Tempus 2008 v 39

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38

Mbekis avgång kom vid olämplig tidpunkt

Den alltjämt skakiga uppgörelsen i Zimbabwe äventyras av maktskiftet i Sydafrika.

CELIA W DUGGER
Harare
Thabo Mbekis avgång i Sydafrika kunde knappast ha kommit vid en sämre tidpunkt för Zimbabwe, där han för inte så länge sedan medlade fram ett avtal om maktdelning, som ännu inte har fått fast mark under fötterna.

Ledaren för oppositionen i Zimbabwe och premiärminister i en ny regering, Morgan Tsvangirai, sade i måndags att det är ett hårt slag mot Zimbabwe när regionens mest inflytelserika politiker tvingas avgå. Han betonade också att det nu är upp till de afrikanska ledare, som valde Mbeki till medlare i Zimbabwe, att se till att avtalet uppfylls trots osäkerheten om Mbeki fortsätter i rollen som medlare.
”Jag tror att de är medvetna om sitt ansvar för att förhandlingarna ros i hamn”, sade Tsvangirai i sin första intervju efter det att Mbeki i praktiken hade avskedats av sitt eget parti.
Den 56-årige Tsvangirai och president Robert Mugabe, som är 84, har kört fast i etableringen av ett nytt system, som enligt avtalet skulle innebära att Mugabe avstår från en del av de befogenheter som han har haft under sina 28 år vid makten. Mugabe gick inte med på förhandlingar med oppositionen förrän i juli, och det var först sedan afrikanska valobservatörer hade konstaterat att sista omgången i presidentvalet inte hade varit fritt och rättvist. När avtalet, som förhandlades fram under Mbekis ledning, undertecknades, sade Mugabe att han skulle respektera det.

När Mugabe och Tsvangirai träffades i slutet av förra veckan föreslog Tsvangirai att deras respektive partier skulle dela de viktigaste ministerierna sinsemellan. Mugabes parti skulle till exempel få behålla försvarsdepartementet och oppositionen skulle ta över inrikesministeriet, inklusive polisen. Med tanke på att ekonomin ligger i ruiner föreslog Tsvangirai att hans parti skulle sköta finansdepartementet, vilket Mugabe inte gick med på.
”De vill ha allt, alla de viktiga ministerierna”, klagade Tsvangirai.
Det finns tecken på att Mugabe, som är en erkänt listig, hänsynslös överlevare när hans auktoritet utmanas, kanske ändå inte vill dela med sig av makten. Frågan är om han fortfarande tror att han deltar i ”det slutgiltiga slaget om total kontroll”, som han talade om i det omstridda valet tidigare i år.
Mugabe reste i slutet av veckan till New York för att delta i FNs generalförsamling. Hans ressällskap inkluderade hans hustru och son, men inte Tsvangirai, som ska bli hans partner i regeringen. Tsvangirai medgav att myndigheterna ännu inte har utfärdat något nytt pass till honom. Hans gamla pass har inte plats för fler visumstämplar.

När Tsvangirai fick veta att den amerikanska ambassaden i Harare hade utfärdat 54 visa till personer som åkte med Mugabe till USA blev han mäkta förvånad och upprörd. I ett land, där en tredjedel av befolkningen kommer att hungra och vara beroende av mathjälp utifrån inom en månad, struntar presidenten uppenbarligen i folkets lidande. Han packar sina väskor och reser med ett stort följe till USA och tio dagar av lyx, enligt Eddie Cross, som företräder Tsvangirais parti, MDC.
Ännu mer oroväckande, enligt många bedömare, var ett inlägg under veckoslutet i den statliga tidningen The Herald. Journalister och politiker antar att författaren, som använde pseudonymen Nathaniel Manheru, var George Charamba, som är Mugabes talesman.
I Inlägget skriver Manheru att maktdelningsavtalet inte är juridiskt bindande och kan ”kollapsa vilken dag som helst”. Han skriver vidare att uppgörelsen ger presidenten makt att utnämna ministrar efter konsultation med premiärministern och andra. ”Han måste emellertid inte rätta sig efter deras råd”, fortsatte Manheru.
Det som bekymrade Tsvangirai mest med artikeln var dess hårda tonfall, som enligt Tsvangirai underblåste hat.

Tsvangirai beklagar att fördelningen av ministerier inte gjordes innan han och Mugabe skrev under avtalet. Han säger också att han har Mbekis ord på att frågan ska lösas inom kort.
Men det är inte säkert att Mbeki får tillfälle att avsluta jobbet. Tomaz A Salomao, generalsekreterare för Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC), som utnämnde Mbeki till medlare, uppgav häromdagen att organisationen ännu inte vet om Mbeki får fortsätta.
Den zimbabwiska oppositionen har länge misstrott Mbeki och beskyllt honom för att gå Mugabes ärenden. Den hävdade att ANC-ledaren Jacob Zuma skulle vara en effektivare medlare.
Men i slutänden var det Mbeki som snickrade ihop uppgörelsen, som Tsvangirai undertecknade. Och det var Mbeki, som var hårt kritiserad på hemmaplan, som hade mycket att vinna på att sätta punkt på krisen i Zimbabwe med ett avtal om maktdelning. Men nu råder politisk oro i Sydafrika, och frågan är om landet har tid och kraft att ägna sig åt Zimbabwes problem.
”Det finns ingen i SADC med Mbekis ställning som kan ta sig an dessa frågor och sätta hårt mot hårt”, säger Iden Wetherell, redaktör för Hararetidningen The Independent.

Tsvangirai tror att Mugabe till slut, bl a under press från andra afrikanska ledare, kommer att gå med på en rättvis fördelning av ministerierna. ”Jag hyser gott hopp om att uppgörelsen implementeras, så att vi snart kan inleda arbetet med att bygga upp landet igen”, sade Tsvangirai.
Ett stort lyckönskningskort på Tsvangirais kontor har texten: ”Jag önskar mina fiender ett långt liv, så att de får uppleva alla mina framgångar”. Mugabe har onekligen haft ett långt liv redan. Huruvida han lever länge nog för att se Tsvangirai utöva verklig makt återstår att se.
© 2008 TEMPUS/The New York Times