Tempus 2009 v 40

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Segern undanröjer inte interna motsättningar

Förbundskansler Angela Merkel behåller sitt ämbete, och den här gången får hon regera tillsammans med de liberala Fridemokraterna, precis som hon önskade. Men Merkels seger i söndags kan ändå försvaga hennes politiska ställning på sikt, eftersom hennes kristdemokratiska parti, CDU, gjorde det sämsta valet på 60 år.

De tyska väljarna drogs i söndagens val till de små partierna. Socialdemokraterna straffades ännu hårdare än CDU.
CDU fick bara 34 procent, vilket var en procentenhet sämre än i valet för fyra år sedan.

JUDY DEMPSEY
Berlin
När Merkel sitter kvar som förbundskansler får hon chansen att föra en tuffare ekonomisk politik i samarbete med FDP, som leds av Guido Westerwelle, som förespråkar lägre skatter och färre regler på arbetsmarknaden.
”Nu när Merkel har den koalition som hon helst vill ha kommer hon att bekänna politisk färg”, säger den politiske bedömaren Gerhard Hirscher i München. ”Nu finns inget som hindrar henne från att reformera”.
Men Merkel måste också försvara sig mot angrepp från högerfalangen i det egna partiet. ”Konservativa ledare i några av delstaterna, exempelvis Christian Wulff i Niedersachsen och Jürgen Rüttgers i Nordrhein-Westfalen, har redan ifrågasatt hennes roll som partiledare, påpekar Hirscher.
Både Wulff och Rüttgers har ambitioner att själva bli ledare för CDU och återerövra de tiotusentals väljare som 2005 och i söndags avstod från att rösta eller röstade på Fridemokraterna.
Wulff förespråkar inrättande av en separat post som partiledare som är skild från regeringskansliet. Han hävdar att partiledarskapet är alldeles för tidskrävande och betungande för en regeringschef och att det rådande systemet ger förbundskanslern för stor makt.
Men Merkel och hennes företrädare, Helmut Kohl, ogillar förslaget, därför att de misstänker att internt oliktänkande i partiet skulle kunna störa regeringsarbetet.

Merkel är, hur som helst, populär bland väljarna. Hon har fört de konservativa till seger för andra gången, och denna gång slipper hon regera tillsammans med Socialdemokraterna.
”CDUs valresultat är onekligen inte mycket att hurra för, men man måste komma ihåg att Merkel har en unik förmåga att hålla ihop saker och ting. Hon lyckades till och med hålla ihop storkoalitionen. Hon polariserar inte, och det är hennes stora styrka”, säger kristdemokraten Elmar Brok.
Men den korta och föga inspirerande valkampanjen, som fokuserade på Merkels personliga dragningskraft, verkar dock ha försvagat det konservativa partiet. ”Problemet med kampanjen var att den var ofullständig”, hävdar statsvetaren Gero Neugebauer. ”Genom att utöva så stark personlig kontroll över partiet och lita på bara några få andra personer har Merkel visserligen fått tyst på oppositionen, men hon har också underblåst motståndet mot hennes ledarstil”, fortsätter Neugebauer.
Enligt honom har Merkel åsidosatt viktiga segment i partiet, däribland personer som förespråkar långtgående ekonomiska reformer, katoliker och traditionsbundna arbetare.

Den ekonomiska falangen, som leds av Kurt Lauk och Friedrich Merz, kritiserar Merkel för att inte ha reformerat skattesystemet. ”Vi förmådde inte förtydliga vår profil i kampanjen eller ens i regering med SPD”, klagar Lauk.
Merkel påpekar att hon inte hade något val, eftersom hon hölls tillbaka av sina socialdemokratiska regeringskolleger.
Den katolska falangen, som traditionellt utgör ryggraden i det Kristdemokratiska partiet, var besviken över att Merkel, protestant från DDR, kritiserade påven Benedictus XVI, för att han inte omedelbart hade fördömt en avfällig biskop, som har ifrågasatt förintelsen. ”Merkel förstår inte hur viktiga de kristna rösterna är i västra Tyskland”, säger Jörg van Essen, som är Fridemokraternas gruppledare i förbundsdagen. ”Kristdemokratiska unionen är fortfarande ett mycket katolskt parti”, tillägger han.

Dessa ogillande röster inom det konservativa blocket kommer nog att dämpas efter hand, men Socialdemokraterna står sannolikt inför en omvälvande och stökig period.
Partiets ledare, som är till åren komna, kommer att utmanas av den yngre generationen, som har väntat i kulissen på att partiet ska stå i opposition. ”Det är bara en tidsfråga innan de unga går till attack”, säger Neugebauer.
© 2009 TEMPUS/The New York Times