|
(Vi har faktiskt fått mer brev än så här men idén kom idag och många brev har jag slängt, däribland Anders K Karlsson som brevbombade oss ett bra tag innan han fick fast anställning med feta 42 papp i månaden. Men det är han värd...) Eventuella stavfel har, av naturliga skäl, lämnats oredigerade.  From: "Henrik Sandström" 980925 To: hylse@hotmail.com, rubber_soul@hotmail.com Subject: beatles hörni hej hm. läser sidan, och ser inget om beatles. visst inte så konstigt, vi lever 30 år för sent, men ändå. vet någon av er en finfin beatlessida? inte en sån som har alla texter eller så, utan en sida som har artiklar om beatles, som diskuterar dem. ha det bra, okej? mvh henrik [981015] Hej. Tack för en trevlig tidning. Jag hittade den för några dagar sedan och tyckte att den verkade väldigt intressant. När jag nu läst nära nog allt ni skrivit tänkte jag att jag skulle ge er lite så kallad feed-back. Lite om Per Bjurman och svensk rockjournalistik Problemet med Per Bjurman är att det han skriver i Aftonbladet är så fruktansvärt att man blir lite kluven till vad han skrev i Pop. Hans recension av Born To Run i Pop #10 tyckte jag väldigt mycket om, å andra sidan begick han redan på den tiden rockhistoriens största journalistiska tjänstefel (vilket det var kan ni få veta om ni svarar). Tänkte bara påpeka att Bjurmans hatande av stadiumrock ter sig lite rolig då jag vid mitt senaste besök i huvudstaden hittade en vinylsingel där det stod New Year's Day U2 i ett hörn och Per Bjurman prydligt ingraverat i ett annat hörn. Journalisten har en enorm makt när han skriver på ett inspirerande sätt om musik, när han skriver som om han visste Sanningen. Den bästa rockjournalistiken får en att jubla över musiken innan man ens hört den (vilket ofta får den följden att man sedan blir besviken på The RealThing). När journalisten tar tillbaka saker och ändrar ståndpunkter så blir han plötsligt mänsklig. Han skadar sitt rykte och läsaren förlorar lite i förtroende mot honom. Jag skrev ett litet brev till Per en gång om detta, varpå han kom med det ganska trevliga svaret Ja, själv ser jag det ju som en dygd att kunna ändra sig om man inser att man haft fel. Att jag ²hela tiden² tar tillbaka mina ståndpunkter skulle jag dock vilja beskriva som en ganska grotesk överdrift.Ett annat, men inte alltför aktuellt, exempel är Andres Lokkos smått briljanta hata-allt-artikel "Låt inte de jävlarna ta dig". Det som upprörde folk var nog inte så mycket att han sågade i princip all nutida popmusik, det som upprörde var snarare att detta alla var artister som tidningen Pop skrivit om. När journalisten blir mänsklig och ändrar sina ståndpunkter minskar han i värde. Tyvärr måsta jag säga att det ni skrivit om Per Bjurman också i viss mån kan appliceras på er. Det är jättesvårt att skriva om musik utan att låta som tidningen Pop (tro mig, jag vet). När ni har krönikor om hur Richard Ashcroft är djävulen förminskar ni det ni har, en genuin kärlek till popmusik, till att istället påvisa er genuina kärlek till Pop. Annars ser jag fram emot nästa uppdatering av sidan samt hoppas att orden Stipe och Buckley förekommer oftare än Lokko och "Terry" i framtiden. Puss&Kram Sebastian *** Du tog mig på bar gärning där, skäms som en hund... näe...allvarligt talat så är jag otroligt medveten om detta. Min "hata-symfo-rock" krönika var ju rent ut sagt ett plagiat av det Lokko skrev och för att återigen få skämmas lite erkänner jag att det var även Lokko som inspirerade mig till Belle and Sebastian recensionen. Han skrev en gång en fantastisk Tindersticks recension (till "Curtains") som var just som ett brev till någon han mist, någon han saknade. Men inte var han först med att skriva i brevform. Man inspireras givetvis utifrån, det vore väldigt konstigt,snudd på idiotiskt, om inte så vore fallet. Visst kan även jag tycka att vi lider av någon sorts "Pop-komplex" men Pop är antagligen världens bästa tidning, det går inte att komma ifrån. Försöka bättre på det där, tro mig. Tro oss. Rubbersoulinspace är ett fanzine i ordets rätta bemärkelse. Då och då händer det att man får sådana där otroliga jävla kickar av musik och då måste man berätta det för någon, måste få det ur sig och då sätter man sig ner vid datorn och kladdar lite och några minuter senare kan hela världen (nåja) läsa det. (inte för att hela världen gör det men ändå) Per Bjurman har jag väldigt svårt för och det har jag nog förklarat någonstans. Men Lokko skrev det där någongång "att har inte du vaknat upp någongång och hatat det du älskat igår"...och det stämmer och därmed bekräftar jag bara ytterligare min extrema motsägelsefullhet....dock tror jag att musik ska fungera så. REM är alltid underskattade på något vis och vilken Buckley du menar vet jag inte. Tim ? Jeff ? Den förstnämnda skulle jag nog kunna klottra ner några rader om men vad beträffar den salige Jeff så tycker jag någon annan kunde göra det. Du t ex. Jag lovar att det finns att läsa dagen efter du har skickat det till mig. Ok ? Christian Hylse; Rubbersoulinspace - Dont Deny Those Bombs som väldigt gärna skulle vilja veta vad Bjurman begick för tjänstefel...... och tack förresten för ett jäkligt bra brev, sådana behövs, sådana är otroligt skoj att få...tack..... [981016] Hej igen Det jag gömde skriva i brevet var att jag antagligen tycker att det är ganska befriande att ni erkänner att ni gillar Pop. Jag gör ju också det. Jag har funderat en del på det där nämligen, skulle det inte vara ännu dummare (sorry...) att styra sitt skrivande efter saker som Pop i n t e skrivit om. De flesta som skriver i fanzines verkar kämpa med sig själv för att inte peta in snygga Lokko-citat i var och varannan mening. Och då är det ju klart att det kan kännas lite krystat. "It says nothing to me about my life" Mårran Det finns saker som Pop gör som jag inte alls gillar. När de hävdar att skivor är "viktiga" brukar det inte vara långt till en capricciosa på marken för mig (som Jan Gradvall skriver i sin symfrockhyllning i Nöjesguiden). Att Stone Roses och Madchester måste ha varit häftigt att vara med om tror jag utan tvekan på. Att detta skulle ha någon som helst relevans för hur deras skivor låter _nu_ för _mig_. När de ägnar sig åt den här sortens nostalgi känner jag inte att jag vill gå ut och köpa skivor, jag känner bara att de är ca 10 år äldre än mig. Att Sandinista! skulle vara bra för att det var första gången rock och disko samsades på samma platta (+ en massa annat) är en helt bisarr tanke. Det finns ingen rockhistoria, för musik uppfattas olika av olika människor och i olika tider. Magnificient Seven är en riktig skitlåt (Clash gjorde ju The Guns of Brixton för Guds skull) och den säger absolut ingenting till mig om mitt liv. "Thinking of all the kids that try to do this for all the wrong reasons" L-Boogie, 1996 En annan sak jag kan reta upp mig på är hur de verkligen anstränger sig för att göra musik till en del av en livsstil: När den där Nuyorican Soul-plattan kom så började deras recension med "För att förklara hur hipp den här skivan är..." (kan vara felciterat, har inga tidningar framför mig). När de recenserar en ny Trickyplatta summeras den negativa recensionen med att Tricky förr spelades på hippa reklambyrås (böjning?) och nu bara på Begravningsbyrån (ganska roligt men ändå...). Jag kanske är tråkig. "We learned more from a three-minute record than we ever did in school" The Boss I nya Pop pratas det i ledaren om hur en bra recension skall kännas som en treminuterssingel. Det är ju precis så det skall vara. Lennart Persons beskrivning av Bassholes sound i senaste Bibel (hemsk tidning, men Lennart gör det värt det :-)) är poetisk prosa, eller prosaisk poesi om du så vill, i rakt nedstigande led från Jack Kerouacs På Drift. Det pratas ofta om att musik aldrig existerar i ett vacuum. Lokko skriver om Rod Stewarts version av Primal Screams Rocks att det egentligen inte är en särskilt bra låt om man inte känner till The Screams fascinerande resa från house och Dub till livsbejakande pubrock. Jag är säker på att de flesta som hörde Rocks första gången inte kände till denna resa. Den bästa musiken existerar i ett vacuum. De största kickarna fås fortfarande genom att slölyssna på radion och plötsligt stanna upp, för när musiken slår undan benen på dig blir man pigg och orkar lite till. "I gotta go now, I'm running out of change" - McPhisto Vi låter Bonocitatet slutligen särskilja mig från Pop och så vill jag ju att du skal hinna skriva nya artiklar istället för att läsa mitt oändliga brev. Puss Sebastian *** Gradvalls "omvändning" till en härlig mysgubbe och symforockare (alla minns vi väl hur han totalkastrerade Suedes fantastiska "Dog Man Star") är inte precis oväntad. Han har, som vi säger i Blekinge, tappat allt som kan kallas sunt förnuft. För mig finns han faktiskt inte längre. Tror det blir så när man gifter sig och blir lycklig och *hellre* lagar mat än lyssnar på ny, bra, *spännande* musik. Det är nog, ta mig fan, aldrig bra att vara riktigt lycklig. Fråga Morrissey, fråga Stuart Staples, fråga Neil Tennant. Jo,visst...försöker vi skriva om andra saker än om vad som står printat i Pop. Ibland är det inte sådär jätteenkelt iochförsig. Stoneroses är och förblir ett magnifikt band och en av mina stora milstolpar (mest pga att jag var 18 då debuten kom) och inget kan ändra på det. "Stoneroses" låter inte alls mossig, snarare tvärtom. Betänk också att dom var rätt först med sin retro-boogie revival och "The Second Coming" ÄR rätt underskattad. I mina ögon iallafall. Men naturligtvis har du rätt, musik ska säga någonting om ens EGET liv. Belle & Sebastian gör det. Embrace, Verve och Manics gör tyvärr inte det för jag hävdar bestämt att inga andra än Billy Bragg och The Clash får lov att blanda in sina politiska åsikter i texterna. Orkar inte lyssna på sånt. Vill ha texter om flickor som sviker, om flickor man aldrig kan få...det är ju sånt som säger allt om mitt liv. Bra att du tog upp det där om "Sandinista"... En skiva som sågades lågs de svettiga fotknölarna då det begav sig men som helt plötsligt återuppstått som någon Messias för fusionen av dans, pop, ragga och gud-vet-vad. "Sandinista" som trippel-lp är ingen lyssningsbar historia. 10-12 låtar är otroligt bra. (inkl. "The Magnificent Seven"), resten är, rent ut sagt, skräp och åter skräp. Jepp...Lennart Persson är kung...och....anstränger sig inte för att göra "Nuyorican Soul" till sin livsstil. Att i efterhand förneka att man en gång verkligen älskat ett band är bara fånigt, påklistrat och jobbigt. Jag känner fan en som fullständigt avgudat Midnight Oil och tro mig jag känner även en som dyrkar Del Amitri. (Det ÄR sant !) Reklam-byrå-musik klarar jag inte av, mest pga att jag helt enkelt inte klarar av folk som jobbar på reklam-byråer. Tricky är bara jobbig. Goldie helt enkelt pinsam. All Drum´n´Bass är körd. All musik excisterar i ett vakuum. Ett vackert sådant då det väl smäller till. Explosionen...... Christian...... [981017] Ett långt brev. Måste påpeka att jag inte rackar ner på dig hela tiden. Det bara låter så. >>>Gradvalls "omvändning" till en härlig mysgubbe och symforockare >>>>som kan kallas sunt förnuft. För mig finns han faktiskt inte längre. Blir lite förvånad här själv. Jag tycker Gradvall håller ganska konstant klass. Att han nu för tiden "bara" lyssnar på banden som var viktiga för honom när han var 15-25 är kanske tråkigt. Men om man beskriver Belle and Sebastian som "förläst pojke går in på McDonalds och hittar en liten Morrisey i sitt Happy Meal" så kan han få mig att småle i ett par timmar iallafall. Jag märker att jag citerar saker hela tiden. Ofta är jag dock inte säker på om det är 100% riktigt. Hur skall man göra? Är det alltid fel att skriva så, ävenm om det bara är ett brev? Det blir så tråkigt att skriva "...så säger han något i stil med..." jämt och ständigt. >>>>>Det är nog, ta mig fan, aldrig bra att vara riktigt lycklig. "Om jag kunde skulle jag sluta hålla på med musik, men än är det det enda som fungerar" Så brukade Sebastian säga när han lekte Commitmentsintervju i badkaret. >>>>Fråga Morrissey, fråga Stuart Staples, fråga Neil Tennant. Jag kanske missförstår men vad jag vet så gick Neil Tennant igenom sin (utåt sett) största kris inför Bilingual, och den är inte lika bra som många andra av deras skivor. Försökte för övrigt förklara för en pojke idag att PSB:s melodier ofta är i klass med Beatles bästa. Sedan berättade jag att de inte hade några musiker på scen. Han slutade dagdrömma om Henrik "Henke" Larsson och sa "Just det". >>>>>>Jo,visst...försöker vi skriva om andra saker än om vad som >>>>står printat i Pop. Ibland är det inte sådär jätteenkelt iochförsig. Jag menade det inte så. Jag vet att det är svårt. Det skulle vara jättedumt att skriva om artister bara för att Pop inte har gjort det. Du och jag delar ju musiksmak med popredaktionen och då kan inte Rubbersoulinspace (som påminner om "Pop långt ut i rymden" som dyker upp då och då i Tidningen :-)) tvingas skriva om artister de inte älskar lika mycket av den anledningen. En sak jag uppskattar med ert fanzine är att det inte är så mycket intervjuer (jag kommer inte på någon). Ofta har ett fanzine en massa intervjuer och tidningens innehåll styrs av vilka intervjuer man lyckas fixa snarare än de man skulle vilja ha. >>>>>Stoneroses är och förblir ett magnifikt band och en av mina stora >>>>milstolpar (mest pga att jag var 18 då debuten kom) Jag kom som sagt alldeles för sent och då hade alla som varit med om det redan gjort det till sitt band, sin tid och glorifierat hela den tiden på ett sätt som inte förekommit sedan Woodstock. >>>>>>Betänk också att dom var rätt först med sin retro-boogie revival Det är sådant där som jag inte vill betänka alls. Vet inte riktigt hur jag skall formulera mig. Att uppskatta något för att det var "viktigt" är ett tragiskt slöseri med tid och energi. Musik skall alltid kännas rätt för dig i just den tidpunkt då du hör det. När du lyssnar på Jerry Lee Lewis, tänker du då att a) "Oj, han var vild för sin tid" eller tänker du b) "Det här är den galnaste människa jag någonsin hört, ge mig mer mer MER!" Om du svarar a) så är det inget ovanligt. De flesta tänker nog så. Jag tänkte så. >>>>>>>"The Second Coming" ÄR rätt underskattad. I mina ögon iallafall. När jag hörde Love Spreads (det första jag hörde med Stone Roses, jag var lite nyfiken efter att ha läst hundratals referenser till dem i alla tidningar) tvingade jag mig själv att springa och köpa en slide så att jag kunde låta lika tuff som John Squire. >>>>Men naturligtvis har du rätt, musik ska säga någonting om ens EGET >>>>liv. Belle & Sebastian gör det. Embrace, Verve och Manics gör tyvärr >>>>inte det Jag vet att du inte gillar Richard och jag är inte heller direkt någon satansdyrkare men Bitter Sweet Symphony är en fantastisk låt och den har förändrat popvärldens sätt att gå nerför en gata. Jag kan inse att det är samma sorts låt som U2:s "Where the streets have no name" och kanske är det därför du inte uppskattar den men... Manics är en lång historia och eftersom jag skall gå på konsert imorgon med dem så tänker jag dra den. Du kan dock själv välja om du orkar läsa den. Problemet med Manics nya är inte att musiken är dålig. Det har ju alltid varit texter, och myten om bandet som gjort dem så speciella. Det har aldrig varit svårt att tänka sig att det här bandet skulle omfamnas av alla tonåriga flickor med ett ex av Glaskupan i ena handen och en sönderriven vecko-revyn i den andra. Manics har alltid känts som en motsvarighet till Joy Division och The Cure, trots att det förutom på The Holy Bible aldrig har märkts i musiken. Det jag snarare tycker är problemet med skivan är hur oengagerat bandet låter. För första gången i sin karriär befinner bandet sig i en position där de inte måste bevisa något för världen. De har en större publik än någonsin och det, menar jag, känns verkligen i musiken. Allt har tonats ned och blivit en radioanpassad klichébild av vacker musik. Jag är rädd för att de på en skala från punk till Pink Floyd kommit farligt nära Kjell Häglund. >>>>>>Orkar inte lyssna på sånt. Vill ha texter om flickor som sviker, om >>>>>>flickor man aldrig kan få...det är ju sånt som säger allt om mitt liv. Jag vet inte. Public Enemy skulle kanske inte kännas lika mycket i magen om de inte trodde så stenhårt på sin politik. bob hund är ju också politiska, och de är ändå världens bästa band. Vet inte om jag vill gå in mer på det dock. >>>>Jepp...Lennart Persson är kung...och....anstränger sig inte för att >>>>göra "Nuyorican Soul" till sin livsstil. Fast jag läste senaste Gidappa! (fantastiskt namn förresten) och där fanns en massa Lennart Persson artiklar och saken var den att jag redan hade läst dem. I ganska jättegamla nummer av Pop och så. Får man göra så? Jag blev lite besviken, men det kanske är vanligt att man gör så. >>>>>Tricky är bara jobbig. Goldie helt enkelt pinsam. All Drum´n´Bass är körd. Jag gillar nog Tricky. Lite grann iallafall. GOldie har jag överhuvudtaget aldrig förstått. Jag förstår inte varför de håller på och skapar en dansgenre där de lägger egentligen rätt tuffa rytmer under jättetråkiga syntmattor som vore de 12 år gamla Simple Minds-remixar. Tänkte dra en liten historia om jungle: Första gången jag hörde Smashing Pumpkins Siamese Dream trodde jag att min cd var repad precis i början av fjärde låten Hummer. Jag rusade upp från min säng och gick mot stereon men innan jag hann fram hade hacket ersatts av det skönaste lilla sväng. >>>>All musik excisterar i ett vakuum. >>>>Ett vackert sådant då det väl smäller till. >>>>>Explosionen...... Det var väldigt fint skrivet. Puss&Kram Sebastian Det här med Gradvall är aningen bekymmerssamt...och att han bara lyssnar på de banden han är uppväxt med (vilket han iochförsig inte gör) är väl hans stora svaghet. Manics-recensionen fick åtminstone mig att spy...det var droppen...Annars är han av de som betytt mest inom den branschen. Näpp...intervju och Rubbersoulinspace går inte ihop. Var aldrig meningen att det skulle bli några och det kommer att bli ytterst,ytterst få... Själv har jag aldrig haft något intresse av att prata med någon s.k "rockstjärna" eftersom dom flesta verkar tro att dom lever i en alldeles egen galax långt,långt härifrån. Ville inte höra vad dom har för favoriträtter, vilka kläder dom köper och vilka jävla band dom influerades av...vem bryr sig ? Nu finns det ju faktiskt skojiga intervjuer...Lokkos fantastiska Morrissey intervju....alla intervjuer där Lou Reed är inblandat...och Stoneroses då det begav sig..kanske några till. Har extremt svårt för hela den här "kändis-dyrkar" prylen...musik för mig känns just som en förbannat vacker explosion men det är oftast relaterat till saker som sker i min omgivning. Har absolut inte med att göra vilken sorts frisyrgelé Jocke Berg köper. Visst inte det där om Neil Tennant kris men i vilket fall som helst så var det faktiskt just han som sa någon käck klyscha som "all konst föds ur lidande..." Att "Madchester" tiden glorifierades berodde mest på att kom just ur ett vakuum, det var stillestånd, Midnight Oil regerade och folk ville dansa, folk ville ta piller och inbilla sig att dom var lyckliga i soluppgången...det var verkligen en kemisk reaktion på något stort pampigt monster...väck med Big Country, in med lite sjyssta tjutande 303;or och visselpipor och en manisk publik...saker och ting rörde på sig igen...sedan att det faktiskt bara var Stoneroses,Charlatans och Happy Mondays som var något att verkligen hoppa upp och ner till...det är en annan historia. Minns vad som hände sedan...minns "Shoegazing" och bli rädd...dom där långhåriga sakerna som tittade på skorna och vävde in gitarrmatter i kvävd sång...minns Swervedriver, minns dom där eländiga My Bloody Valentine....jag försöker glömma, tog med mig Slowdive som vapenbärare, dom försökte åtminstone göra vacker musik. Att nämna ordet "Retro-boogie-revival" var ironi men sådant är lite svårt att påvisa i brev...hur som helst vill jag verkligen inte heller befatta mig med den typen av unken gubbrock. Paul Weller borde veta bättre. Screams "Rocks" är en usel låt, har aldrig gillat den... All musik som relaterar till Lynyrd Skynyrd borde förbjudas, bordes stängas in på amerikanska barer med blaskig öl och alldeles för många stora män i cowboysboots och JR-hattar. Att uppskatta musik för att NÅGON ANNAN tycker den är viktigt försvinner helt bort. "Bittersweet Symphony" är och förblir ingen fantastisk låt...videon är dock cool på sitt vis. "Jag är rädd för att de på en skala från punk till Pink Floyd kommit farligt nära Kjell Häglund." Det där var ju bara genialt...kunde inte sagt det bättre själv. Förstår inte varför Kjelle nöjer sig med att vara hemmapappa, lirar lite tv-spel med barnen, tvingar dom att lyssna på Bob Hund, köper lite Marley-boxar. För övrigt orkar jag ALDRIG läsa en hel Kjelle-recension för dom är ju bara för mycket. Fast han gjorde en bra grej av den senaste Bob Hund skivan. Rätt sött... Public Enemy skulle inte funka utan politik, Bob Hund är också tveksamt men jag har så vitt jag vet aldrig gråtit till Chuck D:s mässande. Men det svänger rätt rejält... Gidappa !??! Har nog missat någonting här.... Men ska nog inte kränga gamla artiklar till någon "nytt"... Drum´n´bass har aldrig svängt egentligen, det låter kanske så då stentuffa dj:s som Grooverider maxar volymen och trippar basen och kanske också p ga av sinnesutvidgande experiment hos de studsande... Har dock funkat rätt bra i mitt badkar då jag lekt Chris Lowe intervju. Du har ingen aning om var man får tag på den där Elle-interiör (brittiska varianten) där Chris Lowe på 12 (!) sidor visar oss runt i sin lägenhet... Låter som en dröm... Christian... [981022] Hej. Att du överhuvudtaget svarade på mitt första brev gjorde mig väldigt glad. Att du sedan ansträngde dig för att skriva ett bra brev till någon du inte kände gjorde att jag började gilla dig ganska mycket. Det kändes så skönt att ha någon att kunna prata pop med. Att plugga med en massa 34-åringar som gärna minns den senaste konsert de gick på, "öh det var Simple Minds '86. Jävligt fräck ljusshow..." gör att min blir ganska frustrerad. I längden blir det faktiskt tröttsamt att bara diskutera "snus" på alla raster. Det där brevet från Sara; Växjö gjorde mig väldigt glad. Säg det till henne om du kan. Faktum är att ni gör mig väldigt glada båda två. Så var det sagt. Jag erkänner, jag är ingen modern ironisk hård grabb, jag är en blödig en som gillar att kramas. ========================= >>>>>> Det här med Gradvall är aningen bekymmerssamt...och att han bara lyssnar på de banden han är uppväxt med (vilket han iochförsig inte gör) är väl hans stora svaghet. Fast det gör ju alla journalister. Det kanske till och med är så att man som journalist till slut tröttnar på musik och istället pratar om minnet av de känslor som musiken gav dig. Det där kan man prata om men min hjärna är tumlad och tömd. >>>>>Nu finns det ju faktiskt skojiga intervjuer... Jag satt och tänkte på spårvagnen att det skulle vara rätt tufft om ett band helt ignorerade intervjuaren och bara svarade "Du måste vara riktigt gammal" på varje fråga. Sjuk tankie kanske, jag är i lite obalans inför tentorna. Därför har jag inte skrivit på länge. >>>>>Visst inte det där om Neil Tennant kris men i vilket fall som helst så var det faktiskt just han som sa någon käck klyscha som "all konst föds ur lidande..." Jag vet inte alls vad jag tycker om det där. Är det egentligen inte så att all konst föds ur hårt hårt arbete. Jag vet att det låter ohyggligt oromantiskt men jag vet inte. Om man ser på konsten som en spegel, något som säger något till den som upplever konsten, så spelar det ingen roll hur den kom till. Det känns som det här också är ohyggligt intressant egentligen men jag klarar verkligen inte av att skriva något bra om det idag., Sorry. Inser att jag låter som en Wilde-light nu (inte för att det är något fel med det) men det känns onekligen som om ju mindre man vet om konsten och dess skapare, desto mer kan du få ut av den. Det är ju därför som radion är så oslagbar vad gäller förmedlandet av ny musik. Det är därför som man kan få ut så mycket av en konstig halvdålig konspirationsthriller på TV4 sent sent en fredag (åh vad jag saknar min TV...) Förresten, ved du vad Tilky är? De fanns med på en "poster-burk" i senaste Frida, tillsammans med B-rok, Aqua, MIchael Owen och andra superstjärnor. Jag kände mig så oinsatt. >>>>Minns vad som hände sedan...minns "Shoegazing" och bli rädd...dom där långhåriga sakerna som tittade på skorna och vävde in gitarrmatter i kvävd sång...minns Swervedriver, minns dom där eländiga My Bloody Valentine....jag försöker glömma, tog med mig Slowdive som vapenbärare, dom försökte åtminstone göra vacker musik. Jag var tolv år och lyssnade antagligen på seattlerock och trodde att jag var den enda i hela världen som gillade U2. Jag hade inte läst en enda musikrecension förutom Anders Tegnérs i Okej. Jag var överhuvudtaget vcäldigt sen i min musikaliska utveckling. Nej, jag kan faktiskt inte minnas vad som hände sedan. >>>>>>>Paul Weller borde veta bättre. Varför borde han veta bättre? Killen har gjort en enda riktigt tokbra sak, och det är You Do Something To Me. Jag är olyckligt ägande av två ex av en Style Council-platta (folk vet inte vad man vill ha när man fyller år). The Jam har jag aldrig riktigt förstått men jag ska ge dem en ny chans när jag fått lite distans till det hela. Man skall aldrig tvinga sig att gilla musik, då funkar det inte. Alla Paul Weller-låtar jag har hört som är tänkta att "rocka hårt" låter som halvtaskiga pasticher av The Temptations "I Know I'm Losing You" (vilket förstås är en av världens bästa låtar, men det säger ju bara att Paul har juste musiksmak. >>>>>>>Screams "Rocks" är en usel låt, har aldrig gillat den... Jag har nog alltid gillat den, förutom en period vecka 34 1996 då jag var lite tveksam. Jag gillar sånt. Tumbling Dice, Bowie's version av "Let's spend the night together", Oasis första o s v. Och Screams "Call on Me" slår allt på Screamadelica. Fast det sa jag nog bara för att göra dig upprörd :-) >>>>>>>Att uppskatta musik för att NÅGON ANNAN tycker den är viktigt försvinner helt bort. Men det var ju inte det jag menade. Jag minns faktiskt inte vad jag menade, men det lär ha varit något smart och vitsigt. >>>>>Gidappa !??! Sveriges enda musiktidning om svart musik (oBS! ej the cult och sisters of mercy). Senast med Mos Def på omslaget och en ledare om syndig sex på öppna fält. Jag har skrivit inledningen på min REM-artikel. Den är så bra att jag brukar läsa om den för att vara säker på att jag drömmer... idag rekommenderas: pixies - gigantic. (vore det inte tufft om du hade en dagens låt på sidan. Fast det är kanske en massa jobb. Du kan ju annars döpa den till Dagens Rätt, och så kan du ha någon Verve-låt som Dagens Fel. Jag är jättetrött) Puss&Kram Sebastian (Sebastian blev filosofisk toppskribent och "brevväxlingen" fortsatte av mer privat karaktär../Christian) Date: Thu, 29 Oct 1998 18:58:41 +0100 From: Jonas <jonas.lovgren@mailbox.swipnet.se> To: hylse@hotmail.com, rubber_soul@hotmail.com Subject: Rama lama lama fa fa fa gonna get high 'til the day I die bästa stone roses låten (kanske inte den musikaliskt briljantaste, men iaf den jag helst lyssnar på): -- She bangs the drums From:Maria Subject: Tack! Date: Mon, 23 Nov 1998 17:58:27 +0100 Tack för en suveränt rolig och annorlunda "artikel" om Pet Shop Boys, kul att ngn bryr sig nu för tiden ;) *Kram* Maria - allt annat än psb novis.... From: "Plottning" Subject: Rama lama lama fa fa fa gonna get high 'til the day I die ojojoj... den här siten ska jag kolla in .. verkar för bra för att vara sann ju .. ska skriva ut lite artiklar och läsa i lungn och ro på lunchen ..:) mvh: jimmy >Vi är jättebra. >och sanna. >På en och samma gång. >Helt fantastiskt. >Bra idé...skriv ut jättemycket, sprid våra ord bland dina vänner, flickvänner, >hundar och gud-vet-vad. >Då blir vi jätteglada. >Christian Hylse; Rubbersoulinspace var bor ni någonstans ?? jag bor ju i sthlm..... snygg jävla site också .. pop för fan .. jag har bara en Thusand yard skiva . går det att få tag på tror du ? >Mig veterligen gjorde dessa baggypants endast en skiva som jag >har på band och som är oförtjänt bortglömt, dock var dom väl vid >vissa tillfällen väldigt nära Wonderstuff-trams. >Jag bor i Kallinge,Blekinge. Sebastian bor i Göteborg och Anders i Stockholm. >Christian. men du, va fan vad bra .. nu har ju fusksprungitigenom nästan hela rubbersoulinspace. jag vet att dom har en samling med Beloved uppe på söder i en skivnörs . järnet dit efter jobbet liksom . jag är popnörd .. spelar bara cd tyvär .. valde fel någon gång 1989 . får lida för det hela tiden. spelar skivor ibland ute . då blir det mest pop ... älskar såkallad manchester mer än något annat .. var på Ibiza 1991 ... ett jävla ös ! har skrivit upp mig på er nyhetslista . väntar med spänning ! mvh: jimmy eric roberson ... men tipsa då herr Anders att komma någon gång så jag eller någon annan av oss lirar popskivor .. vi startade klubben UNITED för 2 månader sen . tyvär fick vi inte vara kvar efter premiären för att det blev lite problem med ägarna av stället . men fan vilken succé det var . klart längs kö den kvällen i sthlm .. och packat därinnen .. men vi leter ny lokal , jävligt svårt .. annars så spelar jag 2 gånger i månaden på en dunkig bar i gamla stan . alltit något . och i frdags spelade jag på en annan popklubb .. Flowered up .. dansgolv och massor av söta popflickor :) jag är förövrigt 26 år .. gammal som terry nästan hehehe .. jimmy Pet Shop Boys "Decadence" ( "Liberation" ; 1994 ) Johnny Marr plockar försiktigt på gitarren i en utsökt poplåt och närmare Smiths har PSB aldrig varit. Att betona är ju att PSB faktiskt är historiens bästa B-sidsband tillsammans med The Smiths. Tycker jag. ........................................ ........................................ under b-sidor .. sånt där får mig intresserad som fan .. ske om 40 minuter åka upp till söder och cd collectror och leta igenom deras pet shop boys back . dom har otroligt massa cd singlar med just pet shop ! tack för tipset om en bra låt ! återkommer imorgon med ett utlåtande om vad jag tycker . skulle nu låten vara kass så skickar jag en faktura till er eller nåt ... hihihih :) jimmy Tja Fan, vilket fanzine! Om man skulle skriva i ett sånt, skulle man skriva sådär som ni gör. I alla fall, det var ju självklart inte därför jag skrev.... Jag ser att ni gillar att lyssna på demos. Och-jag-som-spelar-i-ett-band-som-har-spelat-in-en-jättebra-demo-med-jättedåligt-ljud! Och vet ni vad? Eftersom portot är så jävla dyrt i Sverige (någon borde skriva en låt om det), så finns faktiskt låtarna på min hemsida (i mp3-format, i detta fall fullt lagligt (VA! Jo, det är säkert!!), då ju jag skrivit det mesta materialet själv). Vi heter postcard (tror vi) och finns undangömda på http://www.es-strangnas.se/elever/andreask Jorå, klicka bara på postcard och andra demon (den första är så dålig)och ladda hem och säg vad ni tycker. Man skulle bli så glad då, t o m så glad att man skulle kunna skicka en demo, eller vad man nu gör, jag vet inte. Bara för att ni varit så snälla, alltså. Och en sak till. Tigermilk är fanimig riktigt jävla bra. Andreas, gitarrist i postcard From: Terry Ericsson To: hylse@hotmail.com Subject: David McComb & Fanclub 99 Date: Fri, 5 Feb 1999 14:35:20 +0200 Hej Christian & Rubber Soul-gänget, Var inne och snurrade på Er trevliga sida och kom på att Ni säkert har lust att skicka Era peronliga önskelistor över vad Ni vill se på årets Fanclub-festival - kan Du föra det vidare, Christian? Men skicka Era listor till mig, jag har inte tid att försöka svara på frågor via Er sida, det brukar oftast sluta med att jag måste skriva långa svar i olika debatter/ämnen och som sagt, jag har bara inte tid med sånt. Kan avslöja att vi, förstås, lagt bud på Dina (och mina som Du vet) favoriter Belle & Seb (i stort sett omöjliga att boka till en festival men...) och Hefner och en hel drös till. Vad jag behöver är förstås lite mer ÖVERRASKANDE förslag & tips. Vet inte om Du läst den sorgliga nyheten att David McComb dött i sviterna efter en bilolycka. Skulle gärna bidragit med en "hej då"-krönika om jag haft tid för det är fortfarande sorgligt få som upptäckt hur bra de (och Go-Betweens som Du skrev) faktiska var/är. OK, skramla ihop lite radikala listor. Bästa listan = jobb på Pop eller nåt... Hälsningar, Terry From: "Bengt Wallman To: "/Christian/! Subject: Re: ...is rubbish... /Christian/ ! skrev: > Jag har feber och är omgiven av mellanstadieungar på den > skola där jag jobbar och utanför är det minst 13 meter snö > och är inte redo för att börjar rada upp argument. > Jag gillar Blur men dom har aldrig betytt någonting just för > mig. (om vi bortser en fantastiskt kaos-artad spelning i Hultsfred 92) > Jag tycker faktiskt att Brainpool gör bättre poplåtar än Blur och tänk > på att Blur gjorde 3 skivor som snudd på lät identiska. > Nya singeln är hemsk. > Neil Young är bättre. Electronic också. > Fortsätt läs RSIS. Vi blir glada då. > Vi behöver dig och du behöver oss. > > Puss&Kram. > > Christian... > haha! Du är galen! men det är koolt! Jag vill egentligen inte börja tjafsa med nån som har det stressigt, speciellt när det är barn inblandade:-) men jag kan inte låta bli att säga min mening för blur är helig mark för mig. Inte allt dom gjort förståss, tex skivan "Blur" är outhärdligt trist. Nya singeln har jag inte ens kollat upp. Men däremot samlar jag blursinglar från 90-95, man skulle kunna säga att jag är fanatisk. deras singlar är deras starka sida. Sunday sunday, med flippade punkversioner av 20-tals låtar som b-sidor. Lager/winsley remixen på chemical world är mysigt anglofilistisk. Och Country House är utantvekan den mest klockrena popsingel som släppts under min livstid. Kanske är jag fanatisk, men jag tycker mer att jag är bestämt när det gäller vad jag gillar. och jag gillar det du kallar 3 likadana skivor. eftersom jag gillar skivorna så anser jag att jag har lyssnat in mig på dem ordentligt och det verkar du inte har gjort det finns kanske inte ofantliga skillnader i soundet men jag märker nyanser. The great escape är i känsla, produktion och stil väldigt annorlunda från mordern life... sa jag förresten att jag tycker great escape är deras bästa? näe nu ska jag sluta tjata... /b Du är ett fan. Jag ger upp. "Popscene". C. From: "Oscar Täckström" To: hylse@hotmail.com, rubber_soul@hotmail.com Hej på er gummitarzansjälar! Jag hittade till tidningen för två-tre timmar sedan och har nu läst en hel del. Mycket bra, även om många av banden ni skriver om bara är namn för mig. Jag har inte så stor koll på popen. Men det gör inte så mycket för ni skriver bra och det blir trevligt och intressant att gå till skivaffären imorgon och lyssna på dessa för mig okända men tydligen fantastiska musikskapare. Jag hade en av de tre mysigaste musikupplevelserna hittills igår då jag var och såg och lyssnade på Bo Kaspers Orkester i Helsingborg. De andra två är Red Hot Chilipeppers på Roskildefestivalen 1996 och Esbjörn Svensson Trio i Helsingborg vid den här tiden förra året. BKO tyckte jag inte alls om första gången jag hörde dem. Det var minsann musik för gamla tråkiga gubbar och tanter. Det kan förstås bero på att jag var inskränkt och fast i helt andra spår. Men det berodde nog på den som det känndes då för evigt förlorade kärleken. Men sen hörde jag dem en gång till, i fyllan, på avstånd, från en bakgård i Helsingör. Fan vad bra tänkte jag men lullade hem och mådde illa i stället. För ett tag sedan kom faktisk kärleken och knackade även på min dörr. Som tur var öppnade jag. Sedan dess är BKO ett band som jag måste höra på väldigt ofta. Jag måste erkänna att på skiva är de ganska torra och nästan äckligt välproducerade, speciellt på "i centrum". Livs levande däremot är det ett av de mest rockande och glädjefulla band jag hört. Det svängde enormt och var otroligt mysigt emellanåt. Jag vill se dem igen, imorgon kväll. Men det kan jag inte. Så jag får väl ta fram mina gamla Bamse-tidningar istället och ligga i min säng och läsa och lyssna på trumpeten i "finnas bättre till" istället. Så kanske jag vaknar i en sommar varmare än den förra. Avancerad musik kan förresten vara både omtumlande och skrattretande omvartannat. Lyssna på mr. Bungles Disco Volante, ena stunden fattar man ingenting, andra gapskrattar man och tredje kanske man ligger i badkaret och låter sin själ smekas till tonerna av "backstroking". En sekund senare famlar man bland tonerna och rytmerna igen och förundras över hur de bär sig åt egentligen. Nu ska jag sova. Godnatt på er och forsätt skriva som ni gör. Eller rättare sagt som ni känner för. Hälsningar Oscar Hej själv polisongfantomen. Det var kul att du skrev för vi är inte jättebortskämda med att få länga brev. Eller rättare sagt, de som brukar skriva långa brev brukar förr eller senare få fett jobb på RSIS med fria middagar och fin Mercedes och vem vet...det kanske du får också, om du vill, kan, har tid, plats och skivor du älskar. Jag lägger med dig på vår nyhetslista, hoppas det är ok, samt lägger ut det här brevet under vår "brev-sektion" i RSIS. https://www.angelfire.com/tx/Rubbersoulinspace/brev.html Tack för att du skrev. Du behövs. Vi också. Christian... hej ursäkta du vet inte var jag kan få tag på "all fall down"-singeln och "dixie narco ep" ?? kan inte hitta dom någonstans.. hmm någon skrupelfri människa borde väl kunna göra mp3 av dom iaf? jag känner på mig att mitt liv inte kommer att bli fullkomligt förrän jag äger velocity girl :) apropå det så vore det ju jävligt sjysst om rubbersoulinspace hade någon slags realaudio-radio-funktion där ni kunde plocka ihop ett bra bland-band varje vecka eller nåt (som på benno). men det kräver väl förstås att man har rättighet att spela musiken... bra sida tycker jag iaf. jag antar att ni alla ska på umeå open den 26:e ;) /jonas Umeå open hade varit fantastiskt. Men det är så långt. Från mig ialllafall. Och därmed ohyggligt dyrt. Vi har diskuterat det här med Real Audio jättemycket men jag vet helt enkelt inte hur man gör och jag har aldrig orkat ta reda på det heller. Men givetvis bör någonting sådant hända för en musiksida utan musiklyssning känns inte ...riktigt...perfekt. Jag har låten "all fall down" på en samlingsskiva. (där även "Velocity Girl" finns med)...jag tror den är utgången. Det finns två 20-låtarssamlingar och diverse Creation pop från de klassiska åren. Jag spelar gärna in dom till dig någon dag. (Liksom "Dixie-narco ep´n") "Velocity Girl" finns på andra singeln ("Crystal Crescent") och ingenannanstans. Det är en bättre låt än "All Fall Down". Tack för att du skrev förresten... Christian... Hej, Vi delar tydligen uppskattning av Lena Willemark. Men när jag upptäckte att du använt min bild av henne i din artikel, utan att ange att jag tagit bilden, blev jag lite förbannad. Du vet säkert att det finns något som heter upphovsrätt. Du får gärna använda bilden, men vill jag att du sätter ut mitt namn i anslutning till den. Gärna med en länk till min hemsida också: http://w1.822.telia.com/~u82204271 M v h Ulf Björe Johanneshov Hej Ulf Jag ber om ursäkt för att vi lånade din bild sådär rakt av. Jag har gjort det du bett om och hoppas det är ok. Jag har aldrig någonsin hört någonting av Elise Einarsdotter Ensemble med Lena Willemark men litar stenhårt på vår käraste alice-linnea. Vi gör en musiktidning och skriver om det allra heligaste, det vi tror på, det vi älskar och beundrar. Jag har fortfarande inte hört av alla andra jag stulit bilder ifrån och det visar ju att du bryr dig. Tack. För att du finns. Vi finns också. Titta gärna in någongång. Alice bjuder på thé och kanelbulle :) mvh Christian Hylse, RSIS. Hej Anders. Jag tycker om din krönika. Ibland skriver du trevliga saker om Chemical Brothers fantastiska Mercury Rev remix och då blir jag ju sådär jätteglad. Jublar inombords. Men ibland skriver du konstiga saker om rocktidningar och då blir jag lite...förvirrad... Detta dagen efter Den Stora Suede Katastrofen, alltså där Expressen Fredag skriver att dom tjuvlyssnat på nya suede-skivan och sedan har ni ju stulit låtbeskrivningarna rakt av från NME och det nämner ni naturligtvis inte. Det känns lite plumpt. Vad ska man säga...ihåligt. Jag gillar Kruder & Dorfmeister och har faktiskt skrivit en förälskad krönika om pojkarna i Sveriges kanske bästa webzine, RSIS, (Rubbersoulinspace) och det jag ville säga det var att jag tycker ni kastar ur en dumheter när ni säger att det inte finns några musiktidningar i Sverige och varför ni blandar in Okej vet jag inte men Pop har "skärt ner" och SA är precis som du säger ett tråkigt, glassigt fanzine. Det finns mycket mer. Där under jorden, ute i rymden, vi ligger och svävar och det finns folk som börjat gråta för att dom tycker vi är så vackra och vi skriver så det blöder, vi gör det för att vi älskar musik och vissa kallar oss besatta och andra kallar oss genier och det är väl någonstans där i mitten du kan placera oss. Jag tycker att det där äntligen bör uppmärksammas. Jag är väldigt nyfiken på vart den eminenta tidningen Uncut tog vägen för veterligen är det en oerhört intressant tidning och det brukar följa med alldeles förträffliga samlingscd. Du minns väl den underbara skäggrocksparaden från i somras. Ok. Kolla gärna upp oss. Du kanske tycker om oss. Christian Hylse https://www.angelfire.com/tx/Rubbersoulinspace Hej Christian, tack för mejl! Apropå Suede så finns det ju en CD-sampler ute till journalister, jag har den själv och Robert Börjesson, som gjorde intervjun med Suede, har den säkert också. Annars hörde han förstås låtarna på plats, i London. Jag är förstås medveten om att det finns mer musiktidningar, särskilt i fanzinesvängen, särskilt på nätet - men det är en annan artikel. Jag ska kolla in Rubbersoulinspace. Vart tog Uncut vägen? frågar du. Den frågan förstår jag inte riktigt. Jag sitter med nummer tre här (Electronic på omslaget, samt en samlingsCD). Bra tidning. kruder&dorfmeistergonnaworkitout hälsar anders (990324-The Fidelity War-) Är det inte så charmigt när pojkar bara får för sig att slänga ur sig saker som att de hatar dEUS? Kanske fick de inte tillräckligt mycket kärlek som unga. Kanske har de inte lyssnat på dEUS på fyra år och har därför svårt att ta till sig det. Den nya rockgenerationen kommer att hata Wilcos platta, de kommer efter ett tag att glömma bort att Broder Daniel Forever är lika viktigt, om inte mycket mer, än Gram Parsons Grievous Angel. Är det inte förtjusande med små pojkar som hellre fäller än friar, som ber små vänner att spela in dEUS-band innan man bestämmer sig för att förknippa dem med ordet "hata", och dessutom ha den dåliga smaken att skriva ordet med versaler. Så typografiskt juvenilt. Saknas flickvän? Sebastian Det var en gång en pojke som hette Sebastian. Han var så söt och snäll och kunde dansa och lyssna på sådan där James Brown funk. Christian brukade säga att James Brown bara var en fet knarkade buffel som gav ordet överskattad en helt ny valrossklump i kanten. Ibland skällde Christian på Sebastian för att han dånade ut att det fanns bra och dålig musik och Zappa var minsann dålig musik. Christian tyckte inte om dEUS. Han hade visserligen inte lyssnat på dom på 3 år men kände inte för att återuppta bekantskapen. Christian har en kompis som inte gillar Wilcos senaste cd. Han är uppvuxen med den ensamma prärierocken på de två första skivorna och har lite svårt för den uppslupna spelglädjen på den senaste skivan. Sebastian blev alltid så arg på folk som gnällde på hans favoritband och kanske i synnerhet om det handlade om REM-skivor ingen lyssnade på eller belgisk pop. Den unga mannen från Uppsala kunde inte förstå att det fanns folk som tyckte annat. Han kunde inte acceptera att Christian skrev precis som han ville och kände och tyckte. Men han erkände för sig själv att Christian åtminstone skrev någonting och kämpade för det han ville ha sagt. Sebastian ville bara bli popstjärna. Det ville inte Christian. Flickvän saknas. Kärlek saknas inte. Jag säger och skriver precis vad jag vill. Hela tiden. Slutligen så kan jag säga att jag har ingen som helst aning om vad du pratar om i ovanstående brev. Christian. Hittade ursprunget till herr-ta-allting-så-jävla-bokstavligen och till MITT försvar så skrev jag det med pyttesmå bokstäver och det där kvittar väl egentligen. Ibland slår allting igenom och då blir Sebastian så tafatt. Kastar sand omkring sig i brevlådan och börjar gråta. Förresten så skrev jag ju att jag skulle se dEUS med dig trots att jag inte tycker om dom. Jag hatar dom inte om det är någon tröst. Jag hatar egentligen ingenting. Men jag SKA ju inte se dEUS men tanken var väl snäll... Christian. Inget får igång en omotiverad diskussion som pliktens oändliga tråkighet. Hädanefter skall jag, precis som du, bara irritera mig på folk som klagar på band jag inte gillar. Jag har inga planer på att bli popstjärna, det är en utbildning som inte lockar mig. Det vore som att lära liljan att bli vacker, en skamlig onödighet. Beklagar onekligen flickvännens frånmäle, och jag tvivlar inte på din tillgivenhet. Jag skall inte parafrasera Lundells DN-fax i stor utsträckning i framtiden. Din Sebastian Från Hanna, Mediastuderande på Kalmar högskola. Till Christian. >>1. Tror ni att det finnns någon framtid för den "fysiska skivaffären" nu när handeln på internet blir allt mer utbredd? Nä...det skulle vara för att få sin skiva direkt då men i takt med snabbare uppkopplingar och så vidare så kommer man i framtiden att hämta sin musik via datorn. Det finns ingen anledning att stå och titta på omslag. Musiken är viktigast. Skivbutikerna är döda inom 6-7 år och de ytterst få som finns kvar kommer att vara specialiserade. >>2. Tror ni skivor kommer att se ut som idag eller kommer man i allt högre grad kunna sätta ihop sina egna skivor, och isåfall kommer artister att släppa skivor på samma sätt som idag? Man kommer nog att kunna sätta ihop skivor på sitt eget vis, det kan man redan idag men skrivbranschen är en sjuk buffel som låter allt det här gå jättelångsamt för att fortsätta övergöda sin stjärnor och hela den snurrande karusellen. Internet är det bästa som någonsin hänt. >>3. Hur kommer det sig att skivförsäljningen trots ökad cd-bränning och ökad användning av mp3 formatet ökar? Människor har kanske förstått att musik är det viktigaste som finns. Allt det där har med den här informationskollapsen att göra. Jag har skrivit om det i "Bomben". http://www.bomben.nu Klicka på "Artiklar". Poängen är att folk idag helt enkelt verkar ha något krav på sig att veta ALLT, information går in och ut och man reagerar inte på någonting. Allt blir härdsmälta till slut. Ingen orkar lyssna på någon och alla människor sitter hemma och ser fåniga ut framför sin blinkande skärm. Noterar ingenting, finns egentligen inte på riktigt. >>4. Finns det en oro i skivbranschen i Sverige idag för framtiden? Det gör det. De skakar likt en febersjuk elefanthjord på semester i Alaska. Skivbranschen är sjuk. Det är lika bra att den dör. Musiken kommer ända alltid att finnas kvar, korståget tar aldrig slut, de som blöder för det dom gör och älskar passionen kommer aldrig att överge oss. Vi behöver inte en samling cyniska människor som bara tror på profit. Puss. Christian Hylse Mer klassiska brev |