Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
”Helvetesscener, skrivna på historiens mörkaste blad.” Så beskriver FNs krigsförbrytartribunal i Haag de grymheter som utspelades under Bosnienkriget 1992–1995. I åratal har den som drog i trådarna, bosnienserbernas tidigare president Radovan Karadzic, varit eftersökt av det internationella samfundet, för att ställs till svars för sina handlingar. Men hittills har han alltid lyckats undfly sina förföljare. Förra veckan kom till slut hans tolv år långa flykt till sin ände: Radovan Karadzic, en av världens mest jagade män har häktats. Karadzic anklagas av FNs krigsförbrytartribunal i Haag för folkmord och en rad andra brott. Till exempel utpekas han tillsammans med bosnienserbernas dåvarande militära överbefälhavare, Ratko Mladic, som ansvarig för massakern i Srebrenica där 8 000 muslimer mördades.
Under många år var Karadzic försvunnen. Han ska under lång tid ha gömt sig i bergen i östra Bosnien. Då och då kom rapporter om hur han vilseledde sina förföljare. Han ska t.ex. ha setts med rakat huvud, långt skägg och i en svart prästkappa. På så vis hade han undkommit Nato-patrullerna, kunde hans förtrogna berätta. Till en början bytte han ofta gömställe, fick tak över huvudet i iordningställda grottor eller gömde sig i kloster. Genom Nato-kontrollerna ska han ibland ha tagit sig i ambulans med blåljuset på. I mörkrets skydd besökte han ofta, enligt sina bundsförvanter, sin fru Liljana, sin dotter Sonja och son Aleksandar Sasa i Pale. Enligt uppgift ska han även ha besökt sin sjuka mor i Montenegro och dristade sig till och med att dricka kaffe i huvudstaden Sarajevo.
I juli 2005 överraskade hans fru offentligheten med en appell till sin man, att överlämna sig ”för familjens skull”. Några dagar senare förkunnade hans son Aleksandar Sasa offentligt att alla krigsförbrytare måste ställas inför rätta – ”även om det är min egen far”. Med årens lopp växte den jagades isolering och sårbarhet. Tiden gick utan någonting tydde på att världen var beredd att förlåta den misstänkte anstiftaren av de grymheter som Bosniens muslimer och kroater utsatts för.
Karadzic föddes den 19 juni 1945 i en fattig familj på landsbygden i Montenegro. Han utbildade sig till psykiater och flyttade i slutet av 1960-talet till Sarajevo med sin hustru, sin son Aleksandar Sasa och sin dotter Sonja, där han bl a behandlade fotbollsspelare.1989 startade hans politiska karriär och han blev ledare för Bosnienserbiska demokratiska partiet. Under Jugoslaviens sammanbrott mobiliserade han de bosniska serberna mot muslimerna och kroaterna i Bosnien-Hercegovina. En mäktig bundsförvant till de serbiska nationalisterna i Bosnien var Belgrads dåvarande starke man, Slobodan Milosevic.
1992 började inbördeskriget mellan de bosniska serberna, kroaterna och muslimerna. Tillsammans med sin parhäst Ratko Mladic, de bosnisk-serbiska förbandens överbefälhavare, iscensatte Karadzic den serbiska aggressionen i Bosnien-Hercegovina. Med sin brutala ödeläggelse av städer och byar, så kallad etnisk rensning med massakrer och enorma flyktingströmmar, interneringsläger och krigsgrymheter av alla de slag fick de under åratal den civiliserade världen att hålla andan. Under sommaren 1995 tog kriget en ny vändning. Allt mer ogenerat tog serberna tillbaka de vapen man lämnat ifrån sig i FNs skyddszoner, sköt mot flygplan med hjälpsändningar och tog FN-soldater som gisslan. Slutligen, i juli 1995, angrep de serbiska trupperna den i öster liggande skyddszonen Srebrenica och fördrev den muslimska befolkningen. Runt 8 000 män och pojkar dödades. Först i och med en militärinsats av de västallierade i slutet av augusti kom vändningen. I oktober röstade alla parter för ett förslag om vapenstillestånd. I december undertecknades slutligen Dayton-avtalet i USA.
Dessförinnan i juli, och ytterligare en gång i november, anklagades Karadzic och Mladic för folkmord. I juli 1996 avgick Karadzic från posten som bosnienserbernas politiska ledare. Hans efterföljare, Biljana Plavsic, vittnade åratal senare inför Haag-tribunalen om att Karadzic och hans bundsförvanter hade tjänat en stor förmögenhet på att smuggla alkohol, cigarretter och bensin under kriget. Denna förmögenhet ska ha hjälpt honom att klara sig under sin långa flykt. 2003 spärrades till slut hans familjs bankkonton och att på så vis ekonomiskt röka ut den försvunne Karadzic. Men i flera år efter det misslyckades man fortfarande med att fånga Karadzic – en fantom som fortfarande hade sina beundrare. Många hyllade honom som hjälte och serbisk patriot. Affischer med hans ansikte och texten ”Rör honom inte!” dök upp överallt på Balkan. ”Varje serbiskt hus ska vara hans gömställe, och varje sann serb hans förbundne”, proklamerade då poeten Dragoljub Scekic.
Radul Radovanovic
Belgrad
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel
