|
Christians 11 svenska favoritsinglar ;
Lustans Lakejer - Skuggan av ett tvivel (1981) Johan Kinde satt i en buss och skrev den här texten. Han var 15 år och förstod knappt själv vilka ord som kom fram. Samma år hade Lustans Lakejer släppt sin självbetitlade debut och det var en sorgsen skavd champagnekostym för unga människor med blickarna långt härifrån. Människor som ville förändras, som vågrade förstå det som var och som drömde om någonting bättre. "Skuggan Av Ett Tvivel" släpptes aldrig på någon lp (men finns på den utmärkta samlings-cd´n "Raffel i Rangoon") och det är den bästa svenska singeln som någonsin gjorts. En fantastisk melodislinga som gnager sig fast och en text om att sakna någon eller någonting. Att försöka hitta hem, att med ord skurna med blod från hjärtat försöka få henne att förstå att det är hon som är den enda som betyder någonting. Kent - När det blåser på månen (1995) Attacken börjar så försiktigt, så trevande men formas till ett åskväder som drar fram över storstaden och välter allting i sin väg. Det är en en makalös förstasingel och jag trodde inte att någonting kunde bli så här bra, så här förbannat intensivt. Brainpool - Everyday (1994) Kunde naturligtvis valt "At School" men jag tycker "Everyday" är en bättre känslostorm. Allt går för snabbt, det är Ramones och Beatles på samma gång och folk halshugger mig för det här men "Everyday" har betytt ganska mycket mer för mig än vilken Beatles-låt som helst. Perfekt. Gyllene Tider - Flickan i En Cole Porter-Sång (1982) Jag stod utanför och väntade på att stadens enda skivbutik skulle öppna. Gyllene Tider fick mig att börja bli besatt av musik, Gyllene Tider fick en tio-årig Christan att bli alldeles omtumlad av popmusik som gick mitt itu. Som brände sig fast med melodier som gnagde sig fast. Gyllene Tider gjorde bättre låtar men ingen kändes så komplex, så förföriskt fin som denna. Jakob Hellman - Hon har ett sätt (1989) Och fråga efter hennes namn tror jag inte att jag ska. Jag är lite rädd att hon ska heta nå't som inte låter bra. Hela Jakob Hellmans skiva "...och stora havet" är naturligtvis en klassiker men den här singeln summerar allt som är bra med Hellman. En genial text och att vara blyg och hellre stå bredvid och titta på fast man inget mer vill än att "krama hennes hand". Jakob är kung. Jakob är svensk popmusiks allra egna GW McLennan/Robert Forster i en och samma norrländska person. John Holm - Ett enskilt rum på Sabbatsberg (1972) En ung pojke jobbar på ett sjukhus och sitter och väntar in döden med en man som ligger och andas tungt och inte har långt kvar. Berättelsen lämnar ingen oberörd och när "anden flyger ut genom fönstret" ser vi en tår någonstans men samtidigt en förtröstan om att det varje dag föds någonting nytt. Att döden, på sitt makabra vis, ändå kan vara början till någonting finare. John Holm sjunger med spröd, bräcklig stämma och låter osäker och rädd och det här är en singel som är fylld förhoppning trots att liv just har släckts. Bob Hund - Ett fall och en lösning (ep) (1997) För att den här ep´n är så fruktansvärt bra och för att det är Bob Hund i sin allra bästa stund. Fem låtar som ingen klarar sig utan. Fem låtar värd att skjuta sin galna granne för om hon skulle gnälla. Jumper - När hela världen står utanför (1996) För att allt verkligen bara stannade upp den första gången jag hörde denna låten. För att jag verkligen trodde att dom här skulle skära sönder någonting inuti mig. Jag hade fel, jag hade så jävla fel men "När Hela Världen Står Utanför" har ett enormt driv, en innerlig vulkan som inte kan tämjas och som man inte kan tycka illa om. Hur gärna man senare än ville. Svensk pophistorias mest underskattade, mest bespottade låt. Sorgligt. Magnus Uggla - Hallå (1975) Glitterpop som stänkte av David Bowies alldeles egna kajalpenna och så in i minsta detalj orörd av nostalgins bitande tand. Det här är Suede, T-Rex, Bowie och Pulp i svensk östermalms-tappning och det är en låt som inspirerade Jakob Hellman att skriva en hel skiva. Broder Daniel - "I´ll Be Gone" (1998) BD fick ett erkännande hos 13-åringar som fnissande gick och såg Agnes och Elins kärleksbekymmer i "Fucking Åmål" och en generation i mellantonåren fick en hymn att känna igen sig till, känslan av utanförskap betonas än mer när man hittar någon glittrande pophjälte att fokusera trånade blickar mot och drömma sig bort till en värld där allting är så mycket bättre. "I´ll Be Gone" är svart rockmusik så maniskt uppgiven att det gör ont att ta på den. Abba - Dancing Queen (1976) Den bästa svenska discolåten någonsin. Den bästa danslåten någonsin. 
Jag ville så gärna nämna Scott och deras fantastiska "Skott i Hjärtat" för den låten är så bra och Johan Bogert var född rockstjärna med söt, lite ängslig blick och total scenkontroll. Jag är glad att jag stod bredvid Håkan Steen och Per Bjurman på den där dansbanan uppe i Hultsfred 1997. Fast ingen av de två tomtarna hade någon som helst aning om vem jag var. Och nu finns inte Scott längre. Det är sorgligt. "Det var väl bara nåt som vi sa, som vi sa för att det lät så bra". ("Rom i Regnet",Ulf Lundell) Låten som försvann då "Cole Porter" blev en singel. Popsicle - Hey Princess (1993) "I hear the summer almost gone..." Fick mig att på allvar tycka om svensk pop från norra sverige. Popsicle blev aldrig större än så här för mig och "Hey Princess" är en titel som fick mig att kräla på något lergolv uppe i Hultsfred men tro mig...jag var lycklig. Det här är sommar, bländande sol, svala kvällar och...kärlek som biter sig fast. |