Tempus 2009 v 40

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40

Generalerna utmanar Obama

Det pågår en kraftmätning mellan Pentagon och presidenten. De amerikanska generalerna kräver fler soldater, annars förlorar de kriget mot talibanerna. Presidenten tvekar att tillmötesgå kravet.

GREGOR PETER SCHMITZ
Washington
Upprepar sig historien trots allt? Konflikten går att vinna, bedyrade generalen i den avlägsna krigszonen i en pm till presidenten. Han behövde bara fler soldater så fort som möjligt, många fler, ytterligare 200 000.
Den demokratiske presidenten reagerade bryskt. Han vägrade skicka den begärda förstärkningen.
Konflikten utspelades våren 1968. General William Westmoreland, USAs befälhavare i Vietnam, satte press på president Lyndon B Johnson, som i många år hade stött den blodiga konflikten i Indokina efter bästa förmåga och med fler och fler soldater, men denna sista, drastiska upptrappning ville han inte gå med på. Westmoreland fick gå.

Drygt fyra årtionden senare befinner sig USA demokratiske president Barack Obama i en liknande knipa. Den amerikanska allmänhetens stöd för kriget på andra sidan jorden minskar, det afghanska fälttåget betraktas av många som ett hopplöst äventyr, och då kommer generalerna och ber om mera – fler soldater och större politisk risk.
I samma stund som förtroendet för presidentens sätt att sköta sitt jobb avtar, försöker militären driva igenom sin vilja.
Det finns tillräckligt många konflikthärdar redan: Obamas beslut att skrota det planerade robotförsvarssystemet i Europa med bas i Polen och Tjeckien, uppfattas i generalernas led som ett brott mot mångårigt planeringsarbete. ”Kanske har iraniernas raketplaner förändrats dramatiskt sedan årsskiftet, men det tror jag inte”, sade Eric Edelman, som var en av Bushs ansvariga för de nu nedlagda planerna.
Även när det gäller kärnvapennedrustning råder oenighet mellan Obama och Pentagon. Militärens förslag om nedmontering av en del av den amerikanska kärnvapenarsenalen avvisades av Obama som otillräckligt. ”Vårt mål är att skapa en värld utan kärnvapen”, sade presidenten, som förde fram samma budskap till FNs säkerhetsråd för drygt en vecka sedan, när han var ordförande i rådets sammanträde.

Och nu Afghanistan! Med stöd av general David Petraeus, f d överbefälhavare för USAs styrkor i Irak och aktuell chefssamordnare i kriget mot terrorismen, önskar sig den nuvarande befälhavaren över styrkorna i Afghanistan, general Stanley McChrystal, en rejäl förstärkning. Försvarsminister Robert Gates och amiral Richard Mullen, USAs generalstabschef, är välvilligt inställda till McChrystals begäran.
Ytterligare 21 000 soldater skickas hur som helst till Afghanistan nu under hösten. Det räcker inte, sade McChrystal redan innan förstärkningen har landat i Afghanistan. I en hemligstämplad pm till försvarsdepartementet – som Watergatejournalisten Bob Woodward har lyckats lägga vantarna på – målar McChrystal upp en dramatisk bild: kriget kommer att förloras om inte fler markstyrkor sätts in. ”Om vi inte förmår återta initiativet riskerar vi att hamna i en situation som gör det omöjligt att besegra terroristerna”, står det i dossiern. Men om presidenten tillmötesgår McChrystals begäran ”då är segern fortfarande möjlig”.

Västmakterna har hittills använt fel strategi i Afghanistan. De allierades Isaf-styrka är alldeles för upptagen med att skydda de egna förbanden i stället för att skydda afghanerna. Detta har skapat ett ”fysiskt och mentalt avstånd mellan de västerländska soldaterna och det afghanska folket”. Detta får McChrystal att dra slutsatsen att: ”De upproriska kan inte besegra oss militärt, men vi kan besegra oss själva”.
Obama pressas nu av sin egen militärledning att ta ställning. Om han vägrar att skicka fler soldater kommer insatserna i Afghanistan att ha varit förgäves, enligt militärledningen. ”Orättvist och oproffsigt”, tycker chefen för Utrikespolitiska rådet, Richard Haass, om militärens indiskreta sätt att ställa presidenten mot väggen.
Militären har på detta sätt gett det republikanska partiet förstklassig valammunition, påpekar Haass. ”Presidenten bör ta till sig militärens förslag”, säger föga överraskande republikanernas ledare i senaten, Mitch McConnell.

McChrystals 66-sidiga rapport har legat på presidentens bord i en månad, men presidenten har än så länge bara haft ett av flera planerade möten i saken med sina närmaste rådgivare. Då diskuterades olika alternativ till en truppförstärkning.
Vicepresident Joseph Biden föreslog till exempel att antalet soldater i Afghanistan skulle minskas och att de amerikanska stridskrafterna i stället för att skydda afghanerna mot talibaner skulle koncentrera sig på att jaga upp al-Qaidaceller – framför allt i Pakistan.
Dessutom skulle Natos styrkor i första hand utbilda afghanska soldater och poliser, så att dessa sedan kan ta upp kampen mot talibanerna.
Någon enighet om den omdanade Afghanistanstrategin finns ännu inte, men efter Woodwards läcka var presidenten tvungen att bryta tystnaden.
Har vi rätt strategi, frågade sig Obama offentligt. Först när denna fråga har fått ett tillfredsställande svar kommer han att bevilja förstärkning till Afghanistan.
Med detta verkar det som om han har besvarat frågan tills vidare. Obama har länge betecknat kriget i Afghanistan som ”det nödvändiga kriget”. Inget land i världen kan tillåtas vara ”en fristad” för terrorister och deras sponsorer, har han sagt.

McChrystal, som tog över kommandot så sent som i juni, ser som sin främsta uppgift att förhindra just detta. Den nye ledaren i Afghanistan har uppfattningen att det behövs fler markstyrkor, färre luftstyrkor – d v s tvärt emot Bidens förslag.
Obemannade drönare och bombattacker har under årens lopp skördat många dödsoffer bland de civila. USA har därigenom kommit att uppfattas som en ockupationsmakt, vilket gör att folk i stället sympatiserar med talibanerna.
Den amerikanska arméns största fiende är den amerikanska armén, enligt McChrystal. ”När vi förstör bostäder och egendomar, äventyrar vi livet på hela familjer och underblåser rekryteringen av fler upproriska”, sade McChrystal kort tid efter tillträdet i Afghanistan.
Antalet luftattacker har sedan dess minskat markant. Nato-flygplan har de senaste tre månaderna fällt 1 211 bomber och annan ammunition jämfört med 2 366 under lika lång period före McChrystal.
Antalet dödade civila har minskat dramatiskt, säger amiral Mike Mullen, som i egenskap av generalstabschef är direkt underställd försvarsministern. Något bevis för att så är fallet hade han dock inte.

Flygvapnet används fortfarande, men på ett annat sätt. Markstyrkorna använder flygplanen för att skrämma talibanernas soldater och skapa en bild av situationen på marken. Bombattacker genomförs bara undantagsvis och först efter grundlig utredning av eventuella följder.
McChrystal vill vinna folkets hjärta – och därmed hela kriget. Det minskade flygstödet vill han gärna ersätta med flera soldater på marken. Deras uppgift ska vara att skydda civilbefolkningen och utbilda den afghanska armén. I stället för 92 000 afghanska soldater bör det inom kort, enligt McChrystals planer, finnas 240 000 soldater och 160 000 afghanska poliser. Det skulle betyda en säkerhetsstyrka som är dubbelt så stor som den tyska.
Försvarsminister Gates, som sitter kvar från Bushs tid, verkar stödja militärens önskemål. ”Jag tar general McChrystals förslag på stort allvar, och instämmer i att synen på vårt engagemang är beroende av hur soldaterna uppträder och umgås med den afghanska befolkningen”.
Även generalstabschefen Mullen röstar för en förstärkning. Situationen i Afghanistan är ”allvarlig” och ”kräver sannolikt fler soldater”, enligt honom.

Men Obama tvekar. Han måste ta hänsyn till sitt parti. Korruptionen i Afghanistan, den envisa fattigdomen och de olösta narkotikaproblemen har i Amerika underblåst kraven på att USA ska dra sig tillbaka. Därtill kommer att 51 amerikanska soldater dödades i Afghanistan bara under augusti, som var den blodigaste månaden sedan invasionen.
Drygt hälften av alla amerikaner tycker att USA ska lämna Afghanistan. Talmannen i representanthuset, Nancy Pelosi, tror inte att det finns en majoritet för en militär förstärkning i hennes kammare. Hennes partikamrat, senator Carl Levin, tycker att det är dags för afghanerna att själva bekämpa talibanerna, och den legendariske veteranen från antikrigsrörelsen under Vietnamkriget, Tom Hayden, lovar Vita huset en orolig höst med demonstrationer och protestmarscher . ”Amerikanerna är djupt besvikna på Obamas Afghanistanpolitik. Denna besvikelse kommer snart att yttra sig i öppet motstånd”, säger han.

Den nye presidentens osäkerhet bar uppenbar för alla det förra veckoslutet. I en intervju i tv-kanalen CNBC tillbakavisade han med kraft varje jämförelse mellan fälttåget i Afghanistan och Vietnamkriget: ”Ingen faller i samma flod två gånger, Afghanistan är inte Vietnam”, sade Obama.
Men bara några sekunder senare insåg han tydligen att parallellerna var oundvikliga: ”Faran för en militär överreaktion, förlusten av tydliga mål och stödet hemifrån är viktiga punkter, som jag ständigt överväger”, sade han.
Det gjorde även Lyndon B Johnson. 1968 satte han sig på tvären mot militären. Men det hjälpte honom inte längre. Kriget, som till slut kostade 58 000 amerikaner livet, hade redan fjärmat honom från folket. Johnson ställde inte upp för omval.
En eftertänksam Obama sade i måndags: Alla måste lära av historien.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel