Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
EU
2009-23 s 3-4
"Dåliga tider för EU-skeptiker" hela
artikeln
EU-motståndare hade länge hjältestatus i Polen,
Tjeckien och Slovakien, men nationalistiska tongångar är
inte gångbara längre. I EU-valen har unionens motståndare
i de östeuropeiska medlemsländerna väldigt små
chanser att bli valda. Ett bra exempel är bondeledaren Andrzej
Lepper, vars Självförsvar ofta blev Polens nästa
största parti i opinionsmätningarna. I dag stöds
han av högst tre procent. Bröderna Kaczynskis parti
"Polska familjeförbundet" har också rastat
under fem procentspärren. Lika dåligt går det
för Tjeckiens president Klaus nya EU-skeptiska parti SSO.
Östeuropa verkar ha landat i Europeiska Unionen.
2009-23 s 5-7
"Vänstern har chans att komma igen"
Det borde vara vänsterns stora chans i Europa. Kapitalismen
är i kris, ekonomierna krymper, arbetslösheten ökar
och statens roll har stärkts. Tiden är mogen för
vänstern att föra fram ett trovärdigt alternativ
till högerns visioner om de fria marknadernas värld.
Men det ser annorlunda ut. 1900-talets klassiska vänsterpartier
- socialdemokraterna i norra Europa, socialisterna vid Medelhavet,
Labour i Storbritannien - kämpar i motvind och 20 av EUs
27 medlemsländer har borgerliga regeringschefer. Av de fyra
stora EU-länderna är det bara britten Gordon Brown,
som representerar den politiska vänstern och han hänger
på en skör tråd. Enligt en aktuell mätning
är Labour bara det tredje största partiet. Dagens socialdemokrater
ger intryck av att föredra att protestera mot makthavarna
framför att presentera egna lösningar. Problemet är
att det inte längre finns en traditionell industriarbetarklass
och att fackförbunden har förlorat i betydelse men ändå
kräver rättigheter som på farfars tid. De flesta
fackligt aktiva är anställda i den offentliga sektorn
och krav på högre löner betyder inte längre
ett naggande av den privata profiten utan att andra löntagare
ska betala mer i skatt för att finansiera deras löneökningar.
Storbritannien
2009-23 s 8
"Storstädning i London" hela
artikeln
Det mycket dåliga resultatet för Labour i de brittiska
kommun- och EU-valen i torsdags har fått premiärminister
Gordon Brown att överväga att byta ut några av
de viktigaste ministrarna i ett försök att öka
Labours väljarstöd och förhindra eventuell konkurrens
om partiledarskapet. Alan Johnson, socialminister i Browns regering
och före detta brevbärare och facklig ledare, verkar
vara den mest troliga kandidaten om Brown lämnar sin post.
Iran
2009-23 s 8-11
"Vem som helst utom Ahmadinejad!"
Ahmadinejads utmanare, Hossein Moussavi, är en oväntad
och osannolik kandidat i det iranska presidentvalet nästa
vecka. Opinionsundersökningarna pekar emellertid på
en seger för den sittande presidenten. Mahmoud Ahmadinejad
vet vad den iranska arbetarklassen vill ha, och under valkampanjen
har han öst ut kontanter som lades på hög under
oljeboomen 2007 och 2008.
Israel/Palestina
2009-23 s 11
"Hur går det för sändebudet"
Tony Blairs har ett uppdrag som speciellt sändebud till Mellanöstern
och häromdagen informerade han ett specialutskott i det brittiska
parlamentet om utvecklingen i den krisdrabbade regionen. Hans
roll är att underlätta förhandlingar i en av världens
svåraste konflikter. Hans egen uppgift är emellertid
att hjälpa palestinierna att bygga upp sin ekonomi och sina
institutioner, inte att skapa fred.
Media, Nutidshistoria
2009-23 s 12
"New York Times missade århundradets klipp"
The Washington Post avslöjade Watergateskandalen, men konkurrenten
New York Times hade fått korn på historien först,
men tappade bollen, vilket tidningen själv erkänner
nu, 37 år senare. Robert Smith och Robert Phelps kände
till mörkläggningen innan konkurrenterna hos The Washington
Post. Tipset kom till Smith från Patrick Gray, tillförordnad
chef för FBI, om att John Mitchell var involverad i en mörkläggning
av inbrottet och försöken att bugga det demokratiska
partihögkvarteret.
USA
2009-23 s 13-15
"Bushs långa skugga" hela
artikeln
Amerikas president, Barack Obama, som gick ut hårt redan
från starten, sitter i en knipa. En koalition av hemliga
agenter och Bushanhängare påverkar stämningen
både i landet och i kongressen. Det blev en kollision mellan
republikanernas Dick Cheney och Barack Obama om den rätta
säkerhetspolitiken i terrorismens tidevarv. Cheney menar
att "terroristerna hatar vårt land på grund av
våra värderingar inte därför att vi kränker
dem". Obamas löfte att stänga fånglägret
i Guantánamo på Kuba o9ch de konservativas kraftfulla
protester har splittrat nationen på nytt. Obama har fått
stora bekymmer. En ohelig men mäktig allians av säkerhetsagenter
och kongressledamöter har sammansvurit sig mot presidenten.
Stämningen i USA har förändrats - först ute
i landet och till slut även i kongressen. Obama attackeras
från alla håll och kanter. Exakt 240 interner finns
kvar på Kuba. Från början var de 779. Lägret
håller på att renoveras.
2009-23 s 15-16
"Europa vill inte ta emot fångarna"
Européernas tvekan att hjälpa till beror i första
hand på att USA inte heller vill ta emot terrormisstänkta
fångar. Än så länge har den amerikanska
kongressen vägrat detta. Det kanske knivigaste fallet gäller
17 uigurier tillhörande en etnisk, muslimsk grupp i Kina
som togs tillfånga i Afghanistan efter attackerna den 11
september. De anses inte vara en säkerhetsrisk men betraktas
som terrorister av Kina. Hittills har bara Frankrike och Storbritannien
tagit emot en fånge var från Guantánamo.
2009-23 s 16-17
"Obama har ingen att prata med"
President Obama vill engagera sig aktivt i flera konflikter, problemet
är bara att han saknar motparter. På en rad farliga
fronter - Iran, Afghanistan, Pakistan och Mellanöstern -
har den mycket diplomatiskt sinnade presidenten ytterst få
ansvarsfulla eller pålitliga partners med vilka han kan
förhandla. Tidigare gick det att förhandla med Kim Jong-Il
om Nordkorea men idag är maktkampen på full gång
och Kim själv är försvagad. I Pakistan är
president Asif Ali Zardari mycket impopulär och armens stabschef,
Ashfaq Parvez Kayani, lägger hellre pengar och energi på
försvaret mot Indien än går Obamas önskningar
om kraftfulla insatser mo landets talibaner till mötes. I
grannlandet Afghanistan har president Hamid Karzai blivit allt
svagare och fått allt sämre rykte. Och i Mellanöstern
hämmas palestiniernas president Mahmoud Abbas av dödläget
mellan hans rörelse, Fatah, och Hamas, som styr Gazaremsan.
Allt medan Israels hårdföre president Benjamin Netanyahus
handlingsfrihet begränsas av högerkrafterna i hans regeringskoalition.
Kina
2009-23 s 18
"Ingen får påminna om det förfärliga
som hände" hela artikeln
Kinas statliga censurbyrå blockerade i veckan tillgången
till internettjänsterna Twitter, Flickr, Hotmail och Microsofts
live.com. Det betyder att de kinesiska myndigheterna utvidgade
redan långtgående ansträngningar att skydda medborgarna
mot varje påminnelse om att det i torsdags var 20 år
sedan militären slog till mot demokratirörelsens demonstranter
på Himmelska fridens torg.
Nordkorea
2009-23 s 18-21
"Nerverna är på helspänn"
En signal till amerikanerna, en intern maktkamp eller förspelet
till en kärnvapenladdad bärsärkagång? Världen
försöker gissa varför diktatorn i Pyongyang hotar
med krig igen. Västmakterna måste fortsätta förhandla
med honom, manar bland annat Sydkoreas förre president Kim
Dae Jung. I sin förtvivlan väder sig denne till stormakterna
i USA och Kina och uppmanar dem att ta den nordkoreanske diktatorns
vapenhot på allvar. Kim Dae Jung menar att Kim Jong-Il är
"besviken" på Obama: Han känner sig inte
tillräckligt uppmärksammad. Diktatorn har bråttom,
han har hämtat sig efter sin stroke men insett att han inte
är odödlig och vill så fort som möjligt utse
en efterträdare. För Kim Jong-Il är dynastins överlevnad
viktigare än alla biståndspengar från utlandet.
Han vill sluta de egna leden och stoppa det ideologiska inflytandet
från Sydkorea.
2009-23 s 22-23
"På fredagarna sopar Kims byråkrater gatorna"
Landet styrs av en död man. Den som besöker Nordkorea
möter överallt statyer och porträtt av Kim Il Sung,
som har utropats till "evig president". Vilken roll
spelar hans son, Kim Jong-Il? Det lönar sig inte att fråga
eftersom ingen får prata med utländska besökare.
Redan på flygplatsen tas gästerna emot av två
reseledare: herr Kim och herr Ri, som förblir reseledare
under hela vistelsen. De påstår att på fredagar
arbetar Nordkoreas byråkrater och tjänstemän inte
vid sina skrivbord utan "städar och gör fint och
tjänar på så sätt sina landsmän".
Turister är förbjudna att tala med någon annan
än reseledarna och utlänningar som arbetar i Nordkorea
får inte heller tala med nordkoreanerna.
Kina, Tibet
2009-23 s 23
"Den motvillige munken"
Innan han kunde gå placerades den lille gossen på
en tron och tillbads av munkar som behandlade honom som en gud.
Men den pojke, som av Dalai Lama har pekats ut som en reinkarnation
av en andlig ledare, vållar nu stora bekymmer för sina
trosfränder - de tibetanska buddhisterna - genom att vända
ryggen åt den orden som ställer allt sitt hopp till
honom.
Osel Hita Torres som var ämnad att leva klosterliv, går
i stället omkring i säckiga jeans och långt hår.
Det är mer sannolikt att han citerar Jimi Hendrix än
Buddha.
I en tidningsintervju i Spanien säger han att han "levde
en lögn". "De tog min familj ifrån mig och
placerade mig i en medeltida miljö där jag led svårt".
Trots upproret och avståndstagandet tillbeds han ännu
av tibetanska buddister. För dem är han Lama Tenzin
Osel Rinpoche. Enligt den tibetanska buddhismen är en lama
en reinkarnation av en andlig ledare, varav den mest berömda
är Dalai Lama.
Dessa "ledare" säger sig vara odödliga. När
kroppen dör, överlever "själen" och "tar
sin boning" i en ung människa. Men Osel Hita Torres
tycks hellre vara sig själv som en student av filmvetenskap
i Madrid än tro på tibetanska fantasier om "själavandring".
Se artikeln i The Guardian . Eller läs den här.
Somalia
2009-23 s 24-26
"Al-Qaida på marsch"
Somalias nya regering kan i värsta fall gå under i
islamisternas heliga krig"
En ny ström av utländska krigare är på väg
till landets huvudstad Mogadishu. Det handlar om araber, tjetjener,
pakistanier och uzbeker också somaliska invandrare från
västländer. Målet tycks inte vara att inta staden
där landets regering finns utan att provocera Etiopien att
på nytt skicka in soldater i Somalia, vilket skulle väcka
ett nationellt motstånd mot den gamle fienden och större
stöd för islamisterna som bekämpar etiopierna.
Dessa är ju inte muslimer i första hand utan kristna.
Islamisterna uppmuntras av en "veteranislamist", Hassan
Dahir Aweyes. Han har eldat upp sin underklan, Ayer, till striderna.
Stora mängder vapen flygs in. Leveranserna antas komma från
Eritrea, kanske med Irans hjälp.
I städer som intagits av de heliga krigarna upprättas
ordningen genom offentlig amputation av händer som straff
för stöld, offentliga avrättningar för "samarbete"
med västerländska organisationer och granatattacker
mot butiksinnehavare som säljer eller visar västerländska
filmer. Om jihadisterna vinner kriget kommer de att införa
en sträng regim som kommer att påverka hela regionen.
2009-23 s 24-25
"Maktspelet i Somalia"
Rollistan:
- Övergångsregeringen bildades i Nairobi 2004
och är den internationellt erkända myndigheten i Somalia.
Krigsherren Abdullah Yusuf valdes till president av parlamentet.
2006 när en allians av shariadomstolar, ICU, tog makten från
de krigsherrar dom kontrollerade stora delar av södra och
mellersta Somalia, räddades övergångsregeringen
av etiopiska styrkor.
Yusuf avgick 2008 och ersattes av Shejk Sharif Ahmed sedan Etiopien
dragit sig tillbaka. Han är en av de som ledde ICU och är
för sharialagen. Hans regering har en mycket begränsad
auktoritet.
- Al-Shabab
Rörelsen uppstod ur resterna av ICUs radikala gren. Shahab
leds av vältränade gerillasoldater som anses ha koppling
till Al-Qaida och betecknas som en terroristorganisation av USA.
Använder sig av självmordsattentat och tillämpar
en mycket hård islamisk lag.
- Afrikanska unionens uppdrag i Somalia
De 4300 fredssoldaterna som har satts in med FNs godkännande
kommer från Uganda och Burundi.
Handlingen:
1991 störtas diktatorn Siad Barre.
1992 landstiger amerikanska marinsoldater
1993 dödar somaliska milismän 18 amerikanska soldater
och USA lämnar Afrika
1995 sätter FN punkt för sitt fredsfördrag och
inbördeskriget fortsätter
2004 väljs Abdullah Yusuf till president av den federala
övergångsregeringen. Det är det 14:e försöket
att installera en fungerande regering sedan Barres fall.
2006 tar Islamiska Domstolsförbundet (ICU) kontroll över
Mogadishu från krigsherrar som betalas av USA för att
fånga in och döda misstänkta terrorister.
Etiopiska styrkor invaderar landet för att störta islamisterna
från makten.
2007 tar ett våldsamt uppror mot Etiopiens ockupation och
Yusufs regering sin början. AU placerar ut "fredsbevarande"
soldater.
2009 retirerar de etiopiska styrkorna och en före detta ledare
för ICU, Shejk Sharif Ahmed, blir president. Islamistiska
rebeller fortsätter att angripa den nya regeringen och AU-styrkorna.
Uganda
2009-23 s 26-31
"Jakten på Afrikas värsta krigsherre"
Joseph Kony, ledare för Herrens motståndsarmé,
jagas ständigt och lyckas alltid undkomma sina förföljare.
Han grupp tros ha dödat omkring 65 000 civila, kidnappat
40 000 barn och ödelagt hundratals byar i Uganda och södra
Sudan och på senare tid också i östra Kongo.
I den amerikanska kongressen överväger man att öka
det militära stödet till Ugandas regering i kampen mot
rebellgruppen som har terroriserat norra Uganda och delar av Kongo
i 20 år. Konys motiv är outgrundliga och obegripliga
men främst är han rädd om sitt eget skinn.
