Christian: Det är bäst att det här är viktigt! Jag vill hångla med min flickvän ju. Sebastian: Det är bara att jag är trött på att du jämt springer omkring och säger att The Bathers spelar soul, att Springsteen spelar soul, att till och med Hefner spelar soul. Christian: Varför kan inte det vara soul? Det kanske är soul för mig! Sebastian: Och ”Enya är rave”, eller? Att definiera själen är något som människor har försökt i tusentals år, men för musikintresserade i vårt århundrade har frågan fått en till ytan skenbar förändring. Att jag uttrycker mig på det här sättet beror på att vi ofta, istället för att som grekerna fråga oss "vad är själen?" , ställer frågan "vad är Soul?" . Alltför ofta luras människor av språket att tro att dessa frågor har samma svar, något som helt uppenbart även gäller för dig, Christian. Låt mig ge dig ett exempel: en mycket besynnerlig tendens har skymtats på Nöjesguidens musiksidor. Det handlar om titelspåret från Los Lobos nya skiva This Time som får Jan Gradvall att undra: "Vad är egentligen soul? Ibland känns det som soul i dag bara blivit en slarvig genrebeteckning på så kallat svart musik snarare än en definition på något djupare. Hur urholkad termen soul har blivit blir uppenbart när årets stora soullåt till och med en av nittiotalets stora soulballader passerar spårlöst förbi, bara för att den råkar vara gjord av fem feta mexikaner." Christian: Haha! Feta mexikaner! Sebastian: En månad senare får Gradvall medhåll av en annan journalist på samma tidning. Jag är en stor beundrare av både Gradvall och Los Lobos men det finns ändå skäl att betvivla sanningsgraden i hans påstående. "This Time" är en ballad iklädd en smutsig klänning, melodin dansar med lätta steg över en mullrande rytmsektion som om den vore den heta asfalten en julieftermiddag i East LA. Det är en sällsynt vacker liten sak med behagliga ekon av Smokey Robinson och den borde ha en plats i varje skivhylla (och framförallt i varje skivspelare). Det är dock inte en soullåt. Christian: Varför kan inte det vara soul? Det kanske är soul för mig! Sebastian: För att förstå detta måste man först övertyga sig om att termen "soul" beskriver en musikgenre och inte något som är "känslofyllt". Att ordet "soul" betyder "själ" är faktiskt inte av betydelse i detta fall. "Soul" är ju ett engelskt låneord som namnger en musikstil. För att beskriva musik med känsla rekommenderar jag istället svenska ord som till exempel "själfull" och "besjälad". Jämför med "Los Angeles" som betyder "änglarna" men inte beskriver något annat än en stads namn. "This Time" kan med andra ord inte vara en soullåt bara för att den upplevs som själfull. För att vara en sådan måste man kunna placera den under "en slarvig genrebeteckning på så kallat svart musik". Christian: Men ta Bruce Springsteens ”10th Avenue Freeze-Out” då. Det är ju en typisk soullåt med blås och härligt boogiepiano. Det är musik i exakt samma stil som ett Booker T & The MG’s-riff inspelat i Muscle Shoals-studion på det sena sextiotalet. Tänk på två av dina egna favoriter: Mink DeVille och Los Lobos, hela Minkens karriär bygger ju för Guds skull på Ben E Kings ”Spanish Harlem”! Varför kan inte det vara soul? Sebastian: Det är en högst förståelig invändning och om du visar lite tålamod skall jag förklara för dig varför det förhåller sig på det här viset. Det handlar om ett intressant fenomen och ett ständigt återkommande sådant. När Glenn Miller blev stor med sin version av Duke Ellingtons storbandsjazz tog de svarta tillbaka sin musik genom att spela bebop. När Rolling Stones slog igenom med Chuck Berry-riff och Howlin' Wolf-stön så kom ljudet av det svarta Amerika sedan länge från "Hitsville USA" - Motown. 1999 domineras den svarta musiken av kommersiella soulrefränger och skenande bounce-rytmer, i underjorden bubblar en monoton, långsamt head-noddande avantgardistisk motreaktion. Samma år släpper de vita rapparna i Ugly Duckling en skiva som får lyssnaren att förgäves leta efter ett "(p) 1989". Det är bara några axplock ur 1900-talets musikhistoria men vad de alla har gemensamt är att utomstående tolkar en rådande svart musikstil precis då den är på väg att omformas till något nytt. Människor som Public Enemys Chuck D är, när man lägger fram sådana här teorier, inte sena att hävda att de vita exploaterar svart kultur av kommersiella orsaker. Samtidigt försvarar sig ett band som Ugly Duckling med att hävda att hip-hop ändå har lämnat sina traditionella banor och att det därför inte är någon konflikt med deras egna musicerande. Kanske kan man säga att de svartas situation i USA ökar vikten av en alldeles egen kultur - att omvärldens intresse för svart musik leder till att föra den svarta musiken framåt. Eller så är svart musik i sig beroende av konstant rörelse. Christian: Visst är det sant det du säger, men vad har det med vår diskussion att göra? Menar du att det bara är svarta som får spela soul? Det här verkar vara lite smårasistiskt, Sebastian! Sebastian: För pojkar som inte tänker så långt är det mycket möjligt att jag verkar vara smårasistisk. Låt mig då direkt påpeka att både Robyn och Mariah Carey gör soul. Om du bara lugnar ner dig lite skall jag ge dig min definition av ”soul”. Motowns slogan var "The Sound of Young America" - det unga svarta Amerika kan jag väl tillägga. Och det är också den enda definition av soulmusik jag hört som håller. Soul är ljudet av det unga svarta Amerika idag. Därför kan jag säga att Smokey Robinsons "Track of my tears" är en soullåt eftersom den var ultramodern när den kom. Däremot är Los Lobos "This Time", en sång som placerar Smokeys låtskrivarstil bland gitarrer med rostiga strängar, inte en soullåt eftersom den helt enkelt inte låter som soulmusik låter idag. Soul är inget annat än ”en slarvig genrebeteckning på så kallat svart musik”. Svart musik som vill låta "just nu". Därför är Q-Tips "Vivrant Thing" lika mycket soul som Marvin Gayes "Let's Get It On". Därför är Stevie Wonders "Never Dreamed You'd leave in Summer" lika mycket soul som D'Angelos "Left & Right". Christian: Damn right, Mr Pussy-eater! Vivrant Thing, jävligt bra låt. Okej, du vinner. Är du nöjd nu? Får jag gå? Jag vill hångla. 
Vanessa Paradis är inte soul. Men hon är söt. Joachim har också skrivit debattartiklar om soul. Gästbok |