Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
1. Ett söndrat Sudan.
Kontinentens till ytan största stat går till val i
april och resultatet kan ge en antydan om huruvida Sudan kommer
förbli ett enat land eller om det kommer att falla sönder.
För innan den folkomröstning som i januari 2011 slutgiltigt
ska bestämma om den i huvudsak kristet animistiska södra
delen av landets oberoende har norra delen föga intresse
av stabila förhållanden där. Södra Sudan
är visserligen potentiellt rikt på grund av de oljefyndigheter
som finns där, men visar alla tecken på att vara en
klassisk ”failed state” utan fungerande regering, skola
och hälsovård och utan tillförlitligt domstols-
och polisväsende. Under 2009 förekom i söder överfall
och sammanstötningar, dels etniskt motiverade och dels även
anstiftade av norr, som ledde till över 2 000 dödsfall.
Att valen i april kommer gå ordnat till är osannolikt.
Valförfarandet är komplicerat och Nord och Syd anklagar
varandra för bedrägerier med vallängderna i södra
Sudan. Ännu mer kaos är den mest sannolika utvecklingen.
2. Malikis makt hotad.
Ett av årets viktigaste val äger rum i mars i Irak.
Huvudfrågan lyder: ska premiärminister Nuri al-Maliki
få behålla sin post? Shiiterna har lyckats med att
ge regionens mest ”oregerliga” land en antydan av regerbarhet.
Som konkurrenter kommer bara shiiter i fråga, bland dessa
Malikis äregiriga inrikesminister Jawad al-Bolani. Men kompromisskandidater
i Irak är ofta andra eller tredjehandsval, så var det
när allt kommer omkring faktiskt även med Maliki själv.
Kommer jakten på en premiärminister dra ut på
tiden lika länge som turerna efter 2006 års val står
mödosamt framarbetade och synnerligen vackliga allianser
och samarbeten på spel: mellan sunniter och shiiter, mellan
kurder och araber, mellan Bagdad som vill visa sig självständigt,
och Washington, vars trupper visserligen ska börja dras tillbaka
i augusti, men som vill behålla sitt inflytande.
3. Flygangrepp mot Irans atombomber?
Det skulle kunna bli en kärnvapenavrustningens år för
Ryssland och USA. Eller året då Iran slutligen sällar
sig till kärnvapenmakternas krets. Kanske till och med både
och. I januari kommer USAs president yrka på en förlängning
av det utlöpta Start-avtalet från 1991, och därmed
föreslå en sänkning av antalet stridsberedda bärsystem
och stridsspetsar. Moskva väntas acceptera. I maj kommer
därefter de 189 signatärländerna för ickespridningsavtalet
för kärnvapen att träffas i New York. Staterna
utan kärnvapen väntas där uppmana kärnvapenmakterna
att reducera sina arsenaler. USA och Europa kräver att alla
länder ska underteckna det tilläggsprotokoll som möjliggör
för FNs inspektörer att göra oanmälda kontroller.
Och de som avsäger sig ickespridningsavtalet (hittills enbart
Nordkorea, men vissa politiker i Iran hotar med detta) ska inte
få behålla någon form av kärnmaterial som
man förvärvat under den tid man varit bunden av avtalet.
Senast i februari ska det beslutas om nya sanktioner mot Iran.
De styrnade i Iran kommer dock knappast att låta sig påverkas
av detta. Och därför talar vissa om att israeliska eller
amerikanska stridsflyg under året skulle kunna bomba iranska
kärnanläggningar – med oöverskådliga
följder för Mellanöstern och resten av världen.
4. En spark framåt för hela Afrika
Fotbolls-VM kommer bli det största idrottsevenemanget någonsin
på afrikansk mark – och det handlar om långt
mer än en gyllene pokal när visselpipan startar den
första matchen i Sydafrika den 11 juni. Enbart sex afrikanska
lag är med: Sydafrika, Ghana, Algeriet, Nigeria, Kamerun
och Elfenbenskusten. De företräder en hel kontinents
stolthet och identitet. För många av Afrikas länder
går det fortfarande knackigt fem decennier efter självständigheten.
Fattigdomen ökar, det ekonomiska avståndet till I-länderna
växer. VM har kommit vid rätt tillfälle. Afrika
vill bevisa att man kan vara en värdig arrangör för
spektaklet, men även att man kan hålla jämna steg,
åtminstone på fotbollens område. Idrotten som
symbolhandling – aldrig har den varit viktigare. I år
kommer den att bekämpa en hel kontinents mindervärdeskänslor.
”Alla afrikas länder har sina individuella problem men
fotbollen kan göra underverk”, säger den tidigare
sydafrikanska anfallsstjärnan Shaun Bartlett.
5. Klimathoppet i Bonn
Efter Köpenhamnsmötet och besvikelsen efter dess minimala
resultat kommer 2010 bli året då det kommer att visa
sig huruvida en samlad insats från alla staters sida mot
klimatförändringarna överhuvudtaget är möjlig.
I juni träffas miljöministrar från hela världen
i Bonn och sannolikt kommer det där att preliminärt
avgöras om ett bindande avtal om klimatskydd kommer kunna
undertecknas i Mexico City i december. Två möjliga
scenarier finns. Antingen misslyckas FNs världsregeringssystem
helt och hållet med klimatskyddet. Eller så leder
misslyckandet i Köpenhamn till att världens stater förstärker
sitt engagemang för att hindra ett ytterligare fiasko. Den
avgörande frågan är om USA och Kina kan mana fram
viljan att underställa sig ett internationellt överenskommet
åtgärdsprogram. Om inte riskerar Kyoto-avtalet att
stå utan ett efterföljande avtal när det löper
ut vid slutet av 2012. Det är inte bara lösningen på
klimatproblemen som står på spel i år, utan
även det globala ordningspolitiska systemet och dess instrument
och mekanismer. Misslyckas detta med det hittills kanske viktigaste
problem som mänskligheten stått inför kan detta
leda till såväl en starkare polarisering mellan rika
och fattiga stater som en radikalisering av klimatrörelsen
och dess aktivister.
6. Mindre pengar till Europas bönder
Det finns inget som EU spenderar mer pengar på än spannmålsbönder,
djuruppfödare och sockerfabrikanter. 40 procent av budgeten
på 123 miljarder euro slukas av jordbrukssubventionerna.
Redan 2006 beslöt man att en stor del av denna enorma summa
i framtiden skulle öronmärkas för forskning, utbildning
och miljöskydd. I år ska nu diskussionerna påbörjas
om konkreta nedskärningar i de hittillsvarande subventionerna
– och därför står man inför våldsamma
familjegräl i det gemensamma hemmet. För knappt något
fält är så omstritt inom unionen som jordbrukspolitiken.
Redan nu formerar sig två oförsoniga läger. Den
ena sidan, anförd av Storbritannien, vill skära ner
jordbrukssubventionerna med minst en tredjedel. Jordbrukarfronten
däremot, ledd av Frankrike och med starkt stöd från
Tyskland, avvisar drastiska nedskärningar. Man argumenterar
för att det ekonomiska stödet säkrar EUs importoberoende
på livsmedelsområdet. Striden riskerar att lamslå
EU i åratal – för att i slutändan förmodligen
landa i en typisk europeisk kompromiss.
7. Ny generation makthavare i arabvärlden
Tre gamla män regerar i tre av de viktigaste arabländerna,
tre arvtagardebatter kommer därför att dominera året
i regionen. Egyptens president Hosni Mubarak, 81, förnekar
att han skulle bana vägen för sonen Gamal, 46, som efterträdare,
dock växer dennes inflytande. Bankmannen Gamal står
för ett ekonomiskt öppnande av landet. Saudiarabiens
skröpliga kung Abdullah bin Abdul Aziz, 85, utnämnde
i mars 2009 sin bror Naif, 76, till ställföreträdande
president – då kronprinsen Sultan, 81, är svårt
sjuk gäller detta som en fingervisning om att den mäktiga
Naif och hans konservativa dagordning är på ingång.
I Libyen verkar Saif al-Islam al-Gaddafi att åter ha fört
fram sina positioner på den politiska scenen efter en reträttperiod.
Det verkar sannolikt att han kommer efterträda sin far Muammar,
67. Frågan är om översten, som innehaft makten
i landet i 40 år, överhuvudtaget någonsin kommer
att avgå.
8. Kina visar klorna i Shanghai
Inte ens två år har gått sedan de olympiska
spelen i Beijing och ändå ställer kommunistpartiet
till med ett nytt enormt spektakel: världsutställningen
i Shanghai. På världsexpon ska Kina inte bara presenteras
som ekonomisk stormakt utan även som en samhällelig
framtidsmodell, såväl för världen som för
den egna befolkningen. 70 miljoner besökare väntas och
skådespelet ska vara större, snyggare och modernare
än någonsin förr. ”Bättre stad, bättre
liv”, är mottot. Kina vill presentera sig som föregångare
inom miljövänlig stadsplanering, hållbarhet och
innovation. Därför byggs det sedan månader inte
bara på mässområdet, utan stadens infrastruktur
fräschas även den upp, til exempel byggs tunnelbanan
ut och den berömda gatan Bund, längs floden Huangpu
renoveras och smyckas ut. Omkring 45 miljarder dollar lägger
kommunistpartiet trots krisen på denna styrkedemonstration.
2010 kan därigenom bli året då den globala maktbalansen
förskjuts än tydligare österut mot Asien.
© 2010 TEMPUS/Der Spiegel
