Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
MARC LACEY
Tijuana, Mexiko
Yolanda Espinosas ögon flackar hit och dit. Hennes händer darrar. Espinosa är kokain- och herionberoende och i desperat behov av en ny sil. För henne är Mexikos nya narkotikalagar, som avkriminaliserar innehav av små kvantiteter narkotika, tilltalande.
”Det är bra”, säger hon med sin snabba talstil. ”Riktigt bra.”
Men som någon som är hjärtligt trött på sitt liv i Tijuanas prostitutionskvarter, där hon och hundratals andra narkotikaslavar bor i sjaviga hyresrum och flackar omkring på gatorna på jakt efter nästa dos, hyser Espinosa även tvivel inför regeringens beslut.
”Ingen borde leva som jag gör”, säger hon. ”Det är ett vidrigt liv. Man gör vad som helst för att tillfredsställa sin drift. Man säljer sin kropp. Det fördärvar en. Jag hoppas att detta inte gör så att fler människor lever så här.”
Yolanda Espinosas ambivalens återspeglar hela landets. Hårt ansatt av narkotikahandeln tog Mexiko ett modigt och kontroversiellt steg i förra veckan när man bestämde sig för att inte längre åtala personer för innehav av relativt små mängder marijuana, kokain, heroin och annan narkotika. Istället kommer människor som påträffas med narkotika ”för personligt och omedelbart bruk” enligt lagen hänvisas till gratis behandlingsprogram där de kommer behandlas som patienter snarare än brottslingar.
Avkriminaliseringen, som många av parlamentarikerna stödde utan större entusiasm, ska leda till bättre plats i fängelserna för farliga brottslingar och förhoppningsvis leda till en enklare avvänjning för narkotikamissbrukarna. Det är förmodligen inte det enda lagförslag som aldrig skulle ha lagts fram om inte landet befunnit sig mitt i ett blodigt och till synes ändlöst krig mot knarket.
Dödsstraff, som inte utdömts i Mexiko på närmare 50 år, föreslås nu av vissa parlamentariker som en lösning på landets svårigheter. I april debatterade kongressen om marijuana skulle avkriminaliseras helt och hållet, ett förslag som presidenten Felipe Calderón bestämt motsätter sig.
Enligt den nya lagen kommer en polisvisitering där man finner upp till ett halvt gram kokain, motsvarande ca fyra linjer för inhalering, inte att leda till något fängelsestraff. Samma gäller för 5 gram marijuana (ca fyra jointar), 50 milligram heroin, 40 milligram metamfetamin och 0,015 milligram LSD.
”Kan jag ha allt det där utan att de kan röra mig?” frågar Yolanda Espinosa förvånat. Hon är knappast den enda som har missat regeringens nya inställning, med låg profil även internationellt. Av rädsla för att lagen skulle feltolkas trädde den i kraft utan några som helst pukor och basuner förra torsdagen.
”Det här handlar inte om legalisering”, sade Bernardo Espino del Castello från landets riksåklagarämbete till Associated Press. ”Det handlar om reglering.”
Kriget mot drogkartellerna som har lett till mer än 11 000 dödsfall sedan Calderón tillträdde i december 2006, kommer att fortgå med oförminskad kraft, hävdar myndigheterna. Att revidera lagarna om innehav kommer bidra till att fokusera narkotikakriget mer effektivt, säger man.
Utöver det att polisen slipper lägga lika mycket krut på att jaga missbrukare, innefattar den nya lagstiftningen även andra bestämmelser. Delstatspolisen får nu själva gripa personer med upp till 1 000 gånger större innehav än det tillåtna för personlig konsumtion, dessa klassas som langare. Större innehav än så räknas som storskalig narkotikahandel och ska även i fortsättningen överlämnas till de federala myndigheterna.
”Med den här reformen gör vi vår beredskap att lagföra den här typen av brott effektivare. Vi får en rättslig grund och operationell slagkraft”, sade justitieminister Eduardo Medina-Mora vid en åklagarkonferens förra veckan.
Mexikos nya policy har fått beröm från organisationer som anser att fängslande av missbrukare utgör ett resursslöseri som dessutom inte minskar narkotikaanvändandet. I USA har man i vissa stater legaliserat innehav av små kvantiteter marijuana, men inte andra droger.
”Den mexikanska regeringens beslut att avkriminalisera konsumtion av små mängder narkotika är ett steg i rätt riktning efter decennier av misslyckad politik”, sade Juan Carlos Hidalgo, Catoinstitutets projektsamordnare för Latinamerika. ”Det ligger i linje med åtgärderna i andra Latinamerikanska länder, där man blivit allt mer skeptiska till Washingtons förbudspolitik på området.”
Ethan Nadelmann, vd för Drug Policy Alliance, sade att Mexikos inställning ”kontrasterar skarpt mot USAs, där antalet gripanden för marijuanainnehav nådde rekordnivåer i fjol, med omkring 800 000 per år. Dessa gripanden utgör nu nästan hälften av alla narkotikarelaterade gripanden i landet.
Redan innan den nya lagen trädde i kraft åtalades inte mexikaner som påkommits med små kvantiteter narkotika per automatik, enligt myndigheterna. Men genom lagförändringen är det inte längre polisens sak att avgöra om en missbrukare ska fängslas eller inte, och det kan därför inte längre användas som ett hot eller påtryckningsmedel från polisens sida.
Medan Yolanda Espinosa talar kör en polisbil förbi och hon hoppar upp från trottoaren och säger: ”Vi sticker.”
Enligt den nya lagen kommer personer som tas för innehav för tredje gången tvångsbehandlas. President Calderón hade föreslagit en strängare version, där personer som inte genomgår denna avvänjning skulle fängslas, men i den version som kongressen godkände specificerades inget straff för behandlingsskolkare.
En liknande lag lades fram redan 2006, men den dåvarande presidenten, Vicente Fox, avslog förslaget efter påtryckningar från USA. Nu talar Fox om behovet av att överväga en fullständig legalisering av marijuana, och USA har hållit sig förhållandevis tysta inför den nya lagen.
En före detta missbrukare som arbetar på en behandlingsklinik för narkotikamissbrukare i Tijuana var inte övertygad om att en mild hand gentemot dem som påträffas med narkotika är rätt väg att gå: ”Med allt som nu pågår är det viktigt att vi tar avstånd från droger”, sade den f d missbrukaren Luis Manuel Delgado, 50, som nu är biträdande chef på centret. ”Tänk er om jag sade till dem här inne att det nu är lagligt för dem att knarka lite grand. Aldrig i livet.”
Att fängsla missbrukarna hjälper dem att nå den lägsta botten så de bestämmer sig för att ändra sina liv, sade Delgado. Andra menar att ett fängelsestraff i Mexiko bara innebär att missbrukarna kommer i kontakt med ännu farligare fångar, som sedan kan rekrytera dem till narkotikaligor. Och missbruk är mycket vanligt förekommande i mexikanska fängelser vilket gör att dessa knappast utgör någon tillflyktsort från gatan.
Vid sidan av en kraftig ökning av drogrelaterat våld kopplat till de storskaliga narkotikahandlare som levererar till den lukrativa marknaden i USA, har man i Mexiko även svåra problem med en ökning av de inhemska missbrukarna. I en statlig utredning uppges antalet vara omkring 460 000, mer än 50% fler än 2002.
I likhet med Yolanda Espinosa, en 50-årig mamma som inte sett sina barn på många år, lever många missbrukare under bedrövliga förhållanden. I gränsstäder som Tijuana gör fattigdomen, närheten till USA och den goda tillgången på narkotika att kvoten missbrukare är bland de högsta i hela Mexiko. I en nyligen genomförd undersökning konstaterades det att så många som 67% av de mer än 1 000 testade sprutnarkomanerna i Tijuana led av TBC. Andra forskare har satt förekomsten av HIV i Tijuana till mer än tre gånger så hög som det nationella genomsnittet.
Yolanda Espinosa som deporterades för nio år sedan från USA, där hennes familj fortfarande bor, vill lämna sitt liv av höga toppar och avgrundsdjupa dalar. ”Jag har lagt av förut”, säger hon. ”Jag klarade mig i tre år. Sedan återföll jag.”
Medan hennes blick flackar över gatuscenen fortsätter hon: ”Det är tufft. Men jag kommer klara det. Verkligen. Jag kommer fixa det.”
© 2009 TEMPUS/The New York Times
