Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2008 v 19

Tidskriften

tidigare veckor:
2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 2008: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 

Frankrike
2008-19 s 3-4
"Våren 68 - fyrtio år senare"  hela artikeln
Osynliga barrikader splittrar fortfarande fransmännen. Det var i Frankrike som fyrtiotalistgenerationens protester mest liknade en politisk revolution. Frankrike var då ett moraliskt stängt land. André Glucksmann som stod på barrikaderna 1968, har nu skrivit en bok kallad "Maj 68 förklarad för Nicolas Sarkozy". detta sedan president Sarkozy beskyllt anhängarna för att ha framkallat en "moralisk kris och skadat auktoritet arbetsmoral och nationell identitet". Sarkozy är den första post-68-presidenten i Frankrike.

2008-19 s 4-5
"Den franska revolutionen"
Frankrike visar framfötterna i internationella uppdrag. Tidpunkten är den rätta för att återupprätta Frankrike både formellt och offentligt som en ledande medlem i Nato. Den amerikanska militären är hårt ansträngd och det finns bara knappt en handfull arméer som har utbildningen, organisationen och det viktigaste, den politiska viljan att döda och dödas i avlägsna delar av planeten i syfte att hindra lokala krig från att urarta till globala hot. Listan över sådana länder inkluderar Storbritannien, USA och Frankrike, punkt och slut. Frankrike är speciellt skickliga på att utföra insatser långt borta med små och vältränade enheter och samordna med militärer från andra länder i olika slags allianser för att skapa ordning i kaos. Nu integrerar Sarkozy samarbetet i Nato och en europeisk försvarsstyrka i sin regerings planer på att stärka Frankrikes inflytande. Försvarsalliansen Natos framtid avgörs i Afghanistan. Om Afghanistan gers upp kommer Pakistan att falla ihop som ett korthus och Pakistan har kärnvapen.

Storbritannien
2008-19 s 6-7
"Framgångens baksida"
London är idag en så rik stad att man knappt kan bo där. London håller på att bli en stad för de otroligt rika och de sanslöst fattiga i kommunala bostäder. För att tillgodose de rikas behov av arbetskraft krävdes en armé av illa betalda arbetare varav många var nya invandrare. Det senaste decenniet har Londons rikedom lockat 700 000 invandrare varav majoriteten är fattig. London är inte bara Europas fattigaste stad utan också den smutsigaste. Och invånarna är otrygga då brottsligheten ökar. Frågan är vad den nye borgmästaren Boris Johnson kan göra åt detta. Han vann på att lova fler poliser på gatorna, bättre kommunikationer, fler billiga bostäder och att skapa en "ren, grön stad".

Ryssland
2008-19 s 8-9
"Maktkampen kan börja"  hela artikeln
Rysslands nye president, Dimitrij Medvedev och hans företrädare Vladimir Putin talar om dubbelt ledarskap i harmoni. Men deras respektive anhängare rustar för strid. Kommer Medvedev att få en självständig roll eller kommer han att gå i Putins ledband. Aldrig någonsin sedan Sovjetunionens upplösning har det varit så oklart vem som egentligen styr världens till ytan största land. Makteliten i Moskva diskuterar och undrar vilken kurs Medvedev väljer. Experter tror att "veteraner från Jeltsinepoken" kommer att sluta upp kring Medvedev för att försöka skapa en "Jeltsins modell". Detta kommer Putins anhängare inte att gilla.

Nordirland
2008-19 s 10
"Ahern underströk fredsbudskapet"  hela artikeln
Jag är glad att konfliktens dagar är över säger Irlands nyss avgångne premiärminister som medverkade på ett avgörande sätt under sin tid som regeringschef till freden i Nordirland. Han åstadkom det s k långfredagsavtalet 1998, som satte punkt för en trettioårig konflikt i vilken 3600 dödades. Ahern avgick i förra månaden sedan han inte kunnat dokumentera hemliga utbetalningar från affärsmän på 1990-talet. Han ersattes av finansminister Brian Cowen.

Italien
2008-19 s 12
"Sopberget kan stå Italien dyrt"
EU-kommissionen har stämt Italien därför att myndigheterna där inte uppfyller sin plikt att samla in och göra sig av med sopor. Om EG-domstolen fäller Italien för försumlighet kan landet dömas till höga böter. Det blir i så fall första gången sedan Neapel för mer än 12 år sedan hade sin första sopkris.

Taiwan
2008-19 s 12
"30 miljoner dollar i sjön"
Taiwan är bara erkänt av 23 stater i världen. 2006 skickade Taiwans regering 30 miljoner dollar till ett konto i Singapore som kontrollerades av två mellanhänder som anlitats för att förhandla i hemlighet om ett erkännande med Papua Nya Guinea. När förhandlingarna bröt samman ville Taiwan ha tillbaka pengarna men då var kontot tömt. En av mellanhänderna är på flykt med alla pengarna. För åtta år sedan var antalet länder 30.

Sydafrika
2008-19 s 12
"Maktspelet fortsätter i Sydafrika"
Ledaren för den styrande Afrikanska Nationalkongressen har bett president Thabo Mbeki att utnämna partiets vicepresident, Kgalema Motlanthe, till parlamentsledamot och minister i Mbekis regering. Motlanthe är lierad med ANCs partiledare Jacob Zuma som i sin tur är Mbekis rival. Motlanthe har ofta nämnts som potentiell efterträdare till Zuma, vars rättegång om korruption äger rum i augusti.

Serbien
2008-19 s 12
"Presidenten hotas"
President Boris Tadic i Serbien har hotats till livet på grund av sina ansträngningar att fördjupa samarbetet mellan Serbien och EU. Han stödde undertecknandet av ett samarbetsavtal mellan Serbien och EU och detta har retat gallfeber på serbiska nationalister som anser att det var detsamma som att erkänna Kosovos självständighet eftersom EU erkänner Kosovo.

USA
2008-19 s 12-13
"Superdelegaterna får en avgörande roll"
Hillary Clinton fortsätter trots ökad ledning för Barack Obama. Resultaten av primärvalen i Indiana och North Carolina bekräftar den oavgjorda ställningen i den demokratiska valprocessen men det är en tydlig fördel till Barack Obama på grund av hans försprång hos de så kallade superdelegaterna. Obama leder både i fråga om delegater och folkröster. Obama saknar nu bara 200 delegatröster för att bli nominerad.

Kongo
2008-19 s 14
"Obeskrivliga illdåd i östra Kongo"
En barbarisk våldtäktskampanj förstör familjer, byar och hela samhällen i krigets Kongo. I Kongos östliga provinser Ituri, Norra Kivu och Södra Kivu rasar ett decennielångt inbördeskrig. Kriget i Kongo har i princip pågått i över 10 år alltsedan Laurent Kabila störtade den cancersjuke diktatorn Mobotu Sese Seko som varit president för Zaire sedan 1965. 2001 sköts Laurent Kabila till döds och efterträddes av sin son Joseph Kabila.
Flera mindre arméer av beväpnade men ociviliserade män, så kallade miliser krigar mot varandra och mot regeringsstyrkor. Alla parter använder sig av våldtäkt som vapen i barbarisk omfattning enligt en FN rapport. Ibland är motivet för de brutala och grymma våldtäkterna hämnd på andra milisers kvinnor, ibland handlar det om ren rasism så kallad etnisk rensning men ofta rör det sig om försök att undergräva fiendens kampvilja genom att sprida skam, skador och sjukdomar. Så här kan man läsa i en artikel i The Economist, översatt i Tempus nr 19 2008:
"De flesta offren är, som alltid, kvinnor och flickor, somliga bara småbarn, men även män och pojkar utsätts. Lokala hjälparbetare och FN rapporterar om gängvåldtäkter, som ger offren obotliga fysiska och psykiska skador; våldtäkt förövas inför familjemedlemmar eller hela ortsbefolkningar; manliga släktingar tvingas under vapenhot att våldföra sig på sina egna döttrar, mödrar eller systrar; kvinnor som används som sexslavar tvingas äta exkrement eller delar av mördade släktingar. En del kvinnliga offer har mördats genom att gevär har avfyrats i deras vagina. En del män har tvingats simulera sexakter i hålor i marken som är fyllda med rakblad, enligt en anställd hos Unicef".
För en svensk och europé är detta obegripligt. Hur är dessa kongolesiska män funtade, de förefaller ju mer djurlika än människolika! Och om det någonsin blir fred i dessa krigiska trakter, som det varit ända sedan självständigheten 1960, hur ska dessa offer och förövare kunna leva tillsammans i ett normalt samhälle? Ska halva befolkningen dömas till döden eller livslånga fängelsestraff? Det är svår att ha något framtidshopp överhuvudtaget om denna del av Afrika.

Läs artikeln i The Economist eller här.

Argentina
2008-19 s 15-16
"Cristina i låtsaslandet"
Tvärt emot alla förhoppningar styr Argentinas nya ledare sitt land rakt in i ekonomiska svårigheter och sociala konflikter. Hon vann en lätt seger i förra årets val med löften om att upprätthålla Argentinas imponerande ekonomiska framsteg och samtidigt lätta på de sociala motsättningarna och reparera relationerna med omvärlden. Men nu är läget sämre på alla tre fronterna. Regeringen har provocerat fram en skatterevolt bland landets jordbrukare, hennes viktigaste minister Martin Lousteau har avgått på grund av politisk oenighet och priset på argentinska obligationer har gjort en störtdykning på grund av bristande förtroende för regeringen bland investerare. Hon har en svagare ställning än vad hennes man, Nestor Kirchner, hade. Hon har bara 35 % stöd hos väljarna idag.

Bolivia
2008-19 s 16
"Smittsamt motstånd mot regeringen i La Paz"
Invånarna i den rika bolivianska provinsen Santa Cruz har med övertygande majoritet, 85 % röstat ja till ökat självstyre. Ledarna i Santa Cruz vill ha autonomi och ett "demokratiskt mandat" i motsats till regeringens "totalitära centralism". De vill ha större kontroll över provinsens areal, skatter och energiinkomster. Ytterligare fem av Bolivias nio departement väntas folkomrösta om liknande frågor under de kommande månaderna.

Turkmenistan
2008-19 s 17
"Turkmenernas ledare städer upp efter företrädaren"
Ett 75 meter högt raketliknande monument som kröns av en gyllene, roterande staty av Turkmenistans förre härskare Saparmurat Nijazov, kommer att flyttas från huvudstaden Asjkhabads centrum. Den nye presidenten Gurbanguly Berdymukhammedov vill avskaffa personkulten. Han har redan avskaffat Nijazovs almanacka, upphävt förbudet mot opera, balett och cirkus och hävt Internet restriktionerna.
Regimens officiella sida på engelska

Burma
2008-19 s 18
"Katastrofen i Burma växer"
En kraftig cyklon som förstörde stora områden utmed Burmas kust och dödade tiotusentals människor tvingar landets militära ledare att släppa in utländska hjälpgrupper. Omvärlden trycker på för att militärjuntan ska eliminera krångliga visumregler och riva byråkratiska hinder för att underlätta för hjälpen att nå fram till behövande. Cyklonens dödligaste element var den vattenvåg som den förde med sig in över land. Vågen var nästan fyra meter hög. Folkomröstningen om en ny författning som ska befästa militärens grepp om makten har skjutits upp till den 24 maj i de områden som är värst drabbade. Uppskjutningen av omröstningen i kombination med en vädjan om internationell hjälp har utan tvekan inneburit svåra eftergifter för den isolerade militärjuntan som helst vill framstå som mäktig och självtillräcklig.

Vietnam
2008-19 s 19-22
"Vietnam har kommit halvvägs"
Vietnam har på ett beundransvärt sätt rest sig ur krig och fattigdom men har landet förändrats så mycket att det blir en del av den rika världen? Vietnam har under de två senaste decennierna öppnat sig för omvärlden och liberaliserat ekonomin. Det senaste årtiondet har den årliga tillväxten varit 7,5 % i genomsnitt. Ett jordbruksmirakel har gjort ett land med 85 miljoner invånare som knappt kunnat försörja sig själva till en av världens största exportör av jordbruksprodukter. 2007 blev Vietnam medlem i WTO och har en av de roterande platserna i FNs säkerhetsråd. Regeringen är nära målet att göra Vietnam till ett medelinkomstland före 2010.

2008-19 s 22-23
"Synen på Vietnam ändras sakta men säkert"
För många invånare i Lilla Saigon formas dagens verklighet av Vietnamkriget - eller det amerikanska kriget, som de säger. Andra, varav många föddes i södra Vietnam, söker nya möjligheter i sitt gamla hemland. Lilla Saigon ligger i grevskapet Orange i Kalifornien dit tusentals flydde undan de kommunistiska styrkorna. Nu flyttar alltfler tillbaka och startar företag i Vietnam. Dessa betraktas med misstro i USA och beskylls för att vara förrädare som stöttar den kommunistiska regimen.

Indien, Kina
2008-19 s 24-26
"Asiaterna sopar marknaderna rena"
Indien och Kina importerar allt större mängder ris och soja. Den enorma efterfrågan driver upp priserna och förvandlar urskog och åkrar till miljöfarliga monokulturer. Man kan befara en framtid, där näring är lyx.
Indien var så gott som självförsörjande när det gäller livsmedel på Indira Gandhis tid. Sedan dess har befolkningen nästan fördubblats men spannmålsproduktionen är ungefär densamma, Indien måste därför importera. Kinas ledare säger att deras land är "nästan" självförsörjande när det gäller ris. Men det betyder att 130 miljoner inte får någon ris. Därför måste Kina importera ris. Vietnam vill inte längre exportera utan behöver allt ris själva.

Handel, Samhälle
2008-19 s 26-27
"Matkrisen erbjuder en chans att reformera"  hela artikeln
Av de två kriser som för närvarande oroar världsekonomi - lånekrisen och snabbt stigande matpriser - är den sistnämnda allvarligast. Den gäller nästan alla viktiga livsmedel och djurfodersorter. Orsaken är den snabba ekonomiska tillväxten i uländerna, hård konkurrens om världens energitillgångar, den svaga amerikanska dollarn och globalt inflationstryck. 37 länder är i stort behov av mathjälp. Hunger hotar ytterligare hundra miljoner människor. Men krisen erbjuder ett gyllene tillfälle till att göra något. Minskade handelshinder, anpassning av jordbrukssektorn till marknaden och en övergång till genmodifierade grödor i utvecklingsländerna. Det är lika oundvikligt som att höginkomstländerna går över till kärnkraft.

Natur
2008-19 s 28-31
"Tigerdöden"
Demokrati och ekonomisk utveckling driver Indiens stora kattdjur mot utrotning. Den indiska regeringen har antagit ännu en plan för att rädda den utrotningshotade bengaliska tigern. Hundratals miljoner rupier, nya reservat och bättre rustade skogvaktare ska sätta stopp för tjuvskytte och intrång på tigerns habitat. I teorin verkar det vara en genomtänkt räddningsaktion men i praktiken vet man inte om pengarna verkligen kommer att användas som de ska. Tigern är inte viktig jämfört med nödvändigheten att hålla fart på ekonomin så att drygt en miljard människor kan livnära sig och hålla fattigdomen borta.