Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
FIONA EHLERS
Venedig, Italien
Först märkte man inte henne; det verkade nästan
som om hon hade försvunnit i vimlet på Canal Grande.
Palatsen glittrar i morgonljuset, på stränderna står
turister från hela världen och trängs och vecklar
ut sina stadskartor. Det är en härlig dag i Venedig,
allt verkar precis som vanligt.
Då kommer hon farande med kraftiga stötar, roderbladet
skär ned i det gråblå vattnet och brummande motorbåtar
kör förbi på alla sidor och virvlar upp vattnet
till ett skum. Hennes blonda hår är flätat och
hennes naglar är guldmålade. Ofta bär hon gondoljärens
traditionella mörka byxor och blåvitrandiga skjorta.
Turister på färjor och broar hejar på den kvinnliga
gondoljären och fotograferar henne. Hon ror och tiger, men
ett leende breder ut sig i hennes ansikte.
Giorgia Boscolo, hemmahörande i Castello i Venedig, är
25 år och f d gymnast. Hon är extremt vältränad
och mycket attraktiv. Hon är dessutom Venedigs första
kvinnliga gondoljär och ett levande bevis för att det
händer något i denna museistad, där turisterna
väller fram med sina hjulförsedda resväskor. 22
miljoner besökare per år. Hon är också ett
levande bevis för att förhållandet mellan män
och kvinnor förändras.
Giorgias kolleger är minst sagt skeptiska. De står
och surar i grupp på gondolkajerna och förbannar turister,
som undrar hur de står ut med en kvinnlig kollega.
Giorgia Boscolo ror sedan några månader tillbaka på
Canal Grande. Hon är fortfarande andreförare, d v s
ett slags praktikant. Om hon håller måttet får
hon fortsätta.
Hon har en av världens vackraste arbetsplatser. Vid San Tomákajen,
som ligger en kanalkurva söder om Rialtobron ganska nära
ett av de sista gondolvarven, ror Giorgia med en kollega som passagerare
från ena kanalsidan till den andra. Hon räcker ut handen
mot passageraren, ler, lastar ur inköpskassar, tar emot avgiften,
50 cent per överfart, och tackar artigt. Hon lyder alltjämt
alla regler och underordnar sig männen. Hon har redan väckt
tillräckligt mycket förargelse och vill helst inte reta
någon.
I somras klarade Giorgia antagningsprovet till gondoljärutbildningen.
Det var andra försöket. Hon och en man kom sist av de
22 kandidaterna. Eftersom hon var fem år yngre än den
manlige kandidaten fick hon platsen. Ungdom är en fördel
i detta yrke.
”Efter niohundra år faller tabut”, skrev italienska
tidningar, och nyheten spreds över världen ända
bort till Australien.
Gondoljärerna i Venedig är än idag organiserade
i ett skrå. Fäder lämnar sina färdigheter
och licenser i arv till sina söner. Nu har emellertid en
kvinna lyckats bryta sig in i detta manliga skrå tack vare
envishet, ärelystnad och skicklighet.
Giorgias historia har emellertid väckt både irritation
och förargelse.
Vreden som riktades mot henne berodde på att den lokala
tidningen Il Gazzettino uppgav att hon tog betalt för fotografier
och intervjuer, anlitade en agent, lekte stjärna och var
arrogant.
”Hon måste lära sig reglerna”, sade ordföranden
i gondoljärskrået. ”Om hon tror att hon kan bli
rik på det här, har hon förlorat kontakten med
verkligheten”.
”Vi var stolta över att en kvinna äntligen vågade
bryta isen”, varnade en av hennes kolleger. ”Men om
hon utnyttjar situationen riskerar hon att bli utkastad”.
Giorgia visar valkarna i händerna. Vid hennes fötter
leker sönerna, tre och fem år gamla. Giorgia är
en yrkesarbetande mor, som inte upplever sig själv som vare
sig pionjär eller stjärna. Hon hävdar att hon inte
har tagit emot en cent för fotografier, att hon inte har
någon agent utöver en syster, som ibland tar emot bokningar
åt henne via telefon.
Det enda som räknas nu, enligt Giorgia, är slutprovet.
När det är klart får hon licens för en egen
gondol, och därefter får hon transportera turister.
Senare kommer andra kvinnor att följa henne i spåren,
det är hon övertygad om.
Hon vet också att hon har valt ett yrke som håller
på att dö ut. Förr fanns tusentals gondoljärer
i Venedig, idag är de ca 400.
Men Giorgia Boscolo har alltid velat bli gondoljär. ”Envis
som synden”, var hon redan som barn, erkänner hon.
Giorgias far är gondoljär, en av de mest kända.
Det gör saken lite lättare att uthärda, tycker
hennes manliga kolleger. Om det måste vara en kvinnlig gondoljär,
är det en tröst att hon åtminstone kommer ur deras
egna led. Tidigare är det bara en tyska som har försökt
ta licens, men hon misslyckades till gondoljärernas belåtenhet.
Hon är idag privat anställd av ett hotell och transporterar
bara hotellets gäster.
Giorgias far heter Dante Boscolo och påminner lite om seriefiguren
Karl-Alfred med kraftig överkropp och fullt av tatueringar
på armarna. Hans gondol ligger vid fiskmarknaden, där
måsar bruka frossa på fiskavfall vid middagstid.
Den 53-årige Dante har fyra döttrar och ingen son,
men han är nöjd. Han är stolt över att Giorgia
för familjetraditionen vidare, men även han har svårt
att skiljas från gamla fördomar: ”Detta är
egentligen inget kvinnogöra. De har för lite muskler
och är känsligare för väder och vind”,
säger han.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel
