Tempus 2008 v 21

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21

Alla väntar på Irlands svar

Europeiska unionen har aldrig varit känt för snabba beslut, men just nu snurrar hjulen långsammare än någonsin – och allt är irländarnas fel.

STEPHEN CASTLE
Bryssel
Irland, med 4,2 miljoner invånare, håller en folkomröstning 12 juni om EUs nya fördrag. Resultatet av omröstningen bestämmer om EU slutligen får en heltidspresident och en gemensam utrikespolitisk chef med något att säga till om.
De irländska väljarna blir avgörande för om Europeiska unionen får lov att omorganisera sina interna strukturer, vilket skulle ge unionen större inflytande på den internationella scenen.
Föremål för omröstningen är det s k Lissabonfördraget, som förhandlades fram under stor vånda efter det att väljarna i Frankrike och Nederländerna hade röstat nej till en tidigare mer komplicerad version, som påminde mer om en konstitution.

Folkomröstningar är alltid vågspel, och nästan alla medlemsländer bestämde sig för att inte folkomrösta om Lissabonfördraget, som måste godkännas av alla EUs 27 medlemsländer för att det ska träda i kraft. Men irländarna ska rösta. Sällan har så få väljare orsakat så stor nervositet i Europas huvudstäder. 2001 röstade irländarna nej till Nicefördraget, som var ett tidigare försök att strömlinjeforma strukturerna som en förberedelse för EUs utvidgning.
Aktuella opinionsmätningar visar att en stor andel irländska väljare inte har bestämt sig ännu, vilket varslar om att det finns en risk för att Lissabonfördraget underkänns. Detta får många i EUs toppskikt att för ovanlighetens skulle bäva. Normalt behöver de inte befatta sig med vad väljarna tycker.
Oron för resultatet av den irländska folkomröstningen har lett till ett outtalat men kollektivt stopp i alla kontroversiella ärenden, speciellt dem som angår irländarna.
”Detta händer varje gång en folkomröstning står för dörren”, säger Charles Grant, chef för Center för europeisk reform i London. ”Och detta är en anledning att det förmodligen dröjer minst tio år innan något nytt fördrag blir aktuellt”.

Åsikten att Bryssel går på halvfart just nu delas av många. ”Alla vet att det är så, men alla förnekar det ändå – och jag tänker inte heller uttala mig officiellt”, säger en EU-diplomat, som förstås vill vara anonym.
Det går inte att ta miste på bevisen. I mars höll EUs regeringschefer ett av de mest innehållsfattiga mötena på länge. Men toppmötet nästa månad, som börjar 19 juni, alltså efter den irländska folkomröstningen, har en fullspäckad dagordning, inklusive klimatförändring, biobränslen, livsmedelspriser, utsläppsregler och den nye EU-presidentens befogenheter.
Initiativ, som skulle kunna oroa eller förarga de irländska väljarna, tonas ned eller skjuts upp.
De senaste månaderna har det inte hörts ett ord om planerna på att utöka försvarssamarbetet i EU eller om en grundläggande genomlysning av hur unionen använder sin budget, som beräknas uppgå till 134 miljarder euro 2009. Irland är ett entydigt neutralt land, och i folkomröstningen 2001 om Nicefördraget var det militära försvaret en viktig och kontroversiell fråga.
Irland är också, åtminstone känslomässigt, fortfarande ett jordbruksland, vilket gör att EUs jordbrukssubventioner är populära.

Det har knappt gjorts någonting i fråga om översynen av EUs budget, varav 43 procent går till jordbruket – trots klagomål från länder som Storbritannien.
En annan fråga som sannolikt berör de irländska väljarna starkt och som knappt diskuteras i EU är unionens ambitioner att harmonisera företagsbeskattningen. Irlands ekonomiska uppsving underblåstes av det faktum att landet har bland de lägsta företagsskatterna i unionen.
EUs ledare är också ovilliga att diskutera frågor som vad det nya fördraget innebär i praktiken. Vilka befogenheter får EUs president, utrikesminister och den senares diplomatiska medarbetare?
EU-kommissionen har för närvarande kontor runt om i världens länder, och dessa kontor hanterar frågor som bistånd och handel. Tanken är att de ska få en tyngre roll i och med att EU får en mäktigare utrikespolitisk chef. Kritikerna befarar att unionen på detta sätt kommer att inkräkta på de nationella regeringarnas ansvarsområden.
Det är också dags att bestämma om EUs president ska bli en makthavare på den internationella scenen eller mer av en teknokrat, som leder de interna förhandlingarna mellan medlemsstaterna.

Insikten om att man inte kan ta ratificeringen av Lissabonfördraget för given har lett till handlingsförlamning i unionen trots att de två nya ämbetena ska börja fungera i januari nästa år. ”Vi kan inte fatta några beslut förrän fördraget har ratificerats, eftersom vi skulle bli beskyllda för att strunta i den demokratiska processen”, säger diplomaten som inte vill uppträda med namn i detta sammanhang.
Det går naturligtvis inte att strunta i alla frågor, men de som avhandlas tenderar att främja Irlands intressen. När EU-kommissionen för en tid sedan presenterade småskaliga reformer av EUs generösa jordbruksstöd klargjorde kommissionen att själva systemet förblir intakt. EUs jordbrukskommissionär, Mariann Fischer-Boel, kritiserade Storbritanniens finansminister, Alistair Darling, som hade vågat antyda att det rörde sig om en viktig reform.

EU fortsätter alltså att presentera nya förslag, och ju mer nedtonade desto bättre just nu. EU-kommissionären Meglena Kuneva öppnade nyligen en telefonlinje för att klarlägga konsumenters rättigheter för fotbollsentusiaster som tänker åka till EM. Med hjälp av existerande resurser var detta ett perfekt initiativ i dessa nervösa tider. Telefonlinjen är ett billigt initiativ som vänder sig till konsumenterna och relaterar till Europas favoritsport. Om den inte används spelar det ingen roll, ingen kommer att märka det. Irland är hur som helst inte med i EM.
En majoritet av de irländska väljarna stöder Lissabonfördraget, men ja-sidans försprång har krympt de senaste två veckorna.
I mätningen, som genomfördes 19-21 maj, svarade 41 procent att de skulle rösta ja, vilket var tre procent fler än två veckor tidigare. Men andelen motståndare hade samtidigt ökat med fem procentenheter till 33 procent.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune