Tempus 2009 v 39

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39

Partielitens planer är outgrundliga

Frågan om vem som blir Kinas nästa ledare diskuteras, som alltid, bakom stängda dörrar i Beijing.

MICHAEL WINES
Beijing
Kinas styrande kommunistparti höll i förra veckan sitt årliga planerings- och policymöte, och viktiga punkter var målet att utrota all offentlig korruption och anpassa partiet till nya tider.
Men i bakgrunden fanns en annan, kanske ännu viktigare fråga: Vem blir Kinas nästa regent 2012?
Bedömare bevakade mötet, Centralkommitténs 17:e årliga sammanträde, för att kontrollera om vicepresident Xi Jinping skulle utnämnas till vice ordförande i Centrala militärutskottet.
I så fall kommer det att tolkas som en bekräftelse av att den 56-årige Xi är utsedd att efterträda president Hu Jintao, när hans andra mandatperiod löper ut 2012. Alla kinesiska ledare måste ha erfarenhet från Centrala militärutskottet, som står under kommunistpartiets kontroll. Hu utnämndes till denna post 1999, tre år innan han blev partiets generalsekreterare 2002.

Men den kinesiska politiken är insynsskyddad, och ingen utomstående kan med säkerhet säga att den förmodade arvtagaren Xi verkligen utnämns till vice ordförande eller att hans chanser är grusade om han inte får den. ”Det går inte att göra några säkra antaganden i dessa tider”, säger en politisk bedömare på en organisation med koppling till Kinas kommunistparti.
Allt sedan Folkrepubliken grundades för 60 år sedan har kommunistpartiet styrt både det kinesiska folket och sig självt uppifrån och ned. Alla viktiga handlingar godkänns av en handfull partiledare, som är knutna till varandra av makt och personliga relationer.
Centralkommitténs drygt 2 000 ledamöter sammanträdde i förra veckan, och de hade, åtminstone officiellt, mandat att ändra på den gamla modellen. Ledamöterna hade i uppdrag att förbereda planer på en demokratisering av partiets inre arbete. Nya ledare ska utses i samförstånd, inte av diktat uppifrån.
”En grupp nya ledare, som växte upp efter reformerna och den större öppenheten kommer att ta över 2012”, skrev Zhen Xiaoying, professor vid kommunistpartiets skola, i en artikel nyligen i partitidningen Folkets Dagblad. Han refererade till den period av ekonomiska reformer som började 1978. ”Tiden när auktoritet och personlig charm räckte för att styra partiet är över”, tillade han.

Xi och Hu personifierar detta skifte. Den 66-årige Hu gick med i partiet 1964, två år innan Maos kulturrevolution öppnade för ett decennium av samhälleligt och politiskt kaos. Xi gick med i partiet 1974, två år efter det att president Nixon hade besökt Beijing första gången och Kina började öppna sig mot omvärlden.
Hu var partiets utpekade efterträdare till Jiang Zemin, som styrde det hårt kritiserade Kina efter den blodiga massakern på Himmelska fridens torg 1989.
Den politiska successionen i Kinas enpartisystem har alltid förbryllat. Partieliten upphöjde Xi till en plats i Politbyråns ständiga utskott 2007 och gav honom den högsta rangen av alla ledarna i hans åldersgrupp, vilket signalerade att han var utsedd att efterträda Hu, när hans andra period som högste ledare löper ut 2012. Men partiets inre diskussioner i den här sortens frågor är statshemligheter, och det finns ingen offentlig bekräftelse av Xis status som Hus efterträdare.

Vilka förändringar Centralkommittén än bestämmer kommer de inte att likna den sortens demokrati, som väst hyllar. Kina har länge tagit avstånd från västerländsk demokrati, som kineserna kallar anarki, och i stället anammat något som de kallar ”demokratisk centralism” – vilket i grund och botten går ut på att föra fram nogsamt granskade förslag från lägre partinivå till partiets ledare i toppen.
Den officiella nyhetsbyrån, Xinhua, citerade nyligen Hu som sade att demokratisk centralism kommer att förbli Kinas version av demokrati. Liu Junning, en liberal, politisk bedömare som förespråkar ett mer öppet kinesiskt samhälle, säger i en telefonintervju från Kina att utsikterna till genuina förändringar är mycket små. ”Det är viktigt att Kina först stärker formella institutioner som den lagstiftande församlingen och rättsväsendet i stället för formella strukturer som det styrande partiet. Vi får se om det finns några öppna fraktioner i partiet – någon öppen opposition eller några öppna minoriteter”.

Kinas styrande elit har, liksom alla grupper, olika fraktioner, men de skyr insyn. Xi antas till exempel vara Jiang Zemins favorit, och denne exledare har fortfarande mycket att säga till om trots att han är pensionär.
Efter det att Mao hade rubbat hela partihierarkin genom att först utnämna och sedan störta en rad olika efterträdare lyckades partieliten återta befogenheten att kontrollera den politiska successionen. Hu utnämndes i praktiken till högste ledare redan 1992, vilket gav Jiang, som då var nummer ett, föga att säga till om i saken. Hus uppenbara favorit, biträdande premiärminister Li Keqiang, har på samma sätt inte blivit vald till hans efterträdare. Li tros dock vara påtänkt som nästa premiärminister.
Centralkommittémötet ska inte bara diskutera tronföljd, utan även åtgärder för att bekämpa korruptionen, bl a ett förslag om att partifunktionärer offentliggör sina tillgångar i form av egendomar, värdepapper och pengar.
© 2009 TEMPUS/The New York Times