Tempus 2010 v 09

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51   2010: 01 02 03 04 05 06 07 08 09

ElBaradei utmanar Mubaraks regim

Sedan Mohamed ElBaradei, nobelpristagare och f d chef för Internationella atomenergibyrån (IAEA), för en tid sedan återvände till sitt hemland Egypten och togs emot som en hjälte har han utmanat landets ledare exakt som man kan förvänta sig av en karriärdiplomat. Han använder väl övervägda ord och undviker konfrontation.

Men trots det mjuka tonfallet står det klart att ElBaradei har kommit hem för att skaka om ledarskapets långvariga maktmonopol även om han skickligt undviker att svara på frågan om han tänker ställa upp i presidentval.
ElBaradeis budskap i medierna var en uppmaning till Egyptens folk att kräva fler politiska rättigheter av regeringen. Denna maning är en provokation i ett land, där oliktänkande knappt tolereras och där ingen politisk opposition har tillåtits växa sig stark. ElBaradeis argument är att Egypten inte kan komma till rätta med landets allvarliga sociala och ekonomiska problem om inte författningen ändras så att fria val kan äga rum.
”Mitt mål är inte att rädda Egypten utan mitt mål är att Egypten ska rädda sig själv”, sade ElBaradei i en tre timmar lång tv-intervju. ”Hjälp mig så att jag kan hjälpa er. Alla som önskar att vårt land ska förändras måste alla stå upp för denna önskan.”

Det är svårt att veta vart ElBaradeis plötsliga hopp rakt in i den egyptiska politiken leder. Han har givit en röst åt frustrationen över Egyptens politiska, sociala och ekonomiska stagnation som ingen annan sedan ett kortvarigt, begränsat politiskt töväder 2005. Stödet för honom verkar vara starkast bland intellektuella och unga människor, och många bedömare betvivlar att han förmår bredda sin bas.
I den mån hans utmaning har lett till något konkret är det kanske att regeringspartiet har blivit så skakat att president Hosni Mubarak kanske bestämmer sig för att kandidera igen när hans mandat löper ut 2011.
Det har spekulerats vitt och brett om att den 81-årige Mubarak, som har styrt Egypten i snart 29 år, förbereder sin son Gamal för att kandidera för det styrande Nationella demokratiska partiets räkning. Men nu befarar partiet kanske att Mubarak d.y. kanske inte håller måttet mot doktor ElBaradei.
Det finns tecken på Hosni Mubarak har ändrat sig. Han har avlagt besök i flera regioner på senare tid, och de statliga medierna hänvisar allt oftare till hans valplattform.
”ElBaradei är en svår nöt att knäcka”, säger statsvetaren Mustapha Kamel El Sayed vid Amerikanska universitetet i Kairo. ”Kanske inte på grund av hans kapacitet att vinna ett val mot Nationaldemokratiska partiets kandidat, men när det gäller prestige och den respekt som han åtnjuter både hemma och internationellt.”

2005 vidtog den egyptiska regeringen under påtryckningar från Washington vissa åtgärder för att öka den politiska friheten och året därpå tilläts kandidater utmana president Mubarak i presidentvalet. Tidigare hade presidenten varit ensam kandidat i ett slags folkomröstningar.
Men den politiska öppenheten dunstade snabbt bort och 2007 antog staten författningstillägg som innebär att det i praktiken blir mycket svårt att kandidera som oberoende kandidat.
ElBaradei uppmanar staten att ändra författningen på nytt, vilket vore ett första, pragmatiskt steg, eftersom han enligt gällande lag inte kan kvalificera sig som kandidat – ett faktum som är lite pinsamt för regeringen.
ElBaradeis beslut att ge sig in i politiken ställer regeringen inför en unik utmaing. ElBaradei är en f d insider, en diplomat som har tjänat Egyptens diplomatiska service och som härstammar från den politiska elit, som sitter vid makten just nu.
”Han är inte radikal och han skulle aldrig ändra kursen 180 grader”, säger den politiske bedömaren Amr El-Shobaki vid Ahram Center för politiska och strategiska studier i Kairo. ”Men han drar fram regeringens vanstyre, bristen på demokrati och regimens godtycklighet i ljuset.”

Den 67-årige ElBaradei lämnade sin post vid IAEA i december förra året. Tillsammans med atomenergibyrån fick han Nobels fredspris 2005.
I december, när ElBaradeis eventuella politiska kandidatur började diskuteras, attackerades han genast av de statliga medierna. Men de senaste veckorna har de snarare ignorerat honom trots att han har fått stort utrymme i de oberoende nyhetsmedierna.
Om det finns någon fingervisning om hur regeringspartiet tänker anta ElBaradeis utmaning var det en förstasideskommentar skriven av Abdel Moneim Said, som är styrelseordförande för Al Ahram, som publicerar den statligt ägda tidningen med samma namn. Hans artikel konstaterade att ElBaradeis krav på förändring inte är nya idéer och att många av hans påståenden om Egyptens problem är felaktiga och vilseledande.
Få tror att regimens försök att stoppa ElBaradei därmed är avslutade. ”Regimen är smart och listig, och den som tror något annat är bara naiv. Annars skulle den inte ha kunnat förvara en så stor nation i en frysbox av lugn och undergivenhet i 30 år”, skrev Magdy el Gallad i den oberoende dagstidningen Al-Masry Al-Youm för ett par veckor sedan. ”Regimen vet precis hur den ska bemöta varje motståndare, rival eller utmanare på ett speciellt och särskilt sätt.”
Den enda obesvarade frågan, enligt Gallad: ”Exakt hur kommer regimen att göra sig kvitt doktor Mohamed ElBaradei?”
© 2010 TEMPUS/The New York Times