Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
BERTRAND BENOIT
Berlin
Laura Brinker föddes för 19 år sedan i vad som då fortfarande kallades Västberlin, men när hon går ut och tar en drink åker hon till det trendiga Kastanienallée, i det forna öst. Jacob Golisch, även han 19, stammar från Treptow, en gång del av det kommunistiska öst, men i år tog han studenten vid det 320-åriga Collège Français på Derfflingerstrasse, djupt inne i väst.
”Jag ser mig definitivt som en berlinare, men inte direkt som någon ossi”, säger Jacob, och använder slangordet för östtysk. ”Det betyder inget speciellt för mig.”
Laura och Jacob tillhör den lilla skara människor som föddes efter Berlinmurens fall för 20 år sedan och som kommer få rösta för första gången vid parlamentsvalen nästa månad. När man lyssnar på dem frestas man att komma till slutsatsen att man nu, tjugo år efter Tyska demokratiska republikens kollaps, har blivit ett enat land som inte längre delas upp i ossis och wessis.
Men har man det? När Laura tillfrågas om hon har några ossis i sin vänkrets, kliar hon, dottern till en tyska och en amerikan, sig i huvudet och svarar: ”Nej du, faktiskt, det har jag inte.”
Enligt sociologer och opinionsundersökare så är det en tilltalande men överilad tanke, kanske till och med helt felaktig, att barnen i det återförenade Tyskland skulle kunna bli en enande faktor i en politisk kultur som transcenderar den tidigare klyftan mellan öst och väst.
”Om man ser på gruppen 18-24-åringar, en något större grupp, men med större statistisk relevans, så ser man fortfarande de klassiska skillnaderna mellan öst och väst. Om något är de faktiskt än mer uttalade än för de äldre generationerna”, hävdar Richard Hilmer, vd för Infratest-Dimap. Opinionsundersökningsföretaget, med säte i Treptower Park, nära Jacobs födelseplats och mittemot ett enormt minnesmärke till Röda Arméns soldater, har lika många ossis som wessis i personalen. I vardagslivet blir det allt svårare, enligt Hilmer, att se skillnad på de två. ”Östberlinarna använder ordet ’Beratung’ där vi skulle använda det engelska ordet ’meeting’, men det är väl i princip allt.”
Men på det politiska fältet är skillnaderna enorma, och de nedärvs från generation till generation. Det mest framträdande draget för den politiska kulturen i öst är det starka stödet för det radikala vänsterpartiet, die Linke, en ombildning av partiet PDS, som efter murens fall var den direkta efterföljaren till Östtysklands nedlagda statsbärande parti SED.
Allensbach, ett av det minskande antalet opinionsundersökningsföretag som fortfarande genomför öst-västliga studier, anger stödet för vänstern till ca 6,5% i väst och 26% i öst, sex procentenheter mer än för socialdemokraterna och endast 3,5% mindre än Angela Merkels Kristdemokratiska union.
”Det finns ett röstmönster i östra Tyskland och det är anmärkningsvärt stabilt över olika åldersgrupper”, menar Matthias Moehl, som driver election.de, en valanalytisk hemsida.
Andra östliga egenheter är en större andel soffliggare, mer lättrörliga väljare och svagare stöd för de politiska ramarna, inbegripet demokrati, lag och ordning, och landets grundlag.
”Det finns en frustration, en känsla av att öst har blivit förfördelat och diskriminerats, som kanaliseras i stöd för vänstern”, säger Manfred Güllner, chef för opinionsundersökningsföretaget Forsa. ”Vi trodde detta skulle ebba ut med tiden. Men det visar sig att de unga övertar denna inställning från sina föräldrar.”
Det politiska beteendet återspeglar delvis de ekonomiska realiteterna. Arbetslösheten i väst i juli låg på 7%, medan den var 12,9% i öst, och så hög som 17% i delar av delstaten Sachsen-Anhalt. Produktionen per capita ligger i öst på bara 70% av den i väst.
”Ekonomin är viktig, men det är även demografin”, säger Raimund Grafe, en fundersam SPD-politiker från Sachsen-Anhalt med en ledande ställning i delstatens representation vid förbundsdagen i Berlin. ”Det finns en specifikt östtysk miljö, och istället för att ha spätts ut allteftersom åren går har den istället koncentrerats när folk har flyttat för att arbeta på andra håll. Det finns orter i öst som snudd på alla kvinnor och alla ungdomar med en IQ på mer än 110” har flyttat iväg ifrån. Kvar finns arbetslösa, förbittrade och sexuellt frustrerade män.”
Den öst-västliga klyftans envishet är ironisk i ett land styrt av en ”alltysk” förbundskansler, en kvinna född i väst och uppfostrad i öst, som väljarna ser som varken en wessi eller ossi.
”Östtyskarna var faktiskt misstänksamma mot Merkel till en början, och hon ansträngde sig verkligen 2005 för att inte uppfattas som en ossi”, förklarar Hilmer. ”Idag är hon mer avspänd i förhållande till sin härkomst och mycket av misstron i öst har försvunnit. Så kanske är hon ett motexempel, ett bevis på att vi faktiskt kan enas till slut.”
© 2009 TEMPUS/Financial Times
