Tempus 2008 v 20

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19

Ett slags fred

Kriget gör sig fortfarande påmint i Tjetjeniens sjudande huvudstad.

ANDREW E KRAMER
Groznij
Överraskningen låg under några golvplankor i källaren i ett daghem på Kadyrovgatan. Det var byggnadsarbetare, som höll på att röja i ett av den tjetjenska huvudstadens många krigshärjade kvarter, som hittade graven. Kropparna flyttades bort och begravdes respektfullt, men hamrandet och murandet upphörde inte för en sekund för att underlätta polisarbetet i källaren. Det, säger människorättsaktivister i Groznij, är inget ovanligt i en stad där det råder fred numera även om det finns många källare kvar att undersöka och många hus kvar att reparera.
”Människor dog där”, säger forskaren Natalia Estemirova, som arbetar för människorättsgruppen Memorial, som dokumenterade likfyndet i daghemmet. ”Nu bygger de en ny skola ovanpå”.

I efterkrigs-Groznij arbetar bulldozrar, lyftkranar och män med spett och hammare runt och ibland ovanpå gravar från två krig. Staden, som belägrades, bombarderades och avfolkades i krig, har blivit en plats som byggs upp igen i rasande fart med hjälp av oljepengar. Och myndigheterna pekar stolt ut glänsande nya byggnader som symboler för fred.
Det senaste året har 969 flyktingar fått nya bostäder. En moské, som kan ta emot 10 000 besökare växer upp på stadens centrala torg, och mängder av skolor har byggts upp igen sedan det stora reparationsarbetet tog fart i fjol, efter det att Ryssland hade installerat Ramzan Kadyrov, ledare för en av Rysslands ställföreträdare miliser, på presidentposten.
Skjutandet har nästan upphört. Aleksej Malasjenko, Tjetjenienexpert hos Carnegie center i Moskva, uppskattar att det finns ungefär 500 rebeller kvar i landet.

Men gravarna i Groznij utgör ett stort problem. Minst ett halvdussin gravar har flyttats i tysthet för att ge plats åt återuppbyggnaden. När man flyttar dem gör myndigheterna ett undantag från Rysslands generella regel, som är att inte gräva upp massgravar i Tjetjenien. De lokala myndigheterna uppger att det finns 57 känna men ännu ej öppnade gravar i Tjetjenien. Därtill kommer otaliga mindre gravplatser i huvudstadens parker, källare och på bakgårdar.
Problemet med gravarna i Groznij speglar på sätt och vis det slags fred, som Ryssland har nöjt sig med. Det är en fred som betonar fysisk återuppbyggnad men ignorerar de krigets ärr på människorna. Det förekommer ingen systematisk jakt på krigsförbrytare eller ansträngningar att identifiera de döda.

Groznij följer en plan som går ut på att restaurera nyklassiska byggnader från Stalintiden utmed Pobedygatan i stadens mitt, medan man röjer undan bråte och ruiner för att göra plats åt moderna strukturer och reparerar skottskadade fasader i andra distrikt. När myndigheterna väljer byggplatser tar de ingen hänsyn till vad som fanns på platsen före krigen eller vad som hände där under krigen.
Exakt hur många av Groznijs invånare som försvann under krigen är en känslig fråga. En tjetjensk ombudsman för mänskliga rättigheter har listat 3 018 olösta försvinnanden under de två krigen, som började 1994. Några av de försvunna är sannolikt lik under byggnadsplatser. Den regionala åklagaren nämner ett mindre antal, 2 747 tjetjenska civila har, enligt honom rapporterats försvunna. 574 fall har klarats upp.

Organisationen Memorial uppskattar antalet försvunna tjetjener till mellan 3 000 och 5 000. ”Vi vet att folk försvann. Vi vet att de flesta dödades, och vi vet att vi måste leta efter dem med spadar”.
Allt systematiskt utredningsarbete skulle emellertid kunna väcka tvivel på president Vladimir Putins sätt att föra de krig, som tillsammans med Rysslands ekonomiska uppsving, kommer att ingå i hans eftermäle.
Putin avgick i onsdags denna vecka. Kommittéer bildas, tillstånd sökes, men lite blir gjort, vilket beror på byråkratiska förseningar. Inom den regionala regeringen i Tjetjenien har det bildats en kommitté som ska ta ställning i frågan om gravarna ska grävas upp. Denna kommitté beslöt att inrätta ett kriminaltekniskt laboratorium i Groznij, men det federala hälsovårdsministeriet godkände inte förslaget, och därför sker inga undersökningar av de döda.
Massgravarna har också aktualiserat en tvistefråga mellan Ryssland och Europa. Europarådet, som är världsdelens övervakare när det gäller mänskliga rättigheter, satte uppgrävningen av funna gravar högst på dagordningen när rådets människorättskommissionär besökte Tjetjenien i april.
”Det finns massor av familjer som har förlorat medlemmar i krigen”, sade kommissionären Thomas Hammarberg under sitt besök. ”Så många människor har drabbats att man inte kan sopa det under mattan”.
Det kanske mest flagranta exemplet på att det är just det som händer är från 2006, när arbetare grävde fram 57 kroppar i Kirovparken, där de skulle bygga ett ungdomshus uppkallat efter den nuvarande presidentens far, Akhmad Kadyrov. Sex av dessa kroppar blev aldrig identifierade och lades i numrerade gravar på en kyrkogård.
Under bombanfallen mot Groznij 1999 och 2000 begravde stadens invånare sina släktingar tillsammans med okända personer i Kirovparken.

Nybyggen kan också leda till att bevis för begångna krigsförbrytelser förstörs. Dövskolan på Minutkatorget var till exempel tillfälligt högkvarter för inrikesministeriets styrkor, och dessa soldaters gärningar blev faktiskt för ovanlighetens skull föremål för en brottsutredning. Skolans källare användes för tortyr, enligt vittnen. En rysk officer dömdes skyldig till mord.
Men 2006 fylldes källaren igen med förklaringen att grunden skulle stabiliseras innan dövskolan återuppbyggdes.
Groznij är numera på det hela taget en fredlig stad. Det säljs cigaretter, leksaksdjur och energidryck i gatustånden. Unga män i polisuniform och med Kalasjnikoven över axeln flanerar på trottoarerna och spottar sesamfrön.
Men försvinnanden förekommer fortfarande. Den ryska ”tjetjeniseringen” av konflikten har slagit rot, och till och med Moskvas kritiker medger motvilligt att arbetet med att stoppa våldet har varit framgångsrikt. De ryska soldaterna uppträder inte våldsamt längre, utan försvinnanden och våldshandlingar bär för det mesta tjetjensk stämpel.

Medan återuppbyggnaden fortsätter har frågan om hur man ska koppla namnen på de försvunna till de oidentifierade liken i Groznij blivit en tvistefråga.
Europarådet uppmanar Ryssland att låta experter undersöka gravarna innan allt för många störs av byggandet. President Kadyrovs regering stöder ett förslag om att upplysningar om de försvunna ska få lämnas anonymt på internet, vilket skulle separera frågan om identifiering från den politiskt mer explosiva frågan om skuld.
Kadyrov har godkänt en websida skapad av två ickestatliga organisationer – De försvunnas mödrar och General Lebedevs fredsmission. Sidan har redan etablerats, www.rozysk.org.
Alla de nya husen är ingen tröst för Adeni Idalova, en kvinna i Groznij som har mist två söner. ”Våra barn kommer aldrig att promenera på stadens guldkantade trottoarer. Vad ska vi ha allt detta vackra till?”, undrar hon bittert.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune