 I came across a cache of old photos And invitations to teenage parties Dress in white one said with quotations from someone’s wife A famous writer in my 1920s When you’re young you find inspiration In anyone who has ever gone And opened up a closing door She said we were never feeling bored DRESS IN WHITE Så stod det på inbjudningskorten till min och Lisas fest tidigare i år. Vi kallade den för teenage party, och vi hade till och med hittat ett passande citat av en känd författares fru (Mary Shelley, om någon undrar) att ha längst nere i högra hörnet på korten. Inte särskilt många av våra gäster förstod att det handlade om Pet Shop Boys, ännu färre kände igen referenserna till "Being Boring", kanske världens vackraste popsång. Men det spelade liksom ingen roll. För oss var festen något mer och viktigare. Hela kvällen var nästan som ett konstverk, en installation. Jag och Lisa klädde oss i vitt, lyssnade på den bästa musik vi vet, och var tonårslyckliga. Och sent på natten, när vi stod mitt på dansgolvet på en klubb med armarna omkring varandra, kändes det som om det lyste om oss. Vi var vita och skimrande bland all smuts och rök och svarta kläder. Vi var Pet Shop Boys-änglar. Vi stod stilla och världen snurrade kring oss och musiken vi älskar. Pet Shop Boys är betydelsefulla i mitt liv. Pet Shop Boys borde vara betydelsefulla i allas liv. Låter det lite väl storslaget? En smula pretentiöst? Men det är ju det Pet Shop Boys handlar om. Neil och Chris gör covers på musikalnummer, U2- och Elvis-låtar, helt utan ironi och med massor av kärlek. Den kyliga, populära distansen existerar inte i Pet Shop Boys värld, och det är skönt, det är befriande. Och det gör att de kommer undan med det pompösa och det dramatiska. Stora körer och harpor och syntetiska stråkar. Åskmuller. Det som enbart skulle ha låtit löjligt om någon annan försökte göra samma sak, blir viktigt och på riktigt hos Pet Shop Boys. Pet Shop Boys musik är som en katedral eller domkyrka med oändliga mosaikfönster i alla färger, uthuggna helgon och djävlar, altare och dopfuntar. Storslaget och pretentiöst, javisst, men nästan sakralt vackert samtidigt. Tell me why don’t we try Not to break our hearts And make it so hard for ourselves Det är svårt att tänka sig en textrad som är mer banal, mer naiv. Och vem utom Pet Shop Boys skulle kunna sätta trummaskiner och en miljon syntetiska ljud till samma textrad och få den att låta som det sannaste någon någonsin sagt, som den allra viktigaste frågan, den enda fråga vi verkligen behöver svaret på? Pet Shop Boys är allt det som popmusik ska vara, och allt det som gör pop så angeläget. Pet Shop Boys är musik som gör oss varma och kalla, lyckliga och olyckliga. Texter som vågar ta sig själva och oss på allra största allvar. Texter som handlar om oss, vi som dansar till disko och inte tycker om rock - om våra liv, om alla vi hånglat med bakom cykelskjulet, om otrogna pojk- och flickvänner, om alla dem vi inte kan förlåta och alla dem vi förlåter allt. Pet Shop Boys förstår oss när vi ligger som små våta högar under täcket och gråter över den där oändligt olyckliga förälskelsen. Det banala blir just så stort och viktigt som det måste få bli ibland. När gästerna på vårt teenage party hade gått vidare till klubben vi skulle till, och jag och Lisa var ensamma i lägenheten en stund, så drack vi upp det sista vinet, och dansade bland silverstjärnor, stearinljus och vita ballonger till "Very". Dansade som galningar. Det slog mig då, att när allt annat skalats bort så har jag nog bara en enda ambition i mitt liv. Jag vill aldrig vara tråkig. Jag vill klä mig i vitt och ha fester där vi beter oss som barn. Jag vill bråka och bli sams. Jag vill springa ut genom de där dörrarna som håller på att stängas. Och det är Pet Shop Boys som öppnar dem. 
Hanna pluggar till gymnasielärare i engelska & svenska. Hon tycker om Hefner. Det var därför jag började skriva till henne och det ena ledde till det andra och det andra leder alltid till Pet Shop Boys. Jag vill också dricka vitt vin och dansa till "Very". Hanna skriver för en studentidning i Lund när hon känner för det och hon kommer alldeles säkert att skriva för oss igen. Christian Ännu mer badbollar, badkar & Pet Shop Boys Gästbok |