eller "Yeah it takes more than milk to get rid of the taste" 990807 "Like how my heart should be free but I don't want it to be, I want her, here beside me." Julia älskar att tömma burkar med koffeinpiller och gör man det och bor i ett läger med ett antal härliga dårar från Botkyrka så spelar man naturligtvis Latin Kings "Botkyrka Stylee" om och om igen klockan sex på morgonen. Då vaknar Christan och senare samma dag träffar jag en trevlig och cool Julia och någon har skrivit "Jag missade Hefner" på hennes vänstra ben. Går iväg och duschar och hör en pojke spela gårdagens Hefner-konsert på en liten medhavd bandspelare. Blir lite patetisk och får inte "The Sweetness Lies Within" ur huvudet när jag lite senare traskar ner till den fina lilla byn Emmaboda för att köpa folköl och tjafsa med minderåriga kassörskor som inte har koll på priser. Hinner köpa en bärbar dator av en militär som är på väg till Karlskrona och hans fru var väldigt trevlig och tog i hand. Det är ingen bra dator men det var en billig dator och den är väldigt söt. Det är en bild på Darren och någon annan på skrivbordet numera. Sedan känner jag mig alldeles trött. Lägger mig på min filt som inte längre finns och Pär och Joachim skriver små RSIS-lappar som ska sättas upp på området. Jag skriver också en. "Gustav Gelin älskar Rubbersoulinspace och vi älskar Indieluder". Gustav blev väldigt stolt över detta fina smeknamn. Så stolt att han senare samma kväll säger härliga saker som "att om du hade varit tjej så hade jag varit kär i dig". Det har han sagt många gånger förrut. Gustav har ett väldigt bra minne men alltför ofta minns han inte ens vad han själv sagt fjorton sekunder tidigare. Han var pank under hela festivalen vilket resulterade i att Christian fick "taktik-dricka" för att inte bli seg framåt kvällen. Det går bra om man vet när man ska gå och kissa och jag är lite ledsen för att jag missade Karl-Jonas Winqvists First Floor Power men jag fick ändå hälsa på mannen som spelat in underbara Calexico-band till mig och "Jag Hoppas" med Ulf Sturesson. Hanna och jag går iväg och hon säger söta saker som "jag vill se dig pubertetsfull" och Gustav dyker upp kring vårt punkiga lilla tältområde och vem kan motstå en fanzine-legend som samma eftermiddag myntat legendariska meningar som "Fy faaan...man skaaaaaa bara vara patetist." och "öh..kolla där, det ÄR ju fan trumpet-killen från The Royal Beat Conspiracy." Tidigare har det nämnda bandet svarat för en något sval insats från den lite större scenen och sångaren L-P kämpar för att få igång en publik i dvala. Joachim säger att The Royal Beat Conspiracy ska spela på kvällen och inte på dagen i stekande sol och naturligtvis stämmer det. Fläskig soulboogie passar bättre ute i skogen, kring midnatt och kanske med en halvliter whiskey i blodet. Kvällen blev lite grumlig. Folk kom och gick. 08-Emma och Jennie-Genius hade med sig ett fint soulband som lät hur bra som helst tills någon fick för sig att det var mycket bättre att använda min bandspelare som ett vinkärl. Den lät lite konstigt därefter. "TheFan#1 Fucked-Up-Beckomberga-remix" av Aphex Twins "Come To Daddy" (ni vet den där härliga dvärgar-klubbar-damer- med-hundar-som-är-mer-insekter-än-hundar-video). Men det var trevligt. Emma var verkligen en trevlig tjej och Jennie var hur skön som helst. Hon gungade huvudet så sött. Tror inte det hade någonting att göra med det som Gustav och hon rökte samma morgon. Hell On Wheels har tyvärr ett väldigt dåligt namn men Gustavs tjatande fick oss och springa och snubbla över stora stenar och springa rakt in i eTer-Sara för att titta på en sångare som såg lite småsliskig ut men jag gillade verkligen deras lätt spruckna Pixies-pop men Frank Black är ju tjockare på något vis. På samma konsert kastade Fan#1 flingor på mig. Hon var alldeles svettig. Vi skulle se åtminstone två låtar för det hade vi lovat men sedan var det dags att bli lite glada igen så vi pratade lite med Anna Th (halvkändis från Christians Popsicle-skriverier) och sedan återgick vi till det mytomspunna lägret och jag vet att vi låg på en filt och det samlades låtsaspunkare från Ronneby och snälla flickor som jag känner och så har jag för mig att Julia och hennes pojke Jonas dök upp igen. Jag minns att hon log åt någonting. Bear Quartet har som bekant alltid varit ett av Sveriges mest underskattade band och jag upptäckte dem väldigt sent trots att ALLA tjatat om dem och jag döper denna lördagen om dem till Boo Radleys utan att veta varför men jag vet att hon jag kramade under en fyllesjuk version av "I Haven´t" tyckte att det var lite småskojigt. Lite senare ligger vi raklånga och tittar rakt upp i himmelen utanför ett rött hus som sålde icke fullt så aptitliga vårrullar. Fast vi sa inte så mycket. Ingenting. Jag vet inte varför vi låg där men det var väl bara någonting som kändes rätt bra. En femtonårig tös med kroppkake-dialekt säger att "någon kan komma och skyffla iväg oss om vi ligger där" men vi bara skrattade. Det lät så roligt. Vi gick omkring lite på det charmiga (men mörka) festivalområdet och letade Gustav men gud och porrfilmsproducenter ska veta att det var lite otur att vi inte klampade in i Bomb-reservatet kring tio samma kväll. Gustav Gelin var naken då och det var en icke namngiven indietjej också. Jag sov med mina Robert Smith citat under Kurts biologi-lektioner så fråga inte mig vad som hände där. Vi gick tillbaka på campingen där Ronnebys mer kriminella garde lyssnade på dagisvisor där "kukar stod som hammarskaft" men filten var kvar och någon halvtimma senare dök Gustav upp igen och skanderade glatt att han hade haft sex med någon...ung människa. Det hördes ändå bort till Runes mack. Emma och den något äldre (17) systern till Gustavs sovsäckskamrat dök upp några minuter senare och det blev tal om kärlek, hångel och om att alkohol förbrödrar vilket det naturligtvis gör men jag lever ett fint liv även utan Bomb-Gustens tunga i min hals. Sedan började infernot som alla redan känner till. En gud trillade ner från Bali och rakt på mig, Hanna och Gustav som låg någonstans mitt i havregrynsgröten och jag minns bara saker som "Knark är så jävla gott", "Brudar över 17 är helt väck" och "Fucking Åmål är bäst". Jag minns att min arm vars hand hela tiden höll i någon annans hand domnade bort i sisådär 40 minuter. Jag minns mina och Hannas skrik om hjälp. Popmusik, Sprit och Terry Ericsson ska förbrödra. Jag ville gapa "Ren Jävla Kärlek" så att Fan#1 kunde komma och slå mig på käften. Det hade varit värt det. Gustav ville ha med mig till Stockholm. Ett tag ville han till och med gifta sig med mig men jag sa att jag inte har tid att åka till Las Vegas. "Det här händer inte, det här är helt sjukt, väck mig..." sa Hanna och jag gav henne halva min Lucky Strike. Emma tog kort. Poptjejerna i tältet bredvid lär ha undrat vad som egentligen hände. Joachim kunde inte sova. Stackars Pär hade åkt hem. Ronnebys Kristet Utseende-Klan hörde antagligen ingenting. De planerade stenhårt inför nattens stundande slagsmål men det vet jag inte så mycket om för jag och Hanna lyckade ta oss ur ormgropen och Gustav skrek "Kom tillbaka. Du är Gud" (nej, det sista är inte riktigt sant) och jag sa "vi kommer snart, vi ska bara gå och röka brass" men det skulle vi naturligtvis inte göra. Alla vet ju att det är en metafor för precis vad som helst och vi gömde oss i Hannas tält och trodde att vi skulle kunna vara ifred där men då hade vi inte ännu förberett oss på Gustavs organiserade skallgångskedja. Kommer aldrig glömma skriken över en campingplats på väg att sova mascaran av sig. "Rubbersoulinspaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaace". "Christian Hyyyyyyyyyyyyyyyyyylse". Vi hörde Emma någonstans också. Hennes röst var vackrare. "Det här är inte sant" sa jag till Hanna och hon skakade på huvudet och skrattade lite. Låg vaken jättelänge. Hade någonting under mig som gjorde jätteont men det spelade liksom ingen roll. Allt var så fint ändå. Det regnade den sista dagen på Emmaboda-festivalen 1999 och Hanna höll kvar mig när jag sa att jag var tvungen att gå ner och se vad som hade hänt med tältet, Joachim och mina kamrater från Ronneby. Tältet var kvar men det hade haft sin tid. Det var dags att begrava ett alldeles nytt och lånat 3-mannatält från Ekohallen i Bromölla och jag lämnade kvar det liksom min filt som låg i något hörn och var alldeles blöt. Ville ta en bild på den men gjorde aldrig det för Gustav och Emma dök upp direkt från Terrys efterfest och visst hade Nomads också varit där. Det lös i fanzine-mannens kärlekstörstande ögon. Vi kramades lite och jag gick tillbaka till Hannas tält och blev erbjuden spagetti men var inte hungrig utan mest yr, konstig, glad och lite lycklig. Jag har varit på en del festivaler. Det kommer dröja innan någonting sånt här händer igen. Emmaboda 1999 var inte bara en vacker tillställning utan även en aning om någonting nytt, om att man aldrig kan få för lite vänner och att man ska vara smått patetisk och säga vad man tycker och tänker. Man vinner alltid på det. Jag ville inte åka hem på söndagen. Det regnade och jag gick omkring och kunde inte tänka på någonting annat än Hefners "Librarian" och den raden som fastnat i mitt huvud, "Her beauty has not truly been seen til her beauty’s been seen by his tired eyes" och det var det jag tänkte på hela tiden då jag vaknade och såg att hon sov och innan hon började säga söta saker från Belle & Sebastian låtar.  "I thought you said that you'd phone me this weekend, Cause at the weekend the phonecalls are cheaper. You left a note but I did not read it, I threw it away. I took a tube to the westend of London, To see a friend who I'd almost forgotten, He gave me hope that I still hadn't lost you, I threw it away..." (Hefner) Emmaboda Fredag Emmaboda Recensioner Emmaboda Intro Gästbok |