Ja vad ska man skriva om dem då...

Britten Ståhl
Är min mamma. Hon blir femtiofem år i mars och arbetar som undersköterska nattetid på ett ålderdomshem. Britten älskar vår hund Pricken och att gå långa promenader tillsammans med honom.

Britten tillhör en av de människorna som betyder mest för mig och jag brukar inte alltid se henne som min egen mamma utan som en mycket god vän som man kan dela allt tillsammans med. Det kanske beror på att jag är hennes enda dotter och att hon har en mycket speciell personlighet.

Roland Ståhl
Är min pappa. Han arbetar på Stacke Ab som chef på svarvavdelningen. På sin fritid brukar han fiska och jaga, han är även kassör för kommunens fiskeklubb FK Fenan. Nu i februari fyllde han femtiotvå år. När han fyllde femtio var vi på en kryssning till Teneriffa.

Det brukar vara han som skjutsar mig till mina spellektioner och uppmuntrar mig att fortsätta spela. Min pappa är mycket händig, när vi gjorde om köket rev han ut den gamla köksinredningen samt att han la det nya golvet. Det är även han som tapetserar om här hemma.

Björn Grabbe
Har varit min pojkvän, numera en god vän. Han bor och jobbar i Stockholm.

Harry Ståhl
Är min farfar och har arbetat som lantbrukare samt haft en del andra jobb men nu är han pensionär. Han gillar att vara ute i naturen och lösa korsord. I år fyller Harry 87 år.

Min farfar hör väldigt dåligt så man brukar få skrika när man pratar med honom eftersom han vägrar använda sin hörapparat. Jag är hans favorit barnbarn och när jag var liten brukade jag leka med hans hängslen. Vi brukade vara ett hästekipage och jag var kusken och han hästen.

Än idag när jag påminner honom om det säger han: Kommer du ihåg vad farmor tyckte om det och så börjar han skratta. Hon sa nämligen alltid att vi skulle sluta leka.

Alice Ståhl
Är min farmor och även hon är pensionär. I år fyller hon 79. Alice gillar att baka och hon är berömd för sina ostkakor, vilka är underbart goda.

Innan var hon med i kyrkokören, men har lagt av eftersom hon tycker att hennes röst har blivit för gammal. Hon är en hejare på blommor och man kan gott säga att hon har gröna fingrar.

Även om blomman synes vara död så lyckas hon få den vackert levande. Fråga mig inte hur men det lyckas nästan jämt.