Tempus
|
![]() |
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
Kaos råder än en gång i EU sedan de irländska väljarna röstade nej till Lissabonfördraget. Nu måste unionens stats- och regeringschefer fundera ut om fördraget kan räddas i någon form, även om detta sker till priset av att Irland marginaliseras. Trots att irländarna generellt är mycket positiva till EU röstade de alltså nej förra torsdagen. Både anhängare och motståndare till fördraget klagade på att de inte förstod texten i fördraget, och många valde att ta det säkra före det osäkra och rösta nej.
Lissabonfördraget är komplicerat. Det öppnar för genomgripande förändringar när det gäller hur unionen skall ledas. Bl a skapas en ny heltidspresident, som ska företräda alla medlemsländer, och en utrikespolitisk chef, som ska vara Europas röst i världen Fördraget eliminerar också ett antal nationella veton på viktiga politiska områden, som exempelvis gränsövervakning och rättsskipning. Många av dem som röstade nej i Irland hyste misstankar om att fördraget skulle försvaga Irlands ställning i unionen.
Frankrikes Nicolas Sarkozy och Tysklands Angela Merkel uppmanar
sina kolleger i EU att inför veckans EU-toppmöte förbereda
olika förslag på hur unionen ska komma vidare trots
Irlands nej.
Frankrike tar över ordförandeskapet 1 juli i år
för ett halvår framåt, och regeringen i Paris
vill absolut inte offra en noggrant planerad agenda, som inkluderar
punkter som klimatförändringen, invandringspolitiken
och utökat försvarssamarbete i unionen. Både Sarkozy
och Merkel anser att det irländska valresultatet inte ska
få rubba den planerade dagordningen. Det återstår
att se om detta är realistiskt.
En del EU-ledare kommer säkert att kräva en ny folkomröstning
i Irland. Det har gjorts förut: irländarna ombads rösta
igen efter det att de hade avvisat Nicefördraget 2001, och
året därpå röstade de ja.
Federalister kommer att ställa frågan varför ett
litet land i EUs periferi med mindre än en procent av EUs
befolkning skal tillåtas hindra övriga 26 medlemsländer
från att anta Lissabonfördraget.
Men den här gången blir det svårare att arrangera
en andra omröstning. Den ekonomiska avmattningen efter en
lång högkonjunktur låg som ett svart moln över
förra veckans omröstning. Irlands ekonomi kommer att
vara i sämre form om några månader, när
en eventuell ny omröstning skulle kunna äga rum.
Ännu viktigare är att Lissabonfördragets anspråk
på demokratisk legitimitet redan är mycket svagt. Texten
i fördraget är en omarbetning av ett tidigare försök
att ge EU ett slags författning. Detta grandiosa projekt
röstades ned av Frankrikes och Nederländernas väljare
2005.
Det är ingen tillfällighet att Lissabonfördraget
är svårt att läsa: EUs ledare antydde i fjol att
de hade gjort texten obegriplig i syfte att smuggla
igenom den. Tanken var redan från början att Lissabonfördraget
skulle godkännas av de nationella parlamenten och inte väljarna.
Men Irland måste olyckligtvis hålla folkomröstningar
om alla fördrag, som påverkar landets författning.
Till slut var det också bara Irland som skulle folkomrösta
om Lissabonfördraget.
Ja-lägret omfattade hela det politiska etablissemanget
i Irland. Det enda partiet som motsatte sig fördraget var
det nationalistiska Sinn Fein. Upprörda ja-sägare anklagade
under kampanjen Sinn Fein och andra små anti-Lissabongrupper
för att sprida lögner om fördraget, bl a att det
skulle leda till skattehöjningar, tvinga landet att legalisera
abort och undergräva Irlands neutrallitet.
Visst förekom det lögner, men det ska understrykas att
de stora partierna förde en förfärligt dålig,
halvhjärtad kampanj.
Nejsidans slagfärdiga paroller som : Lissabon kommer
att stå dig dyrt besvarades med ja-sidans menlösa:
Europa låt oss vara i mitten av det.
Irland får nu kämpa hårt för att förbli
i Europas mitt när andra länder kräver att landet
ska lösa problemet på egen hand.
Att lämna Irland i sticket vore emellertid höjden av
hyckleri, eftersom Irland tvingades rösta om Lissabonfördraget
bara därför att fransmännen och holländarna
röstade nej till fördraget 2005.
Det går emellertid inte att förneka att Europeiska
unionen har fått en smäll igen, och några av
ledarna kommer säkert att fälla mycket hårda ord.
© 2008 TEMPUS/The Economist