30 augusti 2020 Prologue |
Musiktidningen Schlager skrev 1983 att punken aldrig kom till Örnsköldsvik. Det är en sanning med modifikation, särskilt om man vidgar begreppet "punk" till att omfatta Nya Vågen. Under första halvan av 80-talet blomstrade nämligen musiklivet i Örnsköldsvik och många nya band startade. Ett av dessa band hette Sealingue. Om man vill kan man till och med ange exakt NÄR Nya Vågen på allvar sköljde över Höga kusten, nämligen onsdagen den 21 maj 1980. Det var då Dag Vag spelade på Själevads fritidsgård och då såddes mer än ett frö för de band som bildades inom kort. Kanske var det en slump men flera band anammade även den ska och reggae som Dag Vag spelade istället för den boogie- och hårdrock som annars var vanlig. Det gällde för band som Respons, Zazen och Hjärntvätt, och det gällde i högsta grad för Sealingue. Det var ett band som bildades av en samling skolkamrater. Gitarristen Mikael Byström, klaviaturspelaren Mikael Uhlin och basisten Robert Edlund lärde känna varandra i förskoleåldern och på mellanstadiet hamnade Uhlin i samma klass som kompgitarristen Lars Eriksson. Byström och Uhlin återförenades på gymnasiet och i den klassen gick även trummisen Per Lindholm. Byström, Eriksson och Uhlin började musicera tillsammans under senare halvan av 70-talet. Då var det främst diverse kassettinspelningar som gällde, inspelningar som med tiden blev allt seriösare. Tanken på att bilda ett "riktigt" band växte fram. Trion var – liksom Edlund – närvarande på Dag Vags spelning i Själevad som alltså blev den tändande gnistan. |
Edlund, Uhlin, Eriksson, Byström och Lindholm sommaren 1981 |