Att göra beslut om veterinärsbesök
Det vanliga frågan bland många herpetologer är om det är värt att ta sitt djur till veterinär när det ofta är dyrare att besöka veterinären än vad djuret kostar och så dör djuret antagligen ändå. (Detta är vanligt vad det gäller sjuka ödlor). Vad det gäller de flesta reptiler så är det klokas att ta djuret till veterinär på ett tidigt stadium för att kolla efter parasiter eller bakterier i avföringen. Tidig diagnos och ingrepp är alltid det bästa för reptilen. Följande beslut måste göras på en grund som är olika från fall till fall.
En genomgående regel är att nykläckta ungar som verkar sjuka och ser ut som om dom kommer dö förr eller senare gör oftast detta även efter ett veterinärbesök. Men å andra sidan så brukar vuxna ödlor hämta sig bra efter ett sådant besök. Nyckeln till detta är att få behandling så fort det går efter att ha sett de första tendenserna till att något är fel. Att ägna tid att kontrollera sina djur avslöjar alltid en bra herpetolog.
Inverters parasiter
Både unga och importerade ödlor brukar ha någon form av parasiter. Om dina unga djur inte ökar i vikt som dom bör trots att dom äter bra och/eller om ditt djur har diarré eller har missfärgad avföring, så bör du ta ett avföringsprov till en veterinär för att fastslå vad för parasit ditt djur har och vad du skall motverka detta med.
Bensjukdommar eller Kalciumbrist
Denna sjukdom som vanligtvis är känd som kalciumbrist är inte ovanlig bland unga ödlor i fångenskap. En av de värsta fall författaren någon gång har sett är en hel familj uppfödda på insekter utan varken vitamin eller kalciumtillskott. Ett av de första och synligaste tecken på kalciumbrist på unga djur är en ostadig underkäke som ger problem med matningen. Vad det gäller större djur så syns detta på att djuret får ett ostadigt beteende i sitt rörelseschema, p,g,a, svullna bakben. Detta beror på att djurets diet inte innehåller tillräckligt med kalcium eller att djuret inte kan tillgodose sig kalciumtillskottet p,g,a, D3 vitaminbrist i kosten som hjälper ödlan att tillgodose sig kalcium eller någon annan orsak. Om du följer ovanstående instruktioner om matning och vitamin och mineraltillskott så kommer du inte att ha detta problem. Behandling till detta problem är att tillföra mer kalcium eller D3 vitamin i dieten. I värsta fall så får du ta ditt djur till veterinären för en kalciuminjektion.
Upprepad gnidning eller skadad nos
Ett vanligt problem bland ödlorna är att dom har en tendens till att skada sin nos.Djuren har svårt att uppfatta glas, skärmväggar och även släta väggar. Detta resulterar i att dom springer in i väggar när dom blir stressade eller störda, men även när dom bara förflyttar sig i terrariet. Om väggen är av glas eller dyl, så kommer ödlan eventuellt att gnida sin nos emot den i ett försök att ta sig till andra sidan. Detta kan ha att göra med storleken på ditt terrarium. Vissa vattenagamer som är födda i fångenskap har en mindre tendens till att göra detta. Du kan förhindra detta fenomen med att t.ex. sätta någon form av plantor i vägen, där din vattenagam brukar gnida sin nos.
Stomatitis eller munnröta
Dessa skador förekommer vanligtvis runt nosen på vattenagamen som resultat av att dom skadat nosen genom att gnida nosen eller springa in i någon vägg. Notera att vattenagamen klarar sig själv förhållandevis bra när det gäller att förhindra infektioner. När mun infektion uppstår märks det genom att en slemmig ostliknande vätska runt det infekterade området. Behandling består i att man försiktigt tar bort svampen, tvätta med Betadine® och en antibiotisk behandling som Neosporin®. Denna process skall göras varje eller varannan dag tills infektionen är försvunnen.
Svullna och infekterade lemmar
Till följd av att vattenagamen är aktiv så kan detta leda till att den skadar sina lemmar och tår. I fångenskap så kan tånaglar tappas och topparna på tårna kan bli infekterade eller så kan infektionen fortskrida till handen/foten. Det bästa man kan göra då är att ta sitt djur till en veterinär som är specialiserad på reptiler. Den vanliga behandlingen består i att göra ett snitt på den infekterade delen och ta bort var och dålig materia. Såret spolas sedan med en perixidlösning och en Betadine® lösning och ge antibiotika.
Led och rörlighetssjukdom
Mycket svullna fingerleder som eventuellt innefattar hela handen eller foten kan ibland finnas på en vattenagam i fångenskap. Ibland förekommande hos de med denna ledsjukdom är att alla fyra lemmar påverkas. Eventuella skador kan ge problem i den normala rörligheten. Det finns inga effektiva behandlingar mot detta. Författaren har tills idag bara sett detta hos ett fåtal hanar. Det är möjligt att födan kan ha något med detta att göra. En varierad föda och regelbundet byte av vatten är vad man kan göra för att förebygga detta problem.
Luftvägsinfektioner
Många importerade vattenagamer dör av en odiagnoserad luftvägsinfektion. Tillika fåglar så har reptiler en förmåga att dölja sin sjukdom tills den ofta är så långt skriden så att man inte lätt kan behandla den
Symtomen på en vattenagam med luftvägsinfektioner inkluderar, mindre hörsammat. Sämre aptit, svullnad på kroppen och när sjukdomen har utbrett sig så gapar vattenagamen för att underlätta utandningen. Snabb behandling är nödvändig när man ser dessa symtom. Temperaturen bör höjas till 29,5-31°c dygnet runt tills symtomen har gått tillbaka. Ödlan bör tas till veterinär och bli behandlad med en injektion av antibiotika.
Mag och tarminfektion
Den typiska symtomen är att djuret minskar i vikt, mindre hörsammat, tappad aptit och diarré. Det enda du kan göra i detta fall är att du tar din vattenagam till veterinären och där kontrolleras bakteriefloran och parasiter i avföringen. Om djuret får en behandling på ett tidigt stadium så brukar djuret klara sig annars leder detta vanligtvis till döden för ditt djur.
