Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
HELENE COOPER och MARK LANDLER
Washington
President Barack Obamas kraftfulla reaktion på det ödesdigra
jordskalvet i Haiti har lett till kritik från den ytterstat
högern om att USA tar på sig för mycket i en tid
när USAs utrikespolitiska dagordning redan är fulltecknad.
Men en mer relevant fråga, säger regionens experter,
är om USA kommer att fortsätta att vara aktivt under
återuppbyggnaden, när de utländska tv-teamen har
vänt hemåt.
USA har en historia av antingen politisk dominans eller politisk
ignorans på sin egen bakgård. Företrädare
för administrationen erkänner att det är ytterst
viktigt att Obama hittar den rätta balansen i Haiti. ”USAs
traditionella roll i hela hemisfären är att vi antingen
struntar totalt i ett land eller går in och tar över
hela showen,” säger Sarah Stephens, vd för Center
for Democracy in the Americas. Men när det gäller Haiti,
som ligger bara drygt hundra mil från Miami, ”erbjuds
USA stora möjligheter att för en gångs skull göra
helt rätt,” fortsätter Stephens.
Obama har lovat att USA ska stanna kvar i Haiti under lång
tid. I söndags skickade Washington militär förstärkning
– framför allt medicinsk personal till farttygssjukhus.
Han undertecknade också en order om ökat humanitärt
stöd till Haiti.
Amerikanska soldater har tagit kontroll över flygplatsen
i huvudstaden Port-au-Prince, och de gör vad de kan för
att skydda deltagarna i det enormt omfattande internationella
hjälparbetet. En strid ström regeringsexperter har begivit
sig söderut, däribland utrikesminister Hillary Clinton,
som avbröt en rundresa i södra Stilla havet och i lördags
anlände till Haiti. Nationella säkerhetsrådets
stabschef, Denis R McDonough, som är en av Obamas närmaste
medarbetare, har också åkt till Tahiti.
”Vi kommer att stanna här idag, i morgon och lång
tid framöver,” sade Clinton på en presskonferens
i Port-au-Prince. Vid hennes sida stod Haitis president, René
Préval.
Många i Haitis regering saknas eller är döda,
och Obamas administration står inför frågan om
USA är den enda enheten som har kapacitet att bringa ordning
och reda i Port-au-Prince. Därtill kommer frågan om
president Obama har tid med Haiti i en tid när krigen i Irak
och Afghanistan redan lägger beslag på mycket av hans
tid.
”Det korta svaret är ja,” säger representanthusledamoten
Jan Schakowsky, som ofta besöker Haiti. ”Detta är
en enorm utmaning, och det råder inga tvivel om att Haiti
frestar på våra resurser. Haiti är ett litet
land, och det är fler än USA som kommer att delta i
återuppbyggnadsarbetet.”
Obama har antytt att USA tills vidare lovar hundra miljoner dollar,
men summan lär stiga markant. Men det kommer ändå
att bli mindre än vad president George Bush lovade under
veckorna efter den asiatiska tsunamin i december 2004, när
226 000 människor omkom.
Obama har förstärkt antalet amerikanska soldater
i Afghanistan med 30 000 till totalt nästan 100 000, och
han har lovat att sätta in stora resurser på att stabilisera
Jemen och Pakistan. Antalet soldater till Haiti är förstås
mycket mindre, runt 10 000 soldater hade skickats i väg i
måndags.
Det svåra blir kanske att upprätthålla hjälpen.
2009 ägnade administrationen mycket kraft åt Afghanistan,
Pakistan och Iran och det fanns inte mycket tid över till
den västra hemisfären. Washingtons vice utrikesminister
för Latinamerika och Karibien, Arturo Valenzuela, tillsattes
så sent som i november förra året.
Amerikas intresse för Haiti har under årens lopp tilltagit
och avtagit i styrka. President Bill Clinton skickade dit 20 000
soldater 1994 för att återinstallera Jean-Bertrand
Aristide på presidentposten, en intervention som i bästa
fall kan sägas ha fått blandat resultat.
Om Haitis problem begränsades till fattigdom hade det nog
gått att bygga upp landets ekonomi, vilket amerikanska och
andra experter har erfarit under årens lopp. Men kronisk
korruption och en historia av postkoloniala svek ledde till att
Haiti låg i spillror bara tio år efter Clintons insats.
Aristide tvingades lämna ifrån sig makten 2004.
Under åren som har gått sedan 1994 har Haiti bara
dykt upp på dagordningen i Washington när det har varit
allvarlig kris: Aristides undergång, fyra ödesdigra
stormar 2008 som förstörde merparten av landets skördar
och bevattningssystem och ledde till akut hunger för miljontals
människor.
En del Haitiexperter påpekar att det, trots kritiken från
konservativa kommentatorer (en klagade på att Obama var
mer engagerad i jordskalvet i Haiti än i det stoppade terrorattentatet
på juldagen), är absolut omöjligt för den
amerikanska regeringen att avbryta insatserna i Haiti när
mediernas uppmärksamhet vänds åt annat håll.
McDonough, den nationella säkerhetschefen, höll i söndags
en presskonferens där han underströk att Washington
kommer att göra allt som står i dess makt för
att avhjälpa lidandet i Haiti. ”Ju mera kritik vi får,
desto mer kommer vi att försöka hjälpa det haitiska
folket,” sade han.
Dessutom verkar det som om USA och det internationella samfundet
är eniga om Préval, till skillnad från Aristide
på sin tid, är en person som de kan samarbeta med.
President Préval får beröm för sina försök
de senaste åren att ställa ekonomin på fötter.
Clinton bekräftade att syftet med hennes besök var att
i första hand stödja Préval. Vid ett tillfälle
under det förra veckoslutet gjorde presidenten ett besök
på den USA-styrda kommandocentralen på flygplatsen
i Port-au-Prince. Han verkade helt tagen av allt larm och ståhej.
Han tycktes emellertid finna tröst i att utrikesminister
Clintons stabschef, Cheryl D Mills, fanns på plats. Hon
har besökt Port-au-Prince ett antal gånger de senaste
månaderna.
Administrationen hävdar att Vita huset har kapacitet att
hantera Haiti utan att fördenskull försumma andra åtaganden.
Man noterar att president Obama sammankallade Nationella säkerhetsrådet
i fredags kväll för att diskutera i första hand
implementeringen av Afghanistanpolicyn.
”Problem uppstår bara om inte hela regeringen fungerar
som den ska. Det vi ser nu är ett bra exempel på en
regering som fungerar väl,” säger en medarbetare
i Vita huset, som vill vara anonym, eftersom han kommenterar interna
frågor.
© 2010 TEMPUS/The New York Times
