Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ALEXEI BARRIONUEVO och MARC LACEY
Angol, Chile
Chilenarnas desperation växte och FN sade att regeringen
bett om generatorer, vattenfiltreringsutrustning och fältsjukhus,
och om experthjälp för att bedöma den mer precisa
omfattningen av skadorna efter lördagens jordbävning.
Med sina 8,8 på Richterskalan är den en av de starkaste
som någonsin uppmätts. ”Allting är igång
och rör på sig nu”, sade Elisabeth Byrs, talesman
för FNs organ för samordning av humanitär hjälp,
UNOCHA. ”Vi har omedelbart börjat arbeta på hur
vi ska täcka behoven.”
Chile har alltid ansetts vara Latinamerikas mest jordbävningsutsatta land. Skolbarnen lär sig i jordbävningsövningar hur man söker skydd innan de lär sig läsa. Byggnormerna är robusta. Katastrofmanualen är tjock, med alla scenarier för de skalv som är en del av vardagslivet i landet. Men trots allt detta har den mäktiga jordbävning som brutalt väckte chilenarna slagit extremt hårt mot landet. Broar som rasat och skadade vägar har gjort det svårt att ens kunna ta sig till vissa områden. Brutna telefonlinjer och mobilmaster välta över ända har gjort kommunikationen omöjlig. Och många invånare i de mest drabbade områdena har inte enbart tagit mat från livsmedelsbutikerna, utan även rånat banker, startat bränder och sysslat med andra former av brottslighet. ”Plundrarna är mer organiserade”, sade borgmästaren i Concepción, Jacqueline Van Rysselberghe, när hon begärde fler soldater, enligt nyhetsbyrån Reuters.
Jordbävningen har enligt experterna även avslöjat det faktum att trots att Chile är ett av regionens mest utvecklade länder så är det även ett av de ojämlikaste, med stora enklaver av svår fattigdom, både i städerna och på landsbygden, där människorna drabbats som hårdast av jordbävningen. ”Det är de fattigaste chilenarna som bor närmast epicentrum”, berättade Carolina Bank, en chilenskfödd sociologiprofessor vid Brooklyn College i New York. Det var inte enbart jordbävningen som slet sönder landet, utan även de påföljande flodvågorna som svepte in längs kusten och förstörde hus. Edmundo Muñoz, 44, i staden Constitución och hans familj hörde till de drabbade. ”Allt förstördes, allt!” sade han.
Befolkningen har börjat få en gryende känsla av att landet inte var så väl förberett som man trodde. I Santiago, landets huvudstad, var folk i ett nybyggt, påstått jordbävningssäkert, bostadsområde rasande efter att deras lägenheter fått svåra strukturella skador. Chilenarna luftar högljutt sina tankar och undrar varför maten inte når fram snabbare till de hungrande och varför politikerna och militären verkar ha blivit tagna helt på sängen. ”Regeringen har agerat väldigt långsamt”, sade Victor Pérez, 48, som sov i ett tält med sin sambo utanför deras förstörda hyreshus i Santiago. ”Vi har inget vatten, ingen belysning och affärerna i närheten är tömda på mat.” Frustrationen hördes även i chilensk radio dit många ringde in för att berätta om försenade leveranser av statlig nödhjälp och att många affärer och marknader hade tömts helt på mat, vatten och andra förnödenheter.
Här i Angol, en stad i inlandet där gatorna är beströdda med spillrorna efter förstörelsen, har viss grundläggande samhällsservice börjat fungera igen, om än långsamt. Elektriciteten kommer tillbaka i omgångar, men många gator och fönster har förblivit mörka. Det största sjukhuset, som byggts för att motstå jordbävningar, har blivit obrukbart och det närmsta alternativet ligger nästan 140 kilometer bort. Bensin kunde pumpas upp igen och ett fyrtiotal bilar bildade kö vid en lokal mack. Ytterligare ett trettiotal personer stod till fots i en spänd kö och väntade på sin tur med tomma plastflaskor som normalt används till mjölk eller vatten. Nerverna var känsliga och handgemäng utbröt. ”Alla är på helspänn”, sade Ana Bizama, 42, medan hon köade. ”Alla väntar bara på nästa efterskalv.”
Regeringen, som i söndags utfärdade undantagstillstånd och skickade trupper till de värst utsatta områdena, sade att de aldrig hade uteslutit hjälp utifrån men att de först hade velat göra en bedömning av situationen. ”Erfarenheter under årens lopp och tidigare jordbävning, såväl som kunskaperna från internationella insatser som den i Haiti, har lärt oss en läxa”, sade utrikesminister Mariano Fernández till reportrarna. ”Vi måste vara mycket exakta när det gäller vilka våra behov är för att biståndet ska kunna vara till någon hjälp.” För varje dag som går i Chile står det allt tydligare att dessa behov kommer att vara enorma.
Förödelsen efter jordbävningen må vara allra värst i andra områden men även huvudstaden blev rejält omskakad, vilket Mirko Boskovic, en 43-årig posttjänsteman, kunde vittna om. ”Det ser ut som det lutande tornet i Pisa”, sade han med blicken mot sitt vacklande bostadshus – påstått ”seismiskt säkert” –, som lutade betänkligt och var inhägnat av polisavspärrningstejp. Antalet skadade hus ökar, inte bara på grund av efterskalven, utan även orosstiftare som satte företag i brand i den drabbade zonen, bland annat en byggnad i Concepción som rasade på måndagen.
President Michelle Bachelet har bara tio dagar kvar på sin ämbetsperiod, vilket gör att efterträdaren Sebastián Piñera har väldigt lite tid på sig att bli varm i ledarkläderna innan han kastas in i en nationell krissituation. En tjänsteman i den sittande administrationen, som uttalade sig inofficiellt, menade att det överhängande maktskiftet redan försvårade insatserna. Även invånarna befarar att övergången kommer att göra hjälpinsatserna stötiga. ”Snart kommer folk börja organisera sig och kräva att regeringen uppfyller alla de löften de gått ut med i tv och radio”, sade Jesse Salazar, 49, som vaktade sin svägerskas ägodelar medan hon packade lådor inför flytten från sitt skadade hus.
USAs utrikesminister Hillary Clinton, som på måndagen påbörjade en redan inplanerad rundresa i Latinamerika, sade till reportrarna att Bachelets regering hade bett om ett antal dussin satellittelefoner för att förbättra det urusla kommunikationsläget och att de första av dessa skulle levereras på tisdagen när hon anlände till Santiago. Clinton sade vidare att mer amerikanskt bistånd skulle följa så snart de chilenska myndigheterna hade utvärderat skadorna och behoven närmre. USA hade räddningsteam redo redan på måndagen och Washington erbjöd även Chile en lista på andra förnödenheter som man kunde tillhandahålla om så önskades. USA har även försett de chilenska myndigheterna med detaljerade satellitbilder så att dessa bättre skulle kunna bedöma läget i svårtillgängliga områden.
För bara ett par veckor sedan var det Chile som gav bistånd snarare än tog emot det. Jordbävningserfaren chilensk räddningstjänst, militär och biståndspersonal spelade en avgörande roll i Haiti. Faktum är att detta, enligt myndigheterna, har bidragit till att landet nu självt har brist på de tält och plastpresenningar som behövs för att ge tillfälligt skydd åt de mer än två miljoner invånare som förlorat sina hem eller på annat sätt drabbats av jordbävningen. Chilenarnas goda beredskap på området har dock räddat liv. Laura Torres, 62, och hennes make Victor Campos, 66, bor i Constitución, en stad omgärdad av havet och en flod. När jordbävningen slog till skakade marken så häftigt att de inte kunde hålla sig upprätt. De kröp iväg för att hjälpa sin son, som lider av en svår hjärnskada. Victor Campos tog upp honom, och försökte att gå medan marken välvde sig under hans fötter. De lyckades springa upp i kullarna med andras skrik i öronen.
I den ofta tsunamidrabbade regionen har de i jordbävningsövningar
lärt sig att de har omkring 20 minuter på sig att nå
högre mark, berättade Laura Torres, men havets rytande,
ett underligt ljud som påminde om en flygplansmotor, gjorde
att de insåg att vågen skulle komma snabbare än
så. Men de klarade sig upp i kullarna och nu bor de hos
en av sina döttrar tillsammans med trettio andra nödställda
och ransonerar den lilla mat de har. Andra överlevande har
byggt tältläger bland kullarna, gjort upp eld och delat
sin mat. Nakna och halvnakna människor har strömmat
förbi huset och bett om kläder. Vissa hus inte långt
från hennes eget har helt försvunnit. Vågen har
lämnat fiskebåtar efter sig på torget, berättade
Laura Torres. Den drog med sig tågvagnar och ersatte husen
och företagen med ”lera, bråte, förödelse”.
”Vår stad har blivit en spökstad.”
© 2010 TEMPUS/The New York Times
