Lovsång åt Oden

Fast benhuset byggdes
på bräcklig grund,
fick jag av den Höge
en härlig bot:
den blodiga brygden
som berget gömde,
som dvärgar gjorde
och jättar ägde,

tills Valfadern listigt
vann den åt andra.
Målrunor brusa
i mjödkärlets djup,
hågrunor lysa
på hornets rand,
sånger och sagor
med svearnas tunga

klinga igen
med kraft genom världen—
sällan får man
en fagrare gåva
av skaldernas vän,
av Valhalls drott.
Jag tackar dig, Oden,
för trösten du skänkte!

[In Swedish]

Song of Praise to Odin

Although my bone-house was built
on a fragile foundation,
I got from the High One
a glorious compensation:
the bloody brew
which the mountain hid,
which dwarves made
and etins owned,

until the Father of the Slain cunningly
won it for others.
Speech-runes roar
in the mead-vessel's depths;
mind-runes shine
on the horn's rim;
songs and tales told
with the Swedes' tongue

resound again
with power through the world.
One seldom gets
a fairer gift
from the poets' friend,
from the lord of Valhalla.
I thank you, Odin,
for the comfort you gave!

[In English]