque album I empty a bottle and feel a bit free Texten till "Lost In The Supermarket" fastnade genast i mitt medvetande. Jag var i den åldern där man gärna ser sig själv som lite utanför, ensam och annorlunda än "alla andra". (Många tar då till Morrissey, men för min del räckte Joe Strummer och hans sarkasmer bra) Jag föraktade folk som köpte "Smurfhits" och som söp järnet på helgerna; Robban, Sebbe och de andra i Tuffa Gänget. Observera förresten imperfektformen, idag känns "Lost In The Supermarket" inte lika aktuell, men den väcker fortfarande starka minnen. Och så är det ju en så förbaskat bra låt! Joachim "Shipbuilding" - Robert Wyatt Vad många tycks glömma när det gäller The Clash var att deras texter var grovt förenklande och tomt skramlande. "A bit sloganeering, weren't they?" fräste den alltid lika skarpsynte Johnny Lydon långt efter att Sex Pistols exploderat. The Clash är ett av mina favoritband, främst för deras gränslösa kärlek till musik, men deras texter påminner mig ofta om kids med luftgevär och kamouflagebyxor som prenumererar på Luftvärnsnytt och tycker att "Sandinista" är ett tufft ord. Jag är orättvis men det blir man efter att ha hört "Shipbuilding". Shipbuilding är en av Elvis Costellos allra bästa låtar och kanske den bästa politiska text jag hört. Skriven som en reaktion mot Falklandskriget som var på väg att ta fart utan för Argentina på 80-talet. Är det värt det? frågar skeppsbyggaren sig när han går till arbetet. Är det värt en ny vinterrock och en cykel till grabben för att bygga en mördarbåt. Costello väljer aldrig sida, han nämner inte ens kriget i fråga men det går inte att ducka för rader som "within weeks they will be reopening the shipyard and notifying the next of kin". Snart kommer de anhöriga att få veta vad som hänt deras söner. Greil Marcus sade i en intervju 1997: "Woody Guthrie had a sign on his guitar that said 'this machine kills fascists.' That's just the kind of connection between music and politics that I'm arguing against. It wasn't a machine and it didn't kill fascists" Rockmusik är alltid politisk men ofta påverkar den som mest när musiken inte innehåller pekpinnar. Det är den abstrakta energin i Sex Pistols, bob hund eller "Shipbuilding" som förändrar liv. Sebastian Suarez-Golborne "The Girl From The Polders" - The Bathers (Från "Kelvingrove Baby", 1997) "When comes the summer?, will i see you once again" Det slutade aldrig regna, jag tror inte det var meningen heller. Det var mörkt ute men jag hade "Luckies" kvar och framåt morgonen var askkoppen full och jag gick omkring i en dröm som aldrig tog slut, som bara fortsatte tills jag vaknade en morgon. Chris sjöng fortfarande om att han ville se henne igen, hon som han gick hand i hand med längst den ensamma poolkanten och som han låg och pillade i håret på någon äng. De sa ingenting men det var den där nervösa och spända tystnaden som var fin. Bägge visste att de tyckte om varandra. Ingen behövde säga det. Hon åkte hem och han vaknade en dag då molnen sprack upp bara för att vända sig om och se att hon fortfarande fanns kvar. Christian "One Too Many Mornings" - The Chemical Brothers (Från "Exit Planet Dust" 1995) Ingen tittade på de fula kemiska bröderna när de rockade sönder danstältet i Roskilde 1995. Björn Borg och John McEnroe stod där och krängde magisk 1,2,3,4-techno och vi hoppade upp ner i ett glädjemoln och dammet ville aldrig sluta ryka. Jag kände inte norrmannen som kramade mig och frågade om jag hade knark. Han tyckte om mig fast jag inte hade kemisk kärlek. Det blir aldrig tyst, mina vänner tittar på något rockband från en svunnen tid men här i ett varmt tält är alla människor kära i varandra. Jag vet inte om det berodde på gemenskap, någon sorts masshypnos eller bara det faktumet att det var en av de bästa konserter vi någonsin sett, Tom & Ed pratar aldrig med publiken, de tittar naturligtvis inte ens på publiken men mitt i "Jailbird" mixen så slutar smattrandet och Swallow-samplingen mitt i "One Too Many Mornings" flyter genom oss, genom våra kroppar och den stannar inte utan fyller oss med allt det där som gör oss vackra och våra hjärtan är okrossbara för vi lever för den där sekunden när musiken träffar rakt in i det allra heligaste av allting. Musik är inte meningslösa anteckningar i kollegieblock som inte en jävel vill läsa eller någon sorts sömnig intellektuell maktkamp. Det spelade ingen roll att knappt någon hade hört "One Too Many Mornings" i tältet där tiden stod stilla. Musik är bara på riktigt när man inte är själv om den. När man känner att det finns fler som älskar den. När man inte känner att man är övergiven och likgiltighetens hamsterhjul flåsar en i nacken. Det är den där euforiska känslan av verklig kärlek som betyder någonting. Och just när vi vänder oss om och skrattar lite lyckligt vet vi att det är just vi som är vinnarna och det kan ingen ta ifrån oss. Christian "Passanger Side" - Wilco (Från "A.M", 1995) Rulla en cigarett till. Veva ner rutan och bara luta dig ut. Känner du hur vinden smeker dig, hur dina ögon blir sådär lyckligt fria, känner du hur hjärtat slår för du är på väg någonstans och du vet inte vart men du lägger handen på mitt knä och ler och fast du vet att sommaren är slut så har ändå allting börjat. Vi lutar våra stolar bak och Jeff Tweedy sjunger för oss. Du viskar "here on my pillow, like a weeping willow, cool breeze blows through..." Vi stannar inte. Det regnar lite. Det gör ingenting. Du är vacker ändå. Christian "By the broad majestic shannon" 990821 "Grandmother Dies" - Hefner (Från "The Hymn For The Cigarettes" singeln, 1999) Det här är här och nu. Jonas har en alldeles egen historia att berätta, en historia som alla förstår vare sig de vill det eller ej. Den handlar om kärlek. De som kallar sig vuxna brukar ofta påstå att hoppet är det sista som överger en. Om jag ska vara snäll så kan jag visserligen förstå vad de menar men jag är inte snäll och ingenting går väl någonsin att förstå. Faktum kvarstår dock; även om jag vet att de bara yrar så är det ju ändå precis vad jag vill höra. Det är sällan överdrifter och lögner är mer välkomna än när de levereras i form av tröst. Även om man vet att hon inte menar det så vill man ändå höra henne säga det. Please don´t say you love me If you don´t truly mean it Cause words they lose their meaning If you use them too much Ovanstående citat kan möjligen tyckas säga emot mina ord en smula men då har man ju inte riktigt förstått. Mina ord handlar om att man, när allt inte riktigt är på topp, behöver höra en aning mer än sanningen kan erbjuda medan citatet, Darrens ord, handlar om att man inte ska missbruka ordets makt. Se det som ett kärlekens svar på den klassiska historien "Vargen kommer" så är vi på samma nivå. Att säga att du älskar någon är inget man ska göra om man inte verkligen menar det och även om du verkligen menar det så ska du kanske inte säga det lika ofta som ditt hjärta vill. Problematiken jag vill få fram är hennes - det är alltid en hon - oförmåga att ta till sig dessa ord. Det gör ont när man ser henne ha dåligt självförtroende trots att hon är det underbaraste som finns. Det är alltid det man inte vill minnas som stannar kvar och det är inte förrän man verkligen blir mottaglig för komplimanger man blir riktigt lycklig och lycklig måste man vara om man vill vara mottaglig. Det är ofta svårt att förstå sitt eget bästa, om det nu finns något sådant. "What do you know of your strength What do you know of your warmth What do you know of your back, Your legs, your lips, your eyes, Oh your eyes, your pretty eyes, You know nothing about the strength within your eyes" Darren går ner på knä och formligen kvider fram ord som är så ärliga, så bedjande, att man rasar ihop i en liten patetisk hög på sängen. Ärlighet har sällan varit så konkret. Det är väldigt länge sen jag blev så golvad av något, i det här fallet den där sista biten av låten. Det är ju allt det där jag velat säga till henne utan att någonsin veta att det fanns ord för det. Även om jag fick all världens ord till mitt förfogande så skulle de ändå aldrig räcka för att med rättvisa beskriva henne, kärleken är sådan. Darrens ord är inte heller slutgiltiga men det är nog inte meningen, de finns där för att hon ska förstå att det finns vissa saker som andra ser men som hon aldrig kommer förstå om hon inte först själv inser dem. Hefners "Grandmother Dies" är en sång som tar ett strypgrepp på mitt hjärta, gör mig alldeles för tårögd för att jag någonsin skulle våga lyssna på den tillsammans med någon. Jag ska spela in ett sött band till henne för det är en låt jag vill att hon ska höra. Det är ju henne den handlar om. Jonas "J t´aime...Moi Non Plus" - Pet Shop Boys (B-sida till "I Dont Know What You Want But I Can´t Give It Anymore") Elektronisk pop med en sångerska som heter Sam Taylor-Wood och de gör om det magiska stöndramat från 60-talet till den sötaste poplåt du alltid velat höra. Hon sjunger "You Come & You Go" och vem som helst får själv tolka vad hon menar. Det är så här covers ska göras. Det har blivit PSB;s allra egna låt. Den gulligaste låten om sex du alltid varit för feg för att spela jättehögt då grannen är femtio år och tycker inte om sagolika låtar som avslutas med en synnerligen fullbordad orgasm. Christian "Mambo no. 5" - Lou Bega (Blygsam radiohit 1999) Sommarens absolut största hit bär med sig ett tungt lass av historia. Pérez Prado är en av de riktigt stora inom mambomusiken. Han var en av de allra första som blandade Cubas heta rytmer med amerikansk storbandsjazz. Låten gavs ut 1950 och är fortfarande helt oemotståndlig. Dave Marsh, den amerikanske rockjournalisten, gillar när låtar görs om till TV-reklam. Det är nämligen inte vilka låtar som helst som kan genomgå denna oerhört förödmjukande behandling och när man ser dem i detta sammanhang, som ett redskap för exempelvis bilförsäljning, så vet man om de verkligen är värda epitetet "klassiker". Samma sak kan sägas hända när Lou Bega samplar "Mambo no. 5" till sin genombrottshit. Originalet är ett vildsint horhus i extas, covern slänger in samma låt i en liten dator, inklämd mellan taffliga eurobeats och halvtysk sensualism som verkligen sätter låten på prov. Lou Bega har inte sålt några skivor till mig, men han har fått mig att gå in för Pérez Prado. Sebastian "So Said Kay" - The Field Mice (Från "Where´d You Learn To Kiss That Way") where d'you learn to kiss that way? i don't know from where that came i want to talk about it no more Det regnade oavbrutet i nio dagar och jag visste inte vad som hade hänt. Det gör ont att falla men det kändes inte så. Du skrev att det kändes som att overklighetskänslan aldrig ville ta slut, det var som att hoppa jättehögt och aldrig vilja landa. Det regnade naturligvis den där kvällen då tåget gick och det regnade ju i den där busskuren där tiden inte gick framåt utan bara stod stilla och andades nattluft och dig. ride with me to the next station i want to spend another half hour with you Varenda sekund var viktig. Och ingen kunde förändra det. Christian Mer veckans låtar Denna veckans låtar -RSIS 99-Just Enough To Waste The Day- ---Index--- ---Veckans låtar--- ---Ännu fler låtar--- ---1998--- ---Nyheter--- ---Artiklar--- ---Recensioner--- ---Gästbok--- ---Redaktion--- ---Vänner--- ---Demos--- ---Catch The Druggy Mink-- ---Diskutera--- ---Personligt--- ---Nyhetslista--- ---Gammalt--- ---Annat--- ---Skriv---