I can see That you and me Live our lives in the pouring rain And the raindrops beat out of time to our refrain And you and me Will win you'll see ("About You", The Jesus & Mary Chain) Jag letade hela tiden. Folk runt omkring sa alltid att jag var den mest rastlösa människa de kände. Jag vägrade stanna upp och acceptera saker och ting som de var. Jag ville uppleva allt det där igen. Det som får allting att stanna upp. Jag satt i någons bil och visste inte vad jag skulle säga fast jag ville säga att allting var sådär perfekt men jag visste inte vad du tänkte. Jag skulle gärna vilja veta. Jag hade Hefners "I Love Only You" som en vacker dröm i huvudet och ditt hår bara några centimeter från mitt ansikte och det luktade lika gott som hår gör när man är nyförälskad och vaknar tidigt på morgonen och hör henne andas försiktigt. Jag anade sommaren och du log lite. Jag tror du gjorde det. När den sista sommaren på nittiotalet började var jag vansinnigt kär i popmusik från Essex och i sköra och hårt sargade countryfarbröder som ville lära sig att falla. Det var det han brukade säga den salige Townes Van Zandt. Det finns ingen anledning att bara luta sig tillbaka och se på allting som världen vill att vi ska se på det sa han och bara för att han ville känna hur det kändes kastade han sig huvudstupa utför en balkong från tredje våningen. Hans välbärgade föräldrar skickade honom till ett mentalsjukhus för så där skulle man inte bete sig. Det var inte normalt. När Thomas Öberg i bob hund hoppade från någonting och bröt benet var läkaren helt säker på att han var en narkoman för ingen "vanlig" förnuftig själ gör en sådan sak. Samhället sätter upp normer för att så och så ska vi vara. Älskar man inte livet och sitt intetsägande jobb så finns man inte, då passar man inte in och jag känner en som verkligen inte klarar av att jobba och han gick till någon psykolog och det hela slutade med (detta är helt sant) att de röntgade hans hjärna. Passar man inte i den förväntade mallen så är det alltså fel i huvudet. Det enda jag vet med livet är att det aldrig någonsin blir som man tänkt sig. Jag känner människor som kastat sig in i äktenskap och förhållande med första bästa och det hela verkar vara en sorts desperat fallskärm och en sorts inneboende rädsla för att bli lämnad ensam. Vi har alltid tjatat om kärlek och det har fått vissa att bli väldigt arga men det har fått de allra flesta att bli lite lyckliga. Jag hoppas iallafall det. "Jag hoppas att det snart blir modernt att vara snäll utan att vara mesig". Thomas Öberg säger saker som jag vill tro på, saker som jag tycker om. Vi är inga rocknrollstjärnor. Vi dricker lite för att vi gillar att vara berusade men ingenting slår den där första kyssen, den oväntade. När man sitter där och inte vet vad man ska ta vägen och tänker precis samma sak men ingen vågar göra någonting. Idag finns en sorts strävan bland ungdomar att bli kända för då "ordnar sig allting". "Är man inte lycklig som okänd blir man inte heller lycklig som känd" har Mark Levengood sagt och det är väldigt sant. Ingenting ordnar upp sig bara för att man får glida runt och kyssa Micke Bindefeldt på kinden och le åt kamerablixtar. Är man ensam är man aldrig lycklig. Tycker inga människor om en mår man inte bra. Jag har riktiga vänner, folk jag älskar och jag har vänner som jag aldrig kommer att känna. Darren Hayman har levt med mig hur länge som helst nu men han vet inte vem jag är även om jag fick ett mail från honom där han skrev att han gillade bilden på min första Hefner-artikel. Hade världen varit annorlunda hade jag antagligen inte skrivit det här. Hade världen tyckt om alla och varit snäll så hade vi inte behövts. När man stänger in sin favoritmusik i en liten kanariefågelbur så stänger man också in sig själv. Jag har ju också varit sådan. Jag har varit ung och förtvivlad då ens favoritgrupp helt plötsligt dyrkades av flera tusentals. Jag ville ju ha dem ifred för det var det enda jag hade. Allting är annorlunda idag. Musik ska förbrödra. Jag mår jättebra då jag får mail om att någon köpt "Breaking Gods Heart" och berättar att de älskar "The Sad Witch". Musik mår bäst av att upptäckas. Jag älskade när "Music Sounds Better With You" låg på topplistorna. Den var värd varenda galet Gry Forsell skrik på sommartoppen. När jag hör någonting oväntat och någonting som bara träffar rakt in i det där hjärtat så vill jag bara kasta mig över telefonen och ringa upp någon jag tycker om och spela låten och jag vill inbilla mig att denna kommer att älska låten lika mycket som jag själv. Vi ville skapa ett hål där man kunde andas med människor som tyckte om samma saker som en själv. Vi ville aldrig flyga luftballong och försvinna iväg. I'm so alone tonight My bed feels larger than when I was small Lost in memories, lost in all the sheets and all old pillows So alone tonight, miss you more than I will let you know Miss the outline of your back, miss you breathing down my neck All out to get you, once again, they're all out to get you, once again (James, "Out To Get You") Sommaren tickar vidare. Jag försöker andas lite lugnare i den ljumma ångermanländska natten och sätter mig ner vid det där berget där jag alltid tänder en brasa och sitter och tittar ut mot allt det där som glittrar så försiktigt. Det är vackrare än någonting annat. Hur mycket vi än försöker inbilla oss motsatsen så finns alltid saker som är viktigare än musik. Händelser som får allting att ta andra steg. Förhoppningsvis alltid mot någonting bättre. "True Love Will Find You In The End". Wilco svävar vidare i en sommarnatt som försiktigt och ängsligt börjar se sig om efter någonting annat. Du vet att tiden aldrig tar slut. Du vet att allt bara fortsätter och tar nya vägar, andra skepnader och jag kommer aldrig att sluta tycka om dig. Det är sådana saker inga andra än du och jag förstår. "Du gör en ängel snön utan att tänka dig för Den bottenfrusna sjön skvallrar inte vad jag än gör" Jag hittar dig även om du aldrig ens kommer ana skymten av mig. 
Gästbok convincing the world he didn't exist. ...and like that... ........he´s gone..." |