Tempus 2008 v 28

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27

Välkomna fredssignaler i Ostasien

Inför de olympiska spelen i sommar bemödar sig Kina om att minska spänningarna i regionen och skickar försonliga signaler även till ärkefienden Japan.

WIELAND WAGNER
Beijing
I den sydkinesiska miljonstaden Zhanjiang var det knappt någon som märkte den historiska händelsen i form av ett japanskt örlogsfartyg i stadens militära hamn. ”Sazanamis” grå fartygskropp gled makligt in i hamnen; stränderna var avspärrade med gula plastband för att hålla nyfikna borta, och de 21 kanonskotten som hälsade det japanska fartyget drunknade i larmet från alla byggen i staden.

Kineserna ville väcka så lite uppmärksamhet som möjligt runt det första besöket sedan andra världskriget av ett japanskt krigsfartyg. Det förekom varken stora vänskapbedyranden eller försoningssymbolik. Officiellt utförde fartyget ett uppdrag för att hjälpa kinesiska jordbävningsoffer.
Men ”Sazanamis” ankomst till Zhanjiang var en viktig försoningsgest mellan de båda asiatiska rivalerna, som inte har lyckats bli vänner efter kriget.
Inför de olympiska spelen vill Kina framstå som en vänlig, fredligt sinnad stormakt, och Beijing försöker tvätta bort den fula fläck, som uppstod på grund av de kinesiska säkerhetsstyrkornas uppträdande i Tibet, där munkar och andra anhängare till Dalai Lama slogs ned med våld.
Plötsligt är det möjligt att hitta diplomatiska lösningar på frågor, som tidigare verkade olösliga.
I mitten av juni enades Kina och Japan oväntat om att gemensamt exploatera naturgasförekomsterna i Östkinesiska sjön. I detta syfte har de bestämt att lämna den bittra striden om havsgränser därhän.

Kina försöker också värma relationerna med Taiwan, som av den kinesiska regeringen betecknas som en utbrytarprovins. Närmandet är lättare nu när Taiwan har fått en ny president, Ma Ying-jeou, som inte strävar efter självständighet som företrädaren gjorde.
Direkt flygtrafik har upprättats, vilket betyder att affärsmän från Taiwan och turister från fastlandet inte behöver ta omvägen via Hongkong eller Macau längre. Därmed kommer Taiwan och fastlandet närmare varandra fysiskt också. Det ekonomiska samarbetet är redan mycket stort.

Höjdpunkten i det förolympiska avspänningsarbetet inträffade för ett par veckor sedan när Nordkorea, som länge har varit regionens största orosstiftare, överlämnade en redogörelse för sitt atomprogram till amerikanerna. Regeringen i Pyongyang hade tidigare lovat deltagarna i de s k sexpartssamtalen – USA, Kina, Ryssland, Japan och Sydkorea plus Nordkorea – att redogörelsen skulle presenteras i slutet av 2007.
USA belönar Pyongyang genom att stryka Nordkorea från listan över länder som sponsrar terrorism och genom att häva några handelssanktioner. Det betyder inte att Washington har befriats från sina farhågor beträffande Nordkorea, vilket president George Bush betonade när han kommenterade Nordkoreas redogörelse.
Diktatorn i Pyongyang, Kim Jong Il, utnyttjade tillfället för att bryta hans lands mediala isolering. Fem tv-bolag, däribland CNN, tilläts dokumentera sprängningar i kärnanläggningen i Yongbyon.
För Bushs del är Nordkorea kanske en av framgångarna under hans tid vid makten, men den uppstigande stormakten Kina har definitivt medverkat till framgången. Utan påtryckningar från Beijing skulle Kim knappast ha givit efter.

Exemplet Nordkorea avslöjar att stormakten USA numera är beroende av Kinas hjälp och medverkan. Bush har varit engagerad i kriget mot terrorismen sedan i september 2001, och Kina har utnyttjat vakuumet för att vidga sitt inflytande i Ostasien, framför allt till nackdel för Japan, som är USAs trognaste allierade.
Under det kalla kriget var Sydostasien ekonomiskt beroende av framför allt Japan. Men sedan dess har regionens länder dragits in i Kinas sfär – och till 2010 planerar Kina att bilda världens största frihandelszon med dessa länder.
Nu bevittnar Japan lite misstänksamt hur också Amerika underhandlar med Kina – t ex i fråga om Nordkorea. Utrikesminister Condoleezza Rice betecknar i en essä denna kursändring som ”amerikansk realism i en ny värld”, varmed hon menar framför allt förhållandet mellan USA och Kina.
Japan drar slutsatsen att man får klara sig själv. Japan rustar militärt inom ramarna för alliansen med USA och söker komma överens med Kina när det tjänar Japans nationella intressen.

Motorn bakom denna dubbelstrategi är premiärminister Yasuo Fakuda, som denna vecka är värd för G8-staternas toppmöte.
Han har tidigare varit regeringens talesman och tvingades då rättfärdiga den förre premiärministerns pilgrimsbesök i det omstridda Yasukunitemplet, där man hyllar inte bara shintoismens gudar utan också Japans värsta krigsförbrytare, något som Beijing har protesterat mot många gånger.
Nu är Fakuda själv premiärminister, och det är hans som formulerar den nya utrikespolitiken.
Det har gått bra hittills. I maj besökte Kinas president, Hu Jintao, Tokyo som förste kinesiske statschef på tio år. Hu talade offentligt om att Japan sedan 1945 är en fredlig nation, något som många av hans miljoner undersåtar kanske har missat på grund av otaliga antijapanska krigsfilmer i kinesisk tv.
Och sedan fick jagaren ”Sazanami” lägga till i kinesisk hamn.
De utvalda kinesiska soldater, som fick komma ombord på Sazanami, var mycket imponerade. ”Deras vapen och deras organisation är mycket moderna”, konstaterade officeren Pan Lanbo. Han tillade att japanerna inte var alls så stela som han hade trott utan ”livliga och väluppfostrade”.
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel