Tempus 2008 v 20

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19

Sista versen i Ehud Olmerts politiska karriär?

Den israeliske regeringschefen misstänks för inblandning i en mutskandal. Detta förbättrar knappast hans redan låga förtroende bland väljarna.

ETHAN BRONNER
Jerusalem
En allmän känsla i Israel förra veckan, bara några timmar efter det att premiärminister Ehud Olmert hade förklarat att han inte var inblandad i en mutskandal som just utreds, var att Olmerts dagar som toppolitiker är räknade.
Krav på hans avgång kom från vänstern, högern och mitten även om alla erkände att Olmert hade köpt sig lite tid med sitt löfte att avgå om han blir åtalad. Utredningen om muthärvan kommer förmodligen att ta en eller två månader.
”Allmänhetens tålamod tryter”, säger parlamentarikern Colette Avital, som företräder Labourpartiet, som sitter med i Olmerts regeringskoalition. ”Olmert har enkelt förlorat sin trovärdighet. Han kanske sitter några veckor eller månader till, men loppet är kört”.

Eftersom Olmert har varit föremål för flera utredningar och bevisligen är en skicklig överlevare – ”en Houdini”, enligt en regeringsrepresentant, som vill vara anonym – visar det sig kanske än en gång att det är för tidigt att räkna ut honom.
Utredningen om en mutaffär, som involverar en affärsman från Long Island, betraktas dock som extremt allvarlig. Det handlar om hundratusentals dollar som har överförts till Olmert av affärsmannen Morris Talansky under loppet av ca tio år. Olmert hävdar att pengarna var lagliga bidrag till politiska kampanjer och att han kommer att rentvås. ”Jag kan se var och en av er i ögonen och lova att jag aldrig har tagit emot någon muta. Jag har aldrig lagt en endaste penny i egen ficka”, sade Olmert på en presskonferens förra veckan.

Kommentatorn Shalom Yerushalmi konstaterade nyligen i tidningen Maariv att premiärministern ber om att bli betrodd, ”och om allmänheten kunde reagera kollektivt skulle den förstås fråga: varför? Hur länge ska vi acceptera premiärministerns eskapader med polisen och fortsätta att tro på honom?”.
Många bedömare anser inte att Israels stora säkerhetsbehov kan tillgodoses effektivt av en ledare, som har så lågt förtroende hos allmänheten. Fredsförhandlingarna med palestinierna, en process som president Bush hoppades sätta fart på igen under sitt besök i regionen denna vecka, och närmandet till Syrien kräver svåra beslut, speciellt som Hizbollah har stärkt sin ställning i Beirut.
”Olmert har tills nu varit hotad men lyckats överleva, och det verkade som om han behövde fredsförhandlingarna som en kraftkälla, vilket palestinierna accepterade. Men nu verkar det som om han är på väg ut, vilket bådar illa för fredsprocessen. För Hamas, som länge har hävdat att förhandlingarna är meningslösa, är det naturligtvis en liten seger”, säger Ghassan Khatib, som undervisar på Bir Zeituniversitetet på Västbanken.

Abraham Friedman vid Center för akademiska studier anser att både vänstern och högern har goda skäl att vilja ha bort Olmert. ”Högern befarar att han är så desperat att han är beredd att komma överens med syrierna på villkor som han annars inte skulle godta. Vänstern vill måhända se fredsprocessen avancera, men de har gjort en stor sak av att bekämpa korruptionen. Pressen kommer alltså från två håll”.
Yuval Steinitz, som företräder oppositionella Likudpartiet, tar tillfället i akt att fördöma hela utrikespolitiken och Olmerts utrikesminister, Tzipi Livni.
”Idag ser vi att Olmert och Livni lurade oss och kanske sig själva när de, efter det andra Libanonkriget för två år sedan, sade att Hizbollah hade försvagats markant. Det var en lögn”, säger Steinitz.
I det månadslånga kriget för två år sedan stred Israel mot Hizbollah, som i likhet med Hamas i Gaza har starkt stöd från Iran och förespråkar Israels förstörelse.
”Vi kanske får en iransk ministat i Libanon precis som i Gaza, och de politiska problemen i Jerusalem gör det svårt för Israel att reagera adekvat. Men det är förstås inte ett specifikt israeliskt problem utan ett problem för hela västvärlden, framför allt för USA och Frankrike”, tillägger Steinitz.

Regeringen skulle i teorin kunna fortsätta under Livnis ledning om Olmert avgår vid en eller annan tidpunkt. Labourpartiet, som leds av försvarsminister Ehud Barak, har inga planer på att bryta med regeringen.
När det gäller överläggningarna med palestinierna är Olmerts situation paradoxal, säger Asher Arian, ledamot i Demokratiska institutet och opinionsexpert. ”Folk vill ha fred, men inte fred till vilket pris som helst”, säger Arian, som säger att israelerna tvivlar på det paket, som Olmert verkar vara i färd med att producera. ”Olmert utgår alltså från en väldigt svag position, och den här mutaffären försvagar honom ytterligare”.
Om det är svårt för Olmert att sluta fred finns alltid möjligheten att starta krig – ett omfattande intrång i Gaza skulle till exempel kunna ena ett land, som attackeras med raketer och gränsöverskridande anfall från Hamas-kontrollerat område.
Men det verkar föga troligt, eftersom det behövs en uppskattad och betrodd ledare för att mobilisera landets soldater till krig.
”Konstitutionellt har Olmert rätt att förklara krig, men moraliskt är det ett problem”, avslutar Arian.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune