inspirerad av Philip deVosjoli

I de länder vattenagamen kommer ifrån kan dom bli en stor ekonomisk resurs om man sköter dem riktigt. Om detta inte sker så skulle denna art lätt kunna komma att bli utrotningshotad som resultat av dålig skötsel och överexploation. Den gröna vattenagamen har jagats för att ätas och de senare åren även fr att bli husdjur. Som resultat av detta så jagas både vuxna och unga djur. Sund skötsel skall därför eftersträva deras naturliga vanor och årstider och om möjligt få djuren att föröka sig. Fältskötsel är då den mest ekonomiska formen för att få fram mest avkomma. Den relativt låga förökningstakten gentemot det låga priset på ödlorna gör att det ofta inte är ekonomiskt försvarbart att arbeta med vattenagamens förökning i någon större utsträckning. Om denna sunda skötsel skulle misslyckas så skall den kommersiella uppfödning och handel uppmuntras. Trots att framtida priser på dessa ödlor antagligen kommer bli mycket högre än dagens så kommer den höga "kvalitén" av dessa ödlor göra att de fortfarande är attraktiva även till ett högre pris. För att försäkra sig om att dessa ödlor även kommer att finnas i framtiden så uppmuntras alla intresserade av dessa ödlor att hålla fungerande grupper och avla dem. Varför skulle man inte avla dem när de fortfarande finns tillgängliga? 2 eller 3 vattenagamer är inte speciellt mycket mer arbete än 1 ödla förutom att de kräver mer utrymme.

Den gröna vatten agamen är bland de största medlemmarna av den gamla världens agamer. Det latinska namnet på den gröna vattenagamen är Physignathus cocincinus. Två andra ödlor av Physignathus som ofta finns tillgängliga inom den herpetologiska handeln är Australisk vattenagam Physignathus lesueurii och Physignathus temporalis den lilla sydost Asiatiska vattenagamen.

Levnadsort: Den gröna vattenagamen finns i sydost Asiens fastland och i Indo -Australien. De flesta importerade djuren kommer ifrån Thailand eller södra Kina.

Storlek: En vuxen hane kan bli 100 cm lång, honan blir oftast mindre, (ca 80cm).

Könsbestämmning: Med åldern kommer hanen att få jämförelsevis större huvud, kraftigare käkar och en större kam ner bakom nacken.

Den gröna vattenagamen och den Australiska vattenagamen kan hållas i grupp om en hane och upp till fem honor. I inhägnader med indelade avdelningar kan man hålla 2 eller 3 hanar och flera honor tillsammans. Hanarna är inte så aggressiva av sig i dessa 2 arter. Det typiska växelspelet är en serie av huvudnickningar varpå den ena hanen jagar den andra. Dessa scener är vanligare ju närmare parningssäsongen man kommer. Det är bra att hålla eventuella ihoplevande hanar under uppsikt. Den svagare hanen kommer att spendera en större tid till att gömma sig och därför kanske inte får den mat han behöver. Detta kan också utveckla stress hos den svagare ödlan.

Alla glas akvarium med täckt topp är bra för att hålla gröna vattenagamer. En riktlinje är att terrariet skall vara minst 2 gånger djuret/ens längd men det får gärna vara större, ju större desto bättre. Men ett ca 50 liters akvarium är passande för ett ungt djur, Fram till det är ca 18 månader gammalt bör du ha ett akvarium som är ca 75 cm brett (ca 150 liter) efter detta bör du skaffa dig det permanenta terrariet för ditt/dina djur. Följ måttråden ovan, det betyder att du bör ha minst ett 180 cm långt terrarium (ca 4-500liter) för att hålla ett vuxet par av vattenagamer. Alternativet är att man bygger ett terrarium i trä med glasfront, använd då helst playwood och måla ytan flera gånger. Fördelen med att bygga på detta sätt är att du lättare kan avgöra vilken höjd och bredd du vill ha på ditt terrarium till skillnad mot ett standardakvarium. Det ger också en möjlighet att sätta in större växter och klättergrenar, och det är lättare att rengöra och att komma åt djuret med öppningsbara dörrar på terrariet.

Vattenagamen är en tropiskt träd- och vattenlevande ödla som alltså lever nära vattnet. Deras inredning skall ha grenar som kan fungera som viloplatser i mellanstorlek så det kan dra till sig lite fukt, en stor vattenbehållare eller vattensektion. Anpassat ljus och värme. För utseendets skull kan man sätta in någon/några växter.

I ditt terrarium skall vattenagamen kunna vara på någon form av bark, det finns speciell reptilbark i välsorterade zoobutiker. Man kan även använda en blandning av för husdjur avsedd mossa och sand, (2/3 mossa 1/3 sand). Man har också i vissa fall använt konstgjord gräsmatta med gott resultat.

Ett antal grenar med en diameter likvärdig kroppen på de djur du håller i terrariet. Dessa skall placeras diagonalt i terrariet för att förse djuren med klättrings och vilo möjligheter. Rundade grenar med korkbark är att rekommendera som grenar i detta syfte. Kork är attraktivt då de också är lätt att disinfektera med en lösning av 5% bleklösning som du doppar korken i, i ca 15 minuter för att sedan låta torka.

(personligt tillägg: eftersom jag inte kan översätta de amerikanska plantnamnen så får ni de engelska namnen och i viss mån de latinska)

Förutom de klättergrenar som sätts in kan man använda levande plantor som "dragon plants" (Dracaena). Många arter inkluderar "cornstalk plant" (Dracaena fragrans massageana) från en vanlig trädgård tenderar till att fungera bra med vattenagamen. Om man planterar dessa i någon form av samband med terrariets botten eller i någon håla så får terrariet ett naturtroget utseende.

För utsmyckning så kan man använda andra plantor som bakgrund som "cut-leaf philodendrons" (Monstera deliciosa) eller "pothos" (Scindapsus aureus). "Epiphytes" som "staghorn ferns" (Platycerium arter) kan växa på tuvor av mossa fäst vid väggarna av terrariet.

Efter en tid kommer växterna att få rivskador och du behöver kanske byta ut plantorna. Skadade plantor kan få tillbaka sina löv om du tar hand om dem utanför terrariet. Dessa kan du sedan varva med i framtiden.

Glödlampor med fullt spektra av UV-ljus är att rekommendera, detta är dock inte ett måste för att hålla vattenagamer i fångenskap. Det finns psykologiska fördelar med att använda denna sort av belysning. Denna ljussättning skall vara sådan att den lyser

Vattenagamer skall alltid ha tillgång till vatten. En behållare stor nog att ödlan gärna går ner i den och såpass djup att det täcker minst 50% av ödlans kropp skall finnas tillgänglig. För vuxna ödlor så är t.ex. en kattlåda av plast ett bra alternativ som vattenbehållare. Vattenbehållaren skall vara placerad så att ödlan lätt kan komma i och ur den, gräv gärna ner den en aning i bottensubstratet. Vattenbehållaren skall vara lätt att ta in och ur i terrariet så att man lätt kan byta vatten och göra rent behållaren. Vattnet skall bytas varannan eller varje dag, om ödlan inte har gjort sina behov i vattnet för då bytes vattnet ut så snart som möjligt. Det är ganska vanligt att vattenagamen återigen gör sina behov i vattnet så fort det är bytt. Vattnet skall då bytas inom den närmaste halvtimmen samtidigt som du rengör behållaren återigen. En fördel med detta är att vattenagamen gärna gör sina behov i vattnet varpå du sällan behöver byta ut bottensubstratet.

Standardunderhållet för den gröna vattenagamen inkluderar en daglig kontroll av djuret/djurens hälsa, byte av vatten, mata om det är nödvändigt, vattna plantorna och göra rent glaset på terrariet. Bottensubstratet skall också bytas vid behov. Detta är beroende på terrariets storlek men i ett stort terrarium så det kanske behövs bytas ca 2-3 gånger per år och i ett väldigt stort terrarium så kan det räcka med att byta det en gång per år.

Om du har för avsikt att sköta om din vattenagam, så kommer du märka att det är nödvändigt att ibland klippa klorna och det kan du göra med en vanlig nagelsax. När du klipper klorna så skall du vara noga med att inte klippa i blodådran som finns i klon. Denna kan du skymta emot starkt ljus då du ser en mörk linje som sträcker sig en bit ut i klon.

I fångenskap är vattenagamen köttätare men äter även en viss del vegetarisk mat. Följande diet är att rekommendera.

Erbjud 2-3 veckor gamla syrsor som emellanåt vitamin- och mineralberikats. Du kan även erbjuda finhackade eller rivna frukter och grönsaker som vissa ödlor äter. Syrsorna skall vara uppfödda på en hög diet kvalitet. Som vattenkälla kan du förse syrsorna med apelsin eller dyl.

När vattenagamerna blir lite större så kan du erbjuda dem större syrsor och vaxmott ibland även små mjölmaskar. Så småningom så kan du även ge dem dagsgamla pinkisar. (nyfödda möss). När det gäller unga djur så är det att föredra att ge dem 2 el 3 mindre bitar föda istället för 1 stor bit. Några mått som gäller när du väljer mat till ditt djur är att bytet inte skall var längre än djurets huvud och inte bredare än halva bredden på ditt djur, 1/3 av bredden är att föredra.

Vuxna vattenagamer skall matas med små möss, stora syrsor och Zophobas. Större vattenagamer skall också ges någon form av vegetarisk föda som hackade eller mixade grönsaker, banan, jordgubb, melon, etc.

Alla insekter och vegetarisk mat bör vara "dammade" med vitaminer och/eller mineraler. Detta skall göras 2 till 3 gånger i veckan för nykläckta och ungdjur, och en gång i veckan för vuxna djur om dessa har småmöss på menyn. Använd gärna t.ex. Rep-cal och/eller Reptovit.

Vad det gäller nykläckta djur så är det rekommenderat att dom får en extra dos av kalcium och vitamin D3, en eller två gånger i veckan.

Nykläckta och ungdjur skall erbjudas mat varannan dag.

Vuxna djur bör få mat var 3:e eller 4:e dag.

Om man sköter sina vattenagamer rätt så kommer dom att få ungar även i fångenskap. För avel så är detta den rekommenderade proceduren:

Ett lager av mossand på 20-25 cm skall placeras i terrariet för den gravida honan att lägga sina ägg i. Om du lägger kork över detta så är det vanligt att honan gräver sig ner under korken och lägger sina ägg där under. När honan väl har lagt sina ägg så skall du lyfta ur dem försiktigt och placera dem i en lämplig kläckningsarea

En lättbygd äggkläckningsmaskin är ett standard 75 l akvarium som du tillsätter 7,5-9 cm vatten. Däri sätter du en 75 watts doppvärmare. Tegelstenar eller någon form av ram för att hålla uppe din förvaringsbox ovanför vattnet. I din förvaringsbox skall du ha lämpligt material för äggkläckning. Med hjälp av en termometer i förvaringsboxen så kan du kontrollera och anpassa temperaturen med hjälp av termostaten på din doppvärmare. Du måste vänta minst en timme för nästa eventuella justering. Ett bra verktyg vid detta tillfälle är de digitala termometrarna som finns på järnhandeln. Då kan du ha displayen utanför äggkläckningsmaskinen och lättare se då det vanligtvis blir imma eller droppar på glaset.

Kläckningen kommer att äga rum ca 65 dagar efter läggningen om du följer ovanstående anvisningar. Ödlorna kommer att kläckas under en tidsperiod på 24-48 timmar.

Enligt författaren så är den vanligaste orsaken troligen den övre gränsen på temperaturen i äggkläckningsmaskinen. Det finns även andra troliga orsaker till att kläckning inte har fungerat. Att äggen har blivit för våta eller för torra.

Detta kan orsaka skalet en seghet som gör att när själva kläckningen skall ske så lyckas inte ödlan komma ur. Eller att innehållet i ägget inte håller sig fuktigt nog och får torkskador.

Avslutningsvis, (detta är ett område som vi som håller på med ödleuppfödning har börjat fokusera oss på.) så är det troligt att hälsan på moderdjuret har betydelse för fosterets kondition och äggets kvalitet (äggulans storlek och näringtillgång). Att mata vuxna djur en varierad diet av hög kvalitet verkar ha stor betydelse. Att hålla noggrann koll på sina djur och detaljerad uppteckning av stamträdet och äggkläckningen kan tillföra information om eventuella justeringar för att lyckas. Vad du än gör så ge inte upp. Vi behöver alla arbeta med att etablera uppfödning av dess underbara ödlor, i fångenskap.

Det vanliga frågan bland många herpetologer är om det är värt att ta sitt djur till veterinär när det ofta är dyrare att besöka veterinären än vad djuret kostar och så dör djuret antagligen ändå. (Detta är vanligt vad det gäller sjuka ödlor). Vad det gäller de flesta reptiler så är det klokas att ta djuret till veterinär på ett tidigt stadium för att kolla efter parasiter eller bakterier i avföringen. Tidig diagnos och ingrepp är alltid det bästa för reptilen. Följande beslut måste göras på en grund som är olika från fall till fall.

En genomgående regel är att nykläckta ungar som verkar sjuka och ser ut som om dom kommer dö förr eller senare gör oftast detta även efter ett veterinärbesök. Men å andra sidan så brukar vuxna vattenagamer hämta sig bra efter ett sådant besök. Nyckeln till detta är att få behandling så fort det går efter att ha sett de första tendenserna till att något är fel. Att ägna tid att kontrollera sina djur avslöjar alltid en bra herpetolog.

Både unga och importerade vattenagamer brukar ha någon form av parasiter. Om dina unga djur inte ökar i vikt som de bör trots att de äter bra och/eller om ditt djur har diarré eller har missfärgad avföring, så bör du ta ett avföringsprov till en veterinär för att fastslå vad för parasit ditt djur har och vad du skall motverka detta med.

Denna sjukdom som vanligtvis är känd som kalciumbrist är inte ovanlig bland unga vattenagamer i fångenskap. En av de värsta fall författaren någon gång har sett är en hel familj uppfödda på insekter utan varken vitamin eller kalciumtillskott. Ett av de första och synligaste tecken på kalciumbrist på unga djur är en ostadig underkäke som ger problem med matningen. Vad det gäller större djur så syns detta på att djuret får ett ostadigt beteende i sitt rörelseschema, p.g.a. svullna bakben. Detta beror på att djurets diet inte innehåller tillräckligt med kalcium eller att djuret inte kan tillgodose sig kalciumtillskottet p.g.a. D3 vitaminbrist i kosten som hjälper ödlan att tillgodose sig kalcium eller någon annan orsak. Om du följer ovanstående instruktioner om matning och vitamin och mineraltillskott så kommer du inte att ha detta problem. Behandling till detta problem är att tillföra mer kalcium eller D3 vitamin i dieten. I värsta fall så får du ta ditt djur till veterinären för en kalciuminjektion.

Ett vanligt problem bland vattenagamer är att dom har en tendens till att skada sin nos. Vattenagamen har svårt att uppfatta glas, skärmväggar och även släta väggar (detta gäller inte den Australiensiska vattenagamen). Detta resulterar i att dom springer in i väggar när dom blir stressade eller störda, men även när dom bara förflyttar sig i terrariet. Om väggen är av glas eller dyl, så kommer vattenagamen eventuellt att gnida sin nos emot det i ett försök att ta sig till andra sidan. Detta kan ha att göra med storleken på ditt terrarium. Vissa vattenagamer som är födda i fångenskap har en mindre tendens till att göra detta. Du kan förhindra detta fenomen med att t.ex. sätta någon form av plantor i vägen, där din vattenagam brukar gnida sin nos.

Dessa skador förekommer vanligtvis runt nosen på vattenagamen som resultat av att dom skadat nosen genom att gnida nosen eller springa in i någon vägg. Notera att vattenagamen klarar sig själv förhållandevis bra när det gäller att förhindra infektioner. När mun infektion uppstår märks det genom att en slemmig ostliknande vätska runt det infekterade området. Behandling består i att man försiktigt tar bort svampen, tvätta med Betadine® och en antibiotisk behandling som Neosporin®. Denna process skall göras varje eller varannan dag tills infektionen är försvunnen.

Till följd av att vattenagamen är aktiv så kan detta leda till att den skadar sina lemmar och tår. I fångenskap så kan tånaglar tappas och topparna på tårna kan bli infekterade eller så kan infektionen fortskrida till handen/foten. Det bästa man kan göra då är att ta sitt djur till en veterinär som är specialiserad på reptiler. Den vanliga behandlingen består i att göra ett snitt på den infekterade delen och ta bort var och dålig materia. Såret spolas sedan med en perixidlösning och en Betadine® lösning och ge antibiotika.

Mycket svullna fingerleder som eventuellt innefattar hela handen eller foten kan ibland finnas på en vattenagam i fångenskap. Ibland förekommande hos de med denna ledsjukdom är att alla fyra lemmar påverkas. Eventuella skador kan ge problem i den normala rörligheten. Det finns inga effektiva behandlingar mot detta. Författaren har tills idag bara sett detta hos ett fåtal hanar. Det är möjligt att födan kan ha något med detta att göra. En varierad föda och regelbundet byte av vatten är vad man kan göra för att förebygga detta problem.

Många importerade vattenagamer dör av en odiagnoserad luftvägsinfektion. Tillika fåglar så har reptiler en förmåga att dölja sin sjukdom tills den ofta är så långt skriden så att man inte lätt kan behandla den

Den typiska symtomen är att djuret minskar i vikt, mindre hörsammat, tappad aptit och diarré. Det enda du kan göra i detta fall är att du tar din vattenagam till veterinären och där kontrolleras bakteriefloran och parasiter i avföringen. Om djuret får en behandling på ett tidigt stadium så brukar djuret klara sig annars leder detta vanligtvis till döden för ditt djur.

Utöver det som jag har översatt så kan det tilläggas att honan lägger ca 12-20 ägg. Personligen så har jag en hona och hon är ca 55 cm lång. Eftersom jag anser att klättringen är viktigast för vattenagamen så har jag byggt ett terrarium som är 120h*85b*55dj. Detta är ett minimum för en ensam vuxen vattenagam enligt min menig. Inom kort skall jag skaffa en hona och en hane och har som projekt att bygga ett terrarium med måtten 220h*125b*85dj. (som 2 garderober fast lite djupare) Vad det gäller tillgång till badvatten så är det bara en fördel om det är så djupt så att ditt/dina djur kan simma i det, 50% av ödlan är som sagt ett minimum, men se till att ha någon form av sluttning i vattnet t.ex. en lämplig sten så att ödlan kan justera om den bara vill doppa tårna eller simma omkring. Tänk dock på att vattenbadet skall vara smidigt att byta vatten i så det får inte var "sladdrigt" när man lyfter ur det.

Jag har än så länge haft mycket glädje av min vattenagam och som du ser så har det många fördelar att vara "husse" för en eller flera vattenagamer. Jag anser personligen att vattenagamen är ett mycket lämpligare djur för allergier eller reptilintresserade än vad den Gröna Leguanen är. Den blir inte så stor och är mycket lättare att tämja.

Om man skaffar sig eller gör sig ett koppel så kan du ha din vattenagam ute på sommardagarna men ta då med dig någon form av vattensprayflaska så du kan svalka din ödla om det skulle bli alldeles för mycket sol och värme.

Om det inte är just för att du vill ha ett djur som bara äter grönsaker och om du vill slippa bygga ett terrarium av storlek 2m bredd, 3-4m höjd och 1,5m djupt (som är mått jag minimum skulle rekommendera till en vuxen Grön Leguan) så skall du tänka över att skaffa en Vattenagam. Av min personliga erfarenhet av reptiler så är Vattenagamen mitt trevligaste möte. Jag hoppas att även du skall upptäcka glädjen med att bekanta dig med Vattenagamen om du inte redan gjort det.

Har du några frågor utöver detta du just läst så skall jag försöka hjälpa dig att hitta svaren eller om du vill komma med åsikter och kompletteringar så kan du nå mig på mail john.hagby@goteborg.mail.telia.com

Tillslut vill jag säga att detta är en fri översättning. Jag har översatt efter min egna förmåga så om du vill vara på den säkra sidan så bör du skaffa häftet. Om du vill ha det kompletta häftet på engelska så heter det.

Jag har bara översatt den delen som handlar om Vattenagamen men som titeln avslöjar så finns det mer och hämta i detta magnifika häfte. Det kostar strax under 100-lappen i de flesta Zoobutiker.

Lycka till