Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
Tyskland
2009-32 s 3
"Tyska socialdemokraterna i motvind påbörjar sin
valkampanj" hela artikeln
Angela Merkal och CDU tycks ha en ointaglig ledning enligt opinionsundersökningarna
inför parlamentsvalen i september. CDU ska kunna bilda regering
tillsammans med de högerliberala fridemokraterna. SPD däremot
har en fallande tendens i mätningarna, det talas om spänningar
inom gruppen och nya pinsamheter har inträffat deras ministrar.
Turkiet
2009-32 s 4-5
"Fredsförberedelser i Turkiet?"
Det spekuleras vilt kring regeringens "Kurdiska initiativ"
och om detta kommer att räcka till för att få
ett slut på den långvariga konflikten. Erdogan vill
bilägga den konflikt som krävt 40000 människoliv
sedan 1984. Programmet ska innefatta en allmän amnesti för
fängslade PKK-medlemmar, utökade politiska, ekonomiska
språkliga och utbildningsrelaterade rättigheter såväl
som återinförande av förbjudna kurdiska namn i
städerna i Anatolien. Erdogan möter starkt motstånd
från den konservativa, sekulära oppositionen, både
civil och militär som anklagar honom för att i hemlighet
driva en religiös dagordning.
Island
2009-32 s 5
"Alltinget vill ha allting"
Tre stora hinder på vägen mot isländskt EU-medlemskap.
Den 16 juli röstade det isländska parlamentet, alltinget,
med röstsiffrorna 33 mot 28 för att ansöka om EU-medlemskap.
Island har varit EES-anslutit sedan 1994 så man uppfyller
redan majoriteten av EUs anslutningskrav. Men tre hinder finns:
Det första är EUs ökända gemensamma fiskepolitik
vilket skulle ge övriga EU-länder tillgång till
isländska fiskevatten. Det andra problemet är ekonomin.
Islands kreditrating är rena skräpet och det kanske
mest kluriga är att Islands EU-medlemskap måste godkännas
i en folkomröstning.
Italien
2009-32 s 6
"Klyftan mellan nord och syd djupnar i Italien"
En revolt bland Berlusconis sicilianska allierade skakar koalitionsregeringen
allt medan Italien funderar på hur man ska fira landets
150-års jubileum. Söderns "rebeller" menar
att regeringen böjer sig för nordliga intressen, under
påtryckningar från finansminister Tremonti och Lega
Nord. Tremonti har använt 63 miljarder euro i en utvecklingsfond
för underutvecklade regioner för allmänna offentliga
utgifter. BNP per capita i södern ligger på 58,6 %
av övriga landets. Arbetslösheten är tre gånger
så hög i söder som i norr.
Tyskland, Miljö
2009-32 s 7
"Inte under vår trädgård säger tyskarna"
Vattenfalls koldioxidreningsteknologi snubblar på lokalt
motstånd. Vattenfall skulle ha börjat lagra koldioxid
i mars i år men hindrats av att lokalbefolkningen ifrågasättande
av säkerheten. Planen var att transportera bort upp till
100 000 ton koldioxid per år från koleldade kraftverk
och pumpa ner det i uttömda gasreservoarer vid ett enormt
gasfält nära den polska gränsen.
Tyskland, Ryssland
2009-32 s 8-9
"Ostpolitik i ny tappning"
En gång väldiga fiender befinner sig Tyskland och Ryssland
nu mitt i en rad storfinansaffärer. Tysk teknologi ska uppdatera
Rysslands enorma järnvägsnät och det tyska energibolaget
E.ON köper upp ryska gasfält. Tyskland är inte
bara Rysslands viktigaste handelspartner utan även landets
största försvarare i väst. Berlins policy är
att binda ett nymorgnat Ryssland vid en europeisk ordning genom
ett tätt nät av ekonomiska, politiska och sociala band.
Moldavien
2009-32 s 10
"Den provästliga oppositionen segrade i det moldaviska
valet"
Nederlag för kommunistpartiet i Moldavien: vid parlamentsvalen
har de fyra oppositionspartierna tillsammans fått majoriteten
i parlamentet. Experterna talar om en brytpunkt i den före
detta sovjetrepubliken. Vladimir Voronins kommunistparti som styrt
landet i åtta år är fortfarande största
part med 45 % men gick kraftigt bakåt. Gick från 60
till 48 mandat av 101. Koalitionen har tillsammans 53 mandat.
Iran
2009-32 s 10
"Godkännande utan kyssar"
I måndags godkändes Irans konservativa president Mahmoud
Ahmadinejad av landets andlige ledare ayatolla Ali Khamenei. Han
kroppsspråk präglades emellertid av kyla under ceremonin.
De två tidigare presidenterna Rafsajani och Khatami var
iögonfallande frånvarande under ceremonin.
2009-32 s 11-12
"Iran fängslar gamla revolutionshjältar"
Said Hajarian är en av de tusentals personer som fängslats
efter det omstridda valet. Under Iran-Irak-kriget var han med
om att upprätta det fruktade Underrättelseministeriet.
Sedan gick han i demokratisk riktning och var politisk rådgivare
åt den före detta presidenten Mohammad Khatami. År
2000 sköt en pistolman med kopplingar till en konservativ
regeringsfalang honom i ansiktet vilket ledde till partiell förlamning
och ett beroende av kontinuerlig medicinsk behandling. Och de
senaste veckorna har 55-åringen tynat bort i fängelse.
Israel
2009-32 s 12
"Korruptionsanklagelser mot Israels utrikesminister"
Israels ultranationalistiske utrikesminister Avigdor Lieberman
lovade på måndagen att avgå om åtal väcks
mot honom efter att polisen rekommenderat att han ställs
inför rätta för en rad misstänkta korruptionsbrott,
mutbrott, bedrägeri, penningtvätt och andra brott. Miljontals
dollar ska ha hamnat i Liebermans ficks genom fiktiva företag.
Åtalet gäller brott som tillsammans kan ge 31 års
fängelse.
Zimbabwe
2009-32 s 13-14
"Rättegångar stärker Mugabe"
Mugabe försöker återta ett fastare grepp om makten
i landet genom att låta åtala ministrar och parlamentsledamöter
från det motsatta lägret för att minska deras
antal och själv få större kontroll över parlamentet.
Sedan februari har fem parlamentsledamöter från Tsvangirais
oppositionsparti dömts för en rad brott vilket tvingat
dem från sina poster och hotar partiets knappa majoritet.
Mugabe har börjat trakassera och misshandla Tsvangirais anhängare
inför de fyllnadsval som ska hållas för att välja
efterträdare till de parlamentsledamöter som dömts
och fängslats.
Nordkorea
2009-32 s 14-16
"Kims tre söner"
Nordkoreas styrande familj är ingen vanlig familj. Den är
faktiskt inte lik någon. Kontrollen över regeringen
i Pyongyang medför mycket stora förmåner. De styrande
delar på en ekonomi värd 40 miljarder dollar som vilar
på Nordkoreas rika naturtillgångar, inklusive guld.
Succession är alltid ett besvärligt ämne i totalitära
stater. Den nuvarande härskaren, Kim Jong Il, tycks vara
ganska sjuk och svag. Han är 68 år och visar sig sällan
offentligt. Förr eller senare tvingas han överlåta
makten till en av de tre sönerna. Ingen av dem verkar emellertid
vara mogen för jobbet. De har alla ärvt pappans excentriska
smak för västerländsk lyx. I både USA och
Sydkorea är man tämligen överens om att det är
Kim Jong Un, den yngste av bröderna, som håller på
att utbildas till makthavare. Han kallas "Kamrat Briljant".
Han framhålls som ett geni inom konst och filosofi och han
hyllas som den som hjälpte det nordkoreanska fotbollslaget
till en plats i VM 2010. Det har inte hänt sedan 1966.
Sri Lanka
2009-32 s 17
"Biståndsorganisationer riktar kritik mot Sri Lanka"
Biståndsorganisationer i Genève uttrycker missnöje
med att man inte i tillräcklig utsträckning får
tillträde till flyktinglägren i norra Sri Lanka. Landets
regering tillbakavisar anklagelserna. 280 000 tamiler är
internerade i läger. Myndigheterna söker efter LTTE-kombattanter
och sympatisörer bland dem.
Kina
2009-32 s 18
"Nya anklagelser från Uigurledare" hela artikeln
På en presskonferens i Japan har Rebiya Kadeer anklagat
Kina för att 10 000 uigurier har försvunnit "över
en natt". Hon presenterar inga bevis för att styrka
sitt uttalande. Kina å sin sida har inte skrätt orden
gentemot Rebiya Kadeer som leder World Uighur Congress, en exilorganisation
som förespråkar uiguriskt självstyre. Ledarskribenter
och diplomater har kallat henne terrorist och kriminell och menar
att hon är ytterst ansvarig för 197 personers död,
de flesta Hankineser.
Honduras
2009-32 s 19
"Att återupprätta demokratin i Honduras"
Den amerikanska utrikesministern Hillary Clintons medlingsförsök
för att lösa krisen i Honduras har misslyckats. Det
är nu upp till de latinamerikanska regeringarna att spela
sin rätta roll menar Mark Weisbrot i en artikel i The Guardian.
Brasiliens utrikesminister Celso Amorin menar att en förhandlingslösning
som kunde ses som en framgång för kuppmakare skulle
öka hotet för militärkupper även i andra latinamerikanska
länder.
Afghanistan, Porträtt
2009-32 s 20-21
"USAs man i Afghanistan"
Ambassadör Richard Holbrooke är en man som har bråttom
och han arbetar i ett land som verkar trotsa tiden. Han är
USAs särskilt utsände i Pakistan och Afghanistan och
frågan är om hans obeveklighet kan göra en skillnad
i länder som verkar immuna mot framåtskridande. Otålighet
kommer inte att lösa några problem menar journalisten
Ahmed Rashid som har skrivit tre högt ansedda böcker
om regionen. Holbrooke har emellertid förmåga att på
något sätt få alla att arbeta åt honom.
Den tydligaste läxan han lärde i Vietman var att militära
framgångar är meningslösa utan folkets hjärtan
och stöd. I Afghanistan rasar han mot alla de civila dödsoffren.
När han under 90-talet förhandlade med Serbiens starke
man Slobodan Milosevic för att få ett slut på
Balkankriget fick han sitt öknamn, "Bulldozern".
Men nu har hans domderande försvunnit. "Man måste
anpassa sin metod efter situationen" menar han och han känner
ett tryck att nå framgång i "AfPak" son
han kallar regionen. Han är 68 år och påstår
att detta är hans sista regeringsuppdrag. Han döljer
inte sin besvikelse över att aldrig ha blivit utnämnd
till utrikesminister.
USA, Kina
2009-32 s 22
"USA och Kina i globalt partnerskap"
Intensifiering av kontakterna och en omfattande gemensam dagordning.
USA och Kina har i Washington inlett en strategisk och ekonomisk
dialog som kommer att fortsättas i Beijing nästa år.
Denna intensifiering av kontakterna motsvarar Obamas övertygelse
att förhållandet mellan de båda stormakterna
är det viktigaste under en lång tid framåt. Dagordningen
omfattade åtskilliga punkter, alltifrån klimatförändringarna
och globala säkerhetsfrågor (Afghanistan, Pakistan,
Iran, Nordkorea) till militärt samarbete, människorättsfrågor
och de senaste oroligheterna i Xinjiang.
USA
2009-32 s 23-24
"Kulten kring Obama"
Om Obama gör sina supportrar missnöjda har de sig själva
att skylla, menar Gene Healy i sin bok "Kulten kring presidentskapet".
Obama kommer att sluta som en misslyckad president, förmodligen
den minst populäre i moderna tid, menar han. Orsaken är
främst den passionerade hängivenhet han har inspirerat
till, mer än någon annan modern amerikansk politiker.
I sin kampanj har han lovat att "förändra världen",
skapa miljontals jobb, att bota cancer och att eftersträva
en värld utan kärnvapen. Senast lovade han en komplett
översyn av sjukvårdssystemet och till och med att göra
matematik och vetenskap hett igen! Unionens fäder förespråkade
en mer modest roll för presidenten: att försvara landet
vid angrepp, att vidmakthålla lagarna och att vidmakthålla
konstitutionen.
Internationellt
2009-32 s 24-27
"Den efterfrågade medelmåttan" hela artikeln
Många internationella organisationer lider av att de styrs
av toppbyråkrater, som inte är särskilt kreativa.
Oftast är det regeringschefer som ordnar det på detta
vis, eftersom de helst vill ha svaga, lättkontrollerade personer
på dessa poster. Men det händer också att utnämnda
ledare växer på sin post och tar sig ton.
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso har
blivit en tragikomisk figur. Knappast någon uppskattar honom
och han gör förtvivlade försök att vinna tillbaka
tidigare beskyddare. Angela Merkel är en av dessa. Nu gör
hon sig löjlig över honom. Han har ingen auktoritet
längre. Och just detta uppskattas av ledarna för de
stora EU-länderna som kan utnyttja EU till sin egen fördel.
Samma sak är det med FN. Här finns också stora
förväntningar på en stark ledare och besvikelse
över sydkoreanen Ban Ki-moon som är mer förvaltare
än ledare. Under Ban verkar det som om FN har förstummats
och försvunnit. Byråkratin lever vidare på sitt
långsamma, formalistiska sätt.
Även Nato har en generalsekreterare som är föga
uppseendeväckande och detsamma gäller Världsbanken
vars chef Robert Zoellick är mer teknokrat och aktieexpert,
än inspiratör, strateg eller retoriker.
Dessa ledare är produkter av ett tänkande som hyllar
medelmåttans princip. De utnyttjar långtifrån
alla möjligheter som deras ämbeten erbjuder.
Det finns dock exempel på kompromisskandidater som utvecklats
till högt aktade ledare. Ett gott exempel är egyptiern
Mohamed ElBaradei. Han är chef för IAEA med säte
i Wien. Han har förvandlat en atomteknisk kontrollorganisation
till ett politiskt orienterat forum. Han och hans organisation
har fått Nobels fredspris. Hans mandat går ut i november.
Mycket talar tyvärr för att hans efterträdare kommer
att passa bättre in i den "medelmåttiga"
ramen.
