Tempus 2008 v 38

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37

Kollaps på Wall Street

När en stor finansinstitution som Lehman Brothers går i konkurs skakar det hela marknaden.

ANDREW ROSS SORKIN
New York, USA
Efter en av de mest dramatiska dagarna någonsin i Wall Streets historia gick banken Merrill Lynch till slut med på att sälja sig själv till Bank of America för ungefär 50 miljarder dollar för att avvärja en ännu större finanskris. Samtidigt rapporterade dock en annan ledande bank, Lehman Brothers, att den hade lämnat in sin konkursansökan, eftersom den inte hade hittat någon köpare.

De drastiska åtgärderna, som totalt förändrar det amerikanska finanslandskapet, markerar det sista kapitlet i en tumultartad historia, som har pågått i ett år och som handlar om gamla, ansedda finansinstitutioner, som går under efter förluster i hundramiljardklassen på grund av dåliga krediter och dåliga fastighetsinvesteringar.
Samtidigt som Lehman Brothers och Merrill Lynchs öden avgjordes steg ytterligare en kris upp vid horisonten när försäkringsjätten American International Group (AIG) började vackla. Efter stora förluster p g a bolånekrisen ansökte AIG om en livlina i form av 40 miljarder dollar från den amerikanska centralbanken, Federal Reserve. Om bolaget inte får pengarna störtar det inom några dagar.

De dramatiska händelserna kom efter ett veckoslut av frenetiska dygnet-runt-förhandlingar under vilka bankirerna på Wall Street gick från möte till möte och på inrådan från Vita husets experter försökte stoppa nedåtspiralen i finansmarknaderna och den allt djupare förtroendekrisen.
”Kära nån, jag har varit i branschen i 35 år, och detta är det värsta jag har upplevt”, sade Peter G Peterson, en av grundarna till den privata mäklarfirman Blackstone Group. Peterson var chef för Lehman på 1970-talet och handelsminister i Richard Nixons regering.
Det återstår att se om försäljningen av Merrill, som var värt mer än 100 miljarder dollar för mindre än ett år sedan, och den kontrollerade avvecklingen av Lehman räcker för att sätta stopp för finanskrisen, som skakar Wall Street och hotar hela den amerikanska ekonomin.

Tidigt på måndagen meddelade Lehman att det senare på dagen skulle lämna in sin konkursansökan. Det är den största bankkollapsen sedan Drexel Burnham Lambert brakade samman för 18 år sedan, enligt nyhetsbyrån AP.
Det är fortfarande oklart hur andra företag som AIG och Washington Mutual, USAs största sparbank, klarar krisen.
Något som erinrar om en jättelik räddningsoperation av en stor hedgefond för tio år sedan är att tio storbanker har enats om att bilda en räddningsfond på 70-100 miljarder dollar, som finansinstitutionerna kan använda för att skydda sig mot följderna av Lehmans konkurs.
Centralbanken har samtidigt infört mindre strikta kriterier för att låna ut pengar till bankerna på Wall Street, vilket på sikt skulle kunna äventyra skattebetalarnas pengar.
Trots att staten tog kontroll över de krisdrabbade bolåneföretagen Fannie Mae och Freddie Mac för två veckor sedan har investerarna blivit allt oroligare för att de stora finansinstitutionerna inte kommer att hämta sig efter förlusterna på bolånemarknaden. Den fortsatta utvecklingen kan komma att påverka landets ekonomi, som har försvagats stadigt i takt med att finanskrisen har förvärrats det gångna året parallellt med stigande arbetslöshet och långsammare tillväxt.

Vad som händer med Merrills 60 000 anställda och Lehmans 25 000 är ännu inte klart. New Yorks borgmästare, Michael R Bloomberg, var djupt oroad av krisen och dess potentiella följder för New York Citys ekonomi, vilket fick honom att ställa in ett planerat besök i Kalifornien hos guvernören där, Arnold Schwarzenegger.
Bloomberg satt i stället i telefon hela helgen och pratade med centralregeringens företrädare och olika bankchefer för att få en uppfattning om krisens storlek.
Kulmen på krisen började fredag eftermiddag kl. 18 lokal tid med det första av en rad krismöten i Federal Reserves lokaler på Nedre Manhattan. Mötet hade sammankallats av centralbanken, och finansminister Henry M Paulson liksom en rad ledande bankirer var närvarande. Finansdepartementet och Federal Reserve hade redan tidigare ingripit vid flera tillfällen för att rädda finanssystemet, bl a genom att tvinga fram ett samgående mellan Bear Stearns och JP Morgan Chase tidigare i år och garantera 29 miljarder dollar i osäkra fodringar och sedan gå med på att ta kontroll över Fannie Mae och Freddie Mac.

Bankcheferna informerades om att regeringen inte tänkte rädda Lehman och att det var upp till Wall Street att agera. Lehmanaktierna dalade snabbt förra veckan i takt med att oron för institutionens hälsa växte och andra företag upphörde att göra affärer med den.
Utan statlig uppbackning började Lehman söka en köpare. Den stora brittiska banken Barclays sågs som potentiell köpare liksom Bank of America. Samtidigt blev andra aktörer på Wall Street allt oroligare för sin egen situation.
Merrill Lynchs och Lehman Brothers öden verkar vid en första anblick inte ha med varandra att göra: Merrill har landets största filialnätverk och dess namn är känt i varenda liten amerikansk småstad, medan Lehmans största kunder är de stora institutionerna. Men under den stora kreditboomen blev båda firmorna allt mer insnärjda i riskfulla lån, vilket till slut ledde till att de hade brist på kontanter och osäkra tillgångar.
Medvetna om att investerarna var oroliga för Merrill började företagets vd, John A Thain, och Kenneth D Lewis, chef för Bank of America, förhandla. En insatt källa säger att Bank of America kom med ett erbjudande till Merrill redan i början av sommaren, men Merrill ska då ha avböjt.
När det emellertid stod klart att Lehmans eventuella konkurs skulle skaka hela Wall Street och ytterligare försvaga Merrill Lynch for togs förhandlingarna mellan Bank of America och Merrill upp igen.
Thain och Lewis slöt ett avtal i söndags morse. Det är oklart om Thain får någon roll i det nya bolaget, men de flesta branschexperter misstänker att han måste avgå. Merrill Lynchs ”jättelika armé” med 17 000 mäklare kommer att integreras med Bank of Americas mindre grupp av förmögenhetsrådgivare och kallas för Merrill Lynch Förmögenhetsförvaltning.

För Bank of America, som tidigare i år köpte Countrywide Financial, ett fastighetskreditbolag i kris, innebär köpet av Merrill Lynch att banken hamnar i toppen i den amerikanska finansvärlden. Det blir störst inom både förmögenhetsförvaltning och som bank- och kreditinstitut.
Bank of America drog sig efter hand ur överläggningarna med Lehman Brothers om ett övertag sedan regeringen hade vägrat att ta ansvar för förlusterna i bolånekrediter, något som regeringen gick med på att göra när J P Morgan köpte Bear Stearns för att förhindra dess bankrutt i mars.
Ett förslag om hur Lehman skulle räddas innebar att man skulle dela banken i två enheter – en ”god bank” och en ”dålig bank”. Enligt detta förslag skulle Barclays ha köpt de verksamheter i banken som gick bra, medan en grupp bestående av 10-15 företag på Wall Street skulle ha gått med på att axla förlusterna från bankens dåliga tillgångar. Några skattepengar skulle inte ha skjutits till, enligt välinformerade källor.
Men flera banker på Wall Street underkände förslaget och var inte alls beredda att ta hand om eventuella förluster, medan Bank of America eller Barclays fick köpa potentiellt lönsamma delar av verksamheten för en spottstyver.

Slutet för Lehman kom i praktiken på söndagsmorgonen, säger en av förhandlarna, när den sista potentiella köparen, Barclays, drog sig ur förhandlingarna med argumentet att den inte skulle hinna få aktieägarna att godkänna en uppgörelse före måndag morgon, vilket hade varit nödvändigt enligt Londonbörsens regler. Andra som var inblandade berättar att den brittiska finansinspektionen, Financial Services Authority, hade avrått Barclays från affären.
Lehman kan inte hoppas på omorganisation och överlevnad, eftersom finansinstitutioner lyder under speciellt stränga konkursregler.
Lehmans kollaps innebär ett ödesdigert slut på karriären för Richard S Fuld Jr, som har lett banken sedan den knoppades av från American Express 1994. Fuld, som har lett företaget genom djupa kriser förr, har de senaste dagarna suttit i telefon från sex på morgonen till midnatt på Lehmans huvudkontor för att försöka rädda företaget.

Nästa prövning är AIG. Rankingbyråerna hade hotat nedvärdera AIGs kreditvärde om företaget inte lyckades samla in 40 miljarder dollar till på måndagsmorgonen. En försämrad kreditrankning skulle ha förlamat företaget. AIG hade räknat med att kunna stärka sin position genom att sälja av vissa verksamheter, men potentiella köpare, inklusive den privata investeringsfirman Kohlberg Karvis Roberts and TPG, drog sig ur i sista minuten, därför att staten vägrade garantera köpet. AIG avvisade samtidigt ett erbjudande från en annan investerare, J C Flowers & Company.
Händelserna det gångna veckoslutet antyder att beslutsfattarna i Federal Reserve och finansdepartementet har blivit mindre benägna att intervenera och rädda skakiga finansinstitutioner.
Samtidigt som Centralbankens ordförande, Ben S Bernanke, och finansminister Paulson erbjöd sig att hjälpa Wall Street att arrangera ett snabbgifte för Lehman varnade de för att de inte tänkte äventyra skattepengar bara för att förhindra Lehmans kollaps.

Detta budskap markerade en markant ändrad strategi, men det var ändå osäkert ända fram till förra fredagen vilken följd detta skulle få. ”Efter affären med Bear Stearns var Bernanke och Paulson tvungna att bestämma var gränsen gick”, säger Laurence H Meyer, f d centralbanksguvernör och nu finansrådgivare. ”Det var uppenbart att det inte gick att lösa krisen från fall till fall”.
Både Paulson och Bernanke var oroliga för att de redan hade gått för långt – först genom att garantera övertaget av Bear Stearns i mars och sedan genom att ta kontroll över Fannie Mae och Freddie Mac.
Centralbankens experter har i hemlighet samlat in en mängd information sedan i mars om olika kopplingar och korsrisker på finans- och kreditmarknaderna mellan Wall Streets banker, investeringsbanker, hedgefonder och mäklare. Och till slut blev både Federal Reserve och Wall Street överraskade av hur snårigt allting var.
© 2008 TEMPUS/The New York Times