Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
De två laboratorier som hittills är de enda kända som lyckats klona hundar, båda baserade i Sydkorea, producerar nu en stadig ström av genetiska kopior. Men allt eftersom hoppet växer för landets senaste högteknologiska produkt, så tilltar även en internationell dispyt om vem som egentligen kontrollerar de lukrativa rättigheterna till att få en älskad avliden beagle att återuppstå, eller att duplicera en dalmatiner.
I denna strid med höga insatser ställs två av Sydkoreas mest kända kloningsexperter mot varandra. Den ene, Hwang Woo Suk, är en forskare i onåd, som nu står inför rätta för att han förfalskat forskningsresultat som hävdade att han skapat mänskliga stamceller genom kloning. Den andra är hans f d skyddsling, Lee Byeong Chun, även han åtalad för bedrägeri.
2005 skapade Hwang och Lee världens första klonade hund, Snuppy. Men sedan dess har de gått skilda vägar och startat rivaliserande laboratorier, båda med den uttalade ambitionen att bli världens främsta djurkloningscenter. Konkurrensen sporrar de tekniska landvinningarna, sänker priset på hundkloning och förbättrar utsikterna för en ny sydkoreansk exportindustri.
Hittills har de två labben producerat mer än 50 klonade hundar, och fler är på gång. De flesta har tagits fram för forskningsändamål men allt fler klonas kommersiellt, bl a en pitbullterrier vid namn Booger.
Förra veckan, två år efter att Booger dog i cancer, föddes fem Boogerkopior. Hans amerikanska ägarinna, Bernann McKinney, som fick träffa klonerna i tisdags, har betalat 50 000 dollar (drygt 300 000 SEK) för att reproducera den hund som en gång räddade henne från en vildsint mastiff.
”När Booger dog såg han mig i ögonen”, sade McKinney. ”Och han sade med sina ögon – var inte ledsen, vi kommer att ses igen.”
Möjligheten att skapa genetiska kopior av älskade husdjur har väckt globalt in-tresse, men de i kommersiellt hänseende mer lovande tillämpningarna förväntas
bli massproduktion av hundar till medicinsk forskning, och även service- och ledarhundar. Sydkoreanska tullen planerar t ex att till nästa sommar börja patrullera med kloner av en av deras bästa sprängmedels- och narkotikaspårhundar.
På ena sidan av hundkloningsdispyten finns den patenterade teknologi som 1997 utvecklades vid Roslininstitutet i Skottland, när man klonade fåret Dolly, världens första klonade däggdjur. Roslin lyckades aldrig klona någon hund men i maj köpte BioArts International, ett bioteknikföretag i Kalifornien, en licens på global ensamrätt att klona hundar och katter baserat på Roslins patent.
BioArts, som säger sig redan ha givit ut miljontals dollar på misslyckade försök att klona hundar, påbörjade ett partnerskap med Sooam Biotech Research Foundation i Sydkorea.
Den ledande forskaren där är Hwang, som var chef för det team vid Söuls nationella universitet som producerade Snuppy.
Efter det att Hwangs arbete inom mänsklig stamcellskloning avslöjats som fal-sarier fick han sparken från universitetet. Patenten på den teknik som använts för att framställa Snuppy bibehölls under universitetets kontroll, och i juni tilldelade man den globala ensamrätten att klona hundar till ett bioteknikföretag i Söul som heter RNL Bio.
RNL slog sig ihop med Lee, en av de ledande forskarna i Snuppy-projektet. Även om Lee tilldelades en reprimand av Söuls nationella universitet, så tilläts han att stanna kvar där i väntan på rättegången där han står åtalad för att ha missbrukat statliga forskningsmedel.
Nu ifrågasätter BioArts RNLs rätt att klona hundar för kommersiella syften. Man hävdar att den process Roslin utvecklade och patenterade för att producera fåret Dolly, somatisk cellkärnöverföring, är ”grundläggande” och har använts vid kloning av ett stort antal djur.
Med denna teknik plockar forskarna ut en cellkärna – som innehåller DNA – från en äggcell från donatordjuret och injicerar genetiskt material in i denna kärna från djuret som ska klonas. Om allt går väl så utvecklas den nykonstruerade cellen till ett embryo som sedan placeras i livmodern på en surrogatmamma.
Lou Hawthorne, BioArts vd, sade: ”RNL har ingen rätt att erbjuda denna tjänst och bedriver svartabörskloning.”
RNL har replikerat med argumentet att det som betyder något är de teknologiska framstegen. Visserligen använde sig Hwang och Lee av somatisk cellkärnöverföring när man producerade Snuppy, men man gjorde flera avgörande genombrott inom olika områden, bl a utvecklade man en teknik för att precisera tidpunkterna för hundars ägglossning, ett svårt problem som gäckat alla andra försök att klona hundar.
”Att klona får och hundar är två skilda områden”, sade Ra Jeong Chan, RNLs vd. ”Forskare, även de som finansierats av Hawthorne, har försökt men ingen lyckades förrän Söuls nationella universitet gjorde sina genombrott. Det är bevis nog för att man inte kan klona hundar med Dolly-teknologi och BioArts pratar strunt.”
Ra menar att BioArts och Hwang inte har någon rätt till den patenterade teknologi som gjorde det möjligt att klona hundar och sade att dispyten skulle hamna i rätten.
Under tiden har kapplöpningen mellan Hwang och Lee tagit fart när nu båda försöker återuppbygga sina karriärer genom att klona hundar.
I oktober i fjol producerade Lees laboratorium sju kloner av en narkotikaspårande labrador på uppdrag av Sydkoreas tullmyndighet. Kort därefter producerade Hwangs laboratorium tre nya exemplar av Missy, Hawthornes egen hund som dog 2002.
I juni producerade Lees laboratorium fyra klonade valpar av Marine, en japansk labrador som sägs kunna spåra cancer genom att sniffa på patienters andedräkt eller urin och på så vis känna den lukt som cancerceller avger. Dessa kloner prissattes av RNL till 490 000 dollar styck (ca 3 miljoner SEK).
Dagen efter meddelade Hwangs team att man framgångsrikt tagit fram sjutton kopior av en sällsynt tibetansk mastiff, på uppdrag av den kinesiska vetenskapsakademin.
När Snuppy skapades 2005 meddelade Hwang och Lee att processen var så komplicerad att man hade använt 123 surrogatmammor för att producera en klon. När Booger klonades använde Lees team bara fem surrogatmammor, varav två blev dräktiga och sammanlagt gav upphov till fem kloner. Den ena av hundarna födde en kull på fyra valpar.
”Detta innebär att kostnaden nu är nere på en fjärdedel av vad den var”, sade Ra.Att klona en hund kostar nu ca 100 000 dollar (ca 600 000 SEK), men RNL säger att man givit McKinney en rabatt för den publicitet fallet fått. Men priset kommer falla till mellan 20 000 och 50 000 dollar på tre år, sade Ra, och tillade att hans företag skulle kunna leverera 1 000 klonade hundar om året. Konkurrensen mellan BioArts och RNL hettade till när de började få kommersiella beställningar. I juli anordnade BioArts en online-auktion, ”Best friends again”, där fem kloningar av sällskapshundar vid Hwangs laboratorium bjöds ut. Startbudet låg på 100 000 dollar.
Vissa invänder att till och med klonade kopior aldrig kommer att bli exakt som originalen, på grund av variationen i miljöpåverkan. Men hittills säger den sydkoreanska tullen att man är mycket nöjda med sina sju ”Toppies”, förkortning av Tomorrow’s puppies – morgondagens valpar – som Lees team klonat av myndighetens främsta narkotikahund.
Fram till nu har tullens hundutbildningscenter hittat sina kandidater bland naturligt framavlade valpar. Mellan fyra och fem av tio kandidater klarar det första lämplighetsprovet, och tre klarar utbildningen till färdiga narkotikahundar. Kloning erbjuder en genväg.
Hwang Sung Koo, en hundtränare, sade: ”Alla sju Toppies klarade lämplighetsprovet. Vi kan inte vara säkra förrän utbildningen är klar, nästa sommar, men alla verkar ha vad som krävs. Vi ser kloning som ett tidsbesparande och kostnadseffektivt sätt att få fram bra spårhundar.”
BioArts fokuserar på sällskapshundar och hundar med särskilda förmågor, RNL och Sooam är mer intresserade av att klona utrotningshotade djur och servicehundar. Ett av skälen är att en hundägare normalt bara vill ha en kopia, och att det potentiellt finns en mycket större efterfrågan på stora mängder kopior av en förstklassig servicehund.
Hur som helst ser båda företagen klonade husdjur som främst en exportvara, då man tror att efterfrågan är begränsad inom Sydkorea. ”Framtiden för kloning av husdjur beror på hur tanken på detta mottas i främst USA och Kina”, sade Hyun Sang Hwan, professor vid Chungbukuniversitetet och Hwangs kollega vid Sooam.
Ra Jeong Chan vid RNL håller med: ”När det gäller husdjur är det mycket bättre att ta hand om en hemlös hund hos Djurens vänner.”
Choe Sang-Hun
Söul
