Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ANDREW JACOBS och MARTIN FACKLER
Beijing
Under veckorna efter att de etniska striderna krävt bortemot 200 liv i den kinesiska regionen Xinjiang, har regeringen fört ett globalt propagandakrig mot Rebiya Kadeer, den uigurledare i exil som man anklagar för att ha uppmuntrat våldet.
Som ett resultat av detta har Kadeer, som tillbringat mer än fyra år i fängelse i Kina och nu bor i USA, börjat framstå som en internationell galjonsfigur för uigurernas sak. I förra veckan nådde ordkriget en ny nivå när hon på besök i Japan hävdade att ”nästan 10 000” uigurer hade försvunnit ”över en natt” i Urumqi, Xinjiangs huvudstad.
”Vart tog de vägen?” frågade hon vid en presskonferens, enligt Associated Press. ”Dödades de alla eller har de skickats iväg någonstans? Kinas regering måste avslöja vad som hänt med dem.”
Kadeer lade inte fram några bevis för att styrka sina anklagelser, som står i djup kontrast till regeringssiffrorna som anger antalet häktade till 1 200.
Men hennes kommentar har retat upp Kina, som kallade in den japanska ambassadören i Beijing för att uttrycka ”starkt missnöje” med att landet hade beviljat Kadeer inresetillstånd.
Kinas utrikesdepartement krävde att Japan skulle ”agera effektivt för att få stopp på hennes antikinesiska, sekteristiska verksamhet”. Japans regering avstod från att ingripa, med motiveringen att Kadeer besökte landet som privatperson.
Sanningen om händelserna i Urumqi kommer kanske aldrig fram, men Kadeers och den kinesiska regeringens motstridiga och ofta överdrivna redogörelser har sått förvirring och skapat en än större klyfta mellan regeringen och de som kämpar för större uigurisk autonomi.
”Detta har blivit en övning i förtroendebyggande och PR”, säger Russel Leigh Moses, en Beijingbaserad politisk analytiker. ”När nu båda sidor försöker föra fram sin egen bild av händelserna minskar möjligheterna till dialog snabbt. Xinjiang kan mycket väl flamma upp igen, men istället för att släcka de pyrande kolen så försöker båda parter bevisa att den andra sidan är den som står där med bensin och tändare.”
Kina har inte skrätt orden gentemot Rebiya Kadeer, 62, som leder World Uighur Congress, en exilorganisation som förespråkar uiguriskt självstyre. Ledarskribenter, statstjänstemän och till och med normalt försiktiga diplomater har kallat henne ”terrorist” och ”kriminell” och menar att hon är ytterst ansvarig för 197 personers död, de flesta Hankineser. Som bevis för de fram ett telefonsamtal mellan Kadeer och hennes bror i Urumqi kort före striderna, där hon varnar honom för att gå ut på gatorna. Kadeer förnekar inte detta samtal, men menar att hon enbart var orolig för broderns säkerhet.
I förra veckan levererade de kinesiska myndigheterna en DVD till New York Times kontor, med titeln ”Xinjiang, Urumqi, Upploppen den 5 juli: Sanningen”. Denna tjugominutersfilm, med versioner på arabiska, turkiska, engelska och andra språk inleds med idylliska bilder på uigurer och medlemmar av andra etniska grupper som bor i regionen och fortsätter med målande bilder av misshandel som man hävdar ”sporrats och kontrollerats” av Kadeer.
Enligt den statliga nyhetsbyrån Xinhua iscensattes oroligheterna den 5 juli av SMS och epostmeddelanden. Mördargäng, hävdar man, skickades till 50 platser i Urumqi efter det att upprörda demonstranter samlats vid ett torg i centrum för att protestera mot att två uigurer dödats av sina Hankinesiska arbetskamrater i ett slagsmål vid en leksaksfabrik i södra Kina.
I en officiell rapport om händelserna under dagen beskriver myndigheternas säkerhetspersonal mystiska kvinnor i långa, muslimska klädedräkter som ska ha givit order till upploppsmakarna. En av dessa kvinnor ska till och med ha delat ut klubbor. Sådana uttalanden är dock svårbevisade och regeringen har ännu inte framlagt några konkreta bevis på att Kadeer eller hennes organisation ska ha varit involverade i planläggning av upploppen.
De senaste veckorna har Kadeer framför en helt annan version av händelserna. Hon säger att de flesta dödade var uigurer, inte hankineser, och att så många som 1 000 personer har dödats, av vilka många var fredliga demonstranter som skjutits ihjäl av säkerhetsstyrkor som jagade dem in i återvändsgränder och öppnade eld efter att man släckt gatubelysningen.
Inte heller Kadeer har framlagt bevis för att styrka sina påståenden; hon hävdar att hon måste skydda sina källor. Intervjuer med invånare i Urumqi, både uigurer och hankineser, har ännu inte lett till att några vittnen har bekräftat sådana händelser.
Kadeers nästa resa, till filmfestivalen i Melbourne, kommer säkert förorsaka en ny runda av invektiv. En dokumentär om Kadeers liv som kommer visas den 8 augusti har redan gjort att tre kinesiska filmmakare har hoppat av festivalen. Förra helgen, efter att en kinesisk konsul bett organisatörerna att stryka filmen, hackades festivalens hemsida och filmprogrammen ersattes av en kinesisk flagga och slagord mot Kadeer.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
