Afrika, övriga länder, sammanfattningar av artiklar om Afrika som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.

Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

Afrika, övriga länder åter Afrika

Afrika, övriga länder, sammanfattningar av artiklar om Afrika som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel.

96-23 s 21-22
"Nu grävs det som aldrig förr i Afrika"
En gruvboom från Kapstaden i söder till Kairo i norr. Det är guld, nickel och platina och många länder är inblandade även om Sydafrika själv står för 27 %. 3 orsaker:
1. Efter det kommunistiska monopolets fall släpps gärna utländska företag in
2. Ny förbättrad teknik klarar malm med lägre halt
3. Lägre miljökrav i Afrika

96-27 s 14-18
"Det går att skapa tillväxt i Afrika"
Tillväxten går mycket långsammare i afrikanska länder än i länder på motsvarande nivå i t ex Asien. Varför?
Mindre öppenhet (högre handelshinder), mindre sparande framför allt offentligt, mindre marknadseffektivitet.
I Afrika finns en traditionell motvilja mot marknadsekonomi. Det uppfattas som ett hot mot den nationella suveräniteten.
Redan 1755 noterade Adam Smith att det bara behövdes Fred, låga skatter och ett tolerant bruk av rättvisa för att föra ett land från lägsta barbarism till högsta välstånd.
En tumregel är att marginalskatter på över 20 % måste undvikas.
Allt ekonomiskt bistånd måste tidsbegränsas så att det inte skapar ett beroende.

96-27 s 18
"Vem vinner maktkampen i Afrika: demokraterna eller diktatorerna?"
Det hjälper inte att hålla val eftersom "större delen av Afrika fortfarande gillar män med vapen". Det finns 42 länder totalt på den afrikanska kontinenten.

96-40 s 18-19
"Kongo är det förlovade landet för många afrikander"
Sydafrikanska bönder emigrerar till Kongo för att bruka jorden. På kort tid har de brända fläckarna blivit blomstrande åkrar. I Kongos floder är fiskarna stora som hajar och dör av ålderdomssvaghet medan barnen i städerna dör av svält. (Resultat av socialismen).

96-43 s 20
"Christophers resa gav klent resultat"
Den amerikanske utrikesministern besökte 5 länder. Vill "främja afrikanska lösningar på afrikanska problem". Angola, Mali, Sydafrika, Tanzania etc

96-43 s 21
"Frankrike vill inte släppa greppet"
Frankrike hävdar att Christopher är i Afrika bara för att stärka Clinton inför presidentvalet. USA hävdar att Frankrike fortfarande ser på Afrika med kolonisatörens ögon.

96-49 s 15
"Etnisk tillhörighet överskuggar allt"
Ingenstans är den etniska tillhörigheten så viktig som i Afrika (varför inte kalla det för vad det är: "rasism"). Den är ofta kärnan i kampen om den politiska makten.
"Grundfrågan är om världen i allmänhet och afrikanerna i synnerhet är beredda på att ändra på gränserna". De gränser som kolonialmakterna utstakade och som många idag anser det vara bekvämt att vidmakthålla!

97-05 s 19
"Religiösa traditioner håller slaveriet vid liv"
I många afrikanska länder kan ett brott sonas med en kollektiv skuld. Man skickar familjens unga flickor till prästen som slavar! (man ser på vilken nivå världen utanför västvärlden befinner sig på!) I Ghana kan flickor dömas till träldom från unga år långt upp i medelåldern (då de är för gamla och prästen kräver en ny fräsch ersättare!)
Argumentet för bruket är att "det är anden, vår fetisch som säger så och bara han vet varför".

Mauritius
97-10 s 15
"Fattigdomen kan undergräva den etniska harmonin i Mauritius"
Landet är rikast i Afrika. Och mycket mångkulturellt. De svarta kreolerna har varken politisk makt (som indierna) eller ekonomisk som de vita och kineserna. De sorteras ut redan som barn genom den hårda kraven på prestation i skolan.

97-21 s 16-17
"Bara privata investeringar kan rädda Afrikas ekonomi"
Världens fattigaste kontinent behöver locka till sig privat kapital från omvärlden för att vidmakthålla tillväxten. Förra året steg BNP med 5 % i länderna söder om Sahara. Men förutsättningarna för en fortsättning är dåliga. Dessa länder har i 20 år mottagit enorma mängder biståndspengar men resultatet av dessa pengar är skrämmande dåligt för det mesta bara en enorm utlandsskuld. Givarna har skapat ett biståndsberoende och minst fyra nedåtgående trender.

Liberia
97-22 s 19
"Kvinnor med makt utan makt"
Dagens afrikanska ledare har nästan uteslutande afrikanska kvinnor vid sin sida (och inte europeiska som under tidigare decennier). De är respektingivande men också ganska impopulära. De anses vara äregiriga och slösaktiga. Ruth Perry är den afrikanska kvinna som nått längst. I egenskap av ordförandeskap i Liberias statsråd, kan hon kalla sig president.

97-27 s 13
"Starka regioner gör en stark kontinent"
Intervju med Afrikas "första dam" Graca Machel, änkan efter Mocambics första president och numera Nelson Mandelas officiella livskamrat. Presenterade nyligen en rapport för FN om "väpnade konflikters konsekvenser för barn".

Senegal
97-28 s 16-17
"Kapitalistisk Jihad"
På världens gator gäller devisen "arbete är bön" för marabutentreprenörerna från Senegal.
I Senegal är mouriderna 25 % av landets befolkning men ekonomiskt mycket starkare. Styrkan grundläggs med de många utvandrare till västländerna där de jobbar först som gatumånglare och sedan som affärsmän. massor av pengar går tillbaka till mouride-brödraskapet som leds av s.k. marabuter, islamska ledare.
(det är nog så som man skrivit tidigare i Tempus att islam inte går att förena med vad man i västvärlden uppfattar som demokrati. På nytt står samhällssystem mot varandra precis som under kalla krigets dagar och precis som då är det många i västländerna som ser det anti-demokratiska systemet som ett ideal. Kampen mot islam är lika viktig som kampen mot kommunismen (var)!)

97-34 s 22-23
Öar som var franska kolonier till för 22 år sedan vill nu ansluta sig frivilligt igen. Orsaken är fattigdom, arbetslöshet och starkt korrumperade regimer. Frankrike avvisar begäran om återanslutning.

97-39 s 21
"Reformer och demokrati i den afrikanska verkligheten"
Västmakterna har alltid hävdat att demokratin underblåser det ekonomiska reformarbetet i Afrika. Afrikas ledare hävdar tvärtom att bara auktoritära regimer förmår driva igenom effektiva reformer. Båda har fel.
IMF har krävt att de nya, bräckliga afrikanska staterna skulle lämna enpartistaten, införa fria val samtidigt som regimen skulle genomföra drastiska nedskärningar i den offentliga servicen och öka marknadsekonomin.

Centralafrikanska republiken
97-42 s 15-16
"Afrikanerna axlar rollen som fredsmäklare"
(En intressant amerikansk artikel som sätter fingret på en av orsakerna bakom problemen i Afrika just nu!)
Den europeiska kolonialismen hade som mål att berika de europeiska ägarna. (idag handlar kampen mindre om etnisk tillhörighet och mer om att få makten för att bli rik alltså ett arv från kolonitiden).
De europeiska ägarna favoritiserade vissa stammar när det gällde att bekläda ämbeten - alltså precis som idag.
USA ser därför med glädje att de afrikanska länderna nu försöker lösa sina egna problem utan inblandning utifrån.
Just nu handlar det om en fd fransk koloni, Centralafrikanska republiken.

97-49 s 19-21
"Nya maktkonstellationer växer fram i Afrika"
På Berlinkonferensen 1885 delades Afrika upp av kolonisatörerna. En konstlad uppdelning. Denna förstärktes under kalla krigets dagar. Men idag finns möjlighet till ett ökat samarbete mellan nationerna och ett ifrågasättande av gränserna.

Gambia
98-04 s 14-15
"Gambias ledare ger sin syn på demokrati"
1994 tog löjtnanten Yahya Jammeh makten med våld i det lilla landet Gambia. Landet var så fattigt och den demokratiskt valda regimen så korrumperad att våld var motiverat menar han.
Han menar att västvärlden inte har någon rätt att bedöma regimer i Afrika efter sin egen modell.
(Nej, men låt dem då hålla på! Det är bättre att dessa länder får ta ansvar och lösa sina egna problem. Hjälp från väst kan ofta bara förlänga folkets plågor. Stäng gränserna och låt se s k ledarna i Afrika ta eget ansvar för sitt eget folk utan den säkerhetsventilen att de kan skicka en massa av sitt fattigaste folk till väst för "pensionering"! Det handlar ju om vuxna människor som vi måste behandla som ansvarstagande människor och inte som ouppfostrade barn). åter 2006

98-07 s 21
"Paris ändrar Afrikapolitiken"
Frankrike upphör med att föra en separat politik för de fransktalande länderna i Afrika.

98-10 s 21
"Etnisk tillhörighet styr politiken i Afrika"
(Eller som man skulle sagt i Sverige: Det är rasisterna som styr - och så är det ju också på många håll i världen utom i Sverige och kanske just därför kallas vanliga svenska för rasister av den lilla klicken styrande i Sverige. Motsägelsefullt så att det förslår!)

98-13 s 19-20
"Clinton belönar goda betyg i uppförande och ordning"
Genom sitt besök i sex olika afrikanska länder denna vecka vill Bill Clinton visa att Afrika numera står högt på listan över amerikanska intressen.
USA vill inte ge mer bidrag, men ha mer handel och vill hjälpa till att skapa demokratiska regimer.

98-17 s 21
"Olika rebellgrupper förenas i kampen mot Museveni"
Sudans islamiska regering samordnar aktiviteterna mellan fristyrkor från Kongo, Sudan och Uganda och de egna regeringssoldaterna. Koalitionsstyrkans fraktioner har gemensamma mål och har etablerat baser i den kongolesiska nationalparken Garamba. Det är f d Mobutosoldater, ugandiska rebeller och desertörer från Sudans befrielsearmé. De ska störta Kabila i Kongo och Museveni i Uganda.

98-23 s 21
"Coca Cola satsar mer på Afrika"
En underutvecklad marknad som växer starkt varje år anser företagets nya styrelse och VD.

98-23 s 20-21
"Afrikas nya ledare motsvarar inte västs förväntningar"
Hoppet om en afrikansk renässans bleknar i takt med att kontinentens reformistiska regimer börjar bråka inbördes. T es Etiopien och Eritrea som ansågs vara sekularismens bålverk gentemot t ex kaotiska Somalia och den islamistiska fundamentalismen i Sudan. Regimerna runt Kabilas Kongo tar också avstånd från denne.

Elfenbenskusten, Mali
98-27 s 21
"Fattiga luras till slavarbete"
Fattiga personer från Mali luras till farmer i Elfenbenskusten med löften om att bli jordbruksarbetare med fritt vivre och bra årslön. Men sedan låses de in och behandlas som slavar.

Sudan
98-33 s 18-19
"Hungersnödens verkliga ansikte"
En artikel i Newsweek av Michael Maren, författaren till en ny bok effekten av hjälparbete i Afrika.
Om och om igen blir de pornografiska bilderna av lidande i Afrika bara till nytta för förtryckarna. Hjälparbetarna lyckas aldrig komma till rätta med denna kvistiga fråga,
I Sudan svälter människor därför att svält är ett vapen i Sudans 16 år långa inbördeskrig. Både svält och mat är krigsvapen, medel för män vars enda passion är makt och kontroll. Det är soldaterna som får mat först. Så att de får energi att fortsätta slåss. För de stridande i Afrika är hjälparbete business.

98-33 s 21
"I terrorns spår"
En attack skedde också mot USAs ambassad i Dar es Salaam i Tanzania. Ni finkammar FBI-agenter områdena.

98-37 s 13-14
"Samarbetet i Afrika haltar"
Organisationen Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) håller på att falla sönder. Den startade 1980. Avundsjuka mot "storebror" Sydafrika , som svarar för 75 % av den regionala marknaden har försämrat de inbördes relationerna mellan de 14 medlemmarna. Det finns också en tullunion med Sydafrika, Botswana, Lesotho, Namibia och Swaziland.
Länder som deltar i Kongokriget riskerar att inte få de lån och bidrag de räknat med och risken finns att BNP per capita sjunker ytterligare (minus 20 % sedan 1980).

98-44 20
"Internet på afrikanska"
I en industri som domineras av amerikansk teknik och expertis har det dykt upp ett litet afrikanskt internetföretag som kommer med en helt ny, lokalanpassad strategi, Afrika Online. Ännu i liten skala, i Afrika söder om Sahara, förutom Sydafrika finns det 1 internetanvändare på 5000 dvs 1000 gånger färre än i Sverige! Uppkoppling kostar 30 kr per timme.

99-02 s 14
"FN lämnar Angola"
När mandatet går ut i februari . Detta blir det tredje av FBs misslyckanden i Afrika efter Somalia och Sierra Leone. Varken den angolanska regeringen och UNITA är intresserad av en fortsättning.

Centralafrikanska republiken
99-02 s 18
"Centralafrikanska republiken hyser ovälkomna "gäster"
Flera av fraktionerna i Kongo-kriget tar sin tillflykt dit.

Västsahara
99-07 s 22-23
"Det sista kolonialkriget"
Västsaharierna väntar fortfarande på rätten att få bestämma över sig själva. Efter 8 år av vapenvila mellan Polisario och Marocko förefaller frågan som en anakronism från järnridåns dagar.

99-08 s 17
"Lågt deltagande i parlamentsvalet"
Förvirring och apati.

Mali
99-14 s 21-22
"Afrika inför demokrati på gräsrotsnivå"
Folket på landsbygden i det torra, karga Mali i västra Afrika förbereder sig för valet av lokala representanter.
(En mycket glättat skildring av hur demokratin har gått framåt i Afrika sedan 1991. Alla andra artiklar emotsäger ju detta)

99-14 s 22-23
"Utbildning är nyckeln till ett bättre liv"
Bättre utbildning i de fattiga länderna skulle ge alla ett bättre liv, och det skulle inte kosta särskilt mycket. Ändå är det fler och fler barn i Afrika som aldrig går i skolan.
Troligen beror detta på att premissen inte är sann åtminstone inte på kort sikt. De styrande får mer avkastning på militära investeringar och familjerna kan ofta få mer ut av barnen om de hjälper till hemma än om de skickar dem till skolan. Många måste vara hemma för att sköta eller de som är aidssjuka eller för att själva smittats i skolan.

99-17 s 22
"Afrikas barn offras vid fronten"
120000 minderåriga soldater. Från 7 år. Även flickor. Många tvångsrekryteras med hot om att annars dödas.

Västsahara
99-25 s 16-18
"Ökensoldater i evig väntan"
Västsahara väntar fortfarande på att "avkolonialiseras". Den lokala rebellrörelsen står fast vid kravet på självständighet och Marocko ger inte upp kravet på suveränitet. En lösning kanske inte är möjlig förrän ett tronskifte i Marocko. 1975 startade polisariogerillan. 1991 blev det vapenvila. Territoriet omfattar 300 000 invånare, varav 180000 nu är flyktingar i Algeriet. Man väntar på en folkomröstning. Men vem ska egentligen få rösta? För närvarande omfattar FNs röstlängd bara 83000 väljare.

99-34 s 17-18
"Hjälporganisationerna blir allt mäktigare"
Ickestatliga hjälporganisationer flockas som flugor till jordens katastrofområden, men många ifrågasätter organisationernas arbete och inflytande.
De lever på katastrofer och växer som svampar ur marken i Afrika. Deras politiska inflytande växer stadigt. De håller på att förvandlas till u-ländernas nya kolonisatörer. De skapar förhållanden som gjort det lätt för den inhemska eliten att hålla ryggen fri. I Sudan förlänger biståndet kriget. De spenderar mer pengar än Världsbanken.

99-36 s 12-14
"Nordafrikas "demokraturer" förhalar demokratiseringen"
Ambitiösa planer på en ekonomisk, politisk och kulturell integration i norra Afrika rinner ut i ökensanden p g a ovan och oförmåga att prioritera gemensamma intressen. Ett hinder är Västsahara. Algeriet stöder sahariernas självständighetskamp mot Marocko.

Libyen9
9-36 s 12-13
"30 års kaos"
För 30 år sedan störtade Muammar Ghadaffi kung Idris. Viktigare för landet var dock att fira att befrielsen från 7 års FN-sanktioner. Vanliga libyer har fått det bättre sedan embargot hävdes. Men landet är fortfarande slav under priset på oljan.

99-36 s 14-16
"Afrikas nya ledare håller fast vid krigstraditionen"
Vänskapliga relationer hindrar inte länder från att börja kriga när nationella intressen står på spel. I det krigshärjade Afrika finns många exempel på detta. Krigen förstärker den "stereotypa bilden av ett krigshärjat Afrika". Ett skäl är att de fyra ledarna i "den nya generationen" har lång erfarenhet av väpnad kamp för att nå politiska mål. Det går kanske inte att ta steget direkt från kolonialism till demokrati i Afrika.

Tanzania
99-42 s 18
"Afrika sörjer landsfadern Nyerere"
Han var under 2 årtionden som president i Tanzania Afrikas mest inflytelserika politiker. Nu är han död.

99-44 s 19-20
"Afrika har svårt att hävda sig"
Fortsatt ekonomisk hjälp är en förutsättning för att Afrikas ekonomier ska komma på fötter. Men det räcker inte med pengar, handel är också viktigt.
Afrikas andel av världshandel och investeringar har minskat på senare år (detta är väl en följd av det kalla krigets slut. I varje fall har ju inte Ryssland de resurser som USSR hade!). Skuldlindring är vad som krävs hävdar författaren. "Handel i stället för krig" är ett alltför lättvindigt sätt att se på problemen. För detta krävs "rejält tilltagna investeringar i teoretisk och praktisk utbildning" (afrikanerna har alltså för låg teknisk och ekonomisk kompetens för att kunna hävda sig i en marknadsekonomi, kompetensen skulle motsvara alltför låga löner, alternativt utslagning och arbetslöshet. De måste få bidrag och utbildning).

99-44 s 20-21
"USAs oförmåga eller ovilja att uppfylla generösa erbjudanden om pengar och annan hjälp skapar stor skepsis och besvikelse i många av Afrikas fattiga länder. De generösa löften som Clinton gav vid sin resa för 19 månader sedan. Nu har utrikesminister Madeleine Albright gjort en ny goodwill-resa, men besvikelsen är stor. Själv skyller hon på republikanerna.

99-44 s 26-27
"Årtusendets brott: den svarta förintelsen"
Den tyska statens kompensation till tyska tvångsarbetare under kriget har uppmuntrat afroafrikaner att söka skadestånd för sitt lidande under slaveriets ok.
USA har slavarnas obetalda arbete att tacka för sitt välstånd. Samtidigt har bortsläpandet av miljontals människor från Afrika bidragit till denna världsdels kroniska underutveckling. Men man glömmer ofta bort att den stora majoriteten afrikanska slavar fångades och såldes av afrikaner.

2000-1,2 s 39-40
"Afrika får svårt att komma i kapp"
En statskupp i Elfenbenskusten väcker tvivel på att 2000-talet blir "Afrikas århundrade". La Côte d'Ivoire ansågs sedan självständigheten 1960 till 1993 då presidenten dog som ett mönster av ekonomisk och social utveckling. Men den militära niomannajunta avsatt presidentens handplockade efterträdare anser att den s k statskapitalismen varit ett gigantiskt självbedrägeri.
Vad behöver då Afrika?
- En bättre ekonomisk modell
Marknadsekonomin har inte fungerat eftersom den nödvändiga u-hjälpen har minskat från toppnivån 75 miljarder dollar 1965 till 40 1999.
- Ett tema för det nya decenniet
- Institutionernas roll
De ekonomiska, sociala och politiska kriser som drabbat många av världens 130 u-länder tycks ha demoraliserat de internationella institutionerna.

2000-3 s 16-18
"Aidshotet ökar dramatiskt"
När det nya århundradet börjar tar den ohyggliga sjukdomen ett allt fastare grepp om Afrika. Världens rika länder måste engagera sig i kampen mot den. Aids har nått en sådan omfattning att den kan liknas vid 1300-talets digerdöd. 85 % av alla aidsdödsfall drabbar Afrika. Den riskerar att utplåna en hel generation. Kvar blir gamla och föräldralösa barn. Vi står inför en ny förintelse. En världsdel håller på att gå under. När USA tar över ordförandeskapet i FNs säkerhetsråd står aids i Afrika högst på dagordningen.

2000-5 s 18-19
"Fallet Pinochet kan bli många landsflyktiga despoters fall"
Tchads förre diktator, Habre, riskerar att bli ställt inför rätta i Senegal, och andra före detta diktatorer i afrikanska länder har många skäl att bäva. T ex Mengistu, f d kommunistisk diktator i Etiopien, som gömmer sig i Zimbabwe. Eller Idi Amin, Ugandas kejsare med 30000 politiska mord på sitt samvete. Han sitter nu säker (?) i Saudiarabien. Frågan är om principerna för mänskliga rättigheter är de samma i Afrika som i Europa.

2000-9 s 21-22
"Orättvis resursfördelning hämmar utvecklingen"
Markfördelningen i Afrika är en ständigt återkommande fråga som skapar kontroverser och misstänksamhet. Rhodesia med 12,5 miljoner invånare blev självständigt för 20 år sedan men den ekonomiska maktbalansen är oförändrad. 70000 vita äger 70 % av marken. "Land är nyckeln till välstånd i ett jordbrukssamhälle".

Moçambique
2000-9 s 24
"Moçambique dränks i vattenmassor"
Regeringen och hjälporganisationerna vädjar om internationellt bistånd"
Den tropiska cyklonen Eline har drabbat landet upprepade gånger och orsakat översvämningar i floderna. Hundratals har redan dött.

Elfenbenskusten
2000-14 s 20-21
"Elfenbenskustens ledare frestas att svika löftet om demokrati"
Oron växer för att Elfenbenskusten kommer att få en ny auktoritär, militärstödd regering i stället för den civila regering som utlovades i samband med militärkuppen i julas.
På julaftonen störtades den valde presidenten. Upproriska soldater värvade general Robert Guei till att leda en interimsregering. Dessa trycker på att han ska kandidera i det kommande valet.

2000-17 s 15
"Tio afrikanska länder hotas av svält"
Hjälporganisationerna tvekar kanske att använda ordet "svält" för att beskriva livsmedelsbristen i den torra Ogadenregionen, men de är övertygade om att en humanitär katastrof står för dörren till Afrikas Horn. Etiopiens befolkning har ökat från 45 till 64 miljoner på 15 år (är detta ett tecken på att det går dåligt för landet?) Beror ropen på hjälp från Etiopien i första hand på att man behöver pengar till att vinna kriget mot Eritrea? Så är det väl troligen. Även i Afrika "skjuter de makthavande folket framför sig" och utnyttjar deras elände.

2000-19 s 15
"Yttrandefriheten stryps i södra Afrika"
Farmockupationerna i Zimbabwe har än en gång väckt tvivel på yttrandefriheten i södra Afrika. Zimbabwes journalister hotas, förhörs och misshandlas. Ännu farligare lever mediefolket i Angola och Kongo/Kinshasa, där obekväma journalister fängslas rutinmässigt. Bara 7 av Afrikas 54 stater har pressfrihet. Det speglar det faktum att dessa stater saknar fungerande demokrati.

2000-21/22 s 16-17
"De rika ländernas vilja att hjälpa sätts åter på prov"
Medan Sierra Leone faller tillbaka i fullfjädrat inbördeskrig och andra konflikter blossar upp runt om i Afrika frågar sig västländerna hur man skall kunna bevara freden i en krigszon. Ännu ett land går under, och t o m FNs fredsstyrkor är maktlösa. Världsorganisationen riskerar att misslyckas i sina försök att åstadkomma vapenvila.
FN satsar mångdubbelt mer på Kosovo än på de afrikanska länderna. Kanske det är bättre att låta den afrikanska fredsstyrkan Ecomog städa upp. Nigerias soldater är bättre på att hålla ordning på Sierra Leone än FN.

2000-21/22 s 20-21
"Afrikas bättre hälft"
En lång rad bakslag genom åren har lärt biståndsarbetare i Afrika framför allt en sak, nämligen att den problemtyngda världsdelens framtid ligger i kvinnornas händer. Hjälpverksamheten blir lätt meningslös om inte kvinnorna ges en framträdande roll. Söder om Sahara svarar kvinnan för 80 % av familjens försörjning. De är "avelsmaskiner och jordbruksredskap".
En man i 35 års åldern i Mali leker med sin son. Hans båda fruar jobbar sig svettiga på åkern. (I dessa länder i Afrika arbetar inte mannen. Han är förman eller kung. Det vill han vara också i Sverige som "flykting". )

2000-29 s 16
"Korruptionen i tredje världen bromsar utvecklingen"
Och "underblåser ojämlikhet och orättvisor" enligt FN-organ. "Hela södra Afrika kontrolleras av narkotika- och brottssyndikat och en cynisk politisk klass som accepterar korruption som något normalt". "Korruptionen finns överallt …men våra lagar hindrar oss från att utreda vad som händer i statsförvaltningen, armén och polisen" säger Mkumbe som tillhör Transparency International i Zimbabwe.

2000-30 s 21-23
"En vändpunkt i kampen mot aids?"
Aidsepidemin är en katastrof, men det finns botemedel mot sjukdomen. Nu gäller det att göra något.
I Afrika ser man på HIV-smittade som spetälska. Inställningen till aids är tystnad, stigmatisering, diskriminering och förnekelse. Av världens 34 miljoner smittade (drygt 1 på 200 personer) finns 25 miljoner i Afrika. Därav 4 miljoner bara i Sydafrika. Sjukdomens följder liknar krigets. Det är de unga männen och kvinnorna som dör. Det finns 10,7 miljoner föräldralösa barn i Afrika.
Alla aidsepidemier börjar med spridning inom en eller flera små
högriskgrupper som
· Prostituerade och deras kunder
· Manliga bögar
· Sprutnarkomaner
· Hur snabbt smitta sprids utanför dess grupper beror på hur mycket sexuella kontakter dessa har med "lågriskgrupperna".
I Afrika är sex mellan unga kvinnor och äldre män vanliga. Här är äldre män en högriskgrupp.

2000-34 s 16-17
"Folkmordet som världen glömde"
Tyskland begick strax efter det förra sekelskiftet brutala övergrepp mot hererostammen i Namibia. Nu kämpar offrens ättlingar för upprättelse.
Enligt tysk historia startade konflikten med att infödingarna anföll tyska bosättningar. Tyskarna lät brutalt avrätta tusentals hereromän. Stammens ledare för nu en kampanj för att få den tyska regeringen att betala skadestånd till offrens efterlevande.

2000-39 s 24
"Gueï uppmanas att stiga åt sidan"
På Elfenbenskuster tog Robert Gueï makten i en kupp i december förra året. Nu har han inlett samtal med 7 afrikanska presidenter i ett försök att avvärja en politisk kris före nästa månads presidentval.

2000-44 15
"Oppositionen protesterar"
Valet i det halvautonoma Zanzibar, som ingår i en politisk union med Tanzania sedan 1964, ansågs inte ha gått rätt till. Oppositionen Enade Fronten är inte nöjd med att Nyeres regeringsparti vann.

2000-44 16
"Elfenbenskustens militärregim har fallit"
Svåra etniska konflikter blossade upp när den allmänt avskydde diktatorn hade fördrivits. Gueïs främste motståndare i presidentvalet, Laurent Gbagbo var på väg att vinna. Då gjorde Gueï en "Milosevic", sparkade valkommissionen och utropade sig till segrare. Men folket fördrev den militära diktatorn. Den våldsamma revolten utlöste etniska konflikter mellan kristna och muslimer med många dödsoffer som resultat.

2001-1/2 s 21
"Misslyckad kupp i Elfenbenskusten"
Premiärministern Affi N'Guessan klarade attacken från en grupp upproriska soldater som angrep landets statliga radio och TV. Man tror att det är ett försök från den avsatte juntaledaren Robert Guei att komma tillbaka.

2001-1/2 s 22-23
"Kommer Bush att bry sig om Afrika?"
USAs nya regering har förvisso sin egen dagordning och egna prioriteringar, men förr eller senare kommer den att märka att den inte kan strunta i Afrika, även om den skulle vilja det.
Krig och aids gav Afrika ännu ett förfärligt år. Problemen förvärrades förra året. Aidsepidemin spred sig okontrollerat. Burundis tyranniska minoritet gav inte vika och kriget i Kongo fortsatte. Världens största FN-uppdrag, det i Sierra Leone, misslyckades- I Zimbabwe och Elfenbenskusten, som förr var ett par av Afrikas mest stabila länder slog anarkin rot.
Afrika kan vänta sig ännu mindre hjälp från den nya amerikanska regeringen. De regionala ledarna måste själva ta itu med världsdelens problem.

2001-09 s 21-22
"Afrikanerna är inte nöjda med sina ledare"
Södra Afrika är en relativt stabil region, men människorna där börjar tröttna på att deras nya svarta ledare inte förmår uppfylla löftena om ett bättre liv för alla. De stora förhoppningar som fästes vid Mugabe när det vita styret upphörde 1980 har grusats. Han har blivit autokratisk och håller sig kvar vid makten med förtryck. Också i andra afrikanska länder är väljarna apatiska och trötta på pratet om revolution, ledarna uppfyller inte löftena om arbete och land till de fattiga. Vita oppositionspartier lockar allt fler svarta väljare. Människorna kan inte leva på "slogans, retorik och historia".

2001-09 s 23
"Snön på Kilimanjaro smälter"
Ishättan på Kilimanjaro, som i tusentals år har svävat som ett svalt landmärke över den skimrande tanzaniska slätten, krymper med sådan fart att den kanske försvinner helt. Även på andra håll sker samma samma förändringar. I Anderna sker det ännu snabbare än i Afrika. Främsta anledningen är att fryspunktens höjdnivå stiger. Vilket tros bero på växthusgasernas ökning.

2001-17 s 17
"Politiska maktspel döljer sig under religiös täckmantel"
I en vid båge från Frankrike till Saudiarabien och vidare till Indonesien pågår det spända och ibland blodiga konflikter mellan muslimer och kristna. Om världens två största religioner hittar ett sätt att leva i fred i Afrika kan det bli avgörande för det framtida förhållandet mellan muslimer och kristna i hela världen. Nästa "religiösa" eldhärd i Afrika kan bli Nigeria. Under de två senaste åren har 2000 nigerianer dödats i sammandrabbningar mellan kristna och muslimer. De nordliga politikerna har bestämt att sharia (islams religiösa mycket stränga och blodiga lag) ska införas. De kristna flyttar så av rädsla söderut och landet blir polariserat. Ofta är dock konflikten mer ekonomisk och politisk än religiös som i Sudan. Där det går att tjäna pengar spelar religionen ingen roll.

2001-29 s 14-15
"Afrikas länder satsar på Afrikanska Unionen"
PÅ OAUs toppmöte i Lusaka godkände medlemsländerna en plan på att upplösa OAU nästa år och i stället etablera Afrikanska Unionen, som de vill bygga upp enligt EUs mönster med ett gemensamt parlament, en centralbank, en gemensam valuta och en domstol. Den nya unionens främste förespråkare är Libyens Khadaffi som försöker stärka sitt inflytande i Afrika söder om Sahara. Den allmänna uppfattningen om OAU är att den är till mera för statscheferna själva än för att angripa de problem som hotar att slita sönder Afrika. Alla Afrikas länder har samma problem: ledarna söker inte genuin demokrati, de arrangerar förfuskade val för att behålla makten, de förtrycker sina folk. Den viktigaste förändringen är om Afrikas ledare visar viljan att sätta folkens intressen framför sina egna.

2001-40 s 16
"Afrikas länder befarar ökade religiösa spänningar"
Terrorattackerna i USA kan få oönskade följder i många regioner. (Kampen i världen tycks nu alltmer stå mellan "kristna" och muslimer liksom tidigare mellan "väst" och "öst"). Mest bekymmersamt är läget i Nigeria där drygt halva befolkningen är muslimsk. Bara denna månad har 500 dödats i en stad i norra Nigeria efter några av de hårdaste striderna mellan kristna och muslimer. Ett dussintal delstatsregeringar har infört sharialagen. Även i länder som Sydafrika, Tanzania och Mali övergreppen mot den andra sidan som ibland är muslimsk ibland kristen.

2001-42 s 22
"Hungern i Afrika förvärras snabbt om ingenting görs"
Om 20 år kommer Afrika inte kunna producera tillräckligt med mat för att försörja sin befolkning. År 2020 kommer resten av världen att vara med välnärd än i dag men i Afrika kommer antalet undernärda barn att ha ökat med 50 %. De afrikanska regeringarna har försummat jordbruket och de saknar insikt om situationens allvar. Afrikas ineffektiva regeringar måste vakna upp och se verkligheten i ögonen.

2001-44 s 16-17
"Afrika får en egen Marshallplan"
De afrikanska ledarna lanserade i förra veckan en ambitiös plan för återuppbyggnad av Afrika. Nya Afrikanska initiativet (NAI). Bakom står Storbritannien, EU och G8-gruppen. Planen bygger på partnerskap och förutsättningen att ansvarsfullt och demokratiskt styre och ansträngningar att stoppa konflikter belönas med betydligt större bistånd och annan hjälp från väst. Krisen i Zimbabwe kommer att visa om de afrikanska regeringarna är beredda att ställa varandra till svars. Mötet hölls i Nigeria och samtidigt fortsatte inbördeskriget mellan muslimer och kristna i landet.

2001-44 s 17
"Afrika blir krigets oskyldiga offer"
Världsbanken varnar för att Afrika blir den region som tar mest skada av kriget mot terrorismen och den globala avmattningen. Afrikas länder har sedan det kalla krigets slut förlorat sina strategiska värden för den utvecklade världen. Både handel, priser och bidrag från andra länder har minskat. "Det finns ingen chans att länder som ligger så långt efter klarar sig på egen hand". T ex Somalia, Eritrea, Etiopien och Sudan.

2002-08 s 21-22
"Initiativet för ett bättre Afrika har lång startsträcka"
Om det nya partnerskapet för Afrikas utvecklingsinitiativ (NEPAD) skall bedömas utifrån antalet ledare från de rika länderna som har anslutit sig lär det bli en succé. Under de gångna 20 åren har det presenterats 18 olika utvecklingsalternativ för Afrika. Ska just detta senaste kunna lyckas? Det är Sydafrikas president Mbekis ekonomiska rådgivare Nkuhlu som är huvudarkitekten bakom Nepad.

2002-11 s 20
"Madagaskar har två presidenter"
Kan Zimbabwe lära något av det lilla örikets vaniljrevolution?
Eftersom det inte blev någon tydlig segrare i presidentvalet i december var en avgörande valomgång planerad till denna månad. Men anhängare till borgmästaren i huvudstaden, Ravalomanana, menar att denne vunnit om valet gått korrekt till. Därför har landet nu två presidenter som var och en försöker ta makten över armén och polisen.

2002-17 s 24
"Madagaskars ledarrivaler enas om nyval"
Madagaskars två rivaliserande presidenter enades i slutet av förra veckan om att utlysa nyval för att få slut på den våldsamma maktstrid som rasar i öriket i Indiska Oceanen. En interimsregering ska tillsättas i väntan på nyval.

2002-21 s 19-20
"Malis bräckliga demokrati börjar få fotfäste"
10 år av demokratisering börjar ge resultat i ett av världens fattigaste länder. Sedan 10 år regerar Oumar Konare men nu måste han avgå. Hans efterträdare blir Amadou Touré som tar över makten den 8 juni. Det har alltid rått spänning mellan tuaregerna - nomader som härstammar från berber och araber - och songhaistammen och andra svarta stammar. Vad Konare gjorde var att lyckas förena folkslagen. Däremot har han inte lyckats angripa korruptionen i landet.

2002-22 s 22-24
"Urbaniseringen hotar mänskligheten"
Massurbanisering hotar Afrika. Nu rensar myndigheterna upp i kåkstäderna och ger invånarna laglig äganderätt till marken i stället för att som tidigare jämna dess områden med marken. I Johannesburg i Sydafrika river myndigheterna människors hem för att få dem att flytta till nya tomter som de själva få äga. "Det går inte att föreställa sig vilken skillnad det blir när en person äger sin bostad". Genom att ge slummens invånare äganderätt till marken kan enorma mänger "döda" tillgångar väckas till liv menar Hernando de Soto, den peruanske ekonomen i sin banbrytande bok "Kapitalets mysterium".

2002-23 s 14
"G8-mötet står inför vaga terrorhot och enorma kostnader"
Det första toppmötet för G8-länderna efter den 11 september i fjol äger rum i Kanada på en avlägset belägen skidort i slutet av juni. En enda väg leder dit. Avspärras den måste anakister och andra som vill störa mötet vandra genom en urskog med vargar och grizzlybjörnar! Ändå kostar säkerheten 500 miljoner dollar! Men det är det värt anser den kanadensiske premiärministern Chrétien som vill få sin "Aktionsplan för Afrika" godkänd på mötet. Den handlar om att fastställa en plan för fördelningen av tillgängliga resurser och att rangordna de afrikanska mottagarländerna.

2002-23 s 23
"Södra Afrika hotas av ny svältkatastrof"
Omkring 10 miljoner i fyra afrikanska länder (Malawi, Zimbabwe, Lesotho och Swaziland) hotas av svält. Redan i dag får 2,6 miljoner människor i dessa länder samt i Moçambique, Zambia och Zimbabwe mat från FN. Orsaken är "ekonomiska kriser och störningar i livsmedelsproduktionen". (Ja, det var ju en förskönande omskrivning på vad diktatorn Mugabe håller på med i Zimbabwe).

2002-24 s 16
"Maktstriden i Madagaskar fortsätter"
Madagaskars två rivaliserande ledare misslyckades att nå en överenskommelse i Senegal. Ravalomanana och Ratsiraka möttes ansikte mot ansikte för första gången sedan april. Ravalomanana vann valet i december men amiral Ratsiraka som styrde ön i 20 år vägrar att avgå.

2002-24 s 22
"Afrika behöver mest hjälp"
FNs konferens om hunger inleddes i måndags i Rom. Det varnas för en svältkatastrof i Södra Afrika, att minst 13 miljoner i 6 länder riskerar att svälta ihjäl. 1996 satte ett tidigare toppmöte i Rom upp målet att 2015 ha reducerat antalet hungrande människor från 840 till 400 miljoner. Hittills har man bara nått till 815 miljoner. FAO vill därför ha ytterligare 24 miljarder dollar utöver de 68 de får nu från "de rika länderna".

2002-26 s 21-22
"Afrika står vid ett vägskäl"
Den nya återhämtningsplanen för Afrika är dess sista, bästa chans att kliva in i den globala ekonomin och utveckla samarbete för fred och välstånd. Sydafrikas president Mbeki är en av upphovsmännen bakom den nya Afrika-planen "Partnerskap för Afrikas utveckling" (NEPAD) som går ut på att väst investerar mera i Afrika och utökar handeln med Afrikas länder i utbyte mot att Afrikas länder eftersträvar demokrati, fred och sunda ekonomier.

2002-28 s 10-11
"AIDS är vår tids digerdöd"
Pengar och politisk vilja är de viktigaste elementen i kampen mot aids och HIV.
En FN-rapport som presenterades på AIDS mötet i Barcelona säger att ytterligare 65 miljoner människor kommer att dö i aids före 2020. Aids är den fjärde största dödsorsaken i världen. I Botswana har 40 % av alla vuxna HIV, i Zimbabwe och Swaziland är det 33 %. Snabb är smittspridningen också i Indonesien och i det forna östblocket.

2002-28 s 11-12
"AIDS förkortar livet med decennier"
Barn som föds i Botswana 2010 kommer inte att uppnå ens 30 års ålder! Utan aids skulle den ha varit 74 år! Aids kommer om några år att ha reducerat den förväntade livslängden för barn som föds i 11 olika afrikanska länder till drygt 30 år! De som dör är familjeförsörjarna, lärarna och läkarna, sexuellt aktiva mellan 20 och 45 år.

2002-28 s 21
"Ratsiraka ger inte upp"
Den avsatte ledaren i Madagaskar, Didier Ratsiraka, kom i söndags till Paris, där han sa att han hoppas kunna åka tillbaka till Madagaskar och utmana sin rival, president Marc Ravalomanana, i ett nytt val.

2002-30 s 3-5
"Oljan kan bli vändningen för utarmat Tchad"
I likhet med många andra afrikanska länder har Tchad länge haft enorma oljetillgångar. Men att utvinna oljan har varit svårt. Sedan 1974 har inbördeskrig och korrupta diktatorer gjort landet till ett av de fattigaste i stället. Idag vill Världsbanken tillsammans med ExxonMobil göra ett stort försök. Världsbanken lånar ut 300 miljoner dollar och Exxon investerar. Projektet ska ge landet 100 miljoner dollar årligen i avkastning. Världsbanken kräver att få bestämma vad pengarna ska användas till. Så att inte allt slösas bort av några få redan rika utan går till sjukvård och utbildning. (Det är Världsbanken och "Kapitalet" som garanterar landets välstånd mot landets ledande banditer!). Regeringen får bara 5 % att förfoga över. Oljeledningar kommer att dras genom område där det bor människor. Dessa kommer att kompenseras med 1000 dollar. problemet är att ingen vet vem som äger vilket markområde. Det finns inte heller något bankväsen utan den vanliga handeln på landet är byteshandel. Ingen vill visa sig rik för anklagas han för trolldom.

2002-30 s 5
"Afrikas ekonomi steg förra året med 4,3 %"
Resultatet för 2002 kan emellertid bli sämre och även 4,3 % är för liten för att göra någon skillnad bland kontinentens utspridda fattiga. FNs mål är 7 % om året. Dessutom är en vinst man gjort en gång lätt att gå miste om. Zimbabwe var ett av Afrikas mest framgångsrika och självförsörjande länder. Nu behöver halva befolkningen hjälp från andra länder till den dagliga maten. Sydafrika ökade bara med 2,5 % förra året och eftersom detta land fungerar som "lokomotiv" för många andra hämmade detta det ekonomiska uppsvinget i hela kontinenten.

2002-35 s 20-21
"Afrikas länder gör trevande försök att sluta fred"
Fyra olika fredsprocesser pågår eller ska snart börja i Afrika. Det väcker förhoppningar om stundande genombrott i några av världsdelens mest omedgörliga konflikter. Skälet för de afrikanska regeringarna skulle vara att om de sluter fred och slutar bryta mot de mänskliga rättigheterna skulle de i gengäld kunna räkna med stora investeringar från de rika länderna (för att detta ska vara ett verkligt skäl måste man ju dock försäkra ledarna om att de själva tjänar på den affären rent ekonomiskt alltså så att de kan placera mer av statens pengar i egen ficka. Annars kan ett sådant erbjudande snarare få dem att fortsätta med krig mot andra länder och förtryck av de egna medborgarna eftersom detta är mer privatekonomiskt lönsamt för ledarna).
Svårigheterna är emellertid stora och många varnar för att fred alltjämt är ett avlägset mål. I Burundi krigar flera rebellgrupper mot regeringen sedan 1993, i Somalia är det total anarki sedan 1992, i Sudan är det krig mellan regeringen och "befrielsearmén" sedan 20 år tillbaka.

2002-39 s 25
"Orolig ovisshet i Elfenbenskusten"
Soldater lojala mot Elfenbenskustens president kämpade under söndagen mot rebeller i landets näst största stad Bouaké. President Laurent Ghagbos regering beskyller rebellsoldater för att vilja ta makten i en kupp organiserad av den förre juntaledaren Robert Gueï. Han dödades av regeringssoldater i torsdags. Elfenbenskustens stora politiska klyfta går mellan muslimer i norr och landets sydvästra del som domineras av kristna.

2002-41 s 19-20
"Smältdegeln spricker"
Om inbördeskrig bryter ut i Elfenbenskusten blir det en katastrof för hela regionen. Elfenbenskusten är Västafrikas rikaste land och närliggande länder är beroende av pengarna som kommer från de utländska gästarbetarna i landet. Om dessa arbetare nu måste resa hem igen blir alla grannländer lidande. För Burkina Faso och Mali vore detta en katastrof. President Ghabo skyller kuppmakarnas framgångar på stöd från Elfenbenskustens grannländer och beskyller utlänningarna i landet för att samarbeta med rebellerna.

2002-41 s 20
"Rebellerna rycker fram emot kakaoodlingarna"
De befinner sig bara drygt fem mil från den region som producerar 40 % av världens kakao. Rebellerna kräver amnesti och nya val som ersättning för de val som resulterade i Ghabos seger för två år sedan i en våg av blodspillan och strider mellan hans aktivister och dem som stödde oppositionsledaren Quattara en nordbo som förbjöds att kandidera i valet.

Swaziland
2002-47 s 24-25
"Afrikas siste kung känner förändringarnas vindar"
Gamla, förr självklara traditioner möter motstånd. I det lilla kungadömet Swaziland som är Afrikas sista absoluta monarki styr Mswati III helt självsvåldigt sedan 1986. Han rövade just bort en kvinna och gjorde henne till sin 10:e fru. Nu har han upptäckt att han inte längre står över lagen.

2002-50 s 16-18
"Djibouti tjänar som brohuvud"
Afrikas horn har en strategisk betydelse i kampen mot terrorismen. Där bygger USA upp en välutrustad specialstyrka med uppgift att bekämpa al-Qaida. Ett annat skäl är al-Ittihads aktiviteter i Somalia, som är en i praktiken laglös nation. De fattiga länderna på Afrikas hörn vill gärna samarbeta med och få hjälp av mäktiga västerländska stater.

2003-1/2 s 19
"Katastrof igen"
För första gången på nästan 2 decennier hotas Afrika söder om Sahara än en gång av omfattande hunger och svält. I södra Afrika har HIV och aids decimerat landsbygdens arbetsföra befolkning kraftigt och skurkaktig regeringspolitik har försenat matleveranser. Men allvarlig torka har också bidragit.

2003-7 s 13-14
"Samma gamla kamp under ett nytt namn"
Afrikas nyaste samarbetsorganisation har ambitiösa mål, men gamla konflikter och bekymmer fortsätter att hämma utveckling och samarbete. Afrikanska Unionen (AU) höll i förra veckan sitt första toppmöte. Den lider liksom sin föregångare (OAU) av dåliga finanser. 10 av de 53 medlemsländerna hotas av sanktioner p g a obetalda medlemsavgifter. 35 statschefer träffades och bildades ett säkerhetsråd med FNs som förebild.

2003-8 s 21
"Hunger och HIV i dödlig allians i södra Afrika"
14 miljoner människor i sex sydafrikanska länder har brist på mat. Det är Malawi, Zambia, Zimbabwe, Lesotho, Swaziland och Mocambique. Hotet om svält förstärks av aids och HIV. 25 % av de vuxna i dessa länder är smittade. Hungern försvagar deras motståndskraft och många faller offer för aids och dör i förtid. De smittade är i sin mest produktiva ålder och därför är det färre som kan sköta jordbruket, färre händer för att odla, så och skörda. Därför blir det otillräckligt med mat. Särskilt illa är det också för de 2,5 miljoner barn vars båda föräldrar dött i aids. Andra barn kan inte gå i skolan eftersom de måste vara hemma och hjälpa till i jordbruket eftersom föräldrarna är sjuka. Unga kvinnor blir prostituerade och detta ökar spridningen av HIV ytterligare.

2003-11 s 22-23
"Afrikas lidande är en fara för oss alla"
Afrikas skuldbörda är som ett blödande sår som på sikt äventyrar den internationella säkerheten. Därför bör den rika världens regeringar ta ett större ansvar för Afrikas utveckling. I Afrika bor 300 miljoner människor, hälften lever i yttersta misär. Afrika kan aldrig skapa god tillväxt på egen hand. Man måste få pengar från andra länder - internationellt bistånd. I år får man bara 12 miljarder dollar - 3 mindre än tidigare. Motsvarar 40 dollar per person och år. Man kan inte heller kräva att Afrikas länder varken betalar tillbaka de lån de har tagit tidigare eller betala räntan. De måste slippa detta. (Det finns inte ett ord om den oerhörda korruptionen som lett till att tidigare skänkta eller utlånade pengar gått till en liten minoritet av despoter och diktatorers egen kassakista, som ofta står i länder utanför Afrika. I stället hävdar Barbara Stocking i denna artikel att man bör skicka mer pengar till dem!)

2003-13 s 18
"Första anhalt Kakuma i Kenya, nästa: Amerika!"
Afrikas förlorade stam studerar amerikansk livsstil. För 200 år sedan rövades somaliska bantu bort från stränderna i Moçambique, Malawi och Tanzania och fördes med arabiska fartyg till Somalia. Där förslavades de p g a sin mörka hy och breda anletsdrag och förföljdes fram till 1990-talet när Somalias inbördeskrig spred dem vind för våg i olika flyktingläger. Nu har många flyttats till "ofattbar lyx" i Kenya. Under de kommande två åren kommer nästa alla - 12000 - att flygas till USA. Under tiden studerar de engelska och amerikansk kultur.

2003-16 s 23
”Afrikas bekymmer tas inte på allvar”
FNs livsmedelsprogram (WFP) beskyller västländerna för att glömma bort svältande afrikaner för befriade irakiers skull. Fyrtio miljoner hotas av svält enligt WFP. Flest är det i Etiopien, Zimbabwe, Sudan och Eritrea. Orsakerna är krig, vanskött ledning och torka. Aids gör dessutom att många är i större behov av näringsrik mat. Verkliga och allvarliga kriser världen runt som, från Afghanistan till Sydafrika, riskeras att glömmas bort nu när hela världen fokuserar på Irak.

2003-24 s 24
"Kuppförsök i Mauretanien"
Styrkor lojala med presidenten Ahmed Taya slog ner ett kuppförsök som iscensattes av missnöjda enheter i armén. Dussintals militanta islamister har gripits de senaste månaderna. Detta sedan presidenten gjort helt om sedan han i Kuwaitkriget stått helhjärtat på Saddam Husseins sida. Man antar att kuppförsöket leddes av officerare som avskedats och var upprörda över att regeringen hade slagit till mot islamisk extremism.

2003-27 s 20-21
"Afrikas länder måste integreras"
Vad beror det på att hela Afrikas ekonomi inte är större än Spaniens? Varför är den sammanlagda BNP i det fyrtiotal länder som, som ligger mellan Egypten och Sydafrika, inte mycket större än Exxons årliga omsättning? Man brukar lägga skulden på de låga priserna på afrikanska jordbruksprodukter, på korruption och förfallen infrastruktur och nu de förödande ekonomiska konsekvenserna av aids. Mindre vanligt är att man pekar på den "perversa logik" som delar upp Afrikas ekonomiska sfärer i ett antal suveräna enheter. Ett skäl till detta är bidragssystemet. Ett litet land som t ex Djibouti med en halv miljon invånare, får mest bidrag per capita från FN och andra länder. För 40 år sedan bildades OAU, Afrikanska enhetsorganisationen. Nyligen bildades Afrikanska Unionen som är ett stort steg på vägen mot politisk enhet. Det behövs ett panafrikanskt parlament för att öka demokratin och främja den ekonomiska integrationen. Men detta förutsätter att Afrikas ledare avstår från "regeringsmaktens förmåner" i utbyte mot en möjlighet att på sikt skapa god ekonomisk tillväxt i hela regionen.

2003-27 s 21-22
"Afrika förs upp på dagordningen"
Världens stormakt har en plikt att engagera sig i världens fattigaste världsdel. Detta tycker Afrika och det tycker även president Bush och hans regering i Washington. Om några dagar gör Bush sin första resa till Afrika söder om Sahara. Han har presenterat ett ambitiöst program som syftar till att främja fredlig och ekonomisk utveckling i Afrika. Han uppmanar den liberianske ledaren Charles Taylor att avgå liksom Mugabe i Zimbabwe. Bush vill också medverka till fred i Sudan där 2 miljoner människor har dött i Afrikas längsta inbördeskrig i 20 år.

2003-27 s 23-24
"Kvinnan gör allt, men mannen har makten"
Jämställdhet mellan könen är en bristvara i Afrika men kvinnorna gör intrång på männens domäner. Kvinnan utför 80 % av det dagliga arbetet men äger mycket litet eller ingenting och de utsätts nästan dagligen för våld i hemmet, våldtäkt eller sexuella trakasserier. "Vi män övervakar kvinnorna och ser till att de arbetar". Kvinnornas roll i parlamenten har dock förstärkts. Och kvinnoorganisationerna hoppas att fler kvinnor snart ska få höga positioner i samhället. De skulle kunna styra de afrikanska länderna bättre än männen, tror de. Vissa kvinnor hare dock missbrukat sin maktställning som Winnie Mandela.

2003-28 s 16-17
"President Bush tar tag i Afrika"
USAs president reser till Afrika för att visa att han och hans regering vill uppmuntra och hjälpa fredlig utveckling mot demokrati och fria marknader. Han besöker 5 länder, Senegal, Sydafrika, Botswana, Uganda och Nigeria, som alla är ekonomiska eller politiska succéer enligt afrikansk standard. Bush vill diskutera kampen mot fattigdomen och ohälsa och kampen för demokrati. Två program är kärnan i hans Afrika-politik. Den ena är en femårig aidsbekämpningskampanj, som berör 14 länder, varav 12 afrikanska. Den andra är ett löfte att under de kommande tre åren kanalisera 10 miljarder dollar till fattiga länder som kan visa att de utvecklas i demokratisk och kapitalistisk riktning.

2003-28 s 17
"Oljan och terrorismen stärker USAs engagemang"
Afrikas olja är en av orsakerna till Bushs resa. USA importerar idag lika mycket olja från västra Afrika som från Saudiarabien och mängden kommer att öka. USA vill förhandla om långsiktiga avtal om tillfång till militära baser i Afrika. Den amerikanska flottan ska få en stark roll i den oljerika Guineabukten.

2003-30/31 s 16-17
"Därför svälter folk fortfarande i Afrika"
Hjälpbehovet är stort i många länder i Afrika, men störst i Etiopien, Eritrea och Zimbabwe. Där är orsaken främst de diktatorer som styr länderna och att krig har utarmat dem. Aidsepidemier är en annan orsak till svält. Men så är inte fallet i Malawi. Där menar författaren att problemen beror på att man lämnat planekonomin. Förut fanns bidrag till gödningsmedel. Även lån subventionerades av staten. Men så fann sig bönderna berövade fördelarna av en reglerad ekonomi, samtidigt som de inte kunde utnyttja fördelarna med en fri marknad. Men det fanns också andra skäl till svälten, raserade broar, urspårade tåg, hamnar i lågor och att det hos regeringen fanns en benägenhet för systematiskt slöseri, orent spelk och en slapphet när det gäller att bekämpa fattigdom.

2003-30/31 s 18
"USAs aids-fond öppnar för piratläkemedel"
Delar av de 15 miljarder dollar som president Bush lovade satsa i kampen mot aids i fattiga länder kan komma att användas till inköp av billiga kopior av mediciner som de stora USA-baserade läkemedelsföretagen brännmärker som piratkopior. Avsikten är att få dessa företag att sänka sina priser. Det handlar också om tuberkulosmediciner som är en följdsjukdom som ökar alltmer i aids fotspår.

2003-48 s 25
"Hjärnflykten förvärrar aidskrisen"
I Botswana, där över en tredjedel av den vuxna befolkningen har HIV, säger presidenten Mogae det största hindret för vård av aidssjuka i landet är bristen på kompetent sjukvårdspersonal. Orsaken är att läkare och sjuksköterskor byter sina jobb i offentliga sektorn mot bättre betalda i de internationella organisationerna eller så emigrerar de till andra länder, ofta till Storbritannien. Botswana försöker nu rekrytera personal från ännu fattigare afrikanska länder.

2003-48 s 26-27
"De glömda katastroferna"
Inga nyheter är inte alltid goda nyheter. Irak får alla rubriker och merparten av alla biståndspengar också. Men det finns andra krisregioner och i en del av dem är lidandet ännu större än i Irak. FN har publicerat en lista på 21 "glömda" katastrofer. Ett är t ex CAR = Centralafrikanska republiken. Senast landet fick rubriker var 1977 när den mordiske kejsaren Jean-Bedel Bokassa iscensatte en överdådigt dyr kröning i stil med Napoleons. Sedan dess har det varit 3 "lyckade" statskupper och minst 7 misslyckade. FN har mycket svårt att få ihop pengar som hjälp till detta land.
17 av 21 av de "glömda" kriserna finns i Afrika. Överhängande svälthot i Eritrea, sönderslitande inbördeskrig i Burundi och kanske 4 miljoner sudanesiska flyktingar.

2003-51/52 s 22-23
"Olja på gott och ont"
Oljefyndigheter genererar stora pengar, som emellertid inte alltid hamnar där de behövs bäst. I många fattiga länder har det plötsliga inflödet av oljepengar visat sig vara en välsignelse med bitter eftersmak. Lätta pengar undergräver arbetsetiken. Duktiga yrkesmän överger produktiva arbeten och försöker få del av oljepengarna. De styrande som hövdingarna i Tschad, korrumperas. Det återstår att se om det nya oljelandet Tchad förmår förvalta sitt pund rätt. Problemet är att uppbyggnaden av en oljeindustri visserligen ger ett antal arbetstillfällen men själva produktionen behöver mycket ringa inhemsk arbetskraft. De internationella oljeföretagen betalar en viss (stor) summa pengar för utvinningen. Men vem ska ha pengarna? Och vilka etiska krav ska (och kan) ställas på de myndigheter som får dem. Risken är stor att det blir några få som roffar åt sig och kanske använder pengarna för att ännu mer förtrycka landets invånare.

Swaziland
2004-03 s 19
"Kungen vill ge sina fruar nya palats"
Kung Mswati av Swaziland har bett sin regering om motsvarande 120 miljoner kronor för att restaurera tre kungliga palats och bygga elva nya. Det är mycket pengar för ett litet land som tyngs av torka, livsmedelsbrist och aids. Det f d brittiska protektoratet Swaziland har 1,1 miljoner invånare varav 40 % har HIV-virus. FNs livsmedelsprogram försörjer 25 % av invånarna.

2004-29 s 25-27
"Namibia kunde inte ha valt en sämre förebild"
Regeringen i Windhoek har börjat expropriera vita farmer, och de första tyskättlingarna har redan lämnat Namibia. President Sam Nujoma planerar att med Zimbabwe som förebild driva igenom en landreform. Han har skrutit med att hjälpa Zimbabwe militärt om det landet anfalls av "de koloniala makterna". Zimbabwe är ett land som står på randen till totalt sammanbrott. Fem miljoner människor hungrar där. Nujoma underblåser också misstron mot landets vita invånare och hotar att ta till våld.
Namibia är en av få stater i Afrika som har en balanserad budget vilket beror på generösa bidrag från Tyskland och på många tyska turister.

2004-31/32 s 20
"Afrikas fattigaste länder missar målet"
FNs utvecklingsfond (Unido) har lämnat en aktuell rapport. Målet är att de personer på jorden som lever i "absolut fattigdom" ska ha halverats före 2015. Mycket få länder kommer emellertid att klara detta. Bara sex av Afrikas länder har en chans. De andra kommer inte att nå målet förrän 2050 eller t o m 2100 (eller aldrig?). Produktivitetsklyftan mellan Afrika och resten av världen har ökat under de två senaste åren. Inte ens om de afrikanska arbetarna skulle arbeta gratis skulle Afrikas länder bli konkurrensstarka. Under det senaste kvartsseklet har per capita inkomsten visat en kontinuerlig nedgång. Andelen

2004-33 s 17
"Gräshoppsinvasionen hotar skördar"
Bönder och experter varnar för att nästan en miljon människor i Västafrika riskerar att svälta om de inte får internationell hjälp att värja sig mot de svärmar av gräshoppor som slukar skördarna. Gräshoppsinvasionen är den största i regionen på 15 år. Insekterna sveper in över jordbruksområden i Sahel i södra Sahara och förstör grödor som är viktiga för människors överlevnad som hirs.

Burkina Faso
2004-35 s 8
"14 arresterades för könsstympning"
Polisen har arresterat 14 människor i Burkina Faso, anklagade för att ha genomfört könsstympning på 16 flickor mellan 2 och 10 år gamla. En av flickorna förblödde. En misstänkt kvinna har tidigare dömts 4 gånger för samma sak. Arresteringarna skedde efter anonyma tips från en kommitté som arbetar mot könsstympning.

Swaziland
2004-35 s 20-21
"Den ultimata utmaningen för kungen av Swaziland"
Polygam monark har problem med att vara en god förebild i landet med världens högsta andel hiv-smittade. Han är den siste enväldige monarken söder om Sahara. Han kan krossa oppositionspartier, bannlysa tidningar och ignorera domstolar. Men kung Mswati III är maktlös inför den aidsepidemi som härjar hans rike. Nästan 40 % av alla gravida kvinnor har smittan. Orsaken sägs vara det "patriarkaliska, polygama samhället som gör det svårt för flickor och kvinnor att säga nej till sex".

Swaziland
2004-38 s 13
"Kungliga som föredrar unga brudar"
Swazilands kung Mswati III som är den siste absolute monarken söder om Sahara, har valt en 16-årig skönhetsmiss till sin 13:e hustru. Valet skedde efter en traditionell, årlig dansceremoni där omkring 20000 unga kvinnor och flickor med bar överkropp deltar. Kungens far har själv drygt 40 fruar.

2004-41 s 23
"Afrika lockar till sig legoknektar"
En grupp legosoldater har försökt eliminera general Teodoro Obiang Nguema Mbasogo. Han tog makten i Ekvatorialguinea för 25 år sedan genom att störta sin egen farbror. Obiangs regim räknas till en av världens brutalaste och mest korrupta. Han har överlevt många kuppförsök, det senaste tycks ha involverat ett 90-tal legosoldater och 14 miljoner dollar.

2004-47 s 22
"Botswana visar vägen"
Häromveckan gav Botswanas väljare det styrande Demokratiska partiet 44 av parlamentets 57 platser. Valet var beundransvärt händelselöst. Botswanas 1,8 miljoner invånare är några av Afrikas mest välmående efter fyra decennier av snabb ekonomisk tillväxt. Det är ett av Afrikas minst korrumperade länder. Hur kommer det sig att ett torrt, landomslutet land i södra Afrika är en succé jämfört med många andra länder i regionen? Botswanas största fördel jämfört med andra länder är den etniska homogeniteten. Här finns inga motsättningar mellan olika stammar.

2004-49 s 20-21
"Afrika blir sin egen polis"
Konflikterna i Elfenbenskusten och Sudan väcker tvivel på att lokala fredsstyrkor förmår skapa fred och säkerhet. Problemet är att ingen annan vill eller kan. En brigad fransktalande FNsoldater från Togo skötte om evakueringen av utlänningar från Elfenbenskustens huvudstad Abidjan på ett perfekt sätt så att ingen utlänning kom till skada. Befälhavaren över styrkans 6500 man menar att FN-styrkan i Afrika bör bestå enbart av afrikaner. Västerländska ledare menar också att Afrikanska Unionen bör ha huvudrollen i att upprätta fred i Afrika och därmed lätta bördan på FN, som för närvarande ansvarar för merparten av alla fredsprojekt i Afrika. FN har 6 olika missioner med nästan 50000 man från 86 länder, de flesta icke-afrikanska. 30000 av dem finns i Sierra Leone, Liberia och Elfenbenskusten.

2004-52 s 21-23
"Tuffingar på toppen"
Enväldiga despoter är omoderna nästan överallt, men inte i Nordkorea, Turkmenistan och Togo. Varför överlever de? Hur länge varar de? Varför är personkultens föremål alltid så avskyvärda människor?
- Kim Jong Ils regim är förmodligen världens otäckaste. Det är inte lätt att skapa fattigdom i ett land som befolkas av koreaner, men 5-10 % svalt ihjäl på 1990-talet. Alla övervakas.
- Turkmenistan var förr en sovjetisk lydstat som styrdes av ett moskvatroget redskap vid namn Saparmurat Nijazov. När Sovjetunionen föll samman förbjöd han all opposition, utropade sig till president på livstid och kät uppföra guldstatyer av sig själv överallt. Han har skrivit en bok som är grunden för läroplanen i landets skolor. Barnen blir nästan lika hjärntvättade som nordkoreanerna.
- Togos härskare, Gnassingbé Eyadéma, har haft makten sedan 1967 då han tog den genom ett kupp. Frankrike stödde honom till kalla krigets slut. Sedan har inte fått mer än 57 % i valen mot 99,95 % tidigare.
Kultens objekt tror ofta på sin egen propaganda och sedan börjar de agera som om de vore gudar. Skräcken är ett nödvändigt redskap för att hålla liv i en personkult och man måste hindra undersåtarna att höra andra fakta och åsikter än den egna propagandan. Men en del människor tycks faktiskt vilja ha en ledare som man vill tro är så "stark, dygdig och briljant" att han kan lösa alla problem. Om han har svar på alla problem "slipper man vardagens ångest och svårigheter".
Ledarskapet varar på livstid om inte för annat än att de fruktar att ställas inför rätta om de lämnar ifrån sig makten och terrorredskapen.
Varför är de då så grymma? Den enklaste anledningen till att diktatorer uppför sig så illa är förmodligen att de kan göra det.

2005-11 s 17
"Blairs kommission kräver mer pengar till Afrika"
Afrika är redo att utvecklas förutsatt att länderna där får mer hjälp och, inte minst, utrotar korruption och dåliga ledare. Kommissionen slår fast i sin rapport att "många afrikanska regeringar har förbättrat sitt styre och att demokratin breder ut sig" (??). (Påminner om USAs f d presidents Clintons rapport på 90-talet, strax innan krigen bröt ut!). Vidare vill Kommissionen ha mer pengar från andra länder till Afrikas länder. EU och USA bör ta bort sina jordbrukssubventioner så att konsumenterna där i stället ska leva på mat från Afrika och de rika länderna bör presentera detaljerade tidtabeller för i vilken takt de ska öka sina bidrag till uländerna och framför allt till Afrika. Detta säger emellertid USA att man inte tänker göra.

2005-11 s 18-19
"Ur kaos kommer ordning"
Världen har minst 46 "bräckliga" stater, del allra flesta i Afrika. Ett redan sedan länge kollapsat land är Somalia. Några kollapsade är eventuellt på bättringsvägen, som Afghanistan, Haiti, Sierra Leone och Liberia. En större grupp är nära kollaps, t ex Zimbabwe, Kongo-Kinshasa, Sudan, Angola, Guinea-Bissau, Togo, Laos och Myanmar. Tillståndet i kollapsade stater är smittsamt och därför viktigt att bry sig om för världen i stort. Vad kan man då göra? Tre typer av intervention anses vara mest kostnadseffektiva. 1. Att försöka begränsa försäljningen av varor som kan orsaka krig. Exempel är diamanter i Sierra Leone. 2. Ge generösa bidrag till krigshärjade länder när de har stabiliserats så att de kan bygga upp sin infrastruktur. 3. Skicka dit fredsbevarande styrkor. Exempel är Liberia och Sierra Leone.

2005-24 s 20
"Läget i Afrika försämras"
FN har publicerat två rapporter son visar att antalet mycket fattiga och hungriga människor i Afrika stadigt ökar och att 28 miljoner barn kommer att dö i onödan under de kommande 10 åren. Hälften av alla barn som dör under 5 år beroende på 5 sjukdomar: lunginflammation, diarré, malaria, mässling och aids. Fattigdomen beror främst på stagnerande jordbruk och aids (den främsta åtgärden bör därför vara att bara ha sex inom äktenskapet och att använda den kraft som blir över till att odla jorden, i stället för att sitta och vänta på socialbidrag och matleveranser från andra länder).

2005-24 s 20
"Malaria bromsar utvecklingen"
Det hjälper inte att dela ut pengar till afrikanerna om man inte stoppar malarian. Den dödar mellan 1 och 3 miljoner människor per år. En parlamentarisk grupp menar att "det största hindret för framsteg är inte brist på kunskap utan bristande politisk vilja. Malaria negligeras av politiker, forskare, aktivister och medier till förmån för kampen mot aids".

2005-26 s 19
"Rösten från Afrika"
Nigerias president, Olusegun Obasanjo, pekar ut hungern som Afrikas allra värsta problem. Han är ordförande i Nepad, som ska verka för utveckling i Afrikas länder. Han har föreslagit en kampanj för modernisering av jordbruket. Han menar att det inte är HIV/Aids, malaria och tuberkulos som ligger bakom fattigdomen och svälten i Afrika. Inte heller kan frihandel och skuldbefrielse primärt hjälpa. Utan det är hungern som ligger bakom allt detta. "Hungern är Afrikas gissel. En hungrig människa är arg och farlig". Och hungern kan bara lindras med mat. Och för mat behövs pengar menar Obasanjo. Och pengarna ska skänkas av regeringar i länder utanför Afrika till regeringar i Afrika. Första steget måste vara att skattebetalare i länder utanför Afrika ger pengar till Afrikas regimer.
(Detta säger den person som i sitt eget land håller på att förlora kontrollen över flera regioner därför att han inte vill dela med sig av Nigerias oljeinkomster. De kan han använda till att köpa mat för och dela ut till sina egna hungriga undersåtar eller till grannländernas. Hans företrädare, generalen Abacha, placerade åtminstone 500 miljoner dollar bara på bankkonton i Schweiz. Det är 10 % av den summa som FNs livsmedelsprogram behöver för att eliminera hungern för de 300 miljoner barn i hela världen som lever hungriga!)

2005-26 s 15-16
"Sista chansen att rädda Afrika?"
FNs Millenniemål kommer inte att uppnås utan generösare bistånd, större skuldlättnader och rättvisare handelsregler. Frågan toppar dagordningen på G8:s möte denna månad. Fem år efter formuleringen av 8 utvecklingsmål och 18 delmål och 10 år före tidsfristens utgång har det inte hänt särskilt mycket. Antal människor som lever i extrem fattigdom har sedan fem år tillbaka ökat från 271 till 313 miljoner. Bara 62 % av världens barn går i grundskola. 2,3 miljoner människor dog av aids 2004 (knappt en på tretusen) och 25 miljoner är HIV-smittade (4 personer av tusen). Särskilt har förhållandena söder om Sahara försämrats. Där stagnerar jordbruket och HIV/aids skördar allt fler offer bland människor i arbetsför ålder. Här saknar 42 % av befolkningen rent vatten.

2005-26 s 16-18
"Välviljan matchas inte alltid av handlingskraft"
Åtta herrar samlas inom kort för att avgöra en hel världsdels öde. Storbritannien vill att de rika länderna ska skänka ännu mer pengar till länder SOS (Söder om Sahara). Finansminister Gordon Brown talar om en Marshallplan för Afrika lik efterkrigsplanen för uppbyggnad av Europa efter andra världskriget. G7-länderna har redan enats om en uppgörelse för skuldavskrivning för de fattigaste länderna. Det svåraste att komma överens om är ändrade handelsregler. Här vill britterna ha en tidtabell för avveckling av jordbruksstödet inom EU. I stället för att stoppa all import av socker t ex som gör att konsumenterna inom EU får betala ett högt pris för socker och dessutom betala bönderna subventioner för att de odlar ska sockerproducenter i tredje världen få sälja sina produkter billigare i Europa. Bra för Europas konsumenter och u-världens producenter men dåligt för bönderna inom EU, särskilt Frankrike men även bönderna i Sverige protesterar. Det är mycket osannolikt att britterna får gehör för sitt förslag. Britterna vill vidare att biståndspengar till Afrika ska kunna användas för att finansiera en effektiv militärstyrka som under ledning av Afrikanska Unionen (AU) ska ingripa i konflikter i SOS. USA å sin sida betonar frågan om hederligt och gott styre i de afrikanska länderna. En storskalig korruption omger Afrikas naturtillgångar. USA menar att korruptionen hos Afrikas ledande måste stoppas eller minska annars kommer bidragen utifrån att gå till fel saker.
Ytterligare en sak som uppmärksammas är att varje år flyttar 70000 välutbildade afrikaner till länder utanför Afrika för att där kunna leva bekvämare och rikare. Denna "hjärnflykt" måste stoppas.

2005-32 s 18
"En film om fula fiskar"
Dokumentär visar den hopplösa situationen för tanzanierna som är beroende av Victoriasjöns nilabborrar för sin överlevnad. Det har gjorts en film "Darwins mardröm" som handlar om export av djupfrysta fiskprodukter från Tanzania till Europa. Råvaran är nilabborren i Victoriasjön. I filmen antyds att betalningen är i form av vapen "som sedan håller liv i Afrikas alla ändlösa och destruktiva krig". Men vad är det artikelförfattaren A.O.Scott och filmen egentligen vill? För det första: Vill man stoppa export från Tanzania? Vad tredje världen i dag klagar på är ju att västvärlden och då alldeles särskilt EU lägger tullar på import utifrån och subventionerar det egna jordbruket och livsmedelsproduktionen. Tredje världen vill ju exportera sin jordbruksprodukter på lika villkor och därigenom få medel att köpa andra varor som de länderna behöver. För det andra: Ska västvärlden bestämma vad u-länderna ska använda de pengar till som de får för sin export? Det måste väl vara upp till dessa suveräna stater att själv bestämma?

2005-33 s 20
"Hungersäsong" i Niger"
Augusti kallas hungersäsong. Det är då när all säd har ätits upp och höstskörden ännu inte har börjat. Nästan en fjärdedel av landets befolkning på 12 miljoner har inga pengar till mat när skörden slår fel. Det behövs modern jordbruksteknik, bevattningsutrustning och utsäde till flera sorters grödor som ger större skördar och tål torka bättre.

2005-33 s 24-25
"Mobilen är en gudagåva"
Afrikas landsbygd tar ett jättekliv in i 2000-talet tack vare mobiltelefonen. Afrika är världens snabbast växande mobiltelefonmarknad. Från 1999 till 2004 ökade antalet mobiltelefonanvändare från 7,5 miljoner till 76,8 miljoner. En av 11 afrikaner har i dag ett abonnemang. Bara en av 22 har fast telefonlinje.

2005-38 s 18
"Åkerjorden krymper i aidsplågade Afrika"
På ett forskarmöte i Dublin i förra veckan berättade Annmarie Kormawa hos hjälporganisationen Swiha, som arbetar för att stödja jordbruksproduktionen i Afrika, att många jordbrukare i länder söder om Sahara, det vill säga det svarta Afrika, har tvingats att minska arbetsbördan eller lämna sina gårdar helt och hållet. 80 % av afrikanerna lever på jordbruk, men aids som har drabbat fler än 25 miljoner människor i det svarta Afrika, har lett till att det finns kvar allt färre människor för att bruka jorden. Av alla HIV-positiva i världen idag bor 64 % i det svarta Afrika och av alla HIV-positiva kvinnor 76 %.
I delar av Rwanda har antalet sysselsatta i jordbruket minskat med 60-80 % på grund av sjukdom och dödsfall och i Malawi har 70 % av hushållen brist på arbetskraft på grund av manliga familjemedlemmar dött av aids.

2005-40 s 20
"Dags för ett nytt försök i Västsahara"
Nya omständigheter väcker hopp om att Afrikas äldsta postkoloniala konflikt ska kunna lösas. I maj urartade en rad demonstrationer i huvudstaden Laayoune och på andra platser i Västsahara i våldsamheter som ledde till att många västsaharier greps och dömdes till långa fängelsestraff. Ett fyrtiotal sahariska fångar hungerstrejkar sedan flera veckor. Man talar om en intifada mot det marockanska styret.

2005-43 s 21-23
"Kina finkammar Afrika"
Amerikaner och kineser konkurrerar om Afrikas naturtillgångar. Den mest åtråvärda resursen är oljan, men Kinas snabbt växande industrier behöver också koppar, mangan och ädelträ. Globaliseringens vinnare i Afrika är dess envåldshärskare. Afrikas ledare är i färd med att slumpa bort omätbara naturtillgångar för allmosor - precis som under kolonialismens svarta tid, när hela länder bytte ägare för några glaspärlor och lite snaps.
Nigeria har de gångna 30 åren inkasserat drygt 280 miljarder oljedollar, varav merparten har stulits av politiker och makthavare. Genomkorrumperade länder son Nigeria och Angola spås hisnande tillväxttakter, inom kort ska de producera dubbelt så mycket råolja som nu. Detsamma kommer att hända i Kongo-Brazzaville och Gabon. Alla oljeimporterande länder är mycket intresserade av den potentiella oljan från Afrikas västkust som det enda sättet att kringgå den arabdominerande OPECs prispolitik.
Kina är en storinvesterare i Sudan, som exporterar 60 % av sin olja till Kina. Krigsherren Umar Al Bashirs regering köper kinesiska vapen och förväntar sig att Kina använder sig av sin vetorätt i FNs säkerhetsråd.

2005-44 s 22-23
"Afrika är världens insamlingsbössa"
Ekonomen Themba Sono om bistånd som ett bedrägligt gift och om afrikanska politikers oförmåga att bryta länderna ekonomiska misär och utveckla samhällena. Themba Sono var efter ekonomiska studier i USA chef för det liberala institutet för rasrelationer i Sydafrika (1998-2003). Idag är han professor i företagsekonomi på universitetet i Pretoria och företräder det oppositionella partiet Fridemokratiska alliansen Independent Democrats Den egna makten viktigare än folkets väl:
Han säger att Afrikas ledare kommer inte att kunna förbättra situationen för sina medborgare så länge som de inte är beredda att göra avkall på sin makt.
Den afrikanska medelklassen blundar i stället för att tala om för Mugabe att han förintar sitt folk. Det är ett rent hyckleri att de hyllar honom.
Det måste finnas en mekanism som gör det möjligt att bringa en regering på fall om den vänder sig mot det egna folket. Den som kritiserar en afrikansk regering beskylls för att vara vän till Bush eller Blair. Det afrikanska folket stöder då sina korrupta ledare ännu mer.
Vad betyder hjälpen för Afrika? Man kunde lika gärna slänga pengarna i ett svart hål. Faktum är att hjälp är det sista Afrika behöver. Regeringarna saknar kapacitet att förvalta pengarna på ett effektivt sätt och det mesta av dem handlar hur som helst i orätta händer. För mycket hjälp under en lång tid leder bara till att afrikanerna blir beroende av hjälpen och slutar att göra något själva. Annars förblir Afrika världens insamlingsbössa och afrikanerna blir offer för en hjälp som på sikt leder till en ny kolonalisering.
Handeln mellan afrikanska länder måste öka, men ingenting görs för att förbättra kommunikationerna.

2005-51 s 8
"Jordskredsseger för regeringen"
Regeringspartiets kandidat, Jakya Kikwete, vann en övertygande seger med 80 % av rösterna i förra veckans presidentval i Tanzania. Kikwetes parti fick också 206 av parlamentets 232 valbara mandat. Oppositionen är djupt splittrad i 18 olika partier.

2006-3 s 25-26
"Emancipation med förhinder"
Urgamla traditioner hindrar den afrikanska kvinnans frigörelse.
Den sydafrikanska regeringen har nyligen bannlyst vissa former av oskuldsprov. Den som bryter mot lagen riskerar upp till 10 års fängelse. Hos zulufolket är det en gammal tradition med oskuldstest av unga flickor. Avsikten är att avvärja sex i unga år. På senare tid är det också ett sätt att bekämpa HIV-spridning. "Många människorättsaktivister" anser testerna var "diskriminerande och emotionellt förödande" eftersom vissa flickor inte klarar testen. De afrikanska länderna stiftar många nya lagar av "västerländskt" skick. Men det är bevisligen mycket lättare att stifta dem än att se till att de efterlevs. I till exempel Guinea har kvinnlig omskärelse varit förbjuden sedan 1965. Överträdelse kan straffas med döden. FNs barnfond säger att 90 % av alla kvinnor i dagens Guinea är omskurna. Moderna regler kolliderar med urgamla traditioner och kvinnorna är splittrade inbördes om vad som egentligen är framsteg.

2006-4 s 23-24
"Missriktat bistånd leder till dödligt beroende"
Kenya hemsöks av hungersnöd medan regeringen låter vägarna förfalla. I flera regioner i Kenya har invånarna blivit beroende av hjälporganisationernas matleveranser. Kenyas bekymmer är självförvållade och det akuta krisläget var förutsägbart.
I västra Kenya har det varit rekordstora skördar. Vid Victoriasjön står silon fulla av majs, som det inte lönar sig att sälja. Det är mer lönsamt att låta majsen ruttna än att transportera den norrut på slitna vägar till en mycket osäker marknad. Ingen vill köpa majsen därför att hjälporganisationerna delar ut majs gratis.
Stora mängder människor bosätter sig på områden som inte har potential att livnära dem. Marken räcker inte till och det finns inga arbeten. Varför är de då där? Jo, för att det är där som bidragen och gratismaten delas ut. "Ingen försöker klara sig själva. Alla väntar bara på nästa leverans".

2006-16 s 23-24
"Hjälpen undergräver den sociala solidariteten"
FNs livsmedelsprogram är en del av hungerproblemet i norra Kenya. Stora djurhjordar lever i norra Kenya, men när torkan slår till dör tiotusentals djur. I stället för att slakta djuren eller sälja dem i tid föredrar nomaderna att låta dem dö. Boskapen ses inte längre som i första hand ett försörjningssätt, eftersom utomstående hjälper till med mat och andra förnödenheter.
Musa Okolla tillhör en etniska grupp av nomader på 56000 personer som bor i norra Kenya. Han är i pension och hade tidigare en hög position i den lokala hälsovården. Han säger att " innan FNs WFP och andra organisationer började distribuera gratis hjälpte vi varandra solidariskt under torra perioder". Men med hjälporganisationens ankomst urholkades den sociala sammanhållningen. Samma uppfattning har veterinären Leine Mpoke, som har verkat nio år i norra Kenya. Han säger att de rika som numera inte får någon hjälp alls av WFP försöker ta ifrån de nödlidande deras ransoner.
Det görs "vetenskapliga" undersökningar av hur hjälpen fungerar i norra Kenya. Dessa finansieras av olika hjälporganisationer. De har, av naturliga skäl, föga intresse av att belysa livshjälpens negativa aspekter. Den bayerske missionären Jubert Mössmer tycker att hjälporganisationernas arbete i norra Kenya är detsamma som att "göra affärer med fattigdomen". De undergräver mångsekelgamla anpassningsmekanismer som hjälpte nomaderna att överleva forna tiders torkperioder.
"Livsmedelshjälp i norra Kenya är alltså ingen lösning utan snarare en del av problemet" avslutar artikelförfattaren Kurt Pelda från Nairobi.

2006-16 s 25-26
"Hemgiften torkar bort"
I Kenya fungerar kor som valuta och brudpeng. Den som har en stor hjord är rik, och den som inte äger några kor är fattig. En "skröna" (?) av artikelförfattaren Emily Wax.

Kamerun
2006-18 s 10
"Belöning för gott arbete"
IMF, Valutafonden och andra långivare ger Kamerun 3,4 miljarder dollar skuldlättnad som belöning för de framsteg som landet gjort när det gäller inflationskontroll, ekonomisk tillväxt, investeringar i hälsovård och skola och privatisering av förlustbringande statliga bolag.

2006-18 s 21-22
"Fattigdomen kan bekämpas"
Några få enkla reformer hjälper afrikanska byar till mera mat och bättre livskvalitet. Detta menar makroekonomen Jeffrey Sachs, som är chef för FNs millennieprojekt. För att bekämpa fattigdomen effektivt måste det göras mycket mer på gräsrotsnivå. Afrikas utveckling börjar barfota med en hacka i handen i de förbrända och förpestade byar, där majoriteten av afrikanerna bor. Sachs har låtit inrätta tolv "forskningsbyar" i 10 afrikanska länder för att visa att sju enkla reformer förbättrar livskvaliteten och försörjningsförmågan markant. De är Gödningsmedel och utsäde, myggnät som skydd mot malariamyggan, bättre vattenkällor, skolmatsprogram, avmaskning av alla och ny teknik som energisparande spisar och mobiltelefoner.

2006-22 s 15-16
"Varför demokrati?"
Afrikas många olika folk har få anledningar att vara nöjda med tillvaron, vilket avspeglas i en stor opinionsmätning i 18 länder söder om Sahara. Afrobarometer har frågat minst 1200 personer i var och ett av länderna. Mätningarna visar en växande besvikelse bland afrikaner över ekonomiska förhållanden och staternas ekonomier. 56 % klagar på att de inte har tillräckligt med mat. I Nigeria som är Afrikas folkrikaste har andelen medborgare som anser att den demokratiska situationen är åtminstone "ganska bra" minskat från 68 % 2000 till 45 % 2005. Tilliten till presidenten har minskat från 77 till 26 %. Även i många andra afrikanska länder minskar förtroendet för ledarna. I Zimbabwe tycker bara 3 % att regeringen sköter sig "ganska bra". Att det inte blir uppror i Zimbabwe menar undersökningsledaren bero på att Mugabe har "järnhård kontroll" över landets väpnade styrkor. Bara 12 % av de intervjuade vågade uttrycka sig fritt om sin syn på politiken i landet.

Botswana
2006-26 s 15-16
"Bäst i klassen?"
Botswana är ett undantag, men det duger ändå inte som modell. Ett och samma parti har haft makten i fyra decennier. Det har nästan total kontroll. Oppositionen är splittrad. Det parlamentariska systemet är emellertid fast förankrat, rättsväsendet fungerar och regeringen är kompetent. Korruptionen är mindre än i något annat afrikanskt land. 80 % av alla vuxna kan läsa och skriva. Lyckokastet för landet var upptäckten av diamanter året efter självständigheten från Storbritannien för 40 år sedan. Landet är idag världens största diamantkälla räknat i pengar. Befolkningen på 1,7 miljoner är därför på papperet ett av Afrikas mest välmående. Det stora problemet landet dras med ä HIV/aids. En av tre vuxna bär på HIV! Homosexuella aktiviteter är kriminella i Botswana.

2006-33 s 20
"Gates hetsar på sökandet efter aidsmedicin"
Familjen Gates stiftelse som donerat 1,9 miljarder dollar till kampen mot aids säger att sökandet efter HIV-mediciner som ökar kvinnors självbestämmande kan bli "nästa stora genombrott" i kampen mot smittan. Det viktigaste är att minska frekvensen av nya infektioner. Detta måste ske genom att bryta aids-stigmat hos kvinnor i det svarta Afrika som har liten eller ingen makt över sina egna sexliv eller sin hälsa. Ordet våldtäkt existerar knappast och är ingen kriminell handling. Det tuffaste jobbet i kampen mot HIV är att få äldre män att förändra sitt sexuella beteende mot unga kvinnor. De ligger med många kvinnor, blir smittade och överför HIV till sina fruar och sina flick- och pojkvänner. Om inte detta traditionella promiskuösa levnadssätt ändras är annan kamp mot HIV meningslös.

2006-33 s 21-22
"Kaffekooperativ hjälper rwandierna"
Rwanda är ett extremt fattigt land. Det är med sina 8,6 miljoner Afrikas mest tättbefolkade nation. Det klövs mitt itu på 90-talet av ett fruktansvärt brutalt inbördeskrig. Nu rider det på en våg av efterfrågan på speciella kaffesorter som finns i industriländerna. Landet har gjort odlingen av premiumkaffe till en nationell prioritet. Många av Rwandas kaffeodlare har på detta sätt fördubblat sina inkomster. Genom kooperativ verksamhet har också odlarna fått en större del av vinsten från produktionen.

Gambia
2006-39 s 22
"Jammeh behåller makten i Gambia"
Gambias president, Yahya Jammeh, blev omvald för en tredje femårsperiod i förra veckans presidentval. 1994 tog löjtnanten Yahya Jammeh makten med våld i det lilla landet Gambia. Landet var så fattigt och den demokratiskt valda regimen så korrumperad att våld var motiverat menade han då för 12 år sedan. Läs här. Nu fick han 67 % av rösterna i ett av internationella observatörer godkänt val. Jammehs obestridliga karisma genomsyrar det politiska livet i Gambia. Alla uppskattar hans arbete för att förbättra skolor, sjukhus och infrastruktur.

Tanzania
2006-41 s 20
"Farväl fattigdom!"
Det finns åtminstone ett land i Afrika som gör sig förtjänt av ekonomiskt bistånd. Landet är stabilt och fredligt och korruptionen är låg för att vara ett afrikanskt land. Lojaliteten med fosterlandet är oftast starkare än stamidentitet eller religiös tillhörighet. Presidenten Jakya Kikwete är troende muslim, landets första president Julius Nyerere var en varmt religiös katolik. Kikwetes parti CCM som tidigare var socialistiskt och marxistiskt dominerar den nationella politiken sedan självständigheten. Landet är emellertid fortfarande fruktansvärt fattigt och ineffektivt och det saknar alla former av hälsovård i avlägset belägna områden. Elavbrotten är många till och med i den största staden Dar es Salaam.

2006-43 s 21
"Afrika på G8s dagordning igen"
Tyskland som nästa år tar över ordförandeskapet i G8 vill koncentrera bistånd och hjälp till länder som "sköter sig". Berlins planer skiljer sig från fjolårets brittiska ordförandeskap som riktade uppmärksamheten på skuldlättnader och ökat bistånd till Afrika vilket tyska ministrar traditionellt haft en skeptisk syn på. Länder som till exempel Ghana bör kunna belönas för sina försök att etablera "ansvarsfullt styre" inklusive fria val och fullständiga rättigheter för kvinnor.

2006-44 s 19
"Gott ledarskap ska belönas"
Den sudanesiske miljardären Mo Ibrahim erbjuder 5 miljoner dollar i prispengar under 10 år till den afrikanske president som när han avgår från sitt ämbete kan bevisa att han varit Afrikas mest demokratiske och laglydige statschef. Han gör det därför att "vi afrikaner har misslyckats" och att orsaken framför allt är "dåligt ledarskap och dåligt styre". Valbara kandidater till priset ska ha valts i regelrätta, demokratiska val och ha avgått efter fullgjort mandat. Afrikas tradition med en stark, despotisk ledare som biter sig fast vid makten under flera decennier beror mycket på en rädsla hos ledarna att efter avgång bli straffade eller helt makt- och medellösa om de lämnar makten frivilligt. Ledarna betygsätts inom åtta huvudområden. Varje vinnare får 500 000 dollar årligen i tio år och därefter 200 000 dollar per år. Ibrahim sålde förra året sitt företag, Celtel för 3,4 miljarder dollar.

2006-47 s 26-27
"Livsfarliga traditioner försvårar kampen mot aids"
Den del av världen som har klart mest AIDS-sjuka och HIV-positiva är vad man kallar Afrika söder om Sahara (SOS), det vill säga det svarta Afrika. Forskare har upptäckt att det finns många stora smittvägar där som inte finns i den industrialiserade delen av världen. Visserligen är det sexuella förbindelser som är den främsta smittkällan även i SOS-länderna, men sedvänjor som tatuering, omskärelse och kollektiv amning bidrar också starkt till att viruset sprids. Även månggifte har sin betydelse. Polygami är lagligt i flera afrikanska länder. En annan faktor är också att många sjuka vänder sig till lokala medicinmän i stället för den reguljära sjukvården. Uppskattningsvis 70 % av afrikanerna anlitar medicinmän som främsta hälsovårdare. Medicinmännen saknar utbildning om sådana viktiga saker som att sterilisera sina redskap och ett besök hos medicinmannen innebär ofta att "patienten" smittas med livsfarliga bakterier och virus som HIV.
I andra länder kan barn bara smittas av HIV av sina mödrar i samband med födseln. Men i Afrika finns det ceremonier som föreskriver kollektiv amning. Mödrar ammar inte bara sina egna barn utan också andras.
Samhällsstrukturen i Afrika bygger på familjen, klanen och stammen. Den etniska tillhörigheten anses vara mycket viktig och för att det inte ska bli tveksamheter om var man hör hemma i samband med äktenskap, stridigheter eller arvstvister så tatueras barnen tidigt genom att speciella identifikationstecken rispas in i ansiktet eller på bröstet. Detta är medicinmännens områden, där hygienen är bristfällig och infektionsriskerna stora. Det räcker med att ett barn i en by har HIV för att smittan ska spridas till dussintals andra som tatueras med samma redskap som detta barn. Omskärelse är en annan tradition som kan bära samma smitta vidare.
Det är tydligt att det är en mycket stor uppgift att skapa kunskap och insikt hos afrikanerna själv om hur deras sedvänjor hänger samman med den snabba spridningen av det dödliga viruset i deras länder. Visst är det viktigt att begränsa promiskuiteten och att få fler att använda kondomer särskilt vid tillfälliga sexuella kontakter men det räcker inte långt eftersom viruset utnyttjar en massa andra vägar för att infektera nya offer.
Allt enligt en artikel i International Herald Tribune den 14 november av Elisabeth Rosenthal "Where traditional customs can mean AIDS". Översatt i Tempus nr 47 s. 26-27.
Inget pris kunde delas ut 2008.

2007-01/2 s 17-18
"Amerika möter allt hårdare konkurrens i Afrika"
USAs förhållande till och inflytande i Afrika har förändrats radikalt sedan terrorattentaten i september 2001. Experter förklarar detta med att USAs makt har minskat, inte ökat. Man vågar nu ignorera eller trotsa USA utan att riskera några obehagliga följder.
Under det kalla kriget förde USA en aktiv Afrikapolitik men därefter minskade intresset för Afrika med följd att kontinenten började falla sönder. Ödesdigra krig härjade i Somalia, Rwanda, Algeriet, Sierra Leone, Liberia och Kongo. 1990-decenniet blev det blodigaste i Afrika moderna historia.

Mauretanien
2007-11 s 28
"Första fria valet väcker hopp"
Civilt styre kommer att återinföras i Mauretanien efter det fria valet i detta land som knappast har kännetecknats av stabilitet sedan det blev självständigt från Frankrike för drygt 40 år sedan. Den avgående militärjuntan lämnar nu ifrån sig makten. Mauretanien är en islamisk republik, det tillhör Arabförbundet, är allierat med USA i kriget mot terrorismen och det har, märkligt nog, diplomatiska förbindelser med Israel. 19 kandidater ställde upp i presidentvalet i söndags och ingen får över 50 % blir det en andra omgång. Rasmotsättningar lurar bakom många politiska frågor i Mauretanien. Svarta mauretanier klagar på att de diskrimineras i ett system som favoriserar den arabiska eliten som traditionellt har makten.

2007-17 s 21-28
"Afrikas förbannelse" (del 1)
Idag går det sämre för Afrika än för 50 år sedan. Krig korruption och missriktad utvecklingshjälp har drivit stora delar av den svarta kontinenten mot ruinens brant. Nu drar en våg av omvänd rasism fram genom Afrika. 350 år efter landstigningen på Afrikas sydspets är det vita farmare som tvingas sota för allt elände i Afrika. 50 år efter kolonialismens slut börjar de vita bosättarnas utflyttning likna en fördrivning.
Varför drabbas Afrika av den ena katastrofen efter den andra? Varför förekommer det fortfarande inbördeskrig, folkmord, stamkrig och ställföreträdande krig 50 år efter kolonialismens slut?
Krig och missad utveckling har gjort Afrika till världens fattigaste del och klyftan mellan Afrika och resten av världen fortsätter att växa. Livsmedelsproduktionen per capita minskar hela tiden. Hälften av kontinentens 880 miljoner invånare måste klara sig på mindre än en dollar om dagen. Afrika svarar för 1,3 % av världens samlade BNP men har nästan 15 % av jordens invånare. Ingen annan region har fått så mycket bistånd men detta har missbrukats och har bara skapat ett klimat av beroende och osjälvständighet. Skulden läggs alltid på den vite mannen, först var det kolonialismen, sedan det kalla kriget och nu är det globaliseringen. "Afrikanerna är de enda människorna i hela världen som fortfarande anser att det är andras uppgift att se till att de utvecklas. De betraktat staten som en fiende som man måste bedra och besegra. Afrikas fiasko har många fäder. Två av de mest betydelsefulla var Kwame Nkrumah i Ghana och Tanzanias Julius Nyerere.

Afrika
2007-18 s 24-28
"Afrikas förbannelse" (del 2) Hela artikeln
Runt om i Afrika anas en nostalgi, som med hänvisningar till den hjältemodiga motståndskampen mot kolonialmakterna försöker avleda uppmärksamheten från det pinsamma förfallet.
Månadstidskriften New African frågade för några månader sedan sina läsare vem som var alla tiders mest betydelsefulla afrikan.
Läsarna placerade Sydafrikas Nelson Mandela på första plats, den ghananske befriaren Nkrumah på andra plats, och på tredje plats kom en av de största, ännu levande skurkarna, Zimbabwes envåldshärskare, Robert Mugabe. Mugabe har mycket gott anseende i Afrika trots att den ekonomiska ruinen i Zimbabwe är uppenbar för var och en. Inflationen uppgår till omkring 1 700 procent, arbetslösheten är 80 procent, och en stor del av befolkningen lever under existensminimum. Omkring tre miljoner zimbabwier lever som illegala flyktingar i Sydafrika. Den ende som har det bra är presidenten. När han kommer farande med sin fem ton tunga, skottsäkra Mercedes och sitt hov åtföljs han av en tankbil, därför att det inte längre finns någon bensin på bensinmackarna.

Medan större delen av världen utvecklas till det bättre går Afrika motsatt väg och klyftan mellan Afrika och övriga världen ökar. De flesta är överens om att vad som behövs är "good governance". Afrikas stora män har lett sina länder i fördärvet, och hungern efter makt och rikedomar till varje pris är det som har drivit dem. 40 procent av afrikanernas privata förmögenhet finns i utländska konton, enligt Världsbankens beräkningar. Good governance är botemedlet, menar många.
Statsvetare vid Stanford i Kalifornien har föreslagit att man ska ställa delar av Afrika under FN-förvaltning. Då avses det man i dagligt tal benämner "Afrika söder om Sahara". De kallar förslaget för "postmodern imperialism". Det som har fungerat i Kosovo och Östtimor borde enligt dem passa bra i en världsdel som efter 50 år i frihet inte har lyckats komma på fötter. Även ekonomiprofessorn William Easterly, författare till boken "Vi räddar världen till döds", och "The White Man's Burden. Why the West's Efforts to Aid the Rest Have Done So Much Ill and So Little Good" tror att sådana kontroversiella åtgärder kan behövas för att få slut på fattigdomen. Artikel om Zimbabwe.

Botswana
2007-29/30 s 22
"Presidenten avgår nästa år"
President Festus Mogae kommer att avgå efter 10 år vid makten. Han överlåter posten till vicepresident Seretse Khama för nästa allmänna val som äger rum i oktober 2009. Botswana är ett av Afrikas rikaste länder främst på grund av sin diamantrikedom.

2007-31 s 22-23
"Afrika kämpar för att komma ut på nätet"
Mindre än fyra procent av Afrikas befolkning är uppkopplad till webben. De flesta av dessa finns i nordafrikanska länder och i Sydafrika. Bristen på infrastruktur är det största problemet. Inbördeskrig förstör nätverken och den politiska instabiliteten avskräcker företag att installera nya system.
Den amerikanske affärsmannen Greg Wyler presenterade 2003 ett förslag för Rwandas president Paul Kagame binda ihop Rwanda med fiberoptiska kablar och koppla skolor, institutioner och hem till en billig och snabb Internetservice. Efter när fyra år har de utlovade åtgärderna misslyckats menar rwandiska tjänstemän. Resultatet kan ses som en symbol för vad som kan hända när goda intentioner möter teknisk, politisk och affärsmässig verklighet i Afrika. Mindre än en % är uppkopplade i Rwanda idag. Orsaken är att det finns få datorer och att elkraften är svag eller saknas. Ändå vill vetenskapsministern satsa på att Rwanda blir ett kunskapsbaserat samhälle eftersom landet varken har naturtillgångar eller hamnar.

2007-32 s 11
"21 afrikanska länder kopplas upp"
Styrelsen i Världsbankens privata gren har godkänt en investering på 32,5 miljoner dollar till en fiberoptisk undervattenskabel som ska ge 21 länder från Sydafrika i söder till Somalia och Djibouti i norr Internetuppkoppling. Projektet beräknas vara klart under 2009. Ytterligare 13 angränsande länder kommer att kopplas upp.
Afrika, Ryssland

2007-42 s 19-20
"Oligarker på safari"
Ryssarna konkurrerar med kineserna i kampen om Afrikas resurser. I september gjorde Putin en rundresa i Afrika tillsammans med flera ledande oligarker inklusive Viktor Vekselberg, som planerar att investera 2000 miljoner dollar i metall och gruvprojekt i Afrika. "Jag vill se Ryssland återknyta de förr starka banden till Afrika", säger Putin. Kineserna är nästan totalfokuserade på att köpa råvaror, medan ryssarna också jagar annat. Den ekonomiska tillväxten i det södra, svarta Afrika beräknas få en tillväxt på 6,7 % i år och regionens skuldbörda har minskat från 80 % av BNP för tio år sedan till omkring 30 % (det beror väl dock på att västvärlden har avskrivit skulderna och inte på någon afrikansk uppryckning). Det är ovisst om Ryssland och Kina blir bättre eller sämre för Afrika än vad de västerländska intressenterna var på sin tid.

Afrika
2007-42 s 21-22
"Tomma löften kostar ingenting" hela artikeln
G8-länderna lovar runt men håller tunt. De lovade för flera månader sedan att utöka biståndet till Afrika men där har man i vissa fall inte sett röken av pengarna. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel gjorde därför nyligen en fem dagars lång resa genom Afrika. Många afrikanska ledare säger sig ha slutat förlita sig på Europa trots att mycket har förbättrats med hjälp av europeiska pengar, barnadödligheten, hälsovård, aids- och HIV-förebyggande kampanjer. Kina ger uppskattade villkorslösa pengar.

2007-42 s 22-23
"Världsbanken har försummat Afrikas jordbruk"
Världsbanken, som finansieras av världens rika länder för att avhjälpa fattigdomen i de fattiga länderna har länge försummat jordbruket i länderna söder om Sahara, där det flesta människor är beroende av jordbruket för sin försörjning. Detta påstår en intern rapport som menar banken felaktigt antog att marknadskrafterna skulle sätta fart på tillväxten inom jordbruket. Så skedde inte eftersom bönderna inte har tillgång till vägar, krediter och handelsgödsel. Även givarländerna och de svarta ländernas egna regeringar har emellertid bidragit till misslyckandet.

2007-49 s 27-28
"Fredsduvorna har ett tungt arbete"
I Afrika finns alldeles för många konflikter och alldeles för få arméer som kan reda ut dem. FN har nio separata fredsuppdrag i Afrika 2008 och två av uppdragen äger rum i Afrikas två största länder till ytan, Sudan och Kongo/Kinshasa. Uppdraget i Darfur i Sudan som började i januari ser ut som en lam anka.

2008-13 s 11
"Rebellkontrollerad ö återerövrades"
Soldater från AU och Comorerna intog på tisdagen den rebellockuperade ön Anjouan med 300 000 invånare, en av de tre öar som utgör Comorerna och som ligger mellan den afrikanska kontinenten och Madagaskar. Styrkorna anföll för att störta överste Bacar, en franskutbildad före detta gendarm, som tog makten 2001. Inga människor dödades eller skadades i anfallet. Alla rebelledare flydde. Afrikanska unionen får lite upprättelse efter att ha misslyckats i Sudan och Somalia.
Läs mer om Comorerna.
Karta över Comorerna:

Afrika, allmänt, Ghana
2008-14 s 18-19
"Demokratin slår rot i Västafrika"
Ut med statskupper och inbördeskrig, pluralism och demokrati. Det gångna decenniet har demokratin i Ghana och dess grannländer vid den västafrikanska Atlantkusten blivit som återfödd. Från Sierra Leone österut till Nigeria har stabilitet och en åtminstone trevande version av flerpartipolitik börjat slå rot efter många år med kupper, militärdiktatur och inbördeskrig. Ghana och Benim har haft flera fria val, Togo styrs däremot fortfarande av sonen till en ledare som varit landet starke man i många år. Inbördeskrigen i Liberia, Sierra Leone och Elfenbenskusten har slutat.
1957 blev Ghana det första landet söder om Sahara som blev självständigt från kolonialmakten Storbritannien. Patriotismen grundades av det fria Ghanas första ledare, Kwame Nkrumah, som under nio år, innan han störtades i en kupp 1966, förbjöd alla regionalt och etniskt baserade politiska partier. Sedan militärregenten Jerry Rawlings avgick 2001 efter ungefär 18 år vid makten har yttrandefrihet, politisk aktivitet och pressen stadigt ökat.

2008-15 s 18-20
"I guldgruvan släcks det sista hoppet"
Desperata zimbabwier luras att leta guld i grannlandet. Guldgrävandet har en lång tradition i Mocambique. Grannlandet Sydafrika blev stenrikt på sitt guld medan Mocambique först blev socialistiskt och sedan drabbades av ett inbördeskrig som varade i 16 år. Under denna tid stod guldproduktionen nästan stilla. Men sedan bröt guldrushen ut. 20 000 lycksökare gräver för närvarande i den roda moçambikiska jorden. Tre fjärdedelar kommer från Zimbabwe. Den guldjakt som utfattiga, arbetslösa zimbabwier ägnar sig åt är olaglig. Men de får hjälp av sitt folk, på båda sidor av gränsen bor samma stam, Shonafolket.

Ekvatorialguinea
2008-16 s 8
"Afrikansk exilledare har gripits"
Oppositionsledaren i Ekvatorialguinea, Severo Moto, har gripits i Spanien misstänkt för att försöka smuggla vapen till Ekvatorialguinea. Moto, som är efterlyst i sitt oljerika hemland på grund av misstankar om delaktighet i ett kuppförsök 2004, leder en självutropad exilregering i Spanien, där han fick asyl 1986. Asylrätten återkallades 2005 därför att han, enligt de spanska myndigheterna, utnyttjade Spanien som bas för kuppkomplotter mot Ekvatorialguinea.

2008-17 s 19-22
"Det förlovade (eller förlorade paradiset"
Sedan man hittade olja i havet utanför den lilla afrikanska östaten São Tomé och Príncipe drömmer invånarna där om stora rikedomar. Oljan ligger där ute, under havsytan, och kan bli landets räddning eller fall. Landet är ett av världens fattigaste. Det lever på uhjälp och internationella krediter. Företag, främmande makter och korrumperade politiker konkurrerar om rättigheterna att borra och alla hoppas vinna jackpot. Inkomsterna från oljan går direkt till ett konto hos den amerikanska centralbanken i New York. Bara en liten del får användas direkt, resten sparas. Den afrikanska oljan är attraktiv eftersom den ligger offshore och innehåller lite svavel.
Info om landet.
Staten som omfattar två öar ligger i Guineabukten väster om Afrika, 20 km från Gabons kust.
Där bor 170 000 invånare.

Ekvatorialguinea
2008-26 s 29
"När verkligheten överträffar fantasin"
Konspirationen för att störta regeringen i Ekvatorialguinea (se karta) 2004 är så otrolig att den låter som någonting hämtat ur en tropikroman med så besynnerlig handling att inte ens Graham Greene skulle ha kunnat skriva det. Rättegången mot en av de åtalade männen, Simon Mann har inletts i Malabo som är landets huvudstad.. Mann greps 2004 i Zimbabwe tillsammans med 70 presumtiva legosoldater när deras flygplan landade för att plocka upp vapen på vägen för att störta diktatorn Teodoro Obiang Nguema. Ekvatorialguinea har bara en halv miljon invånare men är en av Afrikas största oljeproducenter. Mann som är arvinge till en förmögenhet skapad i bryggeribranschen, fick tre års fängelse och utlämnades sedan till Ekvatorialguinea. Flera konspiratörer har redan dömts och avtjänar långa fängelsestraff. Fallet har involverat en brokig skara överklassbritter, inklusive Sir Mark Thatcher, son till Margaret. Flera brittiska journalister befinner sig i Malabo för att följa rättegången.
Se artikel i DN.
Wikipedia om Simon Mann.

Tidigare artiklar: 2004-41 och 2008-16.

2008-27 s 15-17
"Någonting har, trots allt, hänt i Afrika"
För inte så länge sedan blundade hela Afrika när någon av ledarna där stal ett val. Idag är det i stället många som protesterar. När våldet i Zimbabwe exploderade under veckorna före presidentvalets andra omgång var kören av fördömande röster öronbedövande. Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) som har 14 medlemsländer, inklusive Zimbabwe, betonar att Zimbabwes uppförande är "förfärligt pinsamt" för organisationen. Andra anser att Mugabe är "dålig för affärerna", han skadar turismen i grannländerna, "drar ner" hela regionen och därtill kommer alla flyktingarna som destabiliserar grannländerna. Dessutom solkar han ner andra ledares rykte, inte minst den sydafrikanske ledaren Thabo Mbekis. "Nu associeras Mbeki med en brutal diktator och ett lands slutgiltiga kollaps". Sydafrika skulle kunna stänga gränsen mot Zimbabwe, som saknar kust, och stoppa energileveranserna.. Om Sydafrika inte gör detta kommer Mugabe förmodligen att behålla kontrollen och då är risken stor att han drar med sig många av sina landsmän i undergången.
Tidigare höll Afrikas ledare ihop mot i-världen. Det som har förändrats är inte Zimbabwe utan Afrika. De senaste fyra åren har det genomförts drygt 50 demokratiska val på olika nivåer i Afrika. Nästan tre fjärdedelar av länderna söder om Sahara betecknas av Freedom House som "fria" eller "delvis fria" vilket är en ökning från mindre än hälften 1990. I takt med demokratins landvinningar har "den revolutionära solidariteten" avtagit.

Senegal
2008-27 s 17-18
"Pessimismen har infiltrerat Senegal" hela artikeln
Senegal som länge har varit en regional ljuspunkt, strålar inte lika klart längre. Senegal är en före detta fransk koloni som aldrig haft statskupper eller militärstyre. Tidigare var Senegal ett av givareländernas favoritländer, men nu plågar dagens Senegal av "frånvaron av öppenhet i offentliga ärenden och ekonomiska transaktioner, samt kronisk korruption" enligt en undersökning beställd av USAs biståndsorgan. Visserligen är tillväxten acceptabel men ihållande arbetslöshet och höga priser på mat och bränsle äter upp tillväxtens fördelar för de allra flesta.

Miljö, Ghana
2008-27 s 27
"Regn och ingen korruption betyder framgång i Afrika"
Ghana hamnar på 86:e plats i EPI-indexet men nära toppen bland de afrikanska länderna. I Afrika söder om Sahara är det bara Gabon och öriket Mauritius som får bättre betyg och Ghana är både större och fattigare än de båda. Många olika faktorer medverkar till Ghanas framsteg. Landet ligger i Guinea bukten där det regnar bra. Minst lika viktigt är att Ghana har varit relativt fredligt och stabilt sedan självständigheten 1957 och har lyckats undvika korruptionen.

2008-28 s 26-27
"Coca Cola känner sitt Afrika"
Vem är den största privata arbetsgivaren i Afrika? Det är Coca-Cola som sysselsätter kanske en miljon afrikaner främst inom distributionssystemet som transporterar några backar åt gången av den söta drycken från fyllningsfabrikerna långt in i slummen och långt ut i bushen. En undersökning vid University of South Carolina antyder att en procent av Sydafrikas ekonomi är kopplad på ett eller annat sätt till distributionen och försäljningen av Coke.
Afrikanerna konsumerar 36 miljarder flaskor Coke varje år. Försäljningen analyseras noggrant av Coca Cola och är därför ett av Afrikas bästa mått på stabilitet och välstånd. Våld och krig speglas genast i försäljningen. När Coca-Cola misslyckas i ett land så får landet snart också stora svårigheter. Men totalt sett ser Afrikas framtid ganska ljus ut. Företaget Coca-Cola räknar med att försäljningen ska öka med 10-13 % per år de kommande åren. I Kenya har företaget investerat 50 miljoner dollar i en ny fabrik och 10 miljoner dollar i ett nytt kontor trots de våldsamma oroligheterna tidigare i år.
Artikel i The Economist.

Mauretanien
2008-34 s 16
"Ännu en utsparkad president"
Mauretaniens president Abdallahi avskedade ett antal höga arméofficerare. En av dessa var chefen för presidentens vaktstyrka, Abdelaziz. Han beordrade vaktstyrkan att gripa Abdallahi och själv ta makten. Redan innan kuppen befann sig den mauretanska politiken i ett sorgligt skick. Kritiken har handlat om allt mellan dålig hantering av de ökande livsmedelspriserna och bristande redovisning av presidentens hustrus finanser. Abdelaziz var inblandad även i den förra kuppen, 2005. Då avsattes president Ahmed Taya som enväldigt och brutalt styrt landet i två decennier. Den senaste kuppen har ett gott stöd på hemmaplan. Folk är dödströtta på politikernas improduktiva käbbel sinsemellan som särskilt utmärker den vita, arabiska eliten, vars benägenhet för klantvister är legendarisk.

Swaziland
2008-41 s 24-25
"Afrikas andra Zimbabwe"
I Swaziland finns världens sista absoluta monarki och största andel HIV-smittade. Swaziland ropar på förändring men kungen är inte med på notorna. Playboy kungen Mswati III har 13 fruar. Den förväntade livslängden är knappt 35 år och fattigdomen på landsbygden enorm. Nästan halva befolkningen är arbetslös och de som har utbildning , till exempel lärare och sjuksköterskor flyttar utomlands för att få arbete och inkomst. Kungen spenderar lika mycket som halva hälsovårdsbudgeten på att i augusti skicka sina 13 fruar på inköpsrunda till Dubai och Europa. Regimmotståndarna sjöng: "We are dying, while they are flying. I september spenderade regeringen miljontals dollar för att fira 40 år av självständighet från Storbritannien. Medborgarna fick rösta i september, men de väljer bara parlamentet. Regeringen utses av kungen och premiärministern är alltid någon från kungens familj Dlaminis. Valet ska ske enligt ett traditionellt system som kallas tinkhundla och som speglar monarkins och de traditionella hövdingarnas totala makt över folkets vardagsliv. Alla lyder under en hövding i en by. Det är inte alls tal om någon verklig demokrati.
Oppositionen har emellertid bildat Swazilands enade demokratiska front med Zimbabwes UDP som förebild och som kräver omedelbara förhandlingar med regeringen.
Originalartikel i The Guardian eller läs här.

2008-42 s 18-21
"Möjligheterna knackar på Afrikas dörr"
Mitt i den stora oron på världens marknader kan det hända att en förbisedd världsdel kan dra nytta av sin isolering. Trots de många problemen i några av de 48 länderna i Afrika söder om Sahara kan övriga glädjas åt ovanligt stora ekonomiska framsteg. I många år har tillväxten legat på cirka 5 %. Allt färre kommer att leva i fattigdom. Mycket av förändringen beror på investeringar från Asien, framför allt Kina och oljeländerna i Mellanöstern. Utländska investeringar och lån till Afrika ökade från 11 miljarder dollar 2000 till 53 år 2007.
Afrikas distans till västvärldens finansiella system kan nu vara en fördel eftersom utländskt ägande av bankerna är mycket litet. Däremot drabbas Afrika av lägre råvarupriser som på olja och mineral, mindre bistånd och mindre utländska investeringar.
Men det finns andra positiva faktorer: Flera nya länder vill få tillgång till oljan och mineralerna, EU och Indien står på kö, liksom Malaysia och USA. All denna uppmärksamhet leder till rikedomar men bara för några få. Afrikas länder styrs överlag illa och respekten för mänskliga rättigheter är låg. Detta är den främsta orsaken till att Afrika inte utvecklas stadigt mot större välstånd. Etiopien växte med 6,2 % 2007 och har haft fred i sju når, ändå riskerar människorna att drabbas av svält! Frågan är om Afrika lyckas överleva en kommande period med starkt sjunkande råvarupriser. Särskilt då höga sådana har gynnat en kraftig befolkningsökning. I Kenya föds fem barn per kvinna! I Etiopien ökar befolkningen med två miljoner varje år. Många afrikanska länder är fulla av frustrerade unga i slumområden och kåkstäder som inte har arbeten. I Nigeria bildar männen upproriska grupper som stjäl olja och kidnappar i stället för att arbeta.
De länder som gör de mest lovande framstegen är länder med små naturtillgångar. Exempel är Mali, Moçambique och Ghana. I dessa länder koncentrerar man sig på att utveckla den privata sektorn reducera korruptionen och regera klokt.

2008-50 s 19-21
"Kan drömmen om Afrikas förenta stater fortfarande förverkligas?"
Jean Ping, den 67-årige ordföranden för Afrikanska unionens kommission, tror att det kan lyckas. De afrikanska länderna behöver större marknader. Afrika är fyllt av naturresurser och har nästan en miljard invånare. Men kontinenten är upphackad i 53 länder av 165 gränslinjer.
Han tror inte på Somalias federala övergångsregering. Många afrikanska ledare tror att demokratisering leder till en svagare stat.

2009-06 s 11
"Ghadaffi ny ordförande"
Afrikanska Unionens stats- och regeringschefer har valt Libyens president Muammar Ghadaffi till ordförande i unionsrådet på ett år. Han efterträder Tanzanias president på posten. AU-kommissionen ska omvandlas till en "myndighet" med utvidgat mandat och större kapacitet. Den nya institutionen ska föra Afrika närmare målet, som är Afrikas förenta stater. Många afrikanska statschefer är emellertid skeptiska till tanken. De vill fortsätta att ensamma bestämma över sina länder.

Madagaskar
2009-09 s 28
"Madagaskar är en bricka i spelet"
I blodiga sammanstötningar på världens fjärde största ö har hittills 130 människor mist livet och flera hundra saknas. Oroligheterna gäller president Marc Ravalomananas planer på att sälja öns åkermark till den sydkoreanska storkoncernen Daewoo som vill odla majs för att täcka hälften av Sydkoreas behov. Detta trots att en halv miljon madagasker är beroende av mathjälp från FN.

Guinea-Bissau
2009-10 s 9
"Mord på hög nivå"
Guinea-Bissaus president, João Bernardo Vieira, mördades i måndags av militären i det som allmänt tolkas som en hämndaktion för mordet bara några timmar tidigare på arméchefen i detta våldsamma och narkotikakorrumperade land. Den döde presidenten och flera ledande militärer har anklagats för att sko sig på den lukrativa narkotikahandeln.

Madagaskar
2009-11 s 13
"Arméns tålamod tryter"
Arméns stabschef i Madagaskar, general Edmond Rasolomanhandry, varnade i tisdags landets inbördes stridande politiska ledare för att militären kommer att "fatta ett viktigt beslut" om politikerna inte lyckas komma överens inom 72 timmar.

2009-12 s 6
"En sorts statskupp på Madagaskar"
Madagaskars ledande toppgeneraler överlämnade i tisdags makten till den störtade presidentens rival. Dern avsatte presidenten Marc Ravalomanana ville temporärt överlåta makten till ett militärt direktorat. Oppositionsledaren Andry Rajoelina blir nu ny president.

Botswana
2009-12 s 15
"Diamanten har mist lite av sitt skimmer"
Diamanter må vara Botswanas bästa vänner men inte ens de förmår skydda landet mot den ekonomiska krisens effekter. Inte ens Botswana som länge var en förebild för hur ett land kan ta sig ur fattigdomen med hjälp av sina naturtillgångar, undkommer den globala finanskrisen. Diamanter svarar för 80 % av landets dollarintäkter och för ungefär en tredjedel av den årliga bruttonationalprodukten. Men USA som köper hälften av produkten har recession och köper nästan ingenting idag. Nu räknar finansdepartementet att intäkterna kommer att halveras i år. Till skillnad mot många grannländer lade Botswana undan pengar när tiderna var goda och har därför 9,2 miljarder dollar i reserv. De motsvarar kostnaden för landets import i 28 månader.
Utsikterna är betydligt sämre för grannländer som Zambia och Kongo/Kinshasa där priskollapsen på koppar och andra metaller ställer till stor ekonomisk oreda. Runt om i Afrika ser ekonomierna allt fallfärdigare ut i takt med att råvarupriserna faller.

Madagaskar
2009-13 s 25
"Kuppmakaren trotsar världen"
Madagaskars nye ledare, den 34-årige före detta disjockeyn Andry Rajoelina, trotsar världens fördömande blickar och hot om att dra in bistånd som normalt finansierar två tredjedelar av landets budget. I förra veckan lät han sig krönas till Afrikas yngste president efter en militärstödd kupp. Sedan Marc Ravalomanana, som triumferade i det omstridda valet 2001, flydde förra veckan och håller sig gömd, har flera biståndsgivare frusit hjälpen till Madagaskar. Varenda utebliven dollar är ett hårt slag för det utfattiga landets 20 miljoner invånare. Den franske presidenten Nicolas Sarkozy har fördömt Rajoelina tilltag som "en statskupp". Afrikanska Unionen har suspenderat Madagaskar. Rajoelina själv påstår att alla politiker i landet accepterar honom som den nye presidenten. Han har många unga anhängare.

Guinea
2009-14 s 28-29
"Hoppet avtar i takt med investeringarna"
Vänskapen mellan Guinea och Kina har varat länge. Den inleddes redan när Guinea var en isolerad och hårt pressad socialistisk stat i slutet av 1950-talet. Nu sjunker råvarupriserna vilket får Kina att backa från några av sina mest riskfyllda och offensiva planer i Afrika. Dessutom är Guineas aktuella politiska situation mycket instabil.
För bara ett år sedan såg det ut som om Kina var i färd med att vända upp och ned på en decenniegammal ordning i Afrika men nu är de kinesiska företagen inte längre lika medgörliga och de undviker några av Afrikas mest kaotiska platser.

Senegal
2009-15 s 28-30
"Knarkkarteller invaderar Västafrika"
Porösa gränser och dålig kustbevakning gör det lätt för narkotikahandlare att tjäna stora pengar på sina dödliga affärer. Illa betalda tjänstemän och blomstrande informella marknader fungerar som perfekta inkörsportar för narkotikakarteller som vill etablera sig. Handlarna började med Guinea-Bissau men har nu upptäckt fördelarna med Senegal och även Ghana och Guinea-Conacry. Senegal är det land i Afrika som exporterar mest kokain till Europa. FN skattar att omkring 50 ton per år passerar genom Västafrika värt två miljarder dollar på den europeiska grossistmarknaden. En del kokain transporteras från Colombia i flygplan som går under radargränsen på två tusen meter. De landar på en ödslig plats varifrån konvojer utgår med eskort till huvudstaden. Förra månaden erkände sonen till den före detta presidenten i Guinea-Conacry, Lansana Conté, http://sv.wikipedia.org/wiki/Lansana_Cont%C3%A9 sig varit inblandad i narkotikahandel.
Artikel i The Guardian Fears for stability in west Africa as cartels move in.
Eller läs här: Narkotika, Senegal.

Libyen
2009-17 s 19-21
"Ghadaffi tror att han är Afrikas frälsare" hela artikeln
Under den relativt korta tid som Libyens ledare, överste Muammar Ghadaffi har varit Afrikanska Unionens ordförande har han lagt skulden för konflikten i Darfur på Israel och andra utländska krafter, försvarat somaliska piraters krig mot "giriga västländer" och deklarerat att flerdemokrati inte passar Afrikas folk. Överste Ghadaffi har väntat länge på sin plats i solen. De flesta i AU är måttligt intresserade av den arabiske ledarens all-afrikanska idéer. Hans förslag om en enhetlig valuta och en gemensam afrikansk försvarsmakt verkar svåra att genomföra men det allra omöjligaste tycks ända vara ett gemensamt språk för världsdelens 53 stater där det talas omkring 2000 språk.

2009-20 s 22
"Afrika måste finna sin egen väg till välstånd"
Paul Kagame, Rwandas president, har skrivit en artikel i Financial Times med synpunkter på hur "det fattiga Afrikas" problem ska lösas. Han pekar främst på hur man inte ska göra.
Han menar att tyvärr verkar det som om G 20 länderna tror att de kan lösa de fattigas problem med känslosamhet och löften om massiva hjälpinsatser. Viktigare är att de inser att det finns värdefull kapacitet och kompetens i de fattiga länderna.
Dambisa Moyos kontroversiella bok, Dead Aid, ger oss en korrekt bild av dagens biståndskultur. Så länge som fattiga länder förlitar sig på hjälp utifrån gör de ingenting för att förbättra sina ekonomier. Ett av Moyos recept är att inom fem år sätta punkt för alla uhjälp. Bistånd har i många fall gjort mottagande befolkningar instabila, distraherade och ännu mer beroende.
Entreprenörskapet är bästa sättet för en nation att nå sina mål. Statens aktiviteter bör i första hand inriktas på att stödja entreprenörskap som ger folk en känsla av att vara värdefulla och viktiga och av att de är lika kompetenta och begåvade som vem som helst. Konkurrensen måste främjas, människor som skyddas mot konkurrensens krafter blir i praktiken odugligförklarade.

Artikeln finns i Financial Times eller läs den här.

Gabon
2009-24 s 22
"Bongo leder inte Gabon längre"
President Omar Bongo, Afrikas mest långlivade autokrat, dog i måndags i Spanien vid 73 års ålder. Han hade då styrt sitt lilla västafrikanska land, Gabon, i 41 år. Han blev mycket rik på sin post, där han fungerade som Frankrikes ställföreträdare i regionen. Oljeboomen gjorde det möjligt för honom och hans familj att leva extravagant utan att intäkterna kom hans undersåtar tillgodo. Bongo förtryckte dissidenter, opposition och medier.

Frankrike, Afrika
2009-27 s 26-27
"Frankrike lossar på banden"
En begravning i Gabon avslöjade att Nicolas Sarkozy är i färd med att så snabbt som möjligt ändra Frankrikes Afrikapolitik. Frankrike har inte samma utbyte som förr av sina fredsinsatser i Afrika. Kommersiellt har Kina dykt upp som en stark konkurrent. Frankrike har till stor del bekostat säkerhetsarbetet vilket har resulterat i dålig press och samtidigt förlorat både affärer och trovärdighet. Frankrike planerar nu att lägga ner en av tre permanenta baser i Afrika, Djibouti, Senegal och Gabon och överflytta militära resurser till strategiskt viktigare platser kring Medelhavet och Persiska viken.

Afrika, korruption
2009-27 s 27-29
"Korruptionen slår tillbaka" hela artikeln
Kampen mot ständigt myglande och svågerpolitik i Afrika mattas av. Det tydligaste beviset är det som hänt ett antal korruptionsbyråer med modiga ledare. De är antingen hårt ansatta eller döda. Många befarar stora bakslag i kampen mot korruptionen i Sydafrika, Nigeria och Kenya. Den lägger beslag på pengar som behövs för att bekämpa fattigdom och sjukdomar i världens fattigaste regioner. Nyligen har två antikorruptionsaktivister dödats med våld, en knivhöggs till döds i Burundi och en omkom i sitt hem i en eldvåda i Kongo/Brazzaville.

Madagaskar
2009-33 s 14
"Det politiska dödläget brutet på Madagaskar"
Madagaskars ledare har avbrutit sin fejd och kommit överens om ett maktdelningsförslag i vilket en interimsregering får makten fram till dess att allmänna val hålls inom 15 månader. Det kan vara slutet på sju månaders våldsamheter där presidenten Marc Ravalomanana avsattes av huvudstaden Antananarivos borgmästare Andry Rajoelina med stöd av militären. Madagaskar är världens fjärde största ö med 20 miljoner invånare. Hälften lever på mindre än en dollar om dagen. De politiska oroligheterna har lett till inställda order på textilindustrin och en lamslagen turistindustri. Avtalet medför amnesti för de eventuella brott Ravalomanana begått under sin presidentperiod. Rajoelina har anklagat honom för att ha stulit offentliga medel.

Guinea
2009-40 s 20-21
"Guinea i ett nötskal: krig, armod, diktatur och bauxit" hela artikeln
Av alla Frankrikes kolonier i Afrika var det Guinea som klippte av banden till Frankrike mest definitivt. Guinea valde den marxistiska vägen som låg nära Sovjetunionen och Kina, 1958.
Afrikanska Unionen har gett president Camara en tidsfrist till mitten av oktober för att dra tillbaka sin kandidatur i valen nästa år. Om han inte gör det kommer han att utsättas för sanktioner. Camara förefaller inte bry sig om utlandets fördömanden.
Artikeln i The Guardian. Info om Guinea. CIAs factbook.

Guinea
2009-40 s 20
"Militären slog till med ursinnigt våld" hela artikeln
Nästan 50000 medborgarna hade i måndags samlats på en idrottsplats för att protestera mot juntaledarens planer på att ställa upp i presidentvalet i januari trots att han tidigare lovat att inte göra detta. Militären genomförde en brutal massaker inklusive skottlossning, knivhuggning, våldtäkter och misshandel av dussintals män och kvinnor. Vittnen berättar att kvinnor våldtogs inför öppen ridå av soldater som begick övergrepp mot dem med sina vapen. Militären sköt skottsalvor rakt på obeväpnade civila på nära håll. De mest brutala soldaterna tillhörde elitstyrkorna i presidentgardet som bära röda baskrar. Den forna kolonialmakten Frankrike har dragit in all hjälp och fördömt våldet.
Artikel i NY Times.

Guinea
2009-40 s 21
"Dadis Camara"
Guineas ledare är en av världens mest excentriska ledare. Det beror inte bara på hans vana att sova hela dagen och arbeta på natten. Kapten Moussa Dadis Camara har också ett eget TV-program, "Dadis Show" där han grillar medlemmar av den förra regimen. Han föddes i sydöstra Guinea 1964. Han är kristen i ett huvudsakligen muslimskt land och 1990 gick han in i armén. Han var mer eller mindre okänd tills han tog makten förra året.

2009-43 s 27
"Ingen värdig pristagare"
En kommitté, som brukar dela ut ett årligt pris om fem miljoner dollar för gott styre till en före detta afrikansk statschef, har i år beslutat att inte dela ut priset, meddelade kommitténs ordförande, Kofi Annan. Den har inte hittat någon värdig pristagare. Han menar dock att detta inte ska tolkas som en förolämpning mot Sydafrikas före detta ledare, Thabo Mbeki eller Nigerias före detta president, Olesegun Obasanjo, som båda kunde betraktas som kandidater till priset. Läs om prisfondens bildande:
Sudanesisk miljardär skapar pensionsfond för att få afrikanska despoter att avgå.

Mali
"Mera militärhjälp till Mali"
USA utökar det militära stödet till Mali, enligt rapporter från amerikanska UD. Stödet är en hjälp till Malis kamp mot militanta i landets nordliga ökenområden. USA donerar fordon och kommunikationsutrustning till ett värde av 4,5 miljoner dollar.

Madagaskar
2009-45 s 26-27
"Naturen far illa i den politiska maktkampen"
Den politiska krisen i detta afrikanska örike har satt igång en plundringsvåg på landets unika flora och fauna. Där finns tusentals växter och djur som inte finns någon annanstans. Redan har rekordmånga sköldpaddor sålts utomlands till samlare. Lemurer stjäls och säljs till restauranger i landet. Men värst är den förfärliga plundringen av skyddade skogar. År av skogsavverkning och svedjebruk har lett till att bara 10 % av Madagaskars ursprungliga vegetation finns kvar och att skydda återstoden har högsta prioritet.
Den nuvarande regeringen betraktas som illegitim efter kuppen i mars och därför håller bidragsgivare i utlandet inne med pengarna i väntan på en ny regering. I våras lät sig
disjockeyn Andry Rajoelina krönas till Afrikas yngste president efter en militärstödd kupp trots västvärldens fördömanden. Afrikanska Unionen har suspenderat Madagaskar.

Namibia
2009-48 s 24-25
"Åt den som har ska varda givet"
Kina hjälper makteliten i Namibia. Frågan är vad Kina får i utbyte. Den kinesiska regeringen har i all tysthet givit stipendier för studier i Kina till barnen till nio högt uppsatta ämbetsmän, däribland dottern till landets president Pohamba. De täcker fem års studier och uppehälle. Avslöjandet väckte en våg av ilska i Namibia. Pågående utredningar i Namibia och andra afrikanska länder kastar ljus på Kinas sätt att med lån och stöd skapa allianser med afrikanska länders eliter och köpa deras medgivande till kontrakt utan konkurrens.

Afrika
2010-01 s 29-31
"Afrika går mot bättre tider, trots allt?"
Afrikas snabbt växande befolkning kommer att möta fortsatt urbanisering, ekonomisk tillväxt samt hälso- och klimatproblem. 2050 beräknas Afrikas befolkning ha fördubblats till 1,9 miljarder. Optimisten Mo Ibrahim, en brittisk entreprenör med rötter i Sudan, menar att Afrika kan göra som Kina och Indien och skapa tillväxt. Afrika har många unga människor, en enorm arbetsstyrka. Han vill ha en ekonomisk integration av afrikanska länder, det är det viktigaste. Det andra är att folket inte längre accepterar dåliga ledare.
Den stora utmaningen är att förbättra utbildningen och hälsovården som är undermålig idag. Urbaniseringen är stor och har lett till en rasande expansion av städer som Lagos och Kairo. Med detta följer en utbredd urban fattigdom i slumområden. Och att Afrika har världens farligaste och dödligaste vägar. Fler människor dör i trafikolyckor än i aids/HIV, tbc och malaria tillsammans.

Afrikas horn
2010-05 s 18-20
"Våld, skräck och kaos är Afrikas horn i ett nötskal"
Från Jemen och Somalia och den laglösa, konfliktdrabbade regionen däromkring kommer oroväckande tecken på att det är farligt att ignorera myriaden av problem i denna del av världen. Västvärlden måste inse att problemen här hänger ihop med varandra.
När militanta grupper trängs tillbaka i Pakistan men också alltmer i Afghanistan, dyker många snabbt upp på andra platser gärna i ovannämnda region. Det handlar om länder som Eritrea, Jemen och Somalia. Richard Dowden, chef för Royal African Society i London menar att andra länders felaktiga syn på relationerna mellan grannländer som Etiopien och Eritrea, Sudan och Egypten - inte minst Storbritanniens och USAs - har förvärrat problemen i regionen. Somalia och Jemen räknas numera som ett av de två hörnen i den så kallade "krisbågen", ett område med religiösa, ekonomiska och politiska skiljelinjer som sträcker sig genom Mellanöstern, Iran, Afghanistan och Pakistan och slutar i Indien.

Niger
2010-08 s 12
"Nigers junta lovar demokrati"
Befolkningen firade på gatorna när militären avsatte den impopuläre presidenten Mamadou Tandja. Han hade upplöst nationalförsamlingen och konstitutionsdomstolen och drivit igenom en ny grundlag genom vilken presidentmakten förstärktes. Många av de tidigare ministrarna står nu under övervakning.
Frågan är vad som nu följer i den hårt prövade ökenstaten, detta fattiga land av åsnevagnar, kamelförare och handikappade tiggare på gatorna.
Andra artikeln om Niger i Tempus på 14 år ! Första artikeln: "Hungersäsong" i Niger".

Ghana
2010-18 s 16-18
"Det svarta guldet"
Ghana är trots stor fattigdom en förebild i Afrika. Där finns demokratiska val och ekonomiska framsteg. Inom kort kommer Ghana att börja producera olja och alla hoppas på framtida välstånd. Kritikerna fruktar dock att detta föregångsland redan har förlorat kampen om de stora oljepengarna. Experterna bedömer att det finns tre miljarder fat olja i fälten utanför Ghanas kust. Landets framtid hänger på oljan eller snarare på vem som profiterar på den. Rikedomarna som oljan inbringar stannar ofta hos en elit. Nigeria och Angola är de negativa exemplen.

Niger
2010-18 s 24-25
"Att se problemet är ett steg på vägen mot en lösning"
Hungersnöd är inget ovanligt i Niger, men att kunna tala om den är nytt. Niger står åter inför en allvarlig livsmedelskris. Hungersnöd har blivit ett frekvent problem i detta enorma ökenland med hög nativitet och outvecklat jordbruk. Nu hotas halva befolkningen på totalt 15 miljoner av matbrist, varnar myndigheterna. Samma sak hände 2005, 1985 och 1974. Men den här gången finns en stor skillnad. Landets nya militärregim erkänner att det råder allvarlig hungersnöd, försöker göra något åt det och ber om hjälp. I februari störtades Nigers autokratiska president, Mamadou Tandja. Han brukade bli rasande om någon nämnde ordet svält.
Niger, som är ett av världens fattigaste länder, har enligt en del mätningar den högsta nativiteten i världen, vilket är en bidragande orsak till landets kroniska livsmedelsproblem. Den allmänt rådande kulturella attityden är oförenlig med familjeplanering, påpekar FNs humanitära samordnare John Holmes.

2010-25 s 24-25
"Demokratin fungerar inte"
Mo Ibrahimstiftelsen, som erbjuder världens största prispaket till den afrikanska ledare som både hjälper sina länder och därefter lämnar sina ämbeten frivilligt har två år i rad inte hittat någon lämplig kandidat.
Många länder i Afrika tycks glida in i en ny autokratisk era trots ekonomiska framsteg. Detta i motsats till åren efter det kalla krigets slut då en demokratisering påbörjades.
I land efter land syns tecken på en ny våg av auktoritärt styre. Oppositionsledare förtalas och förföljs, myndigheterna utfärdar ödesdigra varningar för etniska konflikter och kaos om regeringspartiet skulle förlora makten, valkommissioner befolkas med lojala regimanhängare och säkerhetsstyrkor och statliga resurser utnyttjas av det regerande partiet.
Västmakter har en tendens att bortse från det växande politiska förtrycket i Afrika. Strategin är att stödja otäcka regeringar för att kunna påverka händelseutvecklingen i en bråkig del av världen.
Förutom säkerhetsaspekter och konkurrensen om naturresurser finns det en tredje orsak till att bortse från politiskt förtryck i Afrika. Det är hjälporganisationernas växande inflytande på deras länders utrikespolitik. Internationella påtryckningar för att komma närmare FNs mål att skänka 0,7 procent av BNP till utvecklingsstöd har ökat biståndet även om det finns bevis för att detta bäst tjänar auktoritära regeringars egna syften bäst.

2010-26 s 26-27
"Afrikas lejon utmanar Asiens tigrar"
Afrika beskrivs ofta som krigens, sjukdomarnas och fattigdomens hem på jorden eller som en stor tiggarskål. Men en ny, färsk rapport målar en mycket ljusare bild av en världsdel med växande nationella ekonomier och allt fler konsumenter, som erbjuder investerare den bästa avkastningen i utvecklingsvärlden. Rapporten "Lejon på marsch" har gjorts av McKinsey & Company. Arens van Wamelen, investeringsrådgivare och bosatt i Johannesburg är en av författarna. Det finns emellertid också negativa trender. Visserligen växer befolkningen till 1100 miljoner i arbetsför ålder 2040, men det kommer inte att finnas resurser varken för att utbilda dem adekvat eller för att skapa arbetstillfällen. Städerna kommer att växa i storlek men därmed finns också risk för eländiga slumområden.

2010-31 s 14-15
"Afrikas stora valår"
Afrika har drabbats av valfeber. Men fler val innebär inte nödvändigtvis mer demokrati. Burundi har precis hållit val, så även Guinea. Och strax därförinnan den halvautonoma regionen Somaliland och Etiopien. Rwanda förbereder sig för val i augusti och därefter Tanzania. Till årets slut ska man i 20 av de 48 länderna i Afrika söder om Sahara ha gått till val. Faktum är att allmänna val kommer att bli vanliga i denna del av Afrika som tidigare var känd för våldsamma kupper och inbördeskrig. Väljarna är ivriga att ställa sina ofta korrupta och arroganta ledare och politiker till svars.
Men nyheterna är alls inte enbart goda. Många av valen har "ej uppnått internationell standard" vilket innebär att de har manipulerats för att säkerställa att de sittande stats- och regeringscheferna och deras styrande partier inte ska kunna sparkas ut av väljarna.

Afrika, Malawi
2010-37 s 24-26
"Miraklet i Malawi"
Ett av Afrikas fattigaste länder producerar sedan många år ett överskott av livsmedel och ser sig därför som modell för hela världsdelen. Men framgångar kostar pengar. För ett år sedan vann den 76-årige Bingu wa Mutharika presidentvalet för andra gången. Så sent som 2005 dog många malawier av svält på grund av månadslång torka. I dag är det ingen som svälter och bönderna producerar sedan tre år tillbaka ett överskott på flera miljoner ton. Även 2010 ser ut att bli ett bra år. Orsaken är att staten satsar enorma summor på att subventionera, upp till 95 procent av priset på utsäde och konstgödsel. Det finns snart inte pengar till utbildning och drivmedel ransoneras. Subventionsprogrammet är ocksä känsligt för korruption.

Miljö
2010-37 s 27-31
"Vidderna, tystnaden och de vilda djuren tillhör alla"
Afrikas regeringar har inte varit särskilt bra på att skydda kontinentens vilda djur. Men andra modeller, som involverar jägare, rika naturälskare och lokalbefolkningar, väcker hopp om att det kan bli bättre.

Guinea
2010-46 s 15
"Nytt styre i Guinea"
FN uppmanade guineanarena att acceptera resultatet av presidentvalet som ger Alpha Condé segern i ett val som markerade det första demokratiska maktskiftet i Guinea sedan landet blev självständigt 1958. Valet hölls nästan två år efter det att president Lansana Conte dog i december 2008. Han hade styrt landet i 24 år. Officeren Moussa Dadis Camara tog då makten och styrde i ett år innan han sköts av en medarbetare i december i förra året. Därefter tog general Sekouba Konate över som interimspresident och förberedde landet för val och civilt styre.

2010-46 s 28-29
"Ingen rättvisa alls!"
Bomullsodlare i västra Afrika går miste om stora inkomster på grund av subventionerna som betalas ut till rivaliserande odlare i EU, USA, Kina och Indien. Organisationen FairTrade Foundation menar att USA, EU, Kina och Indien under de senaste åren har subventionerat sina bomullsodlare med sammanlagt 47 miljarder dollar vilket har pressat ner det globala priset för konkurrenter från framför allt västra Afrika. Fair Trades rapport koncentrerar sig på de så kallade Cotton 4, det vill säga Benin, Burkina Faso, Tchad och Mali. Ingenstans i världen framställs bomull så billigt som i dessa länder.

Gambia
2010-48 s 25
"Gambias ledare har spårat ur"
Efter 16 år i ämbetet låter Gambias president, Yahya Jammeh, bara tal om sig på grund av bisarra infall och påhitt. Hans senaste idé är att låta sig krönas till kung och sedan styra landet till sin död. Hittills har han mest gjort sig känd för förtrycket mot sina landsmän. I Gambia finns ingen fri press, människorättsaktivister fördrivs från landet och oppositionella trakasseras. Nu har han utnämnt sig själv till mirakeldoktor. Han påstår sig kunna bota diabetiker och astmatiker får fem minuter och kan kurera aidssjuka bara genom att lägga handen på dem om de först slutar med sina mediciner.
Men i verkligheten är han livsfarlig för sina undersåtar. Förra året greps tusen personer som påståtts vara förhäxade. De tvangs dricka en giftig vätska, för att befrias från de onda andarna, en kur som många inte överlevde.

2010-48 s 24-25
"Afrika är en ocean av armod med små öar av välstånd"
FNs specialister uppmanar Afrikas ledare att planera sina städer bättre så att slummen inte breder ut sig ännu mer. Förhållandena i Afrikas städer är nu de mest ojämlika i hela världen. Detta framgår av en rapport från FN-Habitat den organisation med säte i Nairobi som kartlägger urbaniseringen i världen. Kairo är Afrikas största stadsområde med 11 miljoner invånare, 2015 väntas Lagos i Nigeria ha gått om och 2020 kommer Kinshasa i Kongo att ha 20 miljoner. Antalet människor som lever i städernas slum har ökat i många fall på grund av folkökningen. Rapporten varnar för att det kan bli väldigt svårt att förse alla med mat och vatten. Stora mängder mark- och vattenresurser i Afrika köps upp av utländska regeringar och internationella livsmedelsföretag.

Madagaskar
2011-02 s 26
"Valet får vänta lite"
Parlamentsvalen i Madagaskar, som var planerade till den 16 mars, har skjutits upp. Orsaken är att alla behöver mer tid för att förbereda sig samt behovet av att åtgärda tydliga luckor i vallängderna. Det är ännu en öppen fråga om presidentvalet den 4 maj kommer att äga rum som planerat eller ej.

2011-05 s 25-26
"Tandlös och pank"
Afrikas största samarbetsorganisation har blivit lite bättre, men den är fortfarande svag. Afrikanska Unionen har 53 medlemsländer - alla länder i Afrika frånsett Marocko som bråkar med andra länder om det omstridda Västsahara. AU påstår sig arbeta för större öppenhet och mer demokrati. Unionens huvuduppgift är att skapa "fred och säkerhet". AUs retorik har med åren blivit mer pragmatisk. Nu handlar det mest om ekonomisk integration. AU har erövrat en röst i G20, men mycket är tomt skryt. Unionens omtalade parlament, banker och rättsinstanser existerar knappt. Pengar är ett stort problem. Den kombinerade storleken av unionens ekonomier är jämförbar med Nederländernas enligt officiella växelkurser. De afrikanska länderna står bara för omkring 40 % av AUs budget. Kina, EU och USA står för resten.
AU har ca 8000 man i Somalia där de bekämpar jihadister. Ytterligare 8000 deltar i en gemensam AU-FN-styrka i Darfur i västra Sudan.

Swaziland
2011-12 s 26-27
"Undersåtarna protesterar mot nedskärningar"
Kung Mswati III har en Rolls Royce, 13 palats och 14 fruar. Nyligen fick han också höjd lön trots att akut brist på kontanter har tvingat Swaziland att minska statens utgiftsbudget rejält, vilket har underblåst missnöjet med hans regim. Kung Mswati III styr enväldigt den sista svarta absoluta monarkin.
Förra året förlorade Swaziland med 1,2 miljoner invånare över en tredjedel av landets inkomster när en regional tullunion upplöstes i kölvattnet av den globala ekonomiska krisen, som ledde till markant minskad handel, enligt regeringen. Försöken att få in pengar via obligationer har misslyckats. I januari sålde Swaziland bara en femtedel av sjuåriga obligationer värda sammanlagt 106 miljoner dollar som bjöds ut på marknaden. Fackförbunden strejkar och
Monarkin Swaziland kommer att gå miste om ett lån på 100 miljoner dollar från Afrikanska utvecklingsbanken om man inte lyckas minska statens skyhöga lönekostnader i förhållande till budgeten.
Kung Mswati är landets andre regent sedan självständigheten från Storbritannien 1968.
I april har den 42-årige kungen suttit på tronen i ett kvartssekel. Kungen utnämner premiärministern och ledamöterna i parlamentet får inte tillhöra politiska partier. Säkerhetsstyrkorna har krossat oppositionella protestaktioner under 32 år av undantagstillstånd. I september "grep, misshandlade och trakasserade säkerhetsstyrkorna godtyckligt människorättsaktivister", enligt Amnesty International.
Mswati har en personlig förmögenhet som uppgår till 200 miljoner dollar, nästan 10 procent av landets BNP.

2011-27 s 23
"Torkan i Afrika väcker farhågor om stundande svält i Kenya och Somalia"
FN uppger att fler än 10 miljoner människor påverkas av torkan i delar av Djibouti, Etiopien, Kenya, Somalia och Uganda. Den värsta torkan på 60 år på Afrikas horn har orsakat en allvarlig livsmedelskris och utbredd undernäring. Två dåliga regnperioder i följd har resulterat i ett av de torraste åren sedan 1950-51, skriver FNs byrå för humanitära ärenden. Torka och väpnade strider driver allt fler somalier på flykt. Drygt 20 000 har kommit till Kenya på bara två veckor.

2011-29/30 s 21-22
"Den förutsägbara katastrofen på Afrikas horn"
På grund av den värsta torkan på många decennier lider miljoner människor i Östafrika av hunger. Många kommer att dö de kommande veckorna - och världen tycks inte kunna göra någonting åt detta.
För 20 år sedan etablerade FN Dadaablägret för att kunna ta emot ca 90 000 flyktingar från Somalia. Numera bor drygt 380 000 människor i improviserade tält mellan savannens buskar.
I Somalia, Etiopien, Kenya, Djibouti och Uganda har människorna det svårare än på mycket länge.
Befolkningen i de hungersdrabbade länderna under de senaste decennierna mångdubblats från ca 41 miljoner till 167 miljoner. Somalia är speciellt utsatt, eftersom den islamistiska Shababmilisen har jagat bort nästan alla hjälporganisationer från landet.
Al-Shababmilisen är känd för att kidnappa utlänningar så fort de får tillfälle, och otroende, d v s icke-muslimer, blir skjutna om de inte kommer tillräckligt nära för att föras bort.
FNs livsmedelsprogram WFP drog sig tillbaka från det av milisen kontrollerade området i Somalia 2010, därför att mängder av mat försvann, medarbetare dödades eller kidnappades, islamisterna tvingade till sig pengar från hjälparbetare och körde till slut bort dem från området.

Afrika, Somalia
2011-29/30 s 23-24
"Varför svälter människorna?"
Tusentals människor hotas av svältdöden, miljoner män, kvinnor och barn är i fara och måste få hjälp. FN varnar för århundradets torka i Östafrika. Hur kunde krisen uppstå?
Den väpnade konflikten i Somalias sydliga del förvärrar torkkatastrofen markant. Många människor vågar inte bruka jorden av rädsla för att attackeras av miliser. Miliserna driver in skyddspengar och det pågår strider där nomaderna vallar sina djur. Det finns knappt några hjälporganisationer kvar i Somalia eftersom terrormiliserna driver bort dem.
Länderna på Afrikas hörn har dåliga politiker. Det läggs inte upp tillräckliga förråd i goda tider och fördelningen av livsmedel fungerar inte.

Guinea
2011-29/30 s 31
"Avsatt officer försökte hämnas"
Guineas president Alpha Condé undkom i tisdags två attentat mot sitt residens. Minst tre personer dödades i attentaten. Attentatsmännen misstänks vara före detta officerare iarmén. Attackerna väcker farhågor om stabiliteten i detta lilla, fattiga västafrikanska land. Enligt en polischef grep man efter attentaten en före detta arméchef som avsattes av Condé bara några dagar efter det att denne hade tagit makten i december förra året.

Ekvatorialguinea
2011-45 s 19
"Teodoro Obiang Nguema Mbasogoi i Ekvatorialguinea"
Obiang är sedan 1979 ledare för ett av världens mest korrumperade länder. Freedom House noterar att han och hans inre krets har byggt upp enorma privata förmögenheter med hjälp av landets oljeindustri. Detta samtidigt som 60 % av landets invånare lever på mindre än en dollar per dag. USA stärker regimen genom att ordna möten på hög nivå mellan Obiang och presidenterna Bush och Obama och har nyligen återöppnat sin ambassad.
Tidigare artiklar: 2004-41, 2008-16. och 2008-26.

Mali
2011-46 s 24
Mali har 75000 tuareger i en befolkning på 15 miljoner. 2007-2009 var det tuareguppror, eldupphör medlades av Libyens president Muammar Gaddafi.
I november dödades minst 13 tuareger i strid mot nigeriska regeringsstyrkor. Mali är stabilare men president Amadou Touré avgår nästa år och valen blir sannolikt ganska stormiga. Intresset från den nya libyska regimen att stödja fortsatta investeringar i det maliska jordbruket är svagt.

Niger
2011-46 s 25
På 1980-talet hjälpte Libyen tuaregrebeller med utbildning och vapen. I mitten av 1990-talet skrevs ett fredsavtal med Gaddafis hjälp. Nya tuareguppror 2007-2009, eldupphör medlades av Libyens president Muammar Gaddafi. Regeringen har arbetat hårt för att distansera sig från Gaddafilojalister, inklusive minst en av Gaddafis söner som flytt till Niger. 200000 nigeriska arbetsinvandrare i Libyen har tvingats återvända hem. President Mahamadou Issoufou som tog makten tidigare i år har redan utsatts för flera kuppförsök.

2011-50 s 24
"I Al-Qaidas våld"
Terrornätverket al-Qaida meddelade nyligen stolt att man har kidnappat fem européer i Mali. Två av dem är agenter för den franska underrättelsetjänsten enligt terroristerna. Al-Qaidas filial i Nordafrika har under årens lopp tagit många gissland som mestadels kommer från Europa eller USA. Al-Qaidas filial är en av terrornätverkets mest aktiva avdelningar. Dess högkvarter ligger i Algeriet.

2011-51/52 s 38-43
"Solen skiner i Afrika"
Den imponerande tillväxten i många av Afrikas länder verkar hålla i sig.
Legitimt selfmade afrikanska miljardärer väcker hopp. De är fortfarande få, men de blir fler. De är exempel på hur långt Afrika har kommit och de är anledning till att det finns goda skäl att tro att den höga tillväxten i Afrikas länder fortsätter.
Från Gana i väst till Moçambique i söder växer Afrikas ekonomier genomgående snabbare än i nästan alla andra regioner i världen. Minst ett dussin afrikanska länder har expanderat med mer än sex procent i sex år eller mer. Etiopiens ekonomiska tillväxt i år blir 7,5 procent, trots att landet inte har en droppe olja att exportera. Etiopien, som förr var synonymt med svält, är idag världens tionde största boskapsland. Landets rikedomar är heller inte monopoliserade av en elit med goda kontakter.
Det finns flera orsaker till framgångarna. Sovjetunionens tunga hand är borta. Flera länder har övergivit marxismen, Två av tre afrikanska länder har politiska val. Vissa länder har bildat handelsblock för att främja ekonomisk integration.
Men majoriteten av Afrikas länder ligger ändå längst ner i botten på alla tabeller. Utbildning är ett område där Afrika ligger långt efter Asien. Utan bättre utbildningsväsen kan Afrika aldrig upprepa det asiatiska undret. Afrika är inte nästa Kina. Afrika är ännu inte en säker investering för investerare.

2012-05 s 31
"Fick inte tillräckligt med röster"
Afrikanska Unionen hade en omröstning mellan sittande ordförande i AU-kommissionen, Jean Ping från Gabon och hans utmanare Sydafrikas före detta utrikesminister, Nkosazana Dlamini-Zuma, gift med Sydafrikas president Zuma. Ping vann men med för svag majoritet så det blir nytt val på AU-toppmötet i juni. AU-kommissionens ordförande fungerar som unionens verkställande ledare.
Förra söndagen valdes Benims statschef, Thomas Boni Yayi till ny AU-ordförande, en post som mest innebär representativa uppgifter. Tidigare på den posten var Nigerias Teodoro Obiang som starkt har kritiserats av människorättsorganisationer för att ha styrt sitt land med hård hand.

2012-10 s 25-27
"Fallet med orättmätiga tillgångar"
I Paris utreds afrikanska ledarklaners iögonfallande förmögenheter och vräkiga livsstil, som misstänks finansieras med stulna pengar. Paris och Rivieran har alltid lockat till sig penningstinna diktatorer.
För tre månader sedan i en tidig gryningsräd beslagtog den franska polisen elva lyxbilar, inklusive en Maserati, en Porsche Carrera, en Aston Martin och en Mercedes Maybach.
Vi denna tidpunkt ägde den 41-årige Teodorin Obiang, som är äldste son till Ekvatorialguineas autokratiske president, Teodor Obiang, och vars lön som jordbruks- och skogsminister i Ekvatorialguinea var 3 200 euro i månaden, två Bugatti Veyron, som är världens dyraste och snabbaste personbil och kostar ungefär en miljon euro. Han var i färd med att köpa ännu en.
Räden mot Obiangs residens var den första i en uppmärksammad fransk utredning som kallas för "fallet med orättmätiga tillgångar." Det unika är att det är tre sittande afrikanska ledare som utreds. De misstänkta förskingrarna är klanen runt Gabons före detta ledare, Omar Bongo, och landets nuvarande ledare, hans son Ali Bongo; vidare ledaren för Kongo-Brazzaville, Denis Sassou - N'Guesso och hans familj, vidare president Teodoro Obiang i Ekvatorialguinea och hans klan. Utredarna menar att deras spektakulära förmögenheter är resultatet av direkt stöld ur de oljerika staternas statskassor till skada för ländernas befolkningar, som lever i misär. I Kongo-Brazzaville tvingas 70 % av invånarna leva på mindre än en dollar per dag.
Även USA har börjat granska klanen Obiangs tillgångar.

Senegal
2012-13 s 18
"Senegal valde ny president"
Macky Sall besegrade den sittande presidenten, Abdoul Wade, vilket denne erkände redan när de preliminära resultaten pekade på en jordskredsseger för Sall. Abdoul Wade har varit president i tolv år sedan han tagit makten 2000. Sedan dess har hans popularitet stadigt minskat mot bakgrund av snabbt stigande levnadskostnader och arbetslöshet. Wades image tog också skada av att han började överlåta allt mer av makten till sin egen son, Karim och att han försökte tvinga igenom en ny lag, om att färre röster skulle räcka för att vinna valets första omgång. Vinnaren Micky Sall är geolog och har arbetat länge med Wade.

Afrika, Mali, Senegal
2012-14 s 25-26
"Det tar tid att bygga en demokrati"
Allt fler afrikaner upptäcker att demokratin är värd att kämpa för.
Efter 50 års självständighet är vägen mot demokrati i denna region fortfarande lång.
I Senegal har makten nyligen överlämnas fredligt efter ett rättvist val. Den sittande presidenten Abdoulaye Wade lyckades inte behålla makten trots ihärdigt manövrerande. Han försökte ändra författningen för att lura till sig en ny mandatperiod. Senegal med sina långvariga traditioner av politiska val och respekt för reglerna har ofta lyfts fram som ett undantag i Afrika.
I Mali där demokratin hade relativ framgång i två decennier har nu denna sopats bort i en militärkupp för ett par veckor sedan. Den sittande presidenten Amadou Toumani Touré störtades av kuppledaren kapten Amadou Haya Sanogo. Touré tros ha hittat ett gömställe hos lojala anhängare.
Men trots det som hände i Mali har antalet kupper minskat stadigt sedan statskuppernas glansperiod på 1960- och 1970-talet.

Afrika, Malawi
2012-15 s 28
"En kvinna tar över rodret i Malawi"
Joyce Banda installerades förra lördagen som efterträdare till Bungu wa Mutharika som hade dött i en hjärtattack. Hon skyndade sig att avskeda landets polischef, som utnämndes för två år sedan av Mutharika och som anklagats för att ha använt dödligt våld mot demonstranter.
Banda blev känd i Malawi som en ledande kraft i kampen för kvinnors rättigheter. Hon blev landets första kvinnliga premiärminister 2009.
Bungu wa Mutharikas bror Peter som är utrikesminister kommer förmodligen att förlora sin plats i den nya regering som Banda kommer att utnämna.
Bandas kritiker påminner om att "lovande ledare" ganska lätt smittas av arrogans och korruption.

Mali
2012-15 s 29
"Nyval försenas i skakigt Mali"
Mali återgår till demokratiskt styre, men situationen i landet är mycket osäker, eftersom rebeller i landets nordliga del har utropat en självständig stat.
Malis störtade president Amadou Touré har meddelat att han avgår från sin post. Nu kan en interimspresident utnämnas sedan kuppmännen lämnat ifrån sig makten. Detta ska enligt lagen ske inom 40 dagar. Men samtidigt har tuaregrebellerna som erövrat några småstäder i norr förklarat sig självständiga. I norra Mali har islamistiska fundamentalister tagit kontroll och anhängare till gruppen Ansar Dine som förmodligen har kontakt med terrornätverket al-Qaida, infört sharialag.
Mali är det sjunde största landet i Afrika med en befolkning på 14,5 miljoner. Mali antas vara ett av de fattigaste länderna i världen med en ekonomisk struktur av jordbruk och fiske. Men där finns också guld, uran och salt.

Uganda
2012-16 s 20-21
"Jakten på Kony"
Ledaren för Herrens motståndsarmé, Joseph Kony, har dödat tusentals afrikaner i Kristus namn. Ännu fler soldater från flera olika arméer jagar honom nu i fyra länder. De får hjälp av amerikanska specialenheter.
Herrens motståndsarmé (LRA9 är en rörelse som förfallit till slakt, våldtäkter och till och med kannibalism, började 1986 som ett folkuppror mot Ugandas president Yowen Museven vars armé förföljde Acholifolket i norr skoningslöst. Jakten på Kony, som kallas Operation Blixt och Dunder startade sedan krigsherren uppmärksammats internationellt när en 30 minuter lång video om honom, producerad av den amerikanska organisationen Invisible Children spred sig på You Tube i förra månaden. Nu jagas han främst i en ogästvänlig urskog i Centralafrikanska Republiken.

Afrika
2012-16 s 22-24
"Stora födelsetal äventyrar Afrikas ekonomiska utveckling"
För att få afrikanerna att nöja sig med färre barn måste man först förändra deras attityder. Förr var barnen en ekonomisk försäkring, numera är de en ekonomisk börda för de allra flesta.
Nästan all folkökning sker i Afrika söder om Sahara, SOS-länderna, det vill säga det svart Afrika. Där överstiger den den ekonomiska tillväxttakten med bred marginal. Tillväxttakten är unik och ett stort bekymmer. Om tillväxttakten fortsätter till 2100 kommer SOS att stå för en tredjedel av jordens befolkning. Troligen har dock denna då stoppats upp eftersom bristen på mat kommer att urarta i våldsamma upplopp.
I länder i Asien och Latinamerika har födelsetalen minskat markant genom åtgärder som bättre utbildning och mer arbetstillfällen åt kvinnor, preventivmedel och urbanisering.
I SOS förhärskar en patriarkalisk kultur. Det är svårt att ändra attityderna hos främst äldre män där "antalet barn speglar en mans styrka och kapacitet". I en del kulturer får inte kvinnor delta i bymöten förrän efter elfte barnet.

Afrika, Guinea-Bissau
2012-16 s 30
"Kuppmännen talar om samlingsregering"
Militärjuntan som nyligen iscensatte en statskupp har stängt landets gränser. Portugal har skickat två örlogsfartyg och ett övervakningsflygplan till den före detta kolonin Guinea-Bissau. I Guinea-Bissau bor 4000-5000 portugiser som Portugal vill kunna evakuera.
Kuppmakarna vill bilda en nationell enhetsregering.
Den störtade interimspresidenten, Raimundo Pereira, och premiärministern Carlos Domingos Gomes, hålls inlåsta i en kasern utanför huvudstaden. Gomes var favorit inför andra omgången i presidentvalet som skulle ha ägt rum 29 april. Hans rival i valet, Kumba Yala, tros ha nära band till militären.

Swaziland
2012-16 s 26-27
"Sagolandet står på ruinens brant"
Han har 13 fruar, sju palats och 200 miljoner dollar på banken. Medan kungen i Swaziland, Afrikas siste monark, badar i lyx håller hans land på att förblöda. Inför kungens födelsedag tidigare i veckan ombads hans undersåtar skänka honom ytterligare en slant.
Det lilla kungariket har världens högsta andel aidssjuka och kortast förväntad livstid; kungen lever i sus och dus; nästan 70 procent av swaziländarna lever under fattigdomsgränsen; och statskassan är tom.
Mswati III är 43 år och kung av Swaziland. Hans land är bara lite större än Västergötland och gränsar till Sydafrika och Moçambique. Han härskar över 1,3 miljoner människor och en Coca Colafabrik, som förser hela Afrika med den populära drycken.
I 25 år har han styrt sitt lilla imperium mer absolut och oinskränkt än någon annan afrikansk ledare. Experterna hos Forbes i USA uppskattar hans förmögenhet till ca 200 miljoner dollar.
Han älskar överdåd och sedvänjor. En gång varje år uppträder 50 000 barnlösa kvinnor i den s k Röda dansen, i vilken barbröstade ungmör betygar sin vördnad för regentens mor. Kungen påstås ha hittat två av sina 13 fruar bland de dansande jungfrurna.
Mörka moln tornar upp sig över skenidyllen. IMF beskriver landets ekonomi som "utom all kontroll". Landet är ruinerat och kungen kan inte regera.

Nordafrika, Mali
2012-20 s 12-14
"Katastrof i ökensanden"
I stora delar av Sahel söder om Sahara råder anarki. I Mali kämpar kuppmakare mot den förra regimens anhängare, och i norr har tuareger och islamister utropat en stat.
Det är inte bara Mali som har förvandlats till en häxkittel. Samma kaos råder i stora delar av regionen. Tuaregrebeller har i norra Mali utropat en egen stat kallad Azawad i samarbete med den islamistiska gruppen Ansar al-Din, som samarbetar nära med al-Qaida i Islamiska Maghreb. I stora landområden härskar banditgäng, som tjänar miljoner på kidnappningar och narkotika- och vapensmuggling. Ofta är det omöjligt att veta vem som är tuareg, terrorist eller bandit.
Det var just därför som maliska soldater lojala mot kapten Amadou Sanogo gjorde en kupp 21 mars mot den mångårige presidenten, Amadou Touré. De revolterade för att förbättra sin förtvivlade situation i kampen mot tuareger och islamister. Touré hade före kuppen beskyllt militären för "oduglighet i kampen mot den islamistiska terrorismen."
Men hittills har kuppmakarna bara uppnått motsatsen till vad de eftersträvade. Bara några få dagar efter det att Touré hade störtats, invaderade tuareger och Ansar al-Din-krigare städerna Gao och Timbuktu med terrängfordon och svarta fanor. De kontrollerar fortfarande dessa städer. I och med att den maliska statsmakten retirerade blev ett område i Sahara och Sahel, en yta fyra gånger så stor som Frankrike, helt oregerligt över en natt. Islamisterna rör sig sedan dess nästan obehindrat på en yta som sträcker sig från Tindouf i västra Algeriet till gränsen mellan Libyen och Tchad och i söder till norra Nigeria.

Afrika, FN
2012-24 s 14-15
"Världen hjälper Afrika"
Afrika är fredligare än på länge, delvis tack vare FNs fredsbevarande styrkor. Men det finns mycket kvar att göra, och en del skulle kunna göras bättre. Fattiga länder bidrar med många soldater. Asiaterna är flest och bland dem är det Bangladesh, Pakistan och Indien som ligger i topp. De finansierar sina väpnade styrkor genom att skicka dem utomlands på FNs bekostnad. Det brådskar att göra en översyn av vilka som bidrar med soldater och hur många.
I Kongo är FN-soldaterna ofta hjälplösa inför det chockerande våldet. I Sierra Leone räddades en FN-styrka av en liten kontingent brittiska elitsoldater. Samtidigt påstås jordanska FN-soldater har försökt chartra ett fartyg för att fly därifrån.

Afrika, Mali
2012-24 s 15-16
"Övergreppet mot Timbuktu"
Den sägenomspunna staden Timbuktu i Mali är i händerna på islamiska fundamentalister, som är minst lika strikta och oförsonliga i sin tolkning av Islam som de afghanska talibanerna på sin tid.
Rebellerna som erövrade Timbuktu i norra Mali i april har infört strikt islamiskt styre, vilket har drivit många invånare på flykt och förändrat en plats som förut var en tolerant och lättsam stad som lockade turister från hela världen.
Stadens kvinnor måste numera täcka hela ansiktet; musik får inte spelas i radion; cigaretter rycks ur munnen på fotgängare som röker. Barer har rivits och svarta flaggor hänger överallt för att hedra Ansar Dine, Trons försvarare, den radikala islamistiska rörelse som kom från öknen och vände upp och ner på livet i Timbuktu.
Situationen sägs vara speciellt besvärlig för kvinnorna i Timbuktu. "Kvinnorna lever i ständig skräck," bekräftar Baba Aicha Kalil, en välkänd aktivist som fortfarande bor kvar i staden.
"De vill beslöja allt," säger Kalil, "De finns överallt, alltid med vapen i högsta hugg."

Afrika, Malawi, Sudan
2012-24 s 30
"Sudans ledare är inte välkommen"
Malawi har tagit tillbaka ett erbjudande om att vara värd för nästa toppmöte i juli med Afrikanska Unionen. AU kräver nämligen att Malawi ska bjuda in också Sudans ledare, som är efterlyst av Internationella Brottmålsdomstolen som misstänker honom för folkmord. President Joyce Banda verkar vara redo att delta i den internationella isoleringen av Sudans regim.

Swaziland
2012-25 s 26
"Swaziland och dess kung"
Så här dags förra året var det väldigt stökigt i Afrikas sista absoluta monarki. Ett år senare väntas budgetöverskott i detta lilla land. Den offentliga sektorn fungerar nästan normalt, demokratirörelsen har försvagats och splittrats, och protesterna, som slogs ner av polisen, har nästan upphört helt. Den 44-årige kungen, som enligt Forbes är den 15:e rikaste regerande monarken i världen, lever loppan tillsammans med ett dussintal fruar och minst 23 barn.
Men Swaziland är fortfarande en enda röra, och det kommer att bli värre.
Intäkterna från en regional tullunion minskade förra året till 2,9 miljarder rand, vilket motsvarade en halvering av det normala. Detta orsakade en kris. I år är intäkterna tillbaka till drygt sju miljarder rand. Prognoserna pekar emellertid på markant minskande intäkter nästa år igen, vilket oundvikligen leder till ny kris.

Afrika, Sydafrika
2012-27 s 22
"Många Afrikaner flyr söderut"
En tragisk båtolycka på Malawisjön för ett par veckor sedan riktade ljuset mot en folkvandring som man i Europa knappt har lagt märke till. Varje år lämnar nämligen tiotusentals afrikaner sina hemländer för att söka ett bättre liv i Sydafrika. Det är ekonomiska flyktingar från främst Somalia, Etiopien, Eritrea och Sydsudan. De erbjuds "hjälp" av människosmugglare. Den första stationen på rutten är Kenya. Där finns fem till tio nätverk av affärsmän med goda kontakter inom byråkrati och politik.
Enligt UNHCR finns det över 170 000 asylsökande i Sydafrika, mer än i något annat land. Den sydafrikanska staten välkomnar inte asylsökande lika generöst som Europas välfärdsländer. Totalt kan det finnas över 6 miljoner papperslösa afrikaner i Sydafrika de allra flesta från Zimbabwe.

Afrika, Samhälle, Näringsliv
2012-27 s 23
"Afrikas mångsidiga entreprenörer"
Mer än någon annanstans i utvecklingsländerna har den afrikanska kontinenten skapat nätverk av företag som spänner över ett antal av ekonomins olika sektorer och branscher. Begreppet "parallell-entreprenör" är skapat. Tankesmedjan IMANI i Ghana har kartlagt 189 framgångsrika entreprenörer i Ghana, Nigeria och Kenya
Den viktigaste faktorn är byråkratin. Dess oförutsägbarhet avhåller affärsmännen från att lägga alla ägg i samma korg av fruktan för nya betungande regler för marknaderna.
Ett problem är att en del investerare inte vågar satsa pengar i afrikanska företag på grund av deras ofta labyrintliknande ägarstrukturer.

Mali, terrorism
2012-28 s 28-29
"Tuaregerna har tagit över norra Mali"
En väldig fristad har skapats för al-Qaidas afrikanska anhängare, genom den islamiska Maghreb (AQIM) i norra Malis kala ödemark, där tuaregseparatister som allierat sig med den extrema muslimska gerillan har skakat av sig beroendet av staten och utropat en oberoende islamisk stat. De förfogar över kraftfulla vapen som de kom över från Libyen under den höst då Moammar Gaddafi föll.
Afrikanska unionen har begärt att en FN-styrka ska skapas för att intervenera i Mali där militanta islamister och tuaregrebeller har förklarat norra delen av landet självständigt.
Tuaregstammarna i norra Mali skiljer sig etniskt från svarta afrikaner. De har länge strävat efter ett oberoende av den av svarta dominerade regeringen i Bamako. Nu har de utropat den islamska staten Azawad.

Mali, Afrika, Kultur
2012-28 s 29
"Världsarv i Mali hotas av Maktövertagare"
Islamister som kontrollerar den legendariska staden Timbuktu sedan tuaregerna tagit makten i norra Mali har börjat riva stadens märkliga mausoléer som UNESCO utsett till världsarv. Det är en kulturkatastrof. Staden har sexton sådana minnesmärken, rester över muslimska helgon.
Islamisterna anser att sådana minnesmärken handlar om avgudadyrkan. Andra muslimer ser dem som en del i islamisk gudstjänst. Timbuktu var ett centrum för islamistiska studier från 1400.talet till 1800-talet.

Libyen, Niger
2012-28 s 18-19
"Muammar Gaddafis playboyson lever loppan i Niger"
Ett av den arabiska vårens oavslutade ärenden är Libyens försök att få Saadi Gaddafi utlämnad. Han flydde till Niger i september förra året efter det att rebeller hade intagit Tripoli. Libyen anklagar honom för krigsförbrytelser och vill ställa honom inför rätta.
Gaddafis son Saadi lyckades fly från Libyen till Niger. Där vistas han i husarrest, men har ändå möjlighet att gå på krogen och leva loppan.
Han var befälhavare för Libyens Specialstyrkor under inbördeskriget. Interpol har utfärdat ett "rött varsel" angående Saadi, vilket betyder att den internationella polisorganisationens medlemsländer ombeds att gripa honom om han finns på deras territorium.

Niger
2012-29/30 s 44-45
"Flickor är en handelvara i Niger"
Niger har den högsta frekvensen barnäktenskap i hela världen. Hälften av alla flickor gifter sig före 15 års ålder. En del är inte äldre än sju. Den väl tilltagna brudpengen som föräldrarna - pappan - får är lockande. Niger har en av världens snabbast växande befolkningar. Den genomsnittliga kvinnan i Niger har fler än sju barn, den högsta fertiliteten i världen.
Nigers regering har infört lagar som förbjuder äktenskap för 15 års ålder men dessa står sig slätt mot sekelgamla traditioner och konservativa religiösa åsikter.
I många fattiga samhällen i Afrika och södra Asien betraktas flickor som en handelsvara som gifts bort till välbärgade familjer. Det anses också viktigt att de gifter sig tidigt så att de har oskulden kvar och därmed värda mer. Rädda barnen konstaterade att numera är Niger det sämsta landet på jorden att vara mor i. Tidigare var det Afghanistan. I Niger går en flicka fyra år i skolan och vart sjunde barn dör före 5 års ålder.
Den rådande matkrisen i stora delar av Sahelregionen ökar risken för barnäktenskap.

2012-29/30 s 30-31
"Kvinnorna förvandlar solljuset till el i Sierra Leone"
Ett college i Indien har utbildat tolv sierraleonska kvinnor som ett led i arbetet att ge landsbygden elektricitet. Ett nytt Barefoot College har skapats i byn Conta Line i Sierra Leone, där kvinnorna sitter och monterar små motstånd i olika färger på kretskort. De är knappast läskunniga men nu stolta, utbildade kvinnor som lärt sig "tillverka ljus med solens hjälp". Barefoot College i Sierra Leone är det första i Afrika. Det kommer att utbilda 50 elever i fyra månaders omgångar i solkraftsteknik. Colleget finansieras av regeringen och utrustningen av Barefoot College i Indien.

2012-31 s 22-23
"Afrikas drottning ska leda kontinenten"
Nkosazana Dlamini-Zuma har varit en av Sydafrikas bästa politiker och när hon nu har valts till den Afrikanska Unionens ledare så är det en bra nyhet för kontinenten. Sydafrikanska politiker har formligen trängts med varandra för att gratulera Nkosazana Dlamini-Zuma, som var sitt lands första inrikesminister, när hon nu valts till att leda unionen.
Men samtidigt är det en bitterljuv seger för många sydafrikaner, som upplever att det uppstår ett tomrum då den av landets politiker som kan visa upp de bästa resultaten nu försvinner.
2009, när hon utsågs till inrikesminister i Sydafrika, blev hon landets älskling genom att förvandla ett korrumperat och ständigt förlöjligat departement till landets mest effektiva ministerium.

Senegal, Kina, Afrika, Handel
2012-32 s 23-24
"Kina tar död på Afrikas hantverk"
Det har tagit generationer för skomakarna i Senegal att fullända de spets-tåiga tofflor som anses vara omistliga mode accessoarer för välklädda senegalesiska män. Det tog bara några månader för kineserna att kopiera och massproducera den lokala formgivningen och framställa tofflorna i plast i stället för läder och sälja dem för en fjärdedel av priset.
I ett inlindat slog mot Kinas roll i Afrika, sa USAs utrikesminister Hillary Clinton i ett anförande på ett universitet i Senegal nyligen att USA vill knyta investeringar till mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Fast hon inte nämnde Kina vid namn stod det klart att hon bad afrikanerna att fundera över sina relationer med Kina, som nyligen blivit kontinentens största handelspartner.
Handeln mellan Afrika och Kina nådde rekordet 166 miljarder dollar förra året, en tredubbling sedan 2006, medan de direkta investeringarna stannade på 14,7 miljarder dollar, sa Kinas handelsminister Chen Deming nyligen. I nästan varje nation i Afrika har Kina åtagit sig stora offentliga projekt från presidentpalatset i Guinea och den hydroelektriska dammen i Gabon (kostnad 100 miljoner dollar) till 220 kilometer belagda vägar i Kongo.
Men investeringarna är mestadels förknippade med villkor. Kina vill ha tillgång till Afrikas väldiga metallfyndigheter och tillgång till marknadsplatserna. Infrastruktur mot råvarutillgångar.

Afrika, handel
2012-34 s 23-24
"Afrikas medelklass har börjat shoppa"
Afrikas konsumenter är illa betjänade och betalar för höga priser, anser Frank Braeken, Unilevers chef i Afrika. Tills nyligen hade sydafrikaner som behöver shampo som är anpassat till afrikanskt hår eller kosmetika för svart hud, inte annat val än dyrbara importerade varor från USA. Unilever upptäckte detta och deras shampon och hudkrämer är nu en hit.
Den anglo-holländska konsumentvarujätten sätter till alla klutar för att skräddarsy produkter för afrikanska konsumenter: prisvärd mat, vattenbesparande tvättmedel och produkter anpassade till den lokala smaken.
Även Nestlé, världens största matproducent investerar motsvarande 6,7 miljarder kronor i Afrika 2011 och 2012. Man har 29 fabriker på kontinenten och tänker bygga fler.
SABMiller, världens näst största tillverkare av öl, tänker investera bortemot 17 miljarder kronor över de kommande fem åren för att uppföra nya och uppdatera sina existerande bryggerier i Afrika.
Den afrikanska kontinenten har redan en ekonomi som omfattar 1,8 triljoner dollar (ofattbara 12 triljoner kronor) och förutspås att ha en befolkning om 1,3 miljarder människor 2020. "Lejonekonomier" som Ghana och Rwanda har haft en snabbare tillväxt än Sydkorea, Taiwan och andra ostasiatiska "tigerekonomier" under fem av de senaste sju åren, låt vara att det handlar om tillväxt från en låg nivå.

Togo
2012-35 s 30
"Togos kvinnor sexstrejkar"
Kvinnorna i medborgarrättsgruppen "Låt oss rädda Togo" tänker genomföra en veckolång sexstrejk för att få president Faure Gnassingbe i den afrikanska staten att avgå. Planen går ut på att inte ha samlag med männen under en vecka. Juristen Isabelle Ameganvi, som leder gruppens kvinnosektion säger att den tagit intryck av en liknande aktion för fred som genomfördes i Liberia 2003.

Västafrika
2012-37 s 17-18
"Missnöjet kokar i hela Västafrika"
Det har varit en het sommar i huvudstäderna på Afrikas västkust.
Tårgas mot hundratals demonstranter i Togo. Massarresteringar av protesterande i Guinea. Gerillattacker mot polismän och soldater på Elfenbenskusten. Och i Gabon stoppas militanta regeringsmotståndare, som kastar sten och buteljer.
Som det visat sig så kommer legitimitet inte utifrån. Se bara på vad som hände i Mali. Dess regering föll samman som ett korthus tidigare i år. Självgoda utomstående, som hyllat landet som ett demokratiskt exempel, fick en chock.
Makthavarna har utmanats - på gatorna, i bakhåll om natten, med stenar och pistoler mitt på ljusa dagen - och regeringarna har slagit tillbaka med sin vanliga hårdhet.
Politisk utveckling på kontinentens västsida innebär ofta en serie av eruptioner: ordningen tycks vara upprätthållen men så exploderar vulkanen igen.

Guinea
2012-37 s 17
"Massarresteringar i Guinea"
Guinea är ett särskilt bekymmersamt exempel på Västafrikas problem denna sommar. 2010 lyckades man genomföra ett legitimt presidentval, det första någonsin, efter mer än 50 års förtryck. En av veteranerna från oppositionen, Alpha Condé, som suttit i fängelse valdes vid ett val som bedömdes som rättvist. Men hans polis började behandla opposition och demonstranter med "överdrivet våld" Condés styre kunde inte längre uppfattas som demokratiskt. De underliggande problemen, svaga institutioner, etniskt hat, brutala säkerhetsstyrkor - löstes inte av valet. Guinea ligger kvar på niode plats från botten i FNs index över mänsklig utveckling.

Elfensbenskusten
2012-37 s 17-18
"Gerillaattacker på Elfenbenskusten"
president Alassane Outtara, en före detta topptjänsteman på IMF kom till makten vid ett legitimt val. Men han kunde bara installeras med våld och stöd av fransk militär. Nära hälften av väljarna röstade på Outtaras motståndare, Laurent Gbagbo, och den halvan är inte alls nöjd. Gbagbo sitter i fängelse och väntar på rättegång. Under de senaste månaderna har anfall mot Outtaras och andra dödat ett 20-tal människor. En nationell försoningskommission har i stort sett avsomnat. Där legitimiteten ifrågasätts redan från början kan ledare förvänta sig bråk.
Västliga donatorer och beslutsfattare som besöker de västafrikanska huvudstäderna för att gratulera till stabiliteten - den nye presidenten för Världsbanken besökte Abidjan, Elfenbens-kustens kommersiella centrum härom veckan - bör ta varning: deras gratulationer kan vara förhastade.

Togo
2012-37 s 18
"Demonstranter vill ha bort presidentsonen"
I Togo har maktens påtryckningsmedel, som dominerats av samma familjer i årtionden, länge förefallit oföränderliga. Togo har styrts av samma familj i mer än 40 år. När diktatorn, general Gnassingbé Eyadéma, avled after 38 år vid makten 2005, utsåg militären hans son Faure Gnassingbé till ny diktator. Inte oväntat vann Faure Gnassingbé ett dubiöst val senare samma år - en seger som ackompanjerades av nära 800 dödade demonstranter och detta upprepades 2010. Folket vill ha radikala förändringar, en nation som bygger på lagar som respekterar människors rättigheter.
Tidigare artikel om Togo.

Gabon
2012-37 s 18
"Protester mot familjen Bongo"
Våldsamma protester mot familjen Bongo som har regerat den småskaliga petrostaten under mer än 40 år. Även om Ali Bongo verkligen vann 2009 års val och kunde efterträda sin far så hars hans legitimitet ifrågasatts från början. Bara för att hans efternamn är Bongo.
Tidigare artikel om Gabon.

Malawi, Afrika
2012-39 s 25
"Getter i stället för majs"
I Malawi påverkar bristande tillgång på mat 1,6 miljoner människor varje år och cirka 47 % av alla barn har hämmad tillväxt på grund av under näring vilket gör dem sårbara för sjukdomar och ger dem inlärningsproblem.
president Joyce Bandas regering vill ta tag i den för landets ekonomi så viktiga näringsfrågan. Den ska ge bort 60 000 getter till behövande familjer på villkor att de överlåter getternas killingar till i förväg utsedda grannar. En get kan producera fyra killingar om året. En ny näringslag ska förbjuda försäljning av basmat - lärs stapelmajs - som inte tillförts lämpliga tillsatser. Bistånd ska uppmuntra bönderna att odla proteinrika grödor som kan exporteras eller förädlas inom landet.
Malawi har emellertid en lång väg att vandra och har en potentiellt bångstyrig befolkning att brottas med.

Gambia. Afrika
2012-39 s 26-27
"Dödsstraff i Gambia, presidenten skoningslös"
Den aviserade massakern i Banjul - huvudstad i den lilla västafrikanska staten Gambia - är tillsvidare stoppad.
38 fångar i stadens dödsceller ville president Yahya Jammeh låta avrätta endera dagen. Redan den 28 augusti hade nio brottslingar avrättats, däribland två senegaleser.
Samtliga dödsdomar som avkunnats fram till mitten av september skulle verkställas. Vid det laget fanns det 47 fängslade dödsdömda brottslingar. Presidentens motivering: "Min regering kan inte tillåta att 99 procent av befolkningen hålls som gisslan av kriminella."
Protester från hela världen haglade in och Jammeh verkade faktiskt ge med sig och utfärdade ett moratorium: avrättningarna skulle tills vidare uppskjutas. Några dagar senare meddelade han emellertid överraskande: "Allt beror på om kriminaliteten sjunker. I så fall förlängs moratoriet på obestämd tid. Om inte, upphävs moratoriet automatiskt."
Den 47-årige Jammeh som suttit vid makten sedan 1994 är lika oberäknelig som skoningslös.
Människorättsaktivister placerar honom i samma skurkgäng som Robert Mugabe, Muammar Gadaffi eller den tidigare kongolesiske statschefen Mobutu.
Uppemot 100 000 turister reser varje år till Gambia. De utgör landets största inkomstkälla.
Yahya Jammeh genomförde 1994 vid 29 års ålder en militärkupp. Först i november 2011 tillät han en omröstning om sitt innehav av makten. Ett val som var allt annat är "free, fair and transparent". Gambia hör 47 år efter frigörelsen från Storbritannien till Afrikas fattigaste länder.

Afrika, Natur
2012-43 s 17-19
"Smugglare utrotar Afrikas elefanter"
Under de 30 år som Paul Onyango har jagat tjuvskyttar har han aldrig sett något liknande. Tjugotvå döda elefanter låg i en enda stor hög på den öppna savannen, många skjutna med bara ett enda skott i hjässan. Nationalparkens anställda, forskare och de kongolesiska myndigheterna tror nu att Ugandas krigsmakt - en av Pentagons närmaste allierade i Afrika - dödade de 22 elefanterna från en helikopter och smusslade undan elfenben till ett värde av mer än en miljon dollar.
Afrika genomlever just nu en enorm slakt på elefanter. Alldeles som Sierra Leones blodiga diamanter och mineral som plundrats i Kongo tycks elfenben vara den senaste afrikanska resurs om vilken det uppstår konflikt. Några av Afrikas mest ökända väpnade grupper, däribland Herrens motståndsarmé i Uganda, Al Shabab i Somalia och Darfurs janjaweed jagar elefanter och utnyttjar betarna till att köpa vapen och fortsätta härja. Men det är inte bara kriminella som tjänar på handeln. Afrikanska militärer - från Uganda, kongolesiska armén och det just självständiga Sydsudan - har varit inblandade i tjuvskytte på elefanter och handel med elfenben.

Afrika, Uganda
2012-44 s 30
"Uganda hotar lämna AU-styrka"
Uganda hotar att dra tillbaka sina trupper från den afrikanska fredsstyrkan i Somalia som bekämpar islamistiska aktivister, sedan landet anklagats i FN för att stödja rebeller i Demokratiska Republiken Kongo. Uganda bidrar den största delen av trupperna. I en rapport framtagen av en expertgrupp på uppdrag av FN anklagas Rwanda och Uganda för att förse M 23-gerillan med vapen. M 23-upproret har tvingat en halv miljon på flykt. Både Rwanda och Uganda förnekat beskyllningarna.

Afrika
2012-44 s 30
"Afrika kan försörja sig själv"
Afrika skulle kunna försörja sin befolkning med mat om en rad handelshinder togs bort och bördig jord användes bättre, enligt Världsbanken. Endast 5 % av Afrikas spannmålsimport kommer från andra afrikanska stater. Om handelshindren länderna emellan avlägsnas skulle handelns släppas fri, priserna sjunka och staternas regeringar kunna tjäna miljarder. Allt för ofta hindrar gränser mat att nå områden där befolkningen har för lite att äta. Höga transportkostnader, bland annat vägspärrar där personal kräver mutor, bidrar till höga matpriser.

Afrika, Malawi
2012-45 s 30
"Respit för homosexuella"
President Joyce Banda har satt stopp för landets domstolar att tillämpa de antihomosexuella lagar som kriminaliserar samkönade äktenskap och andra "homosexuella aktiviteter". Tidigare annonserade hon att upphäva lagarna i sin helhet men säger nu att detta får bli en fråga för landets parlament att avgöra. Innan parlamentet tagit ställning får dock inte domstolarna döma homosexuella med hänvisning till lagarna.

Tanzania, Zanzibar
2012-45 s 16-17
"Missnöjet smittar av sig"
Muslimsk extremism sprider sig ner mot Östafrikas kust. Missnöjet är stort: ojämlikhet, jordbeslag och korruption har förbittrat livet för åtskilliga kustsamhällen de senaste åren. Vissa finner utlopp för sin vrede i radikal islamism.
På ön Zanzibar, som ingår i Tanzania, har en populär predikant tillfälligt försvunnit, Farid Hadi Ahmed, ledare för Uamso, eller "uppvaknandet", en islamistisk politisk rörelse som kräver självständighet för Zanzibar, alkoholförbud och restriktiva regler för hur turisterna ska klä sig. Förbittringen mot wabara, fastlandstanzanierna är stor.
Även i Kenyas främsta hamnstad Mombasa har kravaller utbrutit efter mordet på en lokal predikant, Aboud Rogo Mohamed. En förbjuden separatistisk grupp som kallas Mombasas republikanska råd ger Kenyas centralregering skulden för fattigdomen i kusttrakterna. Regeringen kallar gruppen "ett kriminellt gäng", fullt av jihadister

Afrika, Moçambique, Kultur
2012-47 s 28-29
"Dödens redskap förvandlas till konst i Moçambique"
"Livets träd" skapades enbart med AK-47 or, pistoler och granatkastare och avtäcktes på British Museum 2005. I dag ägnar sig många före detta barnsoldater kring Maputo åt konstutövning som terapi för ett liv i våldsamheter.
Projektet startades 1995 Kristen Rådsförsamling med målet att bringa fred och försoning till landets delade befolkning och avväpna de tusentals stridande som deltog i det krig som efterlämnade mer än en miljon döda.
Spänningen mellan olika politiska läger växer. Förre rebelledaren Afonso Dhlakama har återvänt till sin gömma i skogen med 800 beväpnade gerillasoldater. Han kräver att hans soldater integreras i landets militärmakt och vill dela kontrollen över Moçambiques nyfunna rikedomar.

Senegal
2012-48 s 26-27
"Mordåtalet som prövar presidenten"
Förre presidenten Abdolaye Wade var en av shejk Bethio Thioune främste allierade. Wade besegrades i april av Macky Sall efter en tumultartad valkampanj. Bethio Thioune är en populär muslimsk ledare, som nu står åtalad för medhjälp till mord. Den karismatiske religiösa ledaren, en gång i tiden så inflytelserik och förmögen tack vare anhängarnas gåvor har sjunkit till en botten nivå.

Afrika, Mali
2012-49 s 31
"Utvecklingen i Mali osäker"
Den snabba upplösningen av landet tenderar att göra det till en ny fristad och bas för internationell terrorism. Den norra delen håller på att utvecklas till en samlingspunkt för utländska jihadister och al-Qaida kämpar. Europeiska jihadister, särskilt i Tyskland, är på väg till Mali för bland annat utbildning. Dess rekryter kan utgöra en fara om de återvänder till Europa som sprängämnes- och vapenkunniga aktivister.

Afrika, Malawi, porträtt
2013-1/2 s 25-27
"Prisbelönad kvinnorättsaktivist"
Malawis president som också är en prisbelönad kvinnorättsaktivist om pressen på henne att föra landet ur den ekonomiska krisen.
Joyce Banda är Afrikas första och enda kvinnliga president.
En av hennes första åtgärder sedan hon tastigt blivit president sedan hennes företrädare Bingu wa Mutharika plötsligt kollapsade I april 2012, var att devalvera valutan, kwachan, med en tredjedel till IMFs stora lättnad. Men det ledde till en inflation på 30 % vilket till mångas förtret höjde priserna. En del malawier har också ifrågasatt hennes myckna resande till EU och FN. Å andra sidan sett har hon sänkt sin lön, och planerar att sälja presidentns jetplan och 60 flotta Mercedes.
Hon är övertygad om att Malawi måste minska sitt beroende av utländskt bistånd.

Afrika, Mali, terrorism
2013-1/2 s 28-29
"Lösensummorna hjälper Malis terrorister"
Många västländer betalar enorma summor till jihadisterna. De bekostar jihad - "det heliga kriget", som har lett till att förstärka kontrollen över norra Mali. Tio européer och tre algerier är tagna som gisslan.

Ghana, Kina, Samhälle
2013-03 s 22-23
"Kinesiska guldgrävare är problem I Ghana"
Före guldrushen stördes den smutsiga vägen som drar genom denna lilla by i centrala Ghana bara av ett fåtal bilar. Sedan kom kineserna. Stigande guldpriser som fördubblats på fyra år har attraherat kineser som fört tung gruvutrustning till sektorn och förändrat sättet att arbeta. Produktiviteten har ökat enormt men också miljöförstöringen. Det ekonomiska samarbetet mellan Kina och Ghana växer.

Afrika, Terrorism
2013-04 s 24-25
"Jihadisterna - den arabiska vårens baksida"
Gadaffi varnade för kaos om Väst störtade honom. Jihadister och rivaliserande etniska grupper skulle resa sig mot varandra. Den arabiska våren har fått allvarliga konsekvenser. Ett drömscenario för Al-Quaida och dess allierade.
När upproret höll på att sluka honom, varnade Libyens diktator, överste Muammar Gadaffi, för att kaos och heligt krig skulle hemsöka Nordafrika om han föll. Under den senaste tiden har Gadaffis galna profetia blivit bister verklighet.
I Mali kontrollerar jihadiststyrkor ett område dubbelt så stort som Tyskland. I Algeriet har en enögd islamistisk bandit genomfört en skamlös ockupation av en internationell gasanläggning. Eftersom dessa händelser inträffat bara fyra månader efter att en amerikansk ambassadör dödats i Libyen, har de bidragit till uppfattningen att Nordafrika - som ett sömnigt bakvatten för al-Qaida - nu är en farligt instabil zon som i mångt och mycket liknar Syrien. Detta är en allvarlig påminnelse om att det euforiska störtandet av diktatorer i Libyen, Tunisien och Egypten också kostat.
"Det är en av de mörkare sidorna av de arabiska upproren", säger Robert Malley, ansvarig för International Crisis Groups i Mellanöstern och Nordafrika. "Den fredliga arabiska våren kan ha skadat al-Qaida och dess allierade ideologiskt - men logistiskt, när det gäller porösa gränser, områden utan regeringskontroll, spridning av vapen, desorganiserad polis och säkerhet i alla dessa länder, har de varit en välsignelse för jihadisterna."

Afrika, Niger, Frankrike, terrorism
2013-05 s 30
"Fransk militar I Niger"
Särskilda enheter ur franska armén ska bevaka den statliga energikoncernen Arevas urangruvor I Niger. Islamister har efter den franska interventionen I Mali hotat att angripa franska anläggningar I Sahel-området som I Algeriet. Areva är den största enskilda investeraren I Niger och har 2700 anställda I landet. Koncernen planerar att öppna en ny urangruva I Imouraren.
Fjärde artikeln om Niger i Tempus på 16 år ! Tredje artikeln: "Nigers junta lovar demokrati".

USA, Mali, Niger
2013-09 s 27
"USA skickar drönare till Malis grannland"
USA utvidgar väsentligt sina insatser i krisområdet i Mali och placerar ut drönare i grannlandet Niger till stöd för de franska trupperna med underrättelsearbete. Islamisterna har funnit en idealisk reträttplats i de extremt svårtillgänglia trakterna i norra Mali. Drönarna är obestyckade och ska bara leta upp var de islamistiska rebellerna i Mali befinner sig.
Afrika är ett av de viktigaste områdena för USA i kampen mot terrorism.
Bland de afrikanska trupperna utgör 2000 man från Tchad den största kontingenten.

Swaziland
2013-09 s 28-29
"Swazier kämpar för gratis skolor"
Medan Swazi-regeringen anstränger sig för att garantera en landsomfattande gratisskola måste den samtidigt slåss med rektorer över frågan om det är dålig finansiering eller omfattande korruption som står i vägen för ett genomförande av reformen. Rektorerna har förskingrat pengar och därför krävt eleverna föräldrar på höga avgifter. Detta har lett till att många barn tvingats stanna hemma. Nu kräver regeringen att rektorerna vid de statliga lågstadieskolorna de årliga extrapengar de har debiterat eleverna sedan det fria undervisningsprogrammet introducerades 2009. Detta kommer att leda till konkurs menar rektorerna.

2013-10 s 15-17
"Afrika reser sig: En hoppfull kontinent"
Man har proklamerat ett afrikanskt "århundrade" och talar om "morgondagens Kina" eller "ett nytt Indien". Skeptiker invänder att Afrika har upplevt falska gryningar förr, men aldrig tidigare har Afrikas export-boom gått hand i hand med ökad demokrati, färre krig och stabilare gränser.
Det är emellertid uppenbart att Afrikas resning överdrivits. De hävdar att kontinenten inte lyfts utan snarare plundrats av utländska investerare. Många befattningshavare är korrumperade och de som är hederliga saknar nödvändigt expertkunnande.

2013-10 s 18-19
"Zambia, Zimbabwe och Bootswana: Underjordiska rikedomar bygger välfärden"
Råvaror beräknas generera en tredjedel av Afrikas BNP-tillväxt. Många utländska gruvarbetare, särskilt kinesiska, flyttar allteftersom till andra yrken och sprider kunskap, kontakter och kapital.
I Zambia utgör koppar 80 % av landets export. Men vad händer när världens efterfrågan på koppar faller från nuvarande? Råvaror är känd som en blandad välsignelse. Många afrikanska länder har blivit beroende av inkomsterna. Det har väckt orealistiska förväntningar. Välfärden har gjort eliten girig.

2013-11 s 31
"Påstått kuppförsök i Malawi"
Minst 10 personer har gripits i Malawi, anklagade för att ha planerat en statskupp. Bland de gripna finns både nuvarande och tidigare ministrar, ministern Goodall Gondwe och exministern Peter Mutharika. De anklagas för att försöka förhindra att president Joyce Banda övertar makten nästa år. Hennes företrädare Bing wa Mutharika avled oväntat i en hjärtattack i april förra året.

Niger
2013-13 s 18-20
"Drönarna i Niger ger USA fotfäste"
Strax utanför Nigers huvudstad Niamey ligger, bakom en taggtrådstäckt mur, den senaste utposten i USA:s drönar&SHY;basimperium. De små obemannade farkosterna flyger norrut på jakt efter al-Qaida soldater och andra gerillagrupper i nord- och västafrika framför allt i Mali. Niger, vars befolkning till 90 % är muslimer, och dess grannländer är i desperat behov av utländskt stöd för att spåra gerillastyrkornas rörelser över Sahara och Sahel. I Niger är arbetslöshet och undersysselsättning stora problem, liksom bristen på rent vatten och ej fungerande avloppssystem, speciellt på landsbygden.

Burkina Faso
2013-13 s 21
"Boskapen är ett problem i Malikonflikten"
Spänningarna ökar längs gränsen till Burkina Faso. Boskapsägare som flyr från Mali upplevs som ett hot av lokala bönder. Inget kan hindra dem, de får som flyktingar, skydd av internationella organisationer. Det stora inflödet av boskap sätter stor press på både land- och vattenresurser.

Afrika, Malawi
2013-13 s 28
"Fler än 140 miljoner blir barnbrudar 2020 om inget görs"
Fler än 140 miljoner flickor kommer att giftas bort som barn år 2020. Av dessa kommer 50 miljoner vara yngre än 15 år.
Antalet barnäktenskap varierar mellan olika länder, men de flesta äger rum på Afrikas landsbygd söder om Sahara samt i Sydasien. I Sydasien är nästan hälften av de unga kvinnorna gifta när de fyller 18 år, i Afrika mer än en tredjedel.

Nio av 10 länder med högst andel barnäktenska ligger Afrika,
där är det Niger som har högst andel barnäktenskap, dvs när de gifter sig omyndiga, under 18 års ålder. 75 %, närmast följer Tchad, CAR, Guinea Mocambique och Mali, med 55 %.
De föder barn vi låga åldrar och dör ofta under havandeskapet eller vid förlossningen.
I Malawi försöker "Rädda mödrarna" förmå lokala stamhövdingar att skicka de unga flickorna till skolan och förjaga vanföreställningen att det är en välsignelse för familjen att gifta bort flickorna så fort som möjligt.
Men att gifta bort unga mödrar innebär en mun mindre att föda. Någon kommer in och ger fadern en ko för en flicka när hon är åtta eller nio år gammal. Och när flickan några år senare når puberteten blir det ännu en ko.
Michelle Bachelet, chef för FNs kvinnokommission, menar att barnäktenskap våldför sig på flickornas mänskliga rättigheter; de bromsar deras utbildning, ökar hälsoriskerna genom tidig graviditet och tidigt mödraskap samt ökar riskerna för att flickorna utsätts för sexuellt våld i hemmet.
http://www.guardian.co.uk/global-development/2013/mar/08/140-million-girls-child-brides-2020

Senegal
2014-17 s 26-27
"Nu ska Koranskolorna stängas!"
De nio barn som brann inne i ett träskjul tvingar regeringen att agera mot den trafficking som många Koranskolor utgör. En marabout - en religiös man tar hand om barnen från deras föräldrar för att undervisa dem i islam. De kallas daaras och barnen som kallas talibéer tvingas tigga på gatorna, utföra hårt arbete och får utstå en massa stryk. Marabouten lever gott på de pengar barnan drar in. Muslimerna kontrar med att insamling av allmosor är en del av den religiösa traditionen och inte kan kallas tiggeri.

Ghana
2013-18 s 28-29
"Fredligt liv i välsignat mönsterland"
I Ghana lever kristna och muslimer av olika etniskt ursprung fredligt sida vid sida.
I valet i december 2012 vann John Mahama från NDC knappt. Oppositionspartiet NPP talade om valfusk. Men något systematiskt valfusk är det inte fråga om.
Ghana har sin förste president Kwame Nkrumah att tacka för stabiliteten i landet. Han formade Ghana till en nation med engelska som officiellt språk. Han förbjöd religiösa och etniska partier.
Ghana har god ekonomi, guld, kakao och olja kan exporteras dyrt. Ghana räknas av världsbanken som ett medelinkomstland i nivå med Indien. Kriminaliteten är låg och det förekommer inte mycket social oro.

Afrika, Ekonomi
2013-20 s 16-17
"Skatteflykten lamslår Afrika och de rika länderna gör ingenting"
Afrika förlorar två gånger så mycket i olagliga finansiella utflöden jämfört med vad man erhåller i internationellt stöd. En del företag använder sig av skatteflykt för att maximera sina vinster medan miljontals afrikaner saknar mat, hälsovård och utbildning.
Storbritanniens premiärminister har fastställt att "skatter och öppenhet" ska vara ämnet vid nästa månads toppmöte i Lough Erne, Nordirland, men detta års rapport om utvecklingen i Afrika kritiserar de rika länderna i OECD eftersom de inte har lyckats förstärka regelverket för att avslöja missförhållanden.
Fokus har legat på breda dialoger, där Afrika bara har utgjort en mindre del, samt på informationsutbyte, men det har saknats substans, säger Kevin Watkins, som är rapportens huvudförfattare och som är blivande chef för Overseas Development Institute.
Till exempel har 4,3 miljarder dollar försvunnit från det statliga företaget Sonangol i Angola. I Angola har oljeinkomster genererat 6 miljarder dollar men använts bara till att berika de rdan rika i stället för att komma befolkningen till del. Skatteflykt och skattefusk har i Afrika direkt inverkan på mödrarnas och deras barns liv.

Kina
2013-21 s 27
"Kina undervisar Afrika - vilket oroar länderna i väst"
Kina vill uppföra ett stort antal sjukhus, skolor och universitet i flera afrikanska länder söder om Sahara och lägga grunden för en väldig ökning av antalet utbildade människor. Västländer däremot skänker inget bistånd som utbildar konkurrenter. FNs milleniemål inriktar sig på grundläggande behov. Väst vill köpa råvaror som kaffe och kakao för egen uppbearbetning, inte skola arbetare i Afrika till konkurrerande industriarbetare.

Kina, Ghana
2013-25 s 27
"Kineser fast i Ghana för olaglig gruvdrift"
Myndigheterna i Ghana har gripit 168 kinesiska medborgare för illegal guldgruvdrift. De har arbetat illegalt i landet och de kommer att deporteras. Fler kommer att gripas tills alla illegala utlänningar i gruvbranschen kastats ut ur landet. Den illegala gruvdriften hotar landets grundvattentillgångar. Ghana är Afrikas näst största guldproducent efter Sydafrika.

Afrika, Etiopien, Egypten
2013-27 s 16-18
"Slaget om Nilens vatten"
En storm blåser upp kring Lake Tana i Etiopien, där 86 procent av Nilens vatten rinner upp. Koloniala avtal garanterar att Egypten får det mesta av nilvattnet, men Addis Abeba är fast besluten att ta hand om sitt eget vatten. 86 % av vattnet kommer från Etiopiens högländer.
Etiopierna planerar att bygga en jättestor damm för att fånga upp Nilens vatten för elproduktion.
En diplomatisk konflikt mellan Etiopien och Egypten om detta projekt speglar ett maktskifte mellan ett Afrika söder om Sahara - det svarta Afrika - och de försvagade arabstaterna i norr. Det handlar om en kamp om vattentillgångar som har lockat fram tal om krigshandlingar via ombud och missilanfall och skapat fruktan för en ekonomisk härdsmälta.

Afrika, Teknik
2013-33 s 27
"Afrika vill inte bli Europas digitala soptipp"
Afrikanska länder kräver åtgärder för att stoppa importen från Europa av elektroniskt avfall, inklusive gamla datorer och mobiltelefoner. De stränga europeiska miljölagarna gör att det blir billigare att exportera begagnade varor än att göra sig av med dem på hemmaplan.
De afrikanska stater som har antagit Bamako-konventionen - den internationella konventionen rörande export av farligt avfall till Afrika - möttes i Malis huvudstad under juni. Det var första gången sedan den internationella överenskommelsen skrevs 1991.
I veckan offentliggjorde dessa stater ett dokument som efterlyser enhetliga åtgärder för att få slut på importen av e-avfall, det vill säga kasserade elektronikvaror. Man efterfrågar också att avtalet faktiskt följs samt hårdare nationell lagstiftning.
Ofta innehåller avfallet farliga komponenter. I vissa fall fraktas varorna som donationer för återanvändning.

Namibia
2013-34 s 28-29
"Namibia ersätter tyska ortsnamn"
I likhet med större delen av Afrika har Caprivi-området i Namibia länge burit spår av europeisk kolonialism. En gång i tiden tillhörde Namibia Tyskland och många gator, städer och distrikt har tyska namn.
Men nu, nästan ett århundrade efter det att det tyska styret upphörde 1919, har Namibias regering bestämt sig för att ersätta många tyska namn med namn som har inhemska anor. Ett stycke tropiskt land som sticker ut från landets nordöstra hörn uppkallades av tyskarna efter greve Leo von Caprivi, en krigsveteran som efterträdde Otto von Bismark som rikskansler i det kejserliga Tyskland. Många invånare i Caprivi är upprörda över namnbytena.
Hamnstaden Lüderitz heter nu !Nami=Nüs, utropstecknet och likhetstecknet symboliserar de klickljud som ingår i khoekhoegowab-språket. Samhället Schuckmannsburg, som har 800 invånare, fick sitt namn efter Bruno von Schuckmann, den man som en gång i tiden var guvernör över det dåvarande tyska Sydvästafrika. Nu har platsen fått tillbaka sitt gamla namn, Luhonono, som också är namnet på ett träd som växer i området.
Avsikten med namnbytena är att ingjuta lokal och nationell stolthet i befolkningen.

2013-35 s 26-27
"Val kan förgifta demokratin"
Ett val leder inte nödvändigtvis till en rättvis representation för alla delar av befolkningen. I Afrika förstärks snarare etniska och regionala spänningar.
1. En fara för våld finns alltid när val sker i etniska, regionala och religiösa gränsområden. Och när det saknas minoritetsskydd vid val som vid valen i Rwanda och Burundi.
2. Tvådelade länder: I Afrika löper gränsen mellan kristendom och islam ungefär längs den 10:e breddgraden. Många stater söder därom är kristna och i norr bebos de av muslimer. Breddgraden går ofta rakt igenom länder. Typiska exempel är Nigeria och Elfenbenskusten och Sudan. I båda länderna har muslimerna i ländernas norra delar känslan av att komma till korta medan de i söder beklagar att de måste subventionerna de "improduktiva" i norr. Ofta sammanfaller dock de religiösa skillnaderna med språkliga, kulturella, etniska, ekonomiska och politiska skillnader.
3. Hur förhålla sig till mångfald? I länder med många sorters människor och grupper, tjänar inte en demokrati sammanhållningen. En valseger betyder ofta bara att den segrande majoriteten berikar sig på minoritetens bekostnad.

Afrika, Medicin
2013-36 s 30
"Nya fall av polio oroar"
Försöken arr utrota polio i världen har varit nära att lyckas. Men nu har nya utbrott i både Afrika och Pakistan satt käppar i hjulet.
I Afrika har två fall utlöst epidemin. Ett i Somalia och ett i det stora flyktinglägret Dadaab i Kenya. Nu finns det 121 fall i regionen. Förra året var det bara 223 fall i hela världen.
I Pakistan utbröt epidemin i Norra Waziristan, nära gränsen till Afghanistan. ) som dog i polio där förra året hade vaccinerats mot sjukdomen.
För att förhindra att sjukdomen sprids till Mecka har saudierna infört nya regler. Pilgrimer från länder med polio måste först ha vaccinerats i sina hemländer. Förra året vaccinerades 500 000 när de kom fram till Mecka.
http://www.nytimes.com/2013/08/23/health/polio-outbreaks-seen-on-two-continents.html

Afrika
2013-42 s 28-29
"Vad Afrika kan lära sig av massajernas seger i Tanzania"
Strider om markrättigheter har blivit en av de främsta sociala och miljöbetingade utmaningarna i stora delar av Afrika. Tanzania har stått i blickpunkten för ett av de mest omskrivna fallen av beslagtagen mark under det gångna året.
Det handlar om massajernas områden i Loliondo, som ligger alldeles öster om Serengetits världsberömda nationalpark. Konflikten handlar om landbesittningsrätt mellan de infödda massajerna och utländska jaktföretag
2009 resulterade konflikten i ett regeringsingripande för att vräka flera hundra av massajernas hushåll från området, vilket i sin tur ledde till nationell och internationell kritik från grupper som slår vakt om mänskliga rättigheter.
Konflikten blossade upp igen i mars i år när Tanzanias minister för naturresurser och turism meddelade planer på att omvandla 150 000 hektar mark - cirka 40 procent av Loliondo-regionen, som inkluderar sex av massajernas byar - till ett område som helt reserveras för "wildlife", vilket skulle innebära vräkning av bortemot 20 000 människor.
Segern i striden om markrättigheter åstadkoms genom politiska och juridiska åtgärder där framför allt kvinnorna var verksamma.

Malawi
2013-42 s 30
"Hela regeringen avskedad i korruptionsskandal"
Malawis president, Joyce Banda, har avskedat hela sin regering mitt i den korruptionsskandal som nu skakar landet. Upp till 10 regeringstjänstemän har gripits - varav en av dem gömde en stor summa pengar hemma och en annan i bakluckan i sin bil. De har åtalats för penningtvätt, missbruk av tjänsteställning och korruption.
Nio poliser i ledande ställning har fått 14 års fängelse för bedrägeri.

Afrika allmänt, Mo-Ibrahim-fonden
2013-43 s 30
"Afrikapris hålls inne igen!
För fjärde gången på fem år har det årliga priset till afrikanska ledare för gott ledarskap inte delats ut. Priset som donerats av Mo Ibrahim, en i Sudan född miljardär i telekommunikationer, är avsett att belöna demokratiskt valda afrikanska ledare som visat fina kvaliteter i sitt ledarskap. Priset är på 5 miljoner dollar.
Sedan det tillkom för sju år sedan har det delats ut tre gånger, 2007, 2008 och 2011. Den som senaste blev belönad var den tidigare presidenten på Kap Verdeöarna, Pedro de Verona Rodrigues. Nelson Mandela har fått en hedersutmärkelse.
Mo-Ibrahim-fonden meddelade i tisdags att man har övervägt alla afrikanska statsöverhuvuden och ledare som dragits sig tillbaka sedan 2010 innan man bestämde sig för att inte utdela priset i år.
http://www.nytimes.com/2013/10/15/world/africa/african-governance-prize-again-withheld.html?_r=0

Handel, Indien och Afrika
2013-44 s 22-23
"Elefanter och tigrar"
Man talar om Kinas affärer i Afrika, men Indien är inte långt efter.
Östafrika liksom södra Afrika har stora mängder invånare som kommer från subkontinenten, främst från Indien. Städer som Dar es Salaam i Tanzania har snabbt växande samhällen. Stora indiska företag investerar i allt högre grad i till exempel mobilnät. Men också i farmer som ligger i Etiopien. Indiska företag har sin regerings politiska och diplomatiska stöd. Även den indiska flottan har hjälpt till som att ta död på piratdåden i Indiska Oceanen. Att Indien, i motsats till Kina, ger landet extra legitimitet i Afrika. Kineserna hånas av en del afrikaner som de nya kolonialisterna som kommer att hålla brutala afrikanska ledare om ryggen och korrumperar ledare som är demokratiska.

Tanzania
2013-44 s 25-27
"Slagfält om genmodifierad gröda"
Sedan regntiden uteblivit i en massajby i norra Tanzania har barnen drabbats av många dagar då de inte fått någon gröt - eller ingen mat alls att äta i sina hyddor av lera och grenar. Torkan bär skulden för större delen av deras lidande.
Forskarna har utvecklat utsäde som klarar torka, något som skulle kunna lätta på hungern i Tanzania och i Afrika söder om Sahara. Men eftersom utsädet är genmodifierat kan det inte sås här. Motståndare till genmodifierade grödor har fått fotfäste i Afrika och nu befinner sig byar som Engaruja mitt uppe i den globala, ideologiska striden om agrikulturell teknologi.
Sedan USA:s farmare först började använda genmodifierade grödor 1996 har 17 miljoner bönder i 29 länder följt efter. Europa har avvisat grödorna med argumentet att bönderna skulle exploateras av stora utsädesföretag och att mer forskning om tänkbara risker för miljön och matsäkerhet bör genomföras.
Europeiska aktivister har pressat Afrika att göra samma sak. Bara fyra afrikanska länder - Sudan, Egypten, Burkina Faso och Sydafrika - tillåter genmodifierat.

Gambia, Taiwan
2013-47 s 29
"Gambia avslutar relationen med Taiwan"
Utan någon som helst förvarning har Gambia avbrutit sina diplomatiska förbindelser med Taiwan. Samtidigt öppnar Kina handelskontor i São Tomé och Principe.
Taipei konfronteras åter med det faktum att landet visserligen är ekonomiskt integrerat med omvärlden men behandlas som en utstött i politiskt hänseende. Nu är det bara 22 stater som fortfarande erkänner Taiwan som Kinas legitima företrädare, företrädesvis små och fattiga länder i Latinamerika, Västindien, Afrika och Stillahavsregionen. I Europa är det bara Vatikanen som håller fast vid Taipei.

Centralafrikanska republiken (CAR)
2013-49 s 19-20
"Franska soldater välkomnas"
CAR håller på att sjunka in i ett läge av fullständigt kaos. Fruktansvärda händelser pågår.
I mars marscherade den allians av rebeller som kallar sig Seleka från den norra muslimska delen av landet in i huvudstaden Bangui och störtade president François Bozizé som själv kom till makten i en militärkupp 2003. Muslimerna utgör 10-20 % av landets 4,6 miljoner människor.
Rebellerna härjar vilt, plundrar byar och våldtar kvinnor. Kristna har bildat nya militanta grupper som försvarar sig mot Seleka och andra radikala islamister. Striderna handlar om makt och kontroll över den ekonomiska sektorn i landet.
Amerikanska trupper befinner sig redan i landet för att hjälpa till i jakten på krigsherren Joseph Kony som leder de terrorister som kallar sig "Herrens motståndsarmé". Han tros gömma sig i CAR.
Landet har varit instabilt ända sedan självständigheten från Frankrike för drygt 50 år sedan.
Frankrike har meddelat att de kommer att skicka 1000 soldater till landet utöver de 420 som redan bevakar flygplatsen i huvudstaden.
"The Central African Republic descending into 'complete chaos'"
http://www.washingtonpost.com/world/africa/the-central-african-republic-descending-into-complete-chaos/2013/11/26/35f71348-5394-11e3-9e2c-e1d01116fd98_story.html
http://www.theguardian.com/world/central-african-republic

Afrika, Moçambique
2013-50 s 24-25
"Explosiva konflikter i inbördeskrigets skugga"
Efter inbördeskriget 1991 krävde de internationella finansiärerna att statliga verksamheter skulle privatiseras. "Eliten" i det vänsterinriktade regeringspartiet, Frelimo, lade beslag på många av företagen och berikade sig ohämmat liksom familjen kring Joakim Chissano, president mellan 1986 och 2004. Sedan 2005 heter presidenten Armando Guebuza. Han äger ensam eller via familj och vänner nästan allt i landet. I oktober kom det till beväpnade motsättningar mellan de tidigare motståndarna Frelimo (regeringspartiet) och Renamo (oppositionspartiet). Renamos ledare krävde att hans parti skulle ha samma rätt som Frelimo att övervaka röstsammanräkningen vid det kommande valet. På grund av tidigare valfusk. Men vägrades detta. Sedan juni hämnas Renamos ledare detta och har beskjutit lastbilar och andra fordon vilket lett till flera döda.
Antalet kidnappningar har ökat, i många fall samarbetar polisen med kidnapparna. Allt färre vågar sig ut på gatorna mera. USA anklagar landet för att vara Afrikas näst största knutpunkt för narkotika handeln.

Afrika, Sydafrika, Malawi
2014-1/2 s 7
"Avgörande förhandlingar om framtiden"
Sydafrikanska förstagångsväljare. Kenyattas kraftmätning och Mugabes födelsedagskalas.
Algeriet, Egypten och Sydafrika genomför parlamentsval under 2014 och det gör också Botswana, Moçambique, Namibia, Komorerna, Guinea Bissau och Malwi.
I Sydafrika hoppas det regerande ANC på att glansen från den avlidne Nelson Mandela ska underlätta valet. Missnöjet med den sittande presidenten är stort. Många unga förstagångsväljare kan avgöra.
President Joyce Bandas reformer i Malawi kommer att prövas i maj. Inflationen har fått matpriserna att stiga till skyhöga höjder för de fattiga på landsbygden.

Moçambique, Samhälle
2014-14 s 26-27
"Lagen som tillåter våldtäkter"
Trots 40 % kvinnliga riksdagsledamöter genomför Maputo en lagstiftning som diskriminerar kvinnor. Varför protesterar ingen kvinnlig politiker?
I december 2013 godkände det moçambikiska parlamentet preliminärt en lag som tillåter en man som våldtagit en flicka under 18 år, alltså ett barn, att gå fri om han gifter sig med sitt offer för att skydda familjens heder (sic!). Vidare enligt lagen så omfattar "barnvåldtäkter" bara flickor under 12 år och endast "vaginal våldtäkt" beaktas. Det är inte straffbart att föra in penis i flickans (barnets) analöppning eller att använda redskap för samma ändamål, detta gäller även slidan. Det för mannen straffbara beteendet är att riskera att kvinnan - barnet blir gravid utanför ett äktenskap.
Inom äktenskapet finns inget skydd alls för barnhustrun. Alla medel är tillåtna inget är straffbart.
Å andra sidan sänker lagen åldern för brottslingen från 16 till 10 år. Innan dess kunde pojken göra vad han ville han kunde inte straffas.

Afrika, medicin, Uganda
2014-19 s 19
"Hiv i Afrika, Dödlig fångst i Uganda
Sexarbetare ger avkoppling efter en farlig natts fiske på Victoriasjön"
I den ugandiska staden Kasensero, på gränsen till Tanzania, har 43 % av invånarna HIV. Det var också i denna trakt som smittan för många decennier upptäcktes. Längst hela kusten är det vanligt att uppsöka horor och bordeller trots de stora riskerna för att smittas av HIV. Fiskarnas argument för att ha samlag med dessa sexarbetare är att fisket innebär så stora risker att omkomma så de planerar inte för sin framtid. Taxan för en prostituerad är låg, 2 - 3 dollar.
Myndigheterna i Uganda menar att djurattacker, bristfälliga redskap, osäkra båtar och oförutsägbart väder dödar ungefär 5000 människor på sjön varje år.

Afrika, Kina
2014-21 s 21-23
"Kina har för bråttom"
Afrikanerna vänder sig mot kinesernas omoraliska Affärsmetoder.
Miljöförstöring. Arbetsmarknadskonflikter. Korruption som förhindrar demokratiprocessen. De kritiska rösterna börjar höjas i ett Afrika som är rädda för en ny era av kolonialism.
Under nästan ett decennium har Kina gjort en historisk satsning på att utveckla och realisera olika affärsverksamheter och öka sitt inflytande i Afrika. Kina har överöst kontinenten med nybyggda arenor, flygplatser, sjukhus, vägar och dammar.
Men nu har afrikanerna till fullo börjat inse att projekten också inneburit att många länder dragit på sig stora skulder, miljöförstöring och konflikter på arbetsmarknaden.
Reaktionen kommer främst från kineserna själva, som efter 10-års intetsägande tal om "win-win", nu verkar medvetna om att man måste förbättra både stil och innehåll i sina satsningar i Afrika.
Kinas regeringschef Li Keqiang erkänner att Kina fått växtvärk i relationen med Afrika och vill försäkra de afrikanska vännerna att Kina aldrig kommer att gå en kolonialistisk väg som vissa länder gjort. Men många anser att Kina tar landets råvaror och säljer förädlade varor tillbaka.
I till exempel Ghan kom 50 000 nya migranter från ett enda län i södra Kina för att bryta guld vilket fick förödande verkan för miljön.

Malawi
2014-23 s 24-25
"Joyce Bandas tunga fall från tronen"
Den tidigare hyllade presidenten förnedrades i valet och riskerar nu fängelse. Det blev hennes ärkefiende Peter Mutharika som vann. Tidigare har hon hyllats i väst som en förkämpe för kvinnors rättigheter och räddaren av Malawis demokrati.
Hon blev president 2012 så det alltmer auktoritära styret av Bingu wa Mutharika, Peters bror, hastigt tog slut i en dödlig hjärtattack. Utifrån konstitutionen var hon, som vice president, efterträdare men Mutharikas allierade konspirerade för att blockera henne.
Kritikerna säger att hon varit politiskt naiv, inte hanterat den djupgående korruptionsskandalen kallad Cashgate, där mer än 100 miljoner dollar av statliga medel sades ha förskingrats, på ett övertygande sätt.
Hon har ofta varit utomlands, hos sina beundrare, mer än hemma. Hon förlorade den inrikespolitiska riktningen. Nu väntar rivalernas hämnd för att hon fick dem åtalade för förräderi. Det är dags att betala tillbaka för att Mutharika och fem andra ministrar greps och åtalades för förräderi för att de försökt blockera hennes tillträdande 2012.
http://www.theguardian.com/world/2014/may/29/malawian-president-joyce-banda-faces-electoral-humiliation-possibly-jail

Afrika, Gabon
2014-26 s 26-27
"Det stora språnget"
Afrika är idag genom sina snabba förändring svårare än någonsin att förstå sig på. Den är, enligt den franske utrikesministern Fabius, både den äldsta och den yngsta kontinenten.
Det har hållits ett evenemang i Libreville i april, huvudstad i det centralafrikanska landet Gabon. Vid New York Forum Africa (NYFA) lanserade Ali Bongo, Gabons president sedan 2009, då han efterträdde sin far Omar Bongo som styrt landet sedan 1967, en "kultur med kritisk dialog på hög nivå".
I många afrikanska länder är företagen ofta statsstyrda. En tjänsteman är sällan en god företagare. Visserligen finns det gott om företag men de är små och ingår i den "informella" ekonomin, som inte följer regler eller betalar skatt. Och inte heller har möjlighet att finansiera investeringar med bankkrediter. Och är negativa till innovationer.

Ebola, Afrika, Medicin
2014-28 s 25-27
"Rädsla och okunskap"
Enligt varningar från WHO är Ebola är "utom kontroll" i delar av västra Afrika, främst i Guinea, mest drabbat, Liberia och Sierra Leone. Fyra andra västafrikanska länder, Elfenbenskusten, Senegal, Mali och Guinea-Bissau varna att förbereda sig resenärer som bär på viruset.
I det senaste utbrottet av världens farligaste virus har dödstalen stigit till 467, och vårdpersonal kämpar mot desinformation och misstro när de försöker begränsa sjukdomen.
Folk söker sig till medicinmän eller till kyrkor för att få bot. Andra förnekar att sjukdomen verkligen finns, att smittan bara är ett sätt för korrupta regimer att avfolka områden.
Men smittan sprider sig med oroväckande hastighet över gränserna. Även avlidna människor är smittsamma.
Ebola identifierades förs i Denokratiska Republiken Kongo och i Sudan 1976.
Det finns fem kända arter av ebolavirus, Zaire-, Sudan-, Elfenbenskusten-, Reston- och Bundibugyo ebolavirus. Ebolavirus är en av de mest dödliga patogenerna för människor och icke-humana primater och måste handhas på de laboratorier som har den högsta skyddsklassen, skyddsklass 4. Frukten bat, en delikatess i Guinea och Liberia, tros vara ebolavirusets värdfrukt

"Fear and ignorance as ebola 'out of control' in parts of west Africa"

Media, Afrika
2014-41 s 24-26
"Vad är sant eller falskt om Afrika?"
Både myter och myndigheter sprider desinformation i media.
I Liberia, Guinea och Sierra Leone har det nyligen visat sig igen att invånarna ignorera varningarna om smittriskerna därför att många av dem till en början var övertygade om att Ebola utbrottet var en bluff som skapats av regeringarna för att kunna plundra statskassan på pengar för eget bruk.
Dessutom har de flesta mediebolag bara några få korrespondenter som bevakar hela kontinenten och då är det lätt att göra misstag.
Om du själv hittar uppgifter i media som du misstänker ät felaktiga kan du meddela detta till AfricaCheck (http://africacheck.org), en okommersiell Webbplats. Det finns andra med liknande syfte som BudgIT (http://www.yourbudgit.com) och Politifact (http://www.politifact.com).
Desinformation kan få allvarliga konsekvenser. För att fatta de bästa besluten behöver människor bästa möjliga information. När människor inte kan ställa andra till svars, när politiken bygger på felaktig information, kan inte samhällen fungera.

Religion, Afrika, Nigeria
2014-41 s 27
"Profeter som profiterar"
Inte bara på de troende utan också på Nigerias regering.
Pingstförsamlingarna blomstrar i Nigeria. Profeten TB Joshua är en av Nigerias mest beundrade pastorer som har anhängare runt hela Afrika. Winnie Mandela är bland annat en av fansen. Anhängare skänker tionde och andra offergåvor i hopp om att få välsignelse från himlen. Men riktigt hur stor Joshuas rörelse var uppenbarade sig inte förrän en pensionatsbyggnad rasade samman.

Liberia, Ebola, Afrika, Medicin
2014-42 s 24-26
"De ensamma och hemlösa barnen"
I krigshärjade Liberia fanns redan många föräldralösa barn. Sedan kom Ebola.
I ett land som fortfarande återhämtar sig från ett 14-årigt inbördeskrig utgör Ebola ett nytt hot mot barnen, med utmaningar som man aldrig sett förut. En del tvingas lämna sina hem eftersom deras anhöriga är smittade, vilket splittrar familjerna. Många barn avvisas av sina föräldrar eftersom de är rädda för att bli smittade. "Det här är en okänd situation för oss", säger UNICEFs taleskvinna Sarah Crowe. "Vi har aldrig sett något liknande tidigare."

Historia, Afrika, Kamerun
2014-43 s 21-23
"När tyskarna avrättade kungen i Kamerun"
För hundra år sedan hängde den tyska kolonialmakten den kamerunska kungen Rudolf Douala Manga Bell efter en skenrättegång.
Därmed ville tyskarna statuera ett exempel i kolonin inför inledningen till första världskriget. Man fruktade inte bara upplopp bland befolkningen utan också att dessa skulle liera sig med England och Frankrike.
Kungen som till stor del växte upp i Tyskland, blev en viktig symbol och inspiratör till de som länge kämpade för ett självständigt Kamerun.
När Bell fängslades för högförräderi, studerade hans son Alexander Ndumbe i Tyskland. Även efter det att Bell blivit hängd stannade sonen kvar i Tyskland. Vid denna tidpunkt hade Kamerun blivit en fransk koloni. 1919 utvisades Alexander Ndumbe till Paris. Först 1951 ägde Ndumbes trontillträde rum. Därefter intog han en central roll i Kameruns avkolonialisering.

Burkina Faso
2014-46 s 14
"Landet mår inte helt bra just nu"
"Beau" Blaise Compaorés avgång har lämnat ett stort hål efter sig. Själv tog han makten med våld för 27 år sedan. Efter vilda protester och nedbrända hus i huvudstaden Ouagdougou. "Beau" Blaise Compaorés flydde till Elfenbenskusten i en kraftigt bepansrad militärkonvoj.
Men innan demonstranterna hann fira sina framgångar förklarade sig en äldre general, Honoré Nabéré Traoré som statschef den 31 oktober med gatorna översvämmade av sina soldater. Men direkt tappade han fotfästet och en överstelöjtnant, Yacouba Isaac Zida, utmanade honom och fick stöd av många i ledande befattning.
Militären har många goda skäl att bevara makten. Stora mineralfynd har nyligen gjorts och dessutom spelar landet en mycket viktig roll för insatser i kampen mot islamistiska extremister i grannstaterna.
De flesta länder måste vanligtvis dröja en generation eller så för att genomgå en folklig revolution efter en demokratiskt vald ledare eller en statskupp med uniformerade officerare eller till och med en maktkamp inom den militära juntan.

Nordafrika, Terrorism, Islamska Staten
2014-48 s 6-11
"IS expanderar i Nordafrika"
Kaos, besvikelse över den arabiska vårens misslyckande och förtryck från tidigare tyranner som kommit tillbaka är perfekta förutsättningar för IS. För närvarande expanderar de islamistiska extremisterna från Syrien och Irak i Nordafrika. Flera lokala grupper har förklarat sig lojala. Darna, en stad med 80 000 invånare i östra Libyen i Nordafrika är IS första enklav och den har blivit en terrorns koloni. Staden har de största oljereserverna på kontinenten. Darna kan vara början till en total destabilisering av hela arabvärlden.
I Algeriet har "Kalifatets soldater" gjort gemensam sak med IS och den starkaste egyptiska terroristgruppen "Sinaiprovinsen" har också anslutit sig. Egypten är det folkrikaste arablandet.
Boko Haram i Nigeria , Abu Sayyaf i Filippinerna och talibanerna i Afghanistan har uttalat sitt stöd Islamska Staten.

Samhälle, Medicin, Afrika
2014-51 s 22
"I världens fattiga länder dör alltfler redan som unga"
Kroniska sjukdomar som diabetes, cancer och hjärtsjukdomar ökar snabbt i låg- och mellaninkomstländer och de drabbar betydligt yngre människor än i de rika länderna.
Sjukdomarna får dessutom större konsekvenser i de fattigare länder.
Detta enligt en rapport som satts samman av de oberoende tankesmedjan Council of Foreign Relations.
I rika (välfärdsländer) länder är det sk välfärdssjukdomar som diabetes, cancer och hjärtsjukdomar som skördar flest offer. I utvecklingsländerna var det tidigare med infektionssjukdomar som malaria och tuberkulos. Men där har folkhälsan nu förbättrats och världfärdssjukdomarna som dödsorsak har tagit över även där. Det är särskilt yngre personer som drabbas. Många människor i arnetsför ålder dör tidigt i aids.

Tanzania
2015-3 s 6
"Ny president och fara för upplopp"
I östra Afrikas näst största ekonomi kommer man att välja en ny president när Jakaya avgår efter sin andra femårsperiod. Premiärminister Mizengo Pinda är hivudkandidat för det styrande "Revolutionary State Party" som har dominerat i ett halvt sekel. De fyra största oppositionsspartierna har kommit överens om att samarbeta i valet i oktober.

Gambia
2015-3 s 20-21
"Presidenten överlevde kuppen"
Kuppmakarna bakom det helt misslyckade försöket att störta presidenten i Gambia ställs inför rätta i Amerika.
Amerikanska myndigheter har åtalat två män i samband med komplotten att störta den auktoritära presidenten Yahya Jammeh, men detta kommer bara att bidra till att han skärper sitt ännu hårdare grepp om landet. Männen trodde att militären i Gambia var tillräckligt trötta på Jammehs 20-åriga enväldiga styre sedan han kommit till makten i en oblodig kupp 1994. Det gjorde de emellertid inte. Även om regimen genomför en rikstäckande häxjakt på människor som misstänks vara homosexuella, låser in misstänkta rutinmässigt torterar fångar.

Turkiet, Afrika, Handel
2015-6 s 27-28
"Turkisk frammarsch i Afrika"
Det är inte bara Kina som sätter sin stämpel på Afrika. Även Turkiet börjar uppträda som viktigt givarland på kontinenten för att vinna den intensiva kapplöpningen om kontinentens marknader. Ingenting blir det så tydligt som krislandet Somalia.
Turkiet väntar inte på stabila förhållanden i Somalia utan gör allt för att skapa dem. Det är bara turkiska specialister som vågar arbeta i Somalia; deras bistånd är "som en naturkraft", berättar Somalias president Hassan Sheikh Mohamud, hänfört.
Sedan år 2008 har Ankara öppnat ambassader i 27 afrikanska länder och är nu representat i 39 stater på den afrikanska kontinenten. Turkiets handelvolym gentemot Afrika tiodubblades under de senaste tio åren till 23 miljarder dollar. Prognosen till 2018 är 50 miljarder. Turkiet intar i Afrika andra platsen efter kinesiska uppdragstagare.

Afrika, Samhälle
2015-11 s 28-29
"Afrikas prestigefulla 'Nobelpris' saknar alltför ofta värdiga kandidater"
I år utsågs den avgående namibiska presidenten Hifikepunye Pohamba till 2014 års vinnare av Afrikas eget Nobelpris, Ibrahimpriset, men under de åtta år priset delats ut har priskommittén bara hittat lämpliga kandidater fyra gånger.
Priset instiftades av den brittisk-sudanesiska telekommiljardären Mo Ibrahim år 2006.
Det omfattar 5 miljoner dollar i prispengar under 10 år.
Det finns mycket strikta kriterier för potentiella vinnare:
Pristagaren ska
- vara en före detta afrikansk stats- eller regeringschef
- ha lämnat ämbetet under de senaste tre åren
- vara demokratiskt vald
- verkat under sin grundlagsenliga mandatperiod
- ha uppvisat ett exceptionellt ledarskap
I Afrikas demokratier där kupper är vanliga är det inte särskilt lätt att hitta en person som passar.
- 2007 utsågs Joaquim Chissano, tidigare president i Mocambique.
- 2008 utsågs Festus Mogae, tidigare president i Botswana, för stora insatser i samband med den hiv/aids-pandemi som hotade hans folk.
- 2011 vann Pedro Pires, f d president Kap Verde priset.
Inga kandidater fanns 2009, 2010, 2012 och 2013. Dvs ingen ledare på hela den afrikanska kontinenten var värd priset under dessa år.
Pohamba http://en.wikipedia.org/wiki/Hifikepunye_Pohamba
Chissano http://sv.wikipedia.org/wiki/Joaquim_Chissano

http://www.washingtonpost.com/blogs/worldviews/wp/2015/03/04/the-sad-story-of-africas-most-prestigious-prize/

Malawi
2015-32 17
"Malawis skogar går upp i rök"
Malawis regering kritiserar västs antirök-kampanjer eftersom tobaken spelar en viktig roll i utvecklingen av afrikanska länder som Malawi, Zambia och Zimbabwe. Malawi är enligt Värlsdsbanken just nu ett av världens fattigaste länder och dess huvudsakliga export är tobak. Men tobaksexporten är inte bara av godo för Malawi. Landet får betala ett högt pris för tobaksindustrins miljöpåverkan, som skövling av skogar där virket används att bygga torkhus för att luft- och värmehärda tobaken. Priset man får betala innefattar även översvämningar, förändrade nederbördsmönster och att odling av livsmedel minskar. Malawi använder 5 5 av sin jordbruksmark till att odla tobak vilket är den högsta andelen i världen.
För tillfället tjänar landet årligen 350 miljoner dollar till landet. Men man förväntar sig en en starkt vikande efterfrågan i framtiden på grund av straffskatter och ökat hälsotänkande.

Afrika, CAR, FN
2016-05 4
"Övergreppsanklagelser mot FNs fredsbevarande soldater i Centralafrikanska republiken"
En rapport från Human Rights Watch dokumenterar de senaste anklagelserna som har skakat FN i det krigsdrabbade landet. Fem av offren var barn och en vuxen person har utsatts för sexuella övergrepp. FN-tjänstemän i Centralafrikanska republiken planerar att skicka hem de soldater från Kongo-Brazzaville och Kongo-Kinshasa som anklagas för några av de senaste övergreppen.

Afrika, Ekonomi
2016-10 30
"20-åringar bland de rika med egna jetplan"
Nyrika afrikaner är unga, hippa 80-talister som gillar att spendera. Bilden av den rika afrikanen har förändrats - från äldre vithåriga män till unga, hippa 80-talister som har hittat nya sätt att tjäna pengar i en föränderlig global värld. År 2025 kommer det att finnas 3933 ultra-rika i Afrika enligt en aktuell rapport från Knight Frank Wealth Report. Några av dem är 20 till 30 år. Den ultra-rika individen är yngre på tillväxtmarknader som Kina och Afrika än på utvecklingsmarknader.
Enligt rapporten beror en del av förmögenhetsöverföringen till yngre afrikaner på successionsplaneringen i familjeföretag. Vissa rika personer är oroliga är oroliga för att deras barn ska slösa bort arvet och vill därför på ett tidigat stadium lotsa in sina barn i fållan och att lära dem förvaltning och skaffa dem den finansiella kompetens som erfordras när de tar över rodret.

Gambia
2016-16 26-27
"Gambia den värsta diktatur ni "aldrig" hört talas om"
Sedan han tog makten 1994 i en oblodig kupp har president Yahya Jammeh lett den värsta diktatur ni mer eller mindra vagt hört talas om. Den excentriske gambiske presidenten som ägnar sig åt rituell andeutdrivning och påstår att han kan bota allt från aids till ofruktsamhet med växtmediciner styr sin lilla västafrikanska nation med en blandning av vidskepelse och skräck. Av staten godkänd tortyr, framtvingade försvinnanden och godtyckliga avrättningar är bara några få av de metoder hans ökända säkerhets- och underrättelsetjänst ägnar sig åt.
Spänningar har långsamt byggts upp i Gambia under många år, inte minst på grund av den förkvävande säkerhetsatmosfären, den utbredda korruptionen, den kroniska bristen på mat och den förfärligt misskötte ekonomin. Gambia hamnar allra sist i Västafrika när det gäller BNP per capita.

Flyktingpolitik, Afrika
2016-17 7
"Varför flyr de till Darfur?"
Bara sedan i januari i år har 43 000 sydsudaneser flytt till östra Darfur. Jo, det stämmer - Darfur, som är platsen för en av 2000-talets värsta pågående humanitära kriser.
De kommer från delstaterna Northern Bahr El Ghazal och Warrap. De uppger att de lämnat sina hem på grund av "tilltagande brist på mat och pågående väpnad konflikt i regionen". Konflikten i Sydsudan har ofta etniska dimensioner på grund av motsättningar mellan Dinka- och Nuerfolken. Under juni månad väntas ytterligare 100 000 sydsudaneser komma till Darfur enligt FN.
I många delar av Afrika söder om Sahara har våldet och otryggheten blivit så omfattande att många familjer inte ser någon annan utväg än att söka skydd i andra krigshärjade länder.
2015 tog sig exempelvis 100 000 etiopier, varav många tillhör den etnsika gruppen Oromo som förföljs av den etiopiska regeringen,och somalier via båt till Jemen, som är ett av världens farligaste länder. Tusentals nigerianer har flytt undan Boko Haram till Tchad.
"Why Africa's migrant crisis makes no sense to outsiders"
Läs mer om Sydsudans etniska sammansättning: Landguiden Befolkning-Språk, Landguiden Aktuell Politik.

Ekvatorialguinea, Afrika
2016-25 21
"Världens längst sittande president utsåg nyligen sin son till vicepresident"
Fram till i år har Teodoro Obiang Nguema aldrig fått mindre än 97 % av rösterna i ett val. Kanske har det kraftiga internationella förakt som han har utstått de senaste åren lett till att han har förlorat sitt grepp en aning. När han för sjätte gången valde om till Ekvatorialguinea i år fick han bara 93,7 &. Han är världens längst sittande president med sina 37 år vid makten. 1979 störtade han sin farbror i samband med en våldsam kupp och dömde honom till döden medelst arkebusering.
Han har nu utsett sin son Teororo Obiang Mangue som tidigare vara "andre vicepresident" till Vicepresident.
Problemet med ett dynastiskt, auktoritärt styre delas av Ekvatorialguineas större granne Gabon, , som också förlitar sig kraftigt på olje- och gasindustrin. Omar Bongo styrde i Gabon från det att landet blev självständigt till 2009 - i 42 år. Och nu är hans so president.

Samhälle, Afrika
2016-25 28-29
"Väder orsaker inte svält. Politik orsakar svält"
Hungersnöd går för det mesta att avvärja om bara den politiska viljan finns.
Den värsta torkan på tre decennier har lett till att nästan 20 miljoner etiopier, en femtedel av landets befolkning, lider desperat brist på mat. Ändå väntas dödstalet inte öka, d v s etiopierna svälter inte till döds. Svält är en artefakt och ett redskap för politiskt förtryck.
Nästan 115 miljoner människor dog av svält 1870-1980. 90 % av dem dog som en följd av imperialistisk erövring, storkrig och förtryck under totalitära regimer, enligt en analys av World Peace Foundation.
Hunger orsakas inte av överbefolkning, och det är heller inte en nödvändig följd av torka. Det är politik som orsakar svält. Och politik som kan stoppa den.
Demokrati är det bästa skyddet mot svält. Det är fred, politisk liberalisering och större transparens.

Malawi
2016-30 24-25
"Hög tid att sätta punkt för brutal sexritual"
Polisen i Malawi har gripit en HIV-positiv man som fick betalt för att ha sex med massor av unga flickor"
Eric Aniva som är HIV-positiv erkänner helt ogenerat att han haft sex med fler än hundra flickor, varav de flesta är minderåriga och några bara tolv år gamla. Han har fått betalt för detta, ofta av flickornas egna föräldrar.
Han har gripits på order av president Peter Mutharika. Aniva är det som i Malawi kallas för "hyena" eller "fisis". Det viss säga en manlig sexarbetare som anlitas för att ha sex med unga såväl som äldre kvinnor av ritualistiska skäl.
I många områden på landsbygden i Malawi döeväntas en nybliven änka ha sex med någon i den döde makens familj för att driva ut den dödes ande ur hennes kropp. Om hon inte gör det kommer vilket annat dödsfall som helst att skyllas på henne. Änkan kan också anlita en "hyena" för samma ändamål.
"Hyenorna" anlitas också för att ha sex med flickor bara är tio år gamla. De tvingas till detta av sina föräldrar och vårdnadshavare att genomlida ett samlag. Den som vägrar blir obevekligen utstött av familjen. De står under hård press att lyda.
"Malawi police arrest HIV-positive man paid by parents to have sex with scores of young girls"

Afrika, miljö
2016-36 30-31
"Stor minskning av antalet afrikanska elefanter"
Afrikas elefantpopulation har minskat i högre takt än vad många tidigare har trott, något som väcker oroande frågor kring skyddet av världens största däggdjur.
Det finns i nuläget bara 352 271 savannelefanter i hela Afrika, söder om Sahara, enligt Elephants Without Borders, en forskningsorganisation som har räknat elefanter i 18 afrikanska länder. Mellan 2007 och 2014 minskade antalet elefanter med 144 000. Minskningen är störst i Angola, Mocambique och Tanzania.
Sannolikt handlar det främst om tjuvjakt på elfenben, som har ökat enormt under de senaste åren.
Det mesta av allt elfenben hamnar i Asien där kilopriset ligger på så mycket som 2000 dollar och används i läkemedel vars effekt inte är vetenskapligt bevisade.

Gambia
2016-51 26-27
"Att vara eller inte vara en diktator"
Yahya Jammeh, Gambias diktator, försöker att hålla sig kvar vid makten efter sitt valnederlag.
Den 2 december var Yahya Jammeh, diktatorn i det lilla västafrikanska landet Gambia, påfallande icke-diktatorisk: Han gick med på att avgå efter att ha förlorat ett val. Men veckan därpå återgick han till sin vanliga roll och förkastade valresultatet i statlig television.
Jammeh har suttit vid makten i 22 år och har hela tiden varit en brutal autokrat. Han drev en paramilitär dödspatrull som mördade politiska motståndare. Bakom den demokratiska fasaden har Gambia varit en polisstat som styrts av en oberäknelig ledare.
Men i presidentvalet som hölls den 1 december lyckades den politiska nykomlingen Adama Barrow få fler röster än Jammeh. Han var ekonomiansvarig för United Democratic Party, Gambias hårt prövade oppositionen. Barrows valkampanj fokuserade på en enda fråga "att en gång för alla bli av med den själlösa diktatorn".
Gambia har knappt några naturresurser och hälften av landets befolkning lever i fattigdom. Under de senaste åren har ekonomin förvärrats ytterligare, delvis på grund av ebolaepidemin som har skrämt bort turister.

http://europe.newsweek.com/gambias-president-elect-i-wont-prosecute-yahya-jammeh-532324?rm=eu
https://www.nytimes.com/2016/12/02/world/africa/gambia-election.html?_r=0
https://www.nytimes.com/2016/12/13/opinion/gambias-jammeh-weighs-whether-to-be-or-not-to-be-a-dictator.html

Nigeria, Niger, Burkina Faso, Elfenbenskusten,
2017-01 10-11
" Sahel och Tchadsjön"
Överlappande konflikter i området Sahel och vid Tchadsjön har bidragit till ett omfattande mänskligt lidande och fördrivit 4,2 miljoner människor från sina hem.
(Sahel är en halvtorr gränszon i Afrika söder om Sahara och norr om de mer bördiga områdena söderut.

År 2016 genomförde jihadister baserade i centrala Sahel dödliga attacker i västra Niger, Burkina Faso och Elfenbenskusten. Mali är FNs farligaste uppdrag.
Algeriet, en viktig förmedlare av stabilitet i regionen måste spela en nyckelroll som chefsmedlare i uppgörelsen.
Vid Tschadsjön har säkerhetsstyrkor i Nigeria, Niger, Kamerun och Tschad intensifierat sin sin kamp mot Boko Haram-rebellerna, men gruppen är inte besegrad. Vissa kvinnor ansluter sig till Boko Haram frivilligt i jakt på ekonomiska och sociala möjligheter.

Namibia, Afrika, Historia, Tyskland
2017-03 22-23
"Koloniala sår rivs upp i Namibia"
På den mest framträdande platsen i staden Swakopmund vid Namibias kust har statyn som avbildar en tysk marinsoldat som håller i ett gevär i händerna och vakar över en döende kamrat, varit fredad. Men för några månader sedan hällde demonstranter röd färg över monomentet. Statyn restes 1908 för att hylla de soldater som hjälpte till att krossa två lokala etniska gruppers, herera och nama, uppror mot det tyska kolonialstyret.
Swakopmund, en ökenstad vid Atlanten, är centrum för Namibias tyskspråkiga minoritet. Här finns en Bismarck gata och andra trafikleder uppkallade efter tyska personer. Menyerna på hotellen och restaurangerna är på tyska och serverar Namibias tytska minoritet samt tyska turister. Minnesstatyn är ett viktigt dragplåster för turister.
Tyskland styrde Namibia mellan 1884 och 1915.

Gambia
2017-04 25
"Höga förväntningar på Adama Barrow när han återvänder till Gambia som president"
Gambias president Adama Barrow har återvänt från grannlandet Senegal för att tillträda presidentämbetet. Hans föregångare har gått i exil efter att västafrikanska ledare hotat att avlägsna honom med våld.
Klockan fem på eftermiddagen, en vecka efter det att han svurits in på den gambiska ambassaden i Senegal, landade Barrow på flygplatsen i huvudstaden Banjul i Gambia.
Inför Barrows återkomst hade västafrikanska soldater placerats ut i Banjul, dagen efter det att Yahya Jammehh accepterat att gå i exil i Ekvatorial Guinea.

Afrika, Niger, Handel
2017-20 30-31
"Åsneslakt i Afrika drabbar de allra fattigaste bönderna"
Åsnor slaktas i ett oroväckande tempo för att förse en global marknad med åsnehudar. Handeln drivs av en växande marknad i Kina, där skinnet används för att tillverka gelatin som tros förebygga åldrande och den sexuella lusten.
Afrika, som har en stor åsnepopulation, och nära handelsförbindelser med Kina, har blivit åsneköparnas främsta måltavla. Den totala årliga gelatinförsäljningen kan vara värd så mycket som 2,6 miljarder dollar.
Åsnorna är livsviktiga för tiotusentals bönder i Afrikas torraste och ofta fattigaste regioner. De används för att transportera allt från jordbruksprodukter till foder. Det ekonomiska nettovärdet på en arbetsåsna är 2300 dollar om året. "En levande åsna är värd enormt mycket mer än en död".
Det är därför som Niger Stoppade åsneexporten och helt förbjöd slakt av åsnor. Åsnor har inte så lätt att föröka sig och är svåra att föda upp kommersiellt.

Första artikeln: "Hungersäsong" i Niger"
Andra artikeln: "Nigers junta lovar demokrati"

Afrika, Flyktingpolitik
2017-22 30-31
"Afrikas fattiga räddar medmänniskor från svält"
I staden Simari i nordöstra Nigeria har Boko Harams förstörelse av stora områden medfört en stor hungerkris. Simari, en stad med en miljon invånare, har tagit emot ytterligare 1 miljon människor som flytt från de islamistiska militanterna som bränt ner deras byar och kidnappat hundratals barn. De äter och sover och ber i privata bostäder. Invånarna har öppnat sina dörrar för de som blivit hemlösa, de fattiga hjälper de som är fattigare.
Ofta är leverantören och mottagaren av välgörenhet medlemmar av samma stam eller etniska grupp, eller åtminstone offer för samma förtryckare.

Kamerun, flyktingpolitik
2017-26 24-25
"FNs flyktingkonvention respekteras inte"
President Donald Trumps inreseförbud, som trädde i kraft i slutet av förra veckan, kommer av nationella säkerhetsskäl att tillfälligt portförbjuda flyktingar och en del besökare från utlandet. Andra länder inför också nya restriktioner mot mot flyktingar - i extrema fall händer det att flyktingar fysiskt motas tillbaka över gränser som de just har passerat.
900 nigerianska flyktingar har nyligen fångats in i Kamerun av nigeriansk militär och kamerunsk polis. De skickades tillbaka i lastbilar till Nigeria till den bombade stadenBanki i Nigeria.
Samma sak med flyktingar som tvingas tillbaka sker mellan Pakistan och Afghanistan, Turkiet och Syrien och Kenya till Somalia. De tycks apa efter rikare länder som Australien, EU och USA.

Handel, ekonomi, Namibia, teknik
2017-27 28-30
"Tjuvjakt på Atlantens botten"
Utanför Namibias kust, under Atlantens botten, finns några av världens mest värdefulla diamanter. Upptäckten av dessa ädelstenar har givit upphov till en revolution inom en av världens mest mytomspunna industrier. Gruvbolagen tävlar om att utvinna de dyrbara stenarena som ligger begravda under havsbotten.
De "flytande gruvorna" kan bli en livlina för länder som Namibia, vars ekonomi är beroende av diamanter. I fjol utvanns diamanter till ett värde av 600 miljoner dollar. Eftersom Namibias landbaserade gruvor börjar sina är det mycket viktigt med andra havsbaserade fyndigheter.

Namibia, Nordkorea
2017-28 26-28
"Nordkoreas lukrativa relationer i Afrika"
Nära Afrikas sydspets i Namibia, 8000 mil från Pyonggyang, är huvudstaden Windhoek ett osannolikt bevis på Nordkoreas näringsverksamhet. Här ligger det futuristiska nationalhistoriska museet, det eleganta presidentpalatset, det stora försvarshögkvarteret och den hemliga vapenfabriken. De har byggts - eller håller på att byggas - av Nordkorea, i syft att få inkomster till landet.
I åratal har Nordkorea använt afrikanska länder, likt Namibia, som finansiella livlinor. Vi har förlitat oss på Nordkoreas hjälp att utveckla vår infrastruktur och deras arbete har varit enastående säger Namibias premiärminister Frans Kapofi.
Men Nordkoreas hjälp finns ockaå i andra afrikanska länder som Eritrea,Kongo, Angola och Uganda. "Vår syn på omvärlden formades av vem som stod på vår sida under den mest avgörande tiden i vår kamp och Nordkorea fanns där för oss", sägerTuliameni Kalomoh, högt uppsatt rådgivare i det namibiska utrikesdepartementet.

Kina, Afrika, USA, handel
2017-30 8-9
"Kinas nya Sidenväg öppnar affärsmöjligheter i Afrika - för både USA och Kina"
Den nya Sidenvägen är Kinas globala plan för infrastrukturprojekt och handelsavtal som ska förbinda Afrika, Asien och Europa, och projektet omfattar 68 länder och beräknas kosta 1 biljon dollar (1000 miljarder). Det ska sammanlänka Kinas befolkning och marknader med regioner som ligger långt utanför Kinas gränser. Det är snarare Kinas behov, än någon bestämd politisk vision, som är drivkraften bakom Pekings verksamheter i utvecklingsländer. Det handlar mer om att göra affärer än om politik. Kinas byggföretag behöver ha uppdrag, Stigande löner i Kina driver landets företag utomlands till regioner där arbetskraften är billigare.
I det ljuset ser Kinas "Marshallplan" mer ut som ett stimulansprojekt än som en plan för geopolitisk kontroll. På grund av Pekings "icke-inblandningspolitik" välkomnar de afrikanska länder Kina som utvecklingspartner.

Afrika, Somalia
2017-32 10-11
"Vi borde tänka om när det gäller vår syn på gränser"
I Afrika uppfattas gränser helt annorlund än i västvärlden. Där är hårt bevakade gränser inte normen. Afrikaner har länge varit medvetna om det faktum att internationella gränser är konfliktskapande. I nordöstra Afrika har migration över landgränserna länge varit en del av det dagliga livet för den somaliska befolkningen. Gränserna mellan Etiopien, Kenya, Somalia och andra närliggande länder, går genom sociala, ekonomiska och politiska nätverk, som är mycket äldre än den moderna staten.

Togo
2017-37 22-23
"Nu utmanas familjens grepp om makten och omfattande protester fyller gator och torg"
Det finns knappt en endaste själ i Togo, som känner till ett liv under någon annan än Faure Gnassingbé och hans far, Gnassingbe Eyadema. 1967 tog den äldre kontroll över den lilla västafrikanska nationen genom en kupp. Faure Gnassingbé har varit president sedan faderns död 2005.
Än i dag saknar Togos största sjukhus kontinuerlig tillgång till rinnande vatten. Samtidigt kör presidentens kumpaner omkring i lyxbilar.
Togo är nu det enda västafrikanska landet som aldrig haft någon demokratisk förändring av regeringen eller någon tidsgräns för landets ledare. Det finns ingen frihet i landet -ingen yttrandefrihet,pressfrihet eller mötesfrihet.
Protesten som fyllde gatorna i Togos huvudstad Lomé för två veckor sedan var sannolikt den största i nationens historia. Togos ledande oppositionsledare, Jean-Pierre Fabre säger att han är rörd till tårar för det stora engagemanget. Men under sex dagar förra veckan blockerade regeringen åtkomsten till Internet över hela landet som svar på protesterna.

Afrika, Storbritannien
2017-38 30-31
"Varför bär så många afrikanska domare fortfarande peruk"
För ett halvt sekel sedan gav Storbritannien upp sin sista kolonier i Afrika. Men de lämnade kvar sina peruker. Inte vilka peruker som helst. Nämligen de långhåriga, vita, hästhårslockiga, som har burits av höga domare (och kung George III). De är så gammaldags och så obekväma att till ock med brittiska domstolsadvokater har slutat bära dem.
Men i före detta brittiska kolonier - som Kenya, Zimbabwe, Ghana, Malawi med flera - fortsätter de att användas av domare och advokater.
Kolonialismens lämningar är spridda över hela kontinenten. Det råder vänstertrafik, spelas cricket och avslöjas i hur den allmänna utbildningen är oraniserad.
Perukerna har överlevt tillsammans med andra reliker i de loniala domstolarna; röda kappor, vita rosetter och att domaren tilltalas "My Lord" eller "My lady".

Afrika
2017-47 22-23
"Det är svårt att få starka män att avgå"
Efter det att envåldshärskaren Robert Mugabe i Zimbabwe, som hållit sig kvar vid makten i nästan 40 år, meddelade att han skulle avgå började det omedelbart att surra om vad som kommer att hända med krigshjälten som blev president.
Ledarskapet är inte särskilt enkelt för många starka män, vilket kan komplicera insatserna för att få dem att lämna sin post. Oavsett om det är för att undvika åtal, förlora sin rikedom eller undvika att dödas av moståndarnas händer, klamrar sig många auktoritära ledare fast vid sina roller.
Charles G. Taylor, Liberias härskare hamnade i en internationell domstol för krigsförbrytelser och dömdes till 50 års fängelse.
Hosni Mubarak, Egypten, störtades av det folkliga upproret, åtalades för brott mot mänskliga rättigheter dömdes för koruption. Efter sex år i häktet släpptes han i år och eskorterades av beväpnade vakter till sin herrgård i Heliopolis utanför Kairo.
Muammar Gadaffi, styrde Libyen i 42 år, sedan kom den arabiska våren. Han störtades och i oktober 2011, dödades han av rebellgrupper när han försökte fly.
Joseph Kabila, Demokratiska republiken Kongo. Han klamrar sig fastvid makten genom stt skjuta valet som ska komma efter hans andra ämbetsperiods slut. Kabila blev första gången president 2011 efter detatt hans far Laurent-Desiré Kabila mördats.

Västafrika, Benim, Slaveri, Historia
2018-06 20-23
"Ett afrikanskt land - Benim - gör upp med sin historia"
"Ungefär två kilometer från det som en gång i tiden var Västafrikas största slavhamn, där överen miljon männsikor i kedjor skeppades från Afrika, står det en staty av Francisco Félix de Souza, mannen som ses som stadens fader. Han kom hit i slutet av 1700-talet från Brasilien, som då var en portugisisk koloni, och blev en av de största slavhandlarna i den transatlantiska slavhandelns historia.
I Benim, där regeringen i samarbete med Smithsonian Institution planerar att bygga upp två museer om slavhandeln är slaveriet ett kontroversiellt ämne, som tonas ner av slavhandlarnas ättlingar, medan slavarnas ättlingar beklagar det.
I över 200 år, i det som nu är landet Benim, fanns det mäktiga kungar som fångade och sålda slavar, män, kvinnor och barn, från rivaliserande stammar, som fördes ombord på trånga båtar med destination, Brasilien, Haiti eller USA.

sidans topp