Om man vill vara elak kan man säga att Sideshow Bob var ett tråkigt band med alldeles för många och tydliga influenser från andra håll för att skapa det där som många verkar anse som viktigt, ett eget "sound". Vill man däremot lyssna på riktigt kan man säga att Gustaf Kjellvander är en brilljant låtskrivare, främst med tanke på att han inte är särskilt gammal. Jag har alltid ansett att Sideshow Bob var ett mer begåvat band än storebröderna Loosegoats, som ju nu harvat på ganska länge och blivit tråkigare och tråkigare. Det var med ganska stor sorg som jag, i en varm datasal med it-elever omkring mig, i december tog emot beskedet om att Sideshow Bob givit upp. Jag vet verkligen ingenting om hur det egentligen var, men jag hade haft på känn att slutet var nära ganska länge. Sideshow Bob tycktes byta medlemmar i tid och otid och sånt är alltid oroväckande. Det kändes som om de hade mycket kvar att ge, men det blev bara en ep och en fullängdare. Ep´n "Bored Beyond Belief" och dess öppningsspår "Follow Me Down" kan vara något av det starkaste debutmaterial en svensk grupp har presterat. En nirvanadoftande (ja, snart ska jag återupptäcka dom också) låt som utstrålade så mycket olycklighet och uppgivenhet att Mark Kozelek låter som Lasse Kinch i jämförelse. Alla fyra låtarna är på olika sätt väldigt starka. "Mainstream whore" är, för mig, ibland när jag vill vara barnslig, en urladdning mot alla tråkiga människor man man möter i skolan, på biblioteket eller var som helst och som man, i längden, egentligen inte orkar med. Allra bäst på denna ep är avslutande spåret "Stuck" där Gustafs sång endast ackompanjeras av violin och en akustisk gitarr. Egentligen var Sideshow Bob alltid bäst då dom höll sig lågmälda. Ett par typexempel på detta finner vi på fullängdaren "Invasive Confusion"´s "Fading away" och "Crowned" som återfinns på scary cassettes-samlingen "2,95 dollar sounds". "I can´t swallow my pride cos my throat is way too sore" sjunger Gustaf i öppningsraden på denna sagolika (snyggt ord) låt. Kanske en av de bättre textrader som sjungits. En av Sideshow bob´s stora influenser var hårdrock. Gustaf berättade en gång att han, första gången han hörde Guns ´n Roses och Metallica, tänkte "tänk om man kunde göra så här agressiv musik". Trots att hårdrock sällan varit min pryl förstår jag precis vad han menade. Sideshow Bobs musik på "Invasive confusion "är aggressiv och bitter och här ryms flera rena hårdrockslåtar som jag brukar ha ganska svårt för, men då Sideshow Bob framför dem är det lättare att lyssna. För ett par dagar sedan gjorde Sideshow Bob sin sista spelning någonsin. Den äldre brodern Kjellvander, Christian, hade hoppat in på gitarr och allt kändes ganska sorgligt. Jag vet inte om medlemmarna har några nya projekt på gång, men ett säkert tips är att gå in på come.to/sideshowbob eller fråga rock-marie eller pojkarna själva. 
Tack till Marie för att vi fick låna bilden. Marie är snäll och vi gillar henne. Tack även till Pär som spelade in "Stuck" till Christian en gång. Den är väldigt fin. Pär och Joachim tittar på Sideshow Bob i Emmaboda 1999. Gästbok |