Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ALEXEI BARRIONUEVO
Rio de Janeiro, Brasilien
Tiotusentals sambaälskande brasilianare strömmade ut
på Copacabana och dansade långt fram på småtimmarna
i gröngula bikinis för att fira att Rio hade utsetts
till värdstad för de olympiska spelen 2016.
Bland de dansande fanns stolthet och en känsla av att något
mycket märkligt hade hänt. Internationella olympiska
kommitténs (IOK) beslut att ge spelen till Brasilien –
första gången i Sydamerika – bekräftar Brasiliens
inträde på världsscenen och väcker förhoppningar
om att de kommande tio åren blir fortsatt framgångsrika.
”Mitt Brasilien är ett stabilt land”, sade elektrikern
Celso de Nascimento, som i bar överkropp dansade med sin
fru i den varma eftermiddagssolen. ”Vi har allt här!”,
tillade han och noterade att Rio hade slagit Chicago. ”Vi
är inte USA, men vi är på god väg att komma
lika långt”.
IOKs beslut var också en stor framgång för president
Luiz Inácio Lula da Silva, f d bilfabriksarbetare, som
trots bara fyra års formell skola har fått Brasilien
att bli Sydamerikas politiska och ekonomiska ledarnation.
”Brasilien har gått från att vara andra klassens
land till första klassen, och nu får vi den respekt
vi förtjänar”, sade da Silva efter omröstningen
i Köpenhamn för en vecka sedan. Flera gånger under
ceremonin plockade han fram en näsduk för att torka
sina glädjetårar. ”Om jag dör nu har allt
varit värt besväret”, sade han.
Den olympiska äran tycks förstärka intrycket
att da Silva är född under en lycklig stjärna.
Brasilien har haft en fantastisk produktions- och konsumtionsökning
de senaste fem åren samtidigt som regeringen har dämpat
inflationen, utökat ekonomin och minskat den stora ojämlikhetsklyftan.
De senaste två åren har Brasilien dessutom hittat
stora oljefyndigheter i havet.
Världsmästerskapen i fotboll äger rum i Brasilien
2014 – finalen ska spelas på Maracañastadion
i Rio – vilket betyder att landet på kort tid ska arrangera
världens två största idrottsevenemang.
När Lula valdes 2002 väckte hans bakgrund som facklig
ledare och vänsterman stor oro på de internationella
finansmarknaderna och hos den amerikanska administrationen under
George Bush. Men Lula slog in på en pragmatisk väg,
som lugnade internationella investerare och konsoliderade den
brasilianska ekonomin. Hans karisma och popularitet, både
hemma och utomlands, underlättade för honom att lägga
beslag på rollen som regionens mest inflytelserike ledare,
en roll som Venezuelas Hugo Chávez åstundar.
USA vänder mer eller mindre ryggen åt Chávez,
men da Silva har skakat hand med president Barack Obama, förhandlat
om militärt samarbete med Nicolas Sarkozy i Frankrike och
blivit en viktig aktör i de internationella klimatförhandlingarna.
För bara några veckor sedan var han hedersgäst
på en middag i New York med amerikanska kongressledamöter
och några av Exxons högsta ledare.
”De olympiska spelen är belöningen för det
hårda arbete som Brasilien har lagt ned på att delta
aktivt i världspolitiken”, säger den politiske
bedömaren Amaury de Souza i Rio. Da Silva var nästan
”besatt” av OS, därför att det hjälper
honom att bli ihågkommen som en stor president, påpekar
Souza med anledning av da Silvas mycket blygsamma bakgrund.
Men Lula da Silva är också mycket förtjust i idrott,
och han har engagerat sig personligen i arbetet med att ge Rio
värdskapet för OS genom att besöka tidigare och
blivande OS-städer som London och Beijing och träffa
representanter för IOK. Han har också sett till att
den brasilianska staten garanterar OS. Sedan 2003 har da Silva
ökat statens investeringar i idrottsprogram från 209
miljoner dollar till 773 miljoner dollar, enligt brasilianska
idrottsministeriet.
Mitt i allt firande vaknar insikten om att det är nu som
det hårda arbetet börjar. Rios budget på elva
miljoner dollar för urbana infrastrukturprojekt till OS var
tre gånger större än någon av de andra finalisternas,
och det faktum att Brasilien lovade för mycket inför
de Pan-amerikanska spelen 2007 har väckt tvivel hos många.
Organisatörerna måste bygga fler hotell och fullborda
en ringväg för att avvärja totalt trafikkaos vid
flygplatsen. Ett höghastighetståg från Rio till
São Paulo väntas vara klart till fotbolls-VM.
Somliga påstår att Brasilien inte är redo att
arrangera ett OS, och att pengarna kunde användas bättre
till att bekämpa fattigdom och utveckla idrotten i ett land,
där de flesta proffsidrottare tjänar väldigt lite
pengar.
”Att arrangera OS här är en förolämpning
för Brasiliens många underprivilegierade, inklusive
idrottsmännen och idrottskvinnorna”, säger Alberto
Murray Neto, advokat och f d ledamot i Brasiliens olympiska kommitté.
Det finns också en påtaglig rädsla för
att Rio kommer att fläcka landets anseende. Att staden inte
kommer att kunna lösa de mycket svåra trafikproblemen
och att det urbana fördärvet och det drogladdade våldet
kommer att förfära världen.
”De kommer att snygga till staden inför OS och sätta
in en massa stiliga polismän, som ska garantera lugnet precis
som under Pan-Amspelen. Men när allt sedan är över
återgår vi det vanliga kaoset”, tror Helen Andrade,
som serverar på en lunchrestaurang i Rio.
Men ”OS ger oss en perfekt anledning att driva på reformer
och med kraft bekämpa fattigdomen”, säger den politiske
bedömaren Souza. ”Detta är en ständig kamp,
men äran av att arrangera OS är en starkt drivande kraft
i arbetet att förbättra vårt land”.
På Copacabanastranden verkar det inte finnas någon
som tvivlar på Rios förmåga att arrangera OS.
I luften flyger bollar med texten ”Nu är det Rios tur!”.
Människor vänslas och dricker öl om vartannat,
och slagverksgruppen Salgueiro, som vann sambaskolornas mästerskap
i årets karneval, piskar upp stämningen bland de firande.
”Detta är Rios och Sydamerikas stora chans!”, säger
Paulo Cesar, vars tre ölberusade vänner sjunger ”Brazil,
Brazil, Brazil!”, bakom honom.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
