Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 

Innehåll:

Vad är en Grön Vattenagam?

Storlek och beskrivning

Kommer ifrån

Livstid

Kön

Att tämja en Vattenagam

Terrarie för Vattenagam

 

 

Skötsel av den Gröna vattenagamen.

För det första...... Gratulerar! Jag förmodar att du , eftersom du läser dessa sidor, funderar på att skaffa en, har just skaffat en, eller redan har en Grön vattenagam. Vattenagamen är en underbar ödla! Om du klarar din agam utan problem kommer du att få en mycket tam ödla som inte kommer att visa någon aggressivitet mot dig! Jag har skrivit dessa skötselråd speciellt för den Gröna vattenagamen eller som den heter på engelska "Chinese water dragon", men det finns andra arter som kräver ungefär samma skötsel som är beskrivna i detta dokument.

 

Vad är en Grön vattenagam?

Physignathus cocincinus- Grön vattenagam Physignathus lesueruii-Austraulisk vattenagam Lägg märke till att detta dokument innehåller endast information angående den Göna vatten agamen (Physignatus cocincinus), även om skötselråden till den

Austrauliska vattenagamen (Physignatus lesueruii), är liknande.

 

Storlek och beskrivning:

Nyfödda ungar är ungefär 2, 5 cm nos till basen av stjärten, och 13- 15 cm total längd; ofta brungröna på den övre delen av kroppen, blekgrön till vit på den undre delen av kroppen, ljust färgade linjer (normalt vita eller beiga) vertikalt på båda sidorna längs kroppen och med brun och grönrandig stjärt, stora ögon och kort nos. En vuxen hane kan bli ungefär 90- 100 cm total längd, medan en vuxen hona endast blir ca. 60 cm. Stjärten på dessa ödlor tar upp, ungefär 70- 75% av den totala längden. Stjärten är brun och grönrandig och slutar i en mycket fin spets. Vattenagamen använder sin stjärt till att hålla balansen när dom klättrar, och de kan även använda den till att slå fiender eller ägare med.:-)

Vuxna vattenagamer är, naturligtvis, gröna med färger i en skala från mörk skogsgrön till ljust mintgrön. Den undre delen av en vuxen vattenagam är oftast vit eller mycket ljust gul. Vertikala lutande linjer längs båda sidorna på vattenagamen. Dessa linjer kan variera i färg från ljus grön, mint grön till vattenblå eller turkos. Halsen på unga eller vuxna djur kan också vara väldigt färgsprakande, med färger från väldigt blekt gul, orange, persika till ljust rosa. Huvudet har en form av en triangel och på vuxna hanar är huvudet väldigt stort och brett, med vita fjäll precis under munnen och slutar med ett eller två mer markerade fjäll, därhuvudet och nacken möts.Tungan på en Vattenagam är väldigt lik vår egen, den är tjock och bred, men deras tungspets är som en väldigt liten gaffel. Tungan har en sträv yta som hjälper dem att fånga och hålla fast sina byten. Deras tänder är små och spetsiga, bättre för en varierande diet, och kan orsaka blodspillan om agamen skulle bita sin ägare, (lyckligtvis har de flesta vattenagamer ett lugnt temperament och sällan biter sina ägare). Ett mörkt streck kommer från det nedre hörnet på ögat och slutar i riktning mot örat. En väldigt liten (1-2mm) ljus fläck, placerad mitt ovanpå huvudet, är känd som " det tredje ögat". Det "tredje ögat" hjälper Vattenagamen, såväl som andra reptiler, att uppfatta förändringar i ljuset. Somliga tror att det "tredje ögat" hjälper dem att reglera sin temperatur. Till exempel kan det hjälpa dem att välja en bra plats att sola på, eller att ljuset minskar och det är dags att finna en plats med skydd för natten.

Vattenagamen har en väl utvecklad kam, men den är ofta större och har längre taggar, på en hane. Vattenagamen har väl utvecklade ben. Frambenen är som regel mycket smalare än bakbenen. Frambenen, med sina fem starka tår och klor, använder den till att klättra och gripa om grenar med. De muskulösa bakbenen används till hjälp vid klättring och simmning såväl som hoppning och språng från plats till plats. Vattenagamen kan springa på bakbenen och det är verkligen en syn. Deras bakre fötter har också fem tår. Deras klor är långa och tjocka och slutar med en fin, skarp spets.

I en artikel stod att vattenagamer hade förmågan att ändra färg. Det är väl förvisso sant till en viss del, men i artikeln framstod Vattenagamen ungefär som en kameleont och så är det inte. En varm, lycklig och frisk Vattenagam har oftast en härligt ljusgrön, och denna gröna färg kommer att förändras minimalt om Vattenagamen är nöjd med tillvaron. En kall, sjuk, stressad eller rädd

Vattenagam har en större färgskala från nästan svartgrön till blekgrön. Så om din Vattenagam är inom denna färgskala, varuppmärksam för den är antagligen kall, sjuk eller väldigt stressad.

Kommer ifrån:

Sydöstra Asiens fastland (Thailand, Södra Kina, Vietnam och Kambodja). Den Gröna vattenagamen är en dagaktiv, trädlevande ödla, lever oftast i grenverket på träd och buskar. Trots detta har dom ändå återfunnits i hålor och sandiga platser. Dessa ödlor tillbringar gärna mycket tid i vatten, och deras långa stjärt är till mycket nytta när dom simmar.

Livstid:

Någonstans mellan 10 och 20 år. Det lär finnas två Vattenagamer i Metropolitan Toronto zoo som är 15 och 17 år gamla. Så bered dig på ett långlivat husdjur.

 

Kön:

Hanen utvecklar större huvud, käkar och en större kam bakom nacken. Porerna på insidan av låren är mycket mer framträdande hos hanen. Vattenagamen är könsmogen när den är 18- 24 månader gammal, och ca 60- 65 cm lång. Det är väldigt svårt att bedöma vilket kön de tillhör, innan dom är könsmogna. Man kan låta en veterinär könsbestämma Vattenagamen, men om det är en bra veterinär gör han inte det förrän agamen är 18- 24 månader gammal. Det finns också en risk att djuret tar skada av en sådan undersökning. Ett säkrare sätt att könsbestämma Vattenagamen är att jämföra den med andra. Om du vill se bilder på Vattenagamer ska du besöka Water dragon photo gallery. Där finns bilder på agamer av båda könen.

 

Att tämja en Vattenagam

En kort period av träning kommer att behövas när du får din Vattenagam. Vattenagamer ,är ofta vildfångade,nervösa, stressade och rädda när de först kommer hem, och kanske kommer att springa mot glaset i ett försök att komma undan den stora människan som den tror ska äta upp honom. När du får hem din Vattenagam är, det bästa du kan göra, att sätta upp terrariet på en lugn plats, ge den ett par dagar att vänja sig vid den nya miljön, innan du stressar den med att ta ut och hålla den. Efter ett tag, när den inte blir så nervös av synen av dig, kan du gradvis börja att ta ut och hålla den några korta stunder om dagen. Kanske så lite som 15 minuter åt gången, en eller två gånger om dagen, de första veckorna. Sen kan du öka tiden gradvis och låta agamen vara ute längre efterhand som den börjar att lita på dig.

Efterhand som ödlan börjar inse att du inte kommer att äta upp den och att du egentligen är källan som förser den med föda och dylikt, kan du börja att ta ut den i ett litet, väl uppvärmt rum som den inte kan rymma ifrån, och låta den ströva omkring medan du är i rummet tillsammans med den. Detta kommer att bygga upp ett förtroende. Till en början kommer ödlan kanske att gömma sig under någon möbel, men om du då lugnt och försiktigt tar ut den igen och placerar honom mitt på golvet, ( inte terrariet direkt ), kommer han eller hon att inse att det är tillåtet att ströva omkring och att lite kurragömma inte innebär att man blir inlåst direkt.

Det kommer kanske att ta en månad eller till och med längre att bygga upp detta förtroende, men om du gör det varje dag, och alltid behandlar din Vattenagam väl kommer den att bli allt tamare och lugnare efter hand.

Lägg märke till att de första veckorna efter att du fått hem din Vattenagam kanske den inte äter så mycket, kanske inget alls på en vecka och blir nervös när du närmar dig terrariet. Prata lugnt med den och rusa inte på med att ta ut och hålla den om den inte äter. Att flytta till en ny miljö inverkar mycket stressande så Vattenagamen måste få tid på sig att vänja sig vid den nya miljön. Så länge Vattenagamen är aktiv, pigg och använder sitt vatten är det inga problem. Om den är slö, inte äter, inte dricker eller badar kan den vara sjuk och bör bli undersökt av en veterinär. Det är att rekommendera att alltid låta en veterinär undersöka ett nytt djur.

Fakta Sida 2

Fakta Sida 3

Fakta Sida 5

Fakta Sida 6

index - tillbaka